vandringsleder. Leden öppnades hösten 2015 och nu under våren har
leden fått två fina rastplatser. Förra hösten, innan skyltar och rastplatser
var uppsatta, vandrade jag den övre delen av leden (läs
här och här).
Nu var det dags att lära känna den nedre/södra delen av leden.
I går gjorde jag slag i saken och jag vandrade leden tillsammans med
semestrande sambo och L. Vi gick inte hela leden (som är 12 km lång)
eftersom regndroppar låg i luften. Men vi räknade ändå ut att vi vandrade 9 km
eller lite till och ifrån.... Just nu är det perfekt väder för vandring
innan myggen invaderar skogen.
Vi parkerade bilen vid fotbollsplanen i Jungsund och studerade den tydliga kartan
över vandringsleden. Vi vandrade först till Hallonnäs och gick ytterligare
Hallonnäs-rundan innan vi återvände samma väg tillbaka.
Leden är tydligt utmärkt och den första delen går delvis längs elljusspåret.
Här var det plant att gå, men resten av leden går i en stenig terräng.
Längs leden har broar och plankor lagts ut på de våtare partierna.
Här går vi längs kanten av Vekasund och Strömssund.
Vackert att komma de grunda insjöarna så nära.
Leden går förbi stora och små stenar...
....över moräner och bland höga, gamla granar och tallar.
Utsikten kan man inte klaga på.
Inte lugnet i naturen heller.
Efter två kilometers vandring kom vi fram till den fina rastplatsen vid
Strömssund. Här finns karta, ett gediget bord med bänkar och en grillplats.
Grillplatsen låg härligt nere vid sundet.
Vi hade inte med oss något ätbart, tanken var att vår vandring inte
skulle ta hela dagen, men oj här hade vi kunnat stanna länge....
Jag gillade dom små sakerna som man tänkt på, som den här brandhinken....
Vi fortsatte vår vandring, så vackert i skogen längs de små sunden!
Här växer både gammelskog och partier med späda björkar.
Gissa vad detta är för något!
Jo förra höstens kaveldun.... kanske perfekt byggmaterial till
sundens fåglar....
Vid Skatasundet ser vi regndroppar på vattenytan. Vi undrade om vi skulle
vända om, men kom på att vi inte var gjorda av socker så vi fortsatte.
Och tur var väl det, för det blev inget ihållande regn.
Här vid Skatasund ligger det stora stenblocket nära stranden.
Vi såg inte så många djur, men spåren såg vi...
Att vandra mellan de smala höga tallstammarna var mäktigt.
Här vid Hallonnäsfladan såg vi två svanar, men de var i andra ändan
av vattendraget. Endast en liten fjäder var beviset att de
höll till här ute på sjön.
Stora mattor av vita harsyror lyste upp i skogen nu på våren.
I skuggan under de höga granarna blommade vårens sista
hästhov/tussilago.
Vi vänder tillbaka och går mot vår bil igen.
Allt medan det stilla livet fortsätter ute i skogen och vid Iskmo-sunden.
En vacker vandringsled som kan rekommenderas!
