lördag 30 juli 2022

Sommarmånaden juli lider mot sitt slut

 Sommarmånaden juli har snart bjudit på alla dagar, i morgon skriver vi 31 juli och då blir det tack och adjö för detta år. 

Årets juli har bjudit på både olidlig sommarhetta men också på svalare dagar med regn och åska. Månaden började med att sambon åkte till Italien för att sjunga i en hel vecka och när han väl kom hem hade han covid med sig i bagaget. Så här har vi varit både covid-slöa och lite "folkskygga" i några dagar/veckor. Den covid som vi drabbades av var ingen värre variant, en typisk långdragen förkylning. Nu är vi äntligen våra vanliga jag igen och kan jobba på som vanligt.

 
Men visst har jag saknat sommarteatrar- upplevelser ute i det fria, jag har saknat glass-utfärder och jag har saknat möjligheten att bjuda hem gäster....  Men nu är snart juli månad slut och vi kan åter umgås precis som vanligt! Och sommarvädret har ju gjort att vi som bor ute på landet har kunnat vara ute så mycket vi bara har önskat (och vi har varit ute och jobbat mest hela tiden trots att vi gjort fler långa pauser inne på sofflocket...helt klart fler än vanligt). 
 


Häromkvällen när jag var ute på min kvällsrunda var det mulet - men riktigt skönt väder. Jag började med att plocka kantareller och sedan följde också en del blåbär och hallon med mig hem. Väl hemma svängde jag ihop en bärpaj, världens godaste paj är den som är gjord på alldeles nyplockade bär! (Och så bjöd vi hem kaffegäster, ni vet bara för att vi kunde!)
 

Att bo ute på landet är nog det bästa det tänker jag mest varje dag. Alltid händer det något ute i naturen. 


Ute på slätten börjar vetet (ovan), havren och kornet ändra färg. Åtminstone så här långt ser det ut att bli en god skörd! 

Idag skiner solen från en härligt blå himmel och efter en stund på vedbacken är det snart dags att styra kosan ut mot vårt sommarparadis. Det är ju lördag vet jag! 

Ha det bra alla som tittar in hos mig!


torsdag 28 juli 2022

Igår kväll åkte vi ut för en räksmörgås på restaurang Arken

 Igår kväll bestämde vi oss för att åka ut på sommarens utflykt till Replot, det liksom hör till att göra en runda ut till den yttersta skärgården åtminstone en gång per sommar. Gårdagskvällen var mulen och inte alltför varm, det var inte det bästa semestervädret. Nu skulle vi kanske få ett bord på restaurang Arken...

I hamnen var det rätt lugnt, en del turister men inte alltför många.

Några båtar låg inne i gästhamnen. Några husbilar stod uppradade på parkeringen.

Inte alltför många personbilar stod parkerade framför restaurangen (som ligger ute i hamnen). Vi gick in och det kändes varmt och bra att få ett bord där inne. Ute på verandan satt en del kunder, men speciellt jag tyckte det var skönt med ett innebord.


Vi beställde varsin räksmörgås. Och vilka smörgåsar sedan, brödet syntes inte ens under täcket av nyskalade räkorna....!


Hungriga som vi var, efter en dag ute på vedbacken, började vi genast mumsa i oss av räkorna och allt det andra goda som låg på tallriken. Halvvägs började jag känna mig småmätt... men jag fortsatte äta och blev alldeles -  proppmätt!

Efteråt kände jag för en rundvandring på hamnområdet, nu måste jag "gå ner" smörgåsen!



Det är så vackert här i hamnområdet. Kvällen var småkulen och just när vi gick förbi simstranden låg den alldeles öde och tom, annat har det säkert varit alla stekheta dagar som just passerat....

Restaurangen gjorde reklam för en helkväll med detta svenska dansband. Numera har orkestern även en finlandssvensk bandmedlem och det är ju riktigt kul. Jag får väl ändå avslöja att vi numera inte är speciellt dansanta av oss, men fint för alla dom som tycker om att dansa; nu blir det dans ute i bästa skärgården!

Så hoppade vi in i bilen och åkte vidare en sväng, men mera om det en annan dag. Och efter någon timme åkte vi åter över Replot-bron till fastlandet och så var vi snart hemma igen

Och mätt var jag hela kvällen.... vilken smörgås säger jag bara....

onsdag 27 juli 2022

Nyrostat kaffe, choklad och italienskt vin

 Nu har vi fått påfyllning av olika delikatesser till hemmet.

Som tack för att vi har varit hundvakt i några dagar har vi fått nyrostat ljust kaffe från Fiskars och två olika choklader med fina omslag. För vad passade väl inte bättre än ett omslag som berättar om hundrasen tibetansk spaniel och så ett omslag med ett stort rungande tack / kiitos.... Nu är det faktiskt vi som tackar för gåvorna, för det var enbart ett nöje att vara med hund några dagar!

Och inte nog med dessa läckerheter, vi har också laddat upp med direktimport av italienskt rödvin (som vi hämtade ut under gårdagen). Det är nämligen så att sambon har varit till Italien för någon vecka sedan och då beställde han hem två olika sorters rödviner. Så nu är även vinförrådet påfyllt!

Det är verkligen inte ofta nuförtiden som vi har laddat med dylika delikatesser, men det är roligt när det så äntligen händer! Nu tror jag bestämt det skulle sitta fint med lite kaffe.... eller tar jag en chokladbit .... eller  blir det lite vin till maten.... Eller sparar jag mig till veckoslutet....?


tisdag 26 juli 2022

Hundvakt

 Denna tisdag har varit gråmulen och det har regnat en del. Tänk så roligt det är då att få vara hundvakt i några dagar! Våra grannar är ute på semestertripp och vi får sköta om deras lilla hund. Så här ligger nu hunden och snarkar under den gamla sängen i biblioteket hemma hos oss medan jag knaprar på datorn. För vem vill egentligen gå ut när det regnar?

 

När vi är ute på korta promenader är nosen alltid nere i marken, för här skall kollas om andra hundar vandrat förbi!



 

Tittut i gräset, vad gör du med en kamera i handen? Är man nyfiken så är man...

Hundrasen är tibetansk spaniel. Denna hundras är glad, nyfiken och tillgiven, men också mycket självständig och den kan vara lite avvaktande mot personer den inte känner. Oss känner hunden sedan liten valp, den har varit hemma hos oss många gånger och naturligtvis vet hon var det finns sköna och svala sovplatser.

måndag 25 juli 2022

Morgon på bastutrappan

 När vi är ute vid vårt sommarparadis brukar jag sova länge på morgnarna. Jag ligger i sängen och drar mig tills jag känner kaffedoften från köket. Det är nämligen så att där ute stiger sambon alltid upp först och han brygger alltid en stor kanna med kaffe (här hemma dricker vi aldrig kaffe på morgnarna...). 

Kaffedoften får mig att pallra mig upp ur sängen.

Efter en lätt frukost brukar jag ta med mig ännu en mugg med kaffe och så går jag ner till bastun och sätter mig på bastutrappan som går ner mot stranden för att njuta. Sommarmorgnar där ute på trappan är alltid den bästa av morgnar. 

Solen i ögonen och solglitter på vattnet.

Igår morse satt jag ute på trappan och njöt av morgonen. Några lätta moln skymde solen - men glittret var där. Solglittret.


En stilla bris från norr. Små vågor som kluckade mot strandstenarna. En duva som hoade i skogen. Inget annat. Jag kisade emot solen.



Där satt jag och njöt av mitt kaffe medan de tunna molnen började skingras.

Alltid barfota, sörplandes på mitt kaffe.

När molnen försvinner blir fjärdens vatten himmelsblått.... Jag sitter och tänker att jag borde fixa bort både buskar och vass i strandkanten. Fast kanske inte just nu.... Det ser ut att bli en varm dag.

Efter ytterligare en timme har himlen ovanför oss blivit helt klarblå. In mot landbacken ligger några moln, inga regnmoln dock. 

Söndagen blev en vacker och varm dag. Och den började på det bästa sättet: med kaffe på bästa platsen!

 

lördag 23 juli 2022

Hjortron, blåbär och kantareller

 En av sommarens höjdpunkter infaller i medlet av juli. Ja, om ni frågar mig alltså. För i mitten av juli brukar hjortron mogna här på våra breddgrader och i år har det varit ett mycket fint hjortron-år!

Det lyste gult ute på den lilla myren där jag brukar plocka mina bär. Jag behövde inte springa flera meter mellan bären utan kunde plocka flera på en gång... Det är lycka att komma hem med hjortron som kan kokas till ett härligt simmigt hjortronsylt...


Hjortronen plockades den dagen när det var lite svalare och en aning vind. Plättkalas ute på verandan blev det dagen efter när sylten var kokad och ett lass med plättar stekta, mums. Dessutom fick vi lite heta sommartemperaturer också som gjorde att man ville ta det i ett makligare tempo.

Och just den här tiden på året mognar blåbären också! I år har jag bakat både blåbärsmuffins och gjort en smarrig blåbärspaj av blåbären jag plockat omkring villan. Det gäller att passa på när bären är som bäst!

Det har regnat allt emellanåt de senaste dagarna och det har gjort att även svampar börjar visa sig i skog och mark. För några dagar sedan gjorde jag en rekognoseringsrunda till mina kantarellställen här hemmavid - och visst började det finnas massor av svamp! Ute vid vårt sommarparadis där vällde det också över med svamp och där är jag ensam som plockar så det är nästan som att välja och vraka...

Det finns väl inget mer rofyllt än att sitta uppe på verandan en vacker sommardag och rensa gula kantareller.... nej, det gör det inte. Till kvällen blev det smörstekta kantareller på kvällssmörgåsen.

Här rullar julidagarna vidare i en väldig fart. Antingen i bärskogen eller i köket. Och allt där emellan....

Sköt om er! Njut av sommaren och det naturen bjuder på!


söndag 17 juli 2022

Smultron

 Igår plockade jag smultron - och plötsligt var jag tillbaka till barndomens höjdpunkter... För visst var det ett av sommarens glädjeämnen när jag som barn kunde gå längs ängskanten nere i diket för att plocka i mig de små söta smultronen! Ibland trädde jag upp smultronen på ett strå för att ta med mig bärnen hem. Men för det mesta mumsade jag genast i mig smultronen där ute på ängen. När jag var barn hade jag många olika smultronställen som skulle kollas av varje dag, tills alla bären var uppätna....

Som vuxen tycker jag att många smultronställen är borta idag. Men jag har några ställen som jag kollar av varje sommar. Igår tog jag med mig en kopp och vandrade åstad....


Långt nere i det höga gräset växte stora fina smultron, jag fyllde koppen med de solvarma bären. Väl hemma blev det glass och smultron till efterrätt. Mums, tillbaka till barndomens smaker!

Jag sockrade på de bär som inte åts upp och idag är de härligt saftiga när jag slukar en ena skeden med smultron efter den andra.... 

Detta veckoslut har vi tillbringat hemmavid, det har inte blivit något villaliv. Igår eftermiddag tittade visserligen solen fram en stund, men så drev molnen in från väster igen...


Lördagskvällen blev regnig och kylig, inget vidare väder... men det var ack så vackert när regnmolnen radade upp sig över himlen - fast sedan blev allt grått och trist. 

Vilken tur att jag kunde sitta inne och mumsa på smultron - med glass!


lördag 16 juli 2022

Korna... och deras historia

 Denna sommar har vi fått nya grannar. 

Flera stycken till och med. Vi har nämligen fått en drös kor, ungdjur och kalvar som betar i en stor hage nästgårds till oss. Vilken ras korna tillhör låter jag vara osagt, men de är snälla, nyfikna och matfriska!

Visste ni att det har funnits kor i vårt land i tusentals år? Man har räknat ut att kon kom till vårt land för omkring 4.500 år sedan och gav då upphov till ett helt nytt sätt att leva. Kon kom troligen med båtyxfolket, ett folk som långsamt hade spridit sig norrut i Europa. Troligen tog detta folk båten över Finska viken (från Estland) och fann ett vidsträckt skogklätt land med fina betesmarker. Med båtyxfolket kom de första jordbrukarna till vårt land, de byggde stabilare byggnader och sökte sig längre in i landet. Tidigare fiskar- och samlarbosättningar fanns nära kusten och vid flodmynningarna där man levt på fiske och säljakt. Båtyxfolket hade med sig kor, får, getter och också stenyxan som var ett bättre arbets- och jaktredskap.

Den här tiden låg stora delar av vårt Österbottniska landskap under vatten. Där Nykarleby älv nu rinner gick en djup havsvik upp till Lappo-trakten. Och där Kyro älv nu rinner gick en havsarm ända upp till dagens Seinäjoki. Den östligaste delen av Jeppo och Oravais var fastland, östra Vörå var splittrat i en del öar. Lillkyro, Storkyro och Malax var helt vattentäckta. Östligaste Pörtom, Närpes, Tjöck, Lappfjärd och Sideby var land, på sina ställen var kusten rätt hög. I det här området hade det bott jägar- och samlarfolk men båtyxfolket bildade nu fasta bosättningar så långt norrut som i Oravais och Vörå (enstaka fynd finns även i Esse och Purmo). Under bronsåldern antas det jordbruk som bedrevs längs kustområdet vara som svedjebruk och åkerbruk på mjukare strandängar. Från den här tiden har man i trakterna av Björneborg grävt fram ett stort fähus.

Omkring 500 f Kr blev klimatet kallare och nu blev det svårare att hålla djuren vid liv under den kalla och frostiga årstiden. Runt Kristi födelse blev klimatet åter varmare och nu hade järnet även banat sin väg till landskapet. Åter blomstrade jordbruket när man kunde smida skäror och senare liar, det blev betydligt enklare att bärga foder till djuren. Vid en frömjölsundersökning på Lintune-mossen i Vörå har man funnit pollenkorn av råg, korn, vete, ogräs och en mycket riklig gräsväxt (ca år 300 e Kr). De följande århundradena (500- till 600-talet) tycks ha varit en guldålder för området Vörå-Malax. Man har kunnat konstatera att det idkats jordbruk i Vörå  från denna tid fram till våra dagar.

Under Vikingatiden tycks bönderna i hela Norden ha satsat på mjölkproduktion. En hel del bönder emigrerade från Sverige till Finland och under denna tid fick området från Karleby i norr till Björneborgstrakten i söder en svenskspråkig befolkning på några tusen personer. Landskapet kom härefter under svensk lag och myndighet och en kyrklig organisation byggdes gradvis ut. För första gången kom skrivkunnigt folk till landet. De nyinflyttade hade också med sig ny kunskap om olika redskap (som tex gaffelplogen, högärdet, smörkärnan). På 1200-talet uppbars skatt till kyrkan och här i Österbottens skulle hälften av skatten betalas i form av smör (däremot betalade finnarna inne i landet sin skatt i råg). På det här viset blev många präster under medeltiden rika när de idkade handel med det österbottniska smöret.

(Informationen är en sammanfattning från boken "Historien om Vasa-Mjölken").