Vänd om min längtan

 Redan i våras hade vi bokat teaterbiljetter och nästan så jag hade glömt att nu var det äntligen dags för musikalen "Vänd om min längtan" på Vasa teater! 

Här kommer min recension av pjäsen. (Jag har inte läst någon annans recension av musikalen, så det här är helt min åsikt.)

Redan vid 18-snåret igår kväll bilade vi in till staden. Jag gick en sväng via stranden innan vi sökte oss fram till teatern. Tyvärr är det just nu renovering av gatan framför teatern, så det gällde att ta sig fram mellan staketen och hoppa fram mellan vattenpölarna i själva gatan, eftersom vi kom från stranden-hållet.....

 Föreställningen "Vänd om min längtan" hade urpremiär för några veckor sedan här i Vasa och musikalen bygger på teaterchefen Ann-Luise Bertell:s bok med samma namn. Själva storyn berättas bakvänt; vi får ta del av en gammal dement kvinnas liv från barndomen till ålderns höst. Från barndomens lyckliga dagar till svårigheterna som gjorde att hon åkte över till möjligheternas land, Amerika. Men inte heller där blir livet någon dans på rosor, inte för någon, och så träffar hon åter en ny man och flytten går tillbaka till hemlandet, där hon nu sitter i rullstol och har slutat prata.... 

Själva storyn är hjärtknipande och rätt hemsk. Skulle det inte vara för den fantastiska musiken skriven av Thomas Enroth och de fina sångarna/skådespelarna och den eminenta orkester, skulle jag inte tyckt om berättelsen (den var alltför tragisk). Trots det, satt jag hela tiden och undrade: hur gick det sedan, hur gick det sedan, varför blev det som det blev? Men tårdrypande var historien, det var den. Förutom det musikaliska tyckte jag scenografin var magnifik, minimalistisk och så vacker!

När så föreställningen var slut och både skådespelarna och orkestermedlemmarna (som jag inte lyckades få med på annat suddigt foto) tackade för sig, applåderade jag för en berörande historia med så fina medverkande. Regi av Erik-André Hvidsten och textförfattare Åsa Jinder. 

När jag gick ut från teatersalongen var jag berörd,. Tänk att livet kan vara så eländigt - trots att alla gör sitt bästa! Det här är en musikal som bjuder på bitterhet och sorg men också en glimt av sprittande glädje!

Och jag tänkte på alla som åkt över till "Amirika", till möjligheternas land som också kunde bjuda på samma slit och oro. Och att man på "Toronto station" kunde möte på en annan Vörå-bo som visste vem man var....