Det var den januari månaden....

 När jul-och nyårsfirandet var över och oxveckorna tog vid då kändes det som evigheters evigheter tills allt det mörka och allt det småtråkiga skulle vara över. Och så i ett hu-uu-uijjj så skriver vi redan sista januari idag! Årets första månad är till ända och här sitter jag och undrar hur det här gick till...

Månadens sista dag bjuder på ett vackert vinterväder. Igår snöade det och idag är både träden och marken vita igen. En småkylig, härlig dag som tackar för hela januari månad - som faktiskt bjudit på ett riktigt omväxlande väder. Själv har jag tagit mig igenom isiga vägar och mörka kvällar med hjälp av kakbak, bokläsning, skogsjobb och en hel del roliga aktiviteter som jag både bloggat om och varit rätt tyst om.

I nyhetsväg har månaden bjudit på ryssarnas fortsatta hemska invasionskrig i Ukraina och med massor av skriverier om omvärldens eventuella stöd i form av pansarvagnar och stridsflyg för att stoppa ryssen. Det har rapporterats om Turkiets utspel om Finlands och Sveriges Nato-ansökan och om alla dessa sprängningar, skjutningar och om koran-bränningen i Sverige. Det har gjorts illdåd även på andra håll i världen, som i Pakistan, Iran och Israel. Lokalt har det diskuterats om de höga el-priserna, de hala vägarna och så förstås om en välfärd som har personalproblem.... 

En månad med både ondska och med glädje. En månad med problem och med lösningar. En mörk månad men också med vetskapen om att vi går mot ljusare tider!

Här sitter jag och tänker att det var den januari... rätt bra ändå för egen del... 

Och så spänner jag blicken framåt och väntar in en ny månad. Roligt med något nytt i morgon! Roligt att få se framåt! Roligt om det skulle bli bättre!

Om några timmar kör vi februari! 👸

År 1606 utfärdades fundationsbrevet för Mustasaari stad

 Idag snöar det där ute, blöta snöflingor stora som... ja, som tumnaglar. Idag får det bli en inomhusdag med historia på programmet.

Den svenska kronan hade alltid brist på kontanta pengar under slutet av 1500-talet och början av 1600-talet. Behovet ökade vart efter den svenska konungen började föra krig runtom i norra Europa. Hur skulle kronan få kontanta pengar för krigets behov? Jo, statsmakten ville gynna ständer eftersom deras näringar tycktes skapa kontanter. Sommaren 1600 skrev hertig Karl av Sverige till fogden Augustinus Larsson som var fogde i Österbotten att beordra alla som bedrev handel här att flytta till någon av de lagliga hamnarna som fanns i Mussor, Pedersöre, Salo, Ule eller Kemi. Dessa hamnar skulle sedan ges stadsrättigheter. Handelsmännen på den här tiden var bönder med stora hemman och lät sig inte påverkas nämnvärt av dessa direktiv.

I februari 1602 besökte hertig Karl Österbotten och stannade då några dagar på Korsholms slott i Mussor (Mustasaari). Nu bestämde han att minska antalet nya städer till tre: Mussor, Ule och Kemi. Men efter några veckor föll dock Kemi bort, det skulle räcka med Mussor och Ule. 

Ule stad grundades år 1605 (idag Uleåborg, på finska Oulu) eftersom staden lätt via Ule älv kunde nås av ryssarna och svenska kungen ville inte ha fientligt anfall från norr. 

I februari 1606 utfärdades fundationsbrevet för Mustasaari stad (idag Vasa stad). Enligt Pentti Risla och hans "Kring Korsholms förhistoria" kan man läsa följande: 

"I brevet konstaterades att "här är god lägenhet att lägga en stad" och att "undersåtarna genom deras utskickade hade anhållit därom", varför konungen beslutat "en köpestad upprätta". Det är märkligt att socknens seglationsidkande befolkning skulle ha önskat en stad som med säkerhet skulle inkräkta på deras egen handelsfrihet, och K.V. Åkerblom har säkert rätt när han menar att uppvaktningen gjordes av en liten grupp utan fullmakt av majoriteten. Ledare för gruppen var Samuel Tomasson på Kronman i Smedsby, son till den förre fogden Tomas Göransson. Samuel Tomasson blev sedan ´den nya stadens första borgmästare. Det är också möjligt att alls ingen uppvaktning förekom - Karl IX var inte så noga med sanningen." Först hette alltså staden Mustasaari ,så stavas det i stadens äldsta sigill (och på sigillet fanns också en säl ritad). Först senare ändrades stadens namn till Vasa (under åren 1855-1917 hette staden officiellt Nikolajstad, Nikolainkaupunki, men kallades av gemene man fortfarande Vasa under hela den ryska tiden. När Finland blev självständigt återtogs namnet Vasa). På 1300-talet byggdes Korsholms slott och invid slottet byggdes motvilligt staden, som sedan brann den 3 augusti 1852 och efter det flyttades till dess nuvarande plats.

