Adjö då varma September!

 Idag skriver vi 30 september 2023 och det är dags att ta adjö av ännu en månad av detta år. En mycket varm - och delvis mycket regnig - sådan. Inte många solskensdagar har vi bjudits på, men de dagarna när solen har kikat fram då har jag varit ute med kameran! Så det ser ut som att vi haft en ljus månad, men det har verkligen märkts att vi går mot mörkare tider pga av det gråa molntäcket som täkt himlen många kvällar. Här har vi inte haft en endaste riktig frostnatt ännu, igår kväll visade termometern +15 grader innan jag kröp till sängs - vad sägs om det? Årets september har verkligen bjudit på värme, sensommarvärme. Klimatförändring.... eller...

Som sagt har jag knäppt foton när solen tittat fram. Jag har väntat på att molnen skall åka förbi och just då solen fått sin chans då har jag varit i farten! 

Årets svamp-bilder knäppte jag i början av månaden när jag vandrade från stora vägen ner till vårt sommarparadis där ute vid havsfjärden. Det var en lördagskväll när vi åkte ut för att sova över ännu en natt och jag behövde plocka lite kantareller. Men jag såg ju så många andra svampar längs vägen... sådana som jag inte ville plocka. Det har varit ett riktigt svampår (pga det våta vädret)!

September har bjudit på massor av sylt- och saftkok på äpplen, lingon och havtornsbär. De soliga dagarna har jag varit ute - och de regniga i köket!

Annars har månaden inte bjudit på några stora höjdpunkter. Krigs-eländet i Europa har fortsatt. Och man undrar ju hur människor tänker när de vill döda varandra. Fast en del måste väl, annars hamnar de i fängelse på vatten och bröd (som man säger). 

Vi har också matats med informationen om skjutvåldet och bombdåden i Sverige, där säger man att rivaliserande gäng hotar varandra. Dödar du min mamma måste jag döda dina släktingar.... Sverige har numera det hemskaste gängvåldet i hela Europa, näst hemskaste i hela världen efter Mexiko. Ja, men hur tänker man - att det finns "prillhuvuden" det vet man ju - men att det finns så många.... Svenskarna hävdar att det är invandrare som håller på (trots att många är födda i Sverige), men att dom köper gängens narkotika som understöder gängens verksamhet det tänker de inte på.... Jag hoppas verkligen att inte fler oskyldiga måste sätta livet till när pengarna och hedern måste styra inom gängen! Och jag hoppas att inte detta olyckliga förfaringssätt sprider sig hit till oss!

Det finns mera otäckt i denna världen har vi fått lära oss denna månad. AI tar över allt mera, ja "supermänniskan" som gör att vi människor snart är helt onödiga.... Våra "smarta" skolelever här i regionen har redan tagit i burk AI för att göra hemuppgifter till skolan. De tror man är smart, men det kommer att visa sig att de är precis tvärtom!

Ja, och så har vi klimatförändringen. Glaciärerna i Alperna smälter och New York översvämmas när de häftigaste regnen behagar ösa ner över den amerikanska östkusten. Och när jag går där ute längs mina regnvåta åkervägar undrar jag om det är klimatförändringen som gör att vi har sommarvärme i slutet av september... Jag tänker att vi lever över våra tillgångar - och det har vi gjort länge - och det är pengarna som styr den enskilda människan.... Vi klamrar oss fast vid det vi har och vill inte släppa greppet om vår rikedom. Vi vill dessutom ha mer! Ja, vad är rikedomen egentligen värd, om vi inte längre kan leva på denna vår plätt på jorden....

Nej, nu låter jag allt lite pessimistisk - så farligt är det väl inte! Eller? Nej, ännu finns det hopp och det är våra barn och ungdomar som är våra hopp! De smarta ungdomarna alltså....

Så kommer jag fram till vårt sommarparadis med en påse full med kantareller och möts av dessa "rosen-svampar" på en stubbe - och kan inte annat än känna mig glad! Här invid lidret reparerar sambon den gamla is-kälken som hans morfar en gång gjorde och jag känner att återvinning det är framtiden! För visst görs det mycket gott för vår värld just nu! Här i landet satsas mycket på förnybar energi, återvinning av olika slag. 

Nere vid stranden spränger sig en av de stora svamparna upp i dagsljuset. Den vill växa och den vill breda ut sig för någon vecka. Allt har sin tid, tänker jag. Svamparna har sin tid och allt annat har sin tid. Allting förändras och vi också. Nu känns det som om vi borde prioritera och vi borde prioritera rätt!

Så vänder jag blicken och kameran ut mot havsfjärden - och ser molnen & en del blå himmel. Molnen som speglar sig i vattenytan och vassen som börjar få en gulare höstfärg. 

Nej ännu har inte höstkylan nupit till, ännu har inte trädens löