Vi tackar augusti månad med villa-avslutning!

 Så skriver vi 31 augusti och det är dags att ta farväl av ännu en av 2024 års månader. Och detta år tar vi farväl av augusti genom att fira vår villa-avslutning! Naturen gör sig redo för hösten och vi försöker förstå att den ljusa sommaren snart, ja om några timmar, är förbi.

Det har varit en fin månad med rätt goda temperaturer. Detta år har vi ju förärats med mycket bär och äpplen. Och massor av kantareller förstås! En härlig månad att röra sig ute i naturen! Nu är mina förråd fyllda med allsköns läckerheter! Ännu ryms kanske lite mera lingon i någon burk, men frysen börjar bli full....

Vädret har förstås också bjudit på en hel del regn och regnskurar och nu de sista dagarna har åskan levt rövare. Men solen har ju också visat sig, så det har varit en månad med en blandning av sött och salt.

Vi har mest stannat hemmavid denna månad, ibland har vi ju förstås åkt ut till vårt sommarparadis, men inte så särdeles ofta. Fast visst har vi hunnit med en hel del trevligheter också som jag ännu inte har berättat om. Vi har dock skippat några av tidigare års givna upplevelser (Konstens natt-firande i Vasa och den stora Juthbacka marknaden i Nykarleby). 

I mitt lilla växthus har skörden av tomater mognat i olika klara färger denna månad och det blir ju mycket grönsaker från den egna täppan så här i augusti.

Ute i stora världen fortsätter krigsskramlet Ryssland/Ukraina (nu har ukrainarna gått in i Ryssland, så att även de skall få smaka på otrygghetens medicin, medan ryssarna fortsätter skicka sina missiler och drönare över Ukraina med oförminskad styrka) och i Mellanöstern har krigshetsen ökat med fler inblandade parter. Nu sprider sig polio bland barnen i Gaza, så nu skulle det tydligen bli eldupphör några dagar för att WHO skall kunna vaccinera barnen. I nyhetssändningarna har vi också fått många uppdateringar om det amerikanska presidentvalsspektaklet. Och så har vi fått ta del av dessa otaliga skjutningar och bombningar i grannlandet Sverige - nu börjar det bli än mer olustigt med skjutvapenbrott och inblandning i olika nationella instanser - var är landet på väg (tydligen har svenska brottslingar även spridit sina nät till Danmark och Norge - kom inte hit säger jag bara!)?

Här i landet är det också politiker tjafs. Pga av att ett av regeringspartierna redan från start på denna regeringsperiod var främlingsfientligt och rasistiskt beslöt regeringen göra en kampanj mot rasism. Men hör och häpna nu när man skall lansera denna kampanj kommer inte Sannfinländarna som parti att gå med och godkänna kampanjen - det var ju för deras skull kampanjen skulle hållas... I vår landsända har det varit rätt lugnt (med undantag för åskvädret då); skolorna har börjat och livet återgår från semestertider.

 

Och så denna lördag kommer vi att ta farväl av sommaren i mulet, kulet och småregnigt väder. Vi är bjudna på mat och sedan åker vi ut till eget sommarparadis och badar bastu och tänder marschaller och kurar skymning..... precis som vanligt alltså.

Enklaste äppelpajen

 Detta år bjuder på en stor äppelskörd. Äppelträden formligen dignar under vikten av all frukt. 

Det här fotot knäppte jag vid mitt barndomshem för några veckor sedan. Nu har äpplena växt till sig och det ligger massor under trädet... Och vi äter äpplen morgon-middag-kväll. Jag kokar äppelsaft och bakar olika äppelkakor. Och några gånger per vecka svänger jag ihop en äppelpaj till efterrätt.

Min enkel äppelpaj!

Sätt ugnen på ca 200 gr. Skala och skiva ner lämpligt antal äpplen i en smord pajform. Strö över socker och kanel och rör om bland äppelklyftorna. Strö havregryn över som ett täcke och strö över lite socker om man önskar få en  knaprig yta.  Slutligen skiva (med en osthyvel) kylskåpskallt smör över och grädda sedan i ugnen ca 20 min (beroende på äppelsort).. 

Servera med vaniljsås eller vaniljkvarg eller varför inte vaniljglass. 

Dagens äppelpaj gräddade jag tillsammans med en älgköttstek i ca 185 gr i 25 min. 

 

Bland stenar och små sjöar

 Augusti månad börjar lida mot sitt slut, nu är det endast några dagar kvar av denna fina månad. Igår kväll sken solen och jag gick ut på en av dessa inspirerande kvällspromenader - denna kväll längs en vindlande stig bland små insjöar och stenar.  Och årets första älgflugor (fy för dom!)...

Det kändes lite höstlikt i luften där jag gick bland flygande fröhus av mjölkört. Vattnet låg platt och ett och annat gult björklöv låg på marken.

Här längs den smala stigen mellan späda björkstammar och tallar gick jag så ut på kvällsvandring. Ser ni den vindlande stigen förresten där i bilden i både ljus & skugga?

Där med kvällssolen i ögonen gick jag längs de smala bergsryggarna. Det låg en del gammalt ris över stigen, så det gällde att jag såg mig för så att jag inte snavade...

... för nerför stigen låg massor av stenar i branten!

Jag gick förbi en del roliga svampar, men speciellt många var dom inte och inte minsta tillstymmelse till ätbara svampar, tyvärr.

Men det var ändå så spännande att vandra bland stenrösena. I det speciella kvällsljuset.

Vackert var det också att vandra där på plattmarken vid de vackra insjöarna. Inte minsta vind där ute, men väl hemma igen tyckte jag att det blåste rätt kraftigt från slätten...

Där ute på slätten balade och plastade eko-bonden in halm inför vintern. Kvällssolen tog adjö med att nästan gömma sig bakom några lätta moln. Det doftade augusti där ute!

Mera vandring, nu kollar jag till mina "krigsträd"

 Det har som sagt blivit en del vandringar denna augusti, för visst har jag varit ut på vandring med han som jag bor med också!

Det var en av dessa vackra augustikvällar förra veckan när jag fick med mig sambon ut på en kvällspromenad. Nåja, nu blev det bara (bara och bara förresten...) upp till skogs här hemma, men ändå...

Naturligt gick vi och kollade in grannarnas vackra havre- och vetefält. Då var säden ännu inte tröskad där ute på slätten, utan stod där så gul och grann! Nu är nästan all säd borttagen och inne för torkning & lagring..

 

 

Vi vandrade upp mot skogen och längs en skogsväg som delvis ligger nära ett av sambons skogsskiften. Hit upp har jag inte vandrat på hela sommaren, så nu skulle det bli intressant att se hur det såg ut med de två träd som jag namngett... träden, som båda sett sitt bästa, och som jag kallar "Putin" och "Zelenskyi". Tänka sig, två krigsherrar i de nordiska skogarna!

 

Först kom vi till "Putin-trädet", ett träd som står vid sidan om uthugget och som har en figur som bestämt liknar den ryska presidenten. Detta, numera murknande träd, gav jag namnet den vinter som Ryssland gick in i landet Ukraina med en storoffensiv år 2022. Redan då var trädet dött, men inte fallfärdigt....

 Ute på kalhygget ståtar trädet "Zelenskyi", ett träd som inte heller längre växer, utan står där ensamt -men ändå starkt - ute på ett vindpinat kalhygge. Ett ettrigt och envist träd som vägrar ge vika....

Men nu efter två och halvt år ser det ut som att Putin-trädet börjar murkna mer och mer. Det börjar krackelera. Är det månne början till slutet? Kommer det att falla vid någon kraftig vinterstorm? Det känns som om båda dessa snart fallfärdiga träd borde komma fram till fred med varandra. Fred för den oskyldiga medmänniskan. Fred för att inte förorena vår jord! Men än ser det inte ut att ske... men frågan är när - för snart faller en av träden...?

Där jag gick plockade jag i mig några vackra hallon. I all mitt eget ännu trygga land. Här ute där naturen ännu är både fridfull och får växa i fred.

På hemvägen såg jag några roliga svampar. 

Här bredvid skogsvägen såg jag också en "granodling". Det är tydligen några granar som frösått sig och nu växte hundratalet fina nya små granplantor, helt utan påverkan av människan. Naturen är påhittig! Och bjuder på en del överraskningar!

 Så var vi ute ur skogen och på hemvägen plockade jag en vacker bukett med sommarens kanske sista solögon. Och kvällssolen den lyste och värmde.

... och så ett SAS-flyg som var på inflygning till Vasa flygfält. Allt mot den vackra blå himlen...

I kvällens sista strålar kollade jag in eko-bondens får som åt sin kvällsmåltid. 

När vi så närmade oss hemmet var solen redan i nedåtgående och började färga himlen gul och röd. En vacker augustikväll var till enda!

Oj så glad jag blev för två ungar!

 I lördags åkte vi ut till vårt sommarparadis på eftermiddagen. Jag skulle plocka lite lingon och sambon skulle hjälpa en villagranne med en lutande bod. Solen sken och framemot kvällen började den kraftiga västliga vinden avta. Det var högvatten nere vid stranden.

 

På kvällen hade vi bastat och ätit plättar med sylt av nyplockade hallon (och jag hade rensat mina lingon). Dags att åka hemåt tänkte vi för till morgonnatten skulle det bli  regn enligt prognosen. Så öppnade sambon ytterdörren för att gå ner med den nu rätt lätta matkorgen - och så stannade han tvärt utanför dörren. Han stod alldeles tyst. Vad händer, hann jag tänka och smög efter ut...

Det var paret Svan med sina två ungar! Jaa, ungarna lever! Tjohoo!

Familjen Svan hade simmat in i vår vik och nu var de på väg upp från stranden till parkeringen. De hade säkert planer på att promenera över till Påttin, vår lilla insjö. Ungarna var småhungriga och gick och åt av gräset i strandkanten....

Mamma Svan märkte att vi stod uppe på verandan...

Med ett litet lockrop sökte sig mamma och pappa Svan ut i viken och efter följde ungarna - som nu växt sig så stora! Jag var så glad att ungarna var välbehållna och att inte någon rovfågel eller rovdjur hade varit framme. Eftersom jag inte såg svanungarna förra veckoslutet var jag rädd att de inte fanns mer.... Men visst levde de och mådde tydligen utmärkt! Familjen simmade sakta ut i viken (föräldrarna höll dock noga kolla på oss uppe på verandan).

De två ungarna var modiga och simmade före ut genom vassen och ut på fjärden. Två fina och stora svanungar, de kommer säkert att så småningom kunna flyga söderöver när vintern kommer (men det är ju massor av veckor tills dess)! 

Nu kunde vi vandra ner till bilen för hemfärd och lingonsyltkokning...

Vandring till Pilgrimskyrkan på Köklot

 Jag har varit ut på en del vandringar under de senaste veckorna.

En solig och vacker augustisöndag var jag och min vän A ut på vandring. Vi hade redan i våras bestämt att vi skulle vandra ute i den vackra naturen på ön Köklot - och nu var det så  dags. Vi ville besöka kyrkan som finns där ute i naturen, där ute där det inte jäktas och stressas och där det inte myllrar av människor (som på järnvägsstationen i Helsingfors, typ). Vi skulle ut till kyrkan som finns i vår vackra natur. Kyrkan som har himlen som tak och skogens trädstammar och de mossbeklädda stenarna som väggar och golv - och med mycket frisk luft i allt detta. 

Vi träffades hemma hos oss, och så slängde vi våra ryggsäckar in i min bil och jag rattade iväg mot Köklot.