Dagens foton från mitten av januari 2023 när dimman låg över bygden.

Varm vinter och förrädisk is

 Veckan som gick har varit en januarivecka med både småkyla med vintersol och gråa moln med regn (och lite snö igår morse). Denna januari har dock varit lite för varm och för gråmulen för att ha fallit mig i smaken. Snötäcket har åter en gång smält betänkligt - och så har vi fått denna is och dessa hala vägar....

 Skall det vara vinter kan det gärna vara en riktig vinter (och den behöver inte komma i mars-april heller)! Men ljusare blir det dag för dag och nu märker man att vi går mot ljusare tider!

Häromdagen åkte vi ut till vår villa, vårt sommarparadis ute vid havsfjärden. Vi hade -2 grader och det blåste kyligt ute på isen - för vi tog genvägen över isen.

Har ni sett så vackert mönster isen har gjort när vattnet frös till kristaller!

Trots att januari har varit varm var ju december delvis kylig och isen är ännu tjock. Men vi gick nära strandkanten och vi aktade oss för strömmande vatten.

Den lilla insjön (Påttin kallad) som finns där invid våra hus låg täkt med is - men helt klart såg den inte lika stabil ut som förra året. (Här är det dock grunt vatten, så skulle isen brista är det inte så farligt.)

Dock var det öppet vatten i diket (som vi kallar Rinilin), helt klart porlade det lite vår ändå....

Vi kollade att några träd hade blåst ned under stormarna, men tack och lov var det inte så många detta år... Och så såg vi att vi hade haft besök av älgar bredvid våra hus, de hade ätit på våra små tallar.

Så vandrade vi tillbaka över isen och jag var glad när vi åter kom fram till bilen...

.... nu gällde det att köra längs isiga vägar hemåt då.... Usch för isiga vägar säger jag bara!

Men visst är det vackert när kvällssolen speglar sig i isen också! Det såg nästan ut som det var öppet vatten, men det var is!

I augusti tog vi färjan till Stockholm, del 3 (3)

 Så randades ännu en ny dag och i tidig morgonstund knatade sambon och jag uppför berget där bakom huset för att kolla in omgivningen - och vyerna. Vår sista dag började lite gråmulen, men varm.

Här i det kuperade landskapet byggs hela tiden nya hus mitt ibland de lite äldre husen. Vi kunde inte låta bli att förundras över de små trädgårdarna som ibland till och med saknade gräsmatta och att vissa hus hade så små och branta infarter att där endast rymdes en parkerad personbil... Här var vårt stora, nästan ödsliga, plattland utan ett endaste berg något helt annat... Här vandrade vi uppåt och nedåt.

.Så var vi åter nere från berget och här låg en vacker liten insjö. I bakgrunden hördes ljudet av det stora flerfiliga bilstråket som låg strax intill (och fler och bättre vägbyggen var på g). Men nere vid vattnet bland alla lummiga träd var det plötsligt åter stillsamt och rofyllt, nästan lantligt.

Efter en god frukost begav vi oss alla in till Nacka centrum med bil. Först åkte vi till ett loppis där jag inhandlade en trave med billiga böcker och sedan fortsatte vi till Nacka kyrka. Bredvid kyrkan hade man byggt en utekyrka med träbänkar, riktigt vackert och lite svårt att begripa att vi igen var inne i en myllrande storstad. Sedan rattade vi vidare till Nacka Forum, en stor galleria med massor av affärer. Här inhandlade jag fler böcker och en del svenska matvaror.

På hemvägen åkte vi förbi flera vackra havsvikar med båtplatser. Tidigare hade V&B egen båt och de åkte ofta ut över veckosluten, och det märktes att sjön ännu lockade - trots att de numera har sålt sin båt...

Resten av dagen tillbringade vi ute på verandan. Med mat och prat. Vi packade våra resväskor och mot kvällen tackade vi för oss. Ännu en gång hjärtligt tack och så roligt att träffa er alla! Hoppas ni mår bra och ta hand om er! 

Så var det dags för sonen att ratta till Silja Lines terminal och vår vana trogen var vi ute i god tid. Bra så!

Vi satt ute på bakre däck i den varma augustikvällen och smuttade på något gott samtidigt som vi tog adjö av Stockholm i solnedgången.

Där satt jag och kollade in havsvikarna när vi sakta åkte österut. Kvällen var smådisig,  men härligt varm. Sommar ändå....!

Det var ju nästan helt vindstilla, så här var det några som ville leka och som tydligen hittade små svallvågor efter det stora fartyget...

När augustisolen hade tagit adjö för dagen sökte vi oss in till tax-free:n och sedan till våra hytter. 

Vi vaknade till en ny dag och nu stävade vi in mot Åbo. Havet var alldeles platt och solen hade redan gått opp! En ny dag och en bilresa norröver väntade. 

Tack för en trevlig resa, vi var alla så nöjda med allt vi fått se och uppleva! Det var precis den här omväxlingen vi behövde!

I augusti tog vi färjan till Stockholm, del 2 (3)

 Det blev kväll i Nacka och huset fylldes av glada gäster. Det skulle bli grillfest ute på verandan i den sköna augustikvällen!

 Grillspetten var gyllenbruna, den goda potatissalladen och de andra tillbehör var framdukade. Där satt vi och åt gott, pratade stort som smått kring långbordet och skratten fyllde den fagra sommarkvällen. Vilken augutikväll!

Till efterrätt blev det rabarberkompott med glass.... Mmmm.  Men, men de flesta skulle jobba dagen efter så vi kunde tyvärr inte hålla på hela natten, men trevligt att träffas och trevligt att ha en härlig kväll tillsammans!

Efter en skön natts sömn blev det en ny sommardag med nya möjligheter. Efter en god frukost åkte våra ungdomar in till staden ännu en heldag, nu skulle de avverka Gamla stan och testa både Gröna Lund och Skansen. Sambon och jag tog oss ut på en avkopplande promenad efter frukosten. 

Vi vandrade förbi alla husen ut till den bruna ängen med den slingrande stigen som sedan fortsatte igenom ett naturreservat till Nyckelviken. Plötsligt kom vi in i storskogen med höga klippor, det var som att vandra i ödemarken - trots att vi var mitt inne i en storstad...

Vi vandrade längs de fina stigarna och beslöt ta den jobbiga stigen över det branta berget. Och ut mot vattnet såg vi de stora passagerarfartygen som stävade in mot kajen...

Uppe på berget såg vi fler passagerarfartyg som kom in till Stockholm...

Sedan gällde det att ta sig nerför berget också.... (I bakgrunden ser ni berget vi klättrade över).

Så kom vi då fram till Nyckelvikens herrgård med sina trädgårdar, växthus och djurstallar. Här har vi även tidigare vandrat runt, men här är det så vackert att det tyckte vi att vi kunde göra igen....

Här hade vi en trevlig förmiddag bland blomsterrabatter, gamla hus och trevliga trädgårdsmästare (jo naturligtvis ville jag ju ha lite blomstertips). 

Men så blev det dags att vandrade tillbaka - och nu tog vi en mera lättvandrad väg. 

Så var vi åter tillbaka till B & V:s sköna veranda. På eftermiddagen dök M & J upp från Dalarna och med sig hade de sina två hundar. Så där satt vi åter flera timmar ute på verandan och uppdaterade oss om allt som hänt sedan de besökte oss för något år sedan. Trevligt, trevligt! Och vi åt och drack gott ännu en gång ...

Sedan tog vi damer oss en sväng runt kvarteret med hundarna. Jag fick hålla i den ena hundens koppel, men han tyckte det alltid var bäst att kolla in resten av gänget, helt betrodd var jag väl inte.... När det blev kväll måste husse och matte söka sig upp mot Dalarna igen och då gick vi in i huset för att kolla på tv:n. Sonen och sambon hade meddelat att de satt med i publiken på sommarens sista "Allsång på Skansen" med programledare Sanna Nielsen. Klart vi måste kolla på Allsången!

 Där någonstans i folkvimlet stod våra ungdomar, men nej inte zoomades dom in av tv-kamerorna inte. Ännu en fin Stockholms-sommardag övergick i natt! Innan jag somnade hörde jag steg som tyst tassade in i rummet bredvid....

Fortsättning följer....