Hit ut till ön Köklot är det idag en fast vägförbindelse (man åker över ett antal broar), men för någon generation bort måste öns innevånare ta båten över till fastlandet sommartid och under den kalla årstiden tog de sig över isen med häst och släde eller sparkstötting (fast värre var det väl under menförestider).... 

Jag parkerade bilen i vid Norrskat hamn (norra delen av ön), där många sommarstugeägare har sina fritidsbåtar. För många år sedan startade vi härifrån vår båtfärd ut till våra vänners sommarstuga i midsommartid, lite av "memory lane" över denna plats tyckte både jag och A. Nu skulle vi vandra härifrån längs vägen och ut till skogen ...

... och mot Pilgrimskyrkan! Här ute i havsbandet har man med gemensamma talkokrafter byggt en stig och en naturkyrka år 2021, det första pilgrimsområdet i Vasaregionen. Här ute i naturen där skog, hav och himmel möts kan nutidsmänniskan samla krafter, vila och uppleva något nytt. Kanske stillhet, eftertanke, kanske något andligt. 

Vi vandrade den smala vägen fram till den egentliga parkeringsplatsen. Det finns nämligen en vägbom längs vägen och jag visste inte om den var öppen eller ej. Vi gick förbi det vackra stenfältet med havet på båda sidor om skogen... Redan här varvade vi ner, vi kände oss långt borta från vardagen....

Så var vi framme vid den egentliga parkeringsplatsen och här börjar den 200 m långa stigen ner mot stranden och kyrkan. Vid grinden, och längs hela stigen, finns finurliga träfigurer. Och här på staketet, som är gjort av gamla störar finns ett gammalt fiskenät inlindat. Området var tidigare ett fiskeläge för fiskare från Lillkyro..

Så vandrade vi neråt mot stranden. Stigen var mjuk och behaglig att gå på, den bestod av härligt sviktande träflis. På flera trädstammar finns gamla bräder med psalmverser eller bibelverser fastbundna. Många av skyltarna hade qr-koder som gjorde att man via telefonen kunde avlyssna musik med inspelad sång och musik (på finska, svenska eller engelska).

Så var vi framme och det kändes stort och mäktigt där mellan träden, stenarna, kyrkbänkarna av grova trästammar och altaret med fisken och med havet som den vackraste altartavla. Vi nästan viskade, det kändes allt lite mäktigt. Men vi var de enda besökarna (endast två fiskare stod där långt borta på några stenar ute i vattnet och metade...).

Så vi satte oss ner på en av bänkarna och tog fram ryggsäckarna som innehöll kaffetermos, smörgåsar och goda bullar. När väl kaffet var ihällt våra pappersmuggar vågade vi prata högt igen. Det blev förtroliga samtal och glada skratt. Vi kände oss omfamnade i den vackra naturen där ute!

När vi avnjutit en påtår med kaffe och suttit bra länge gick vi omkring en stund och vände så tillbaka uppför stigen. Vi vandrade kring därute och njöt av stillheten, solen och vinden i träden som omfamnade oss...

Så vände vi tillbaka till bilen. Det var en solig dag och vi tillryggalade en del kilometrar i rätt makligt tempo denna dag. Sjöfåglarna tog också dagen i ett makligt tempo, de satt på samma stenar när vi kom tillbaka till bilparkeringen - precis på samma platser som någon timme tidigare...

När vi åkte hemåt bestämde vi oss för att inhandla varsin hamburgare vid Köklot fiskehamn. Nu var vi tillbaka i nutidsvärlden, här stod en vagn som sålde "Street food", internationellt och tidsenligt. 

Så där stod vi i fiskehamnen och blickade ut över havet. Där långt ute ligger öppet hav och nästa blir Sverige.... Jodå, det var en smarrig hamburgare som fyllde magen med en annan del av livets nödtorft!

Tack A för trevligt sällskap denna fina solskensaugustidag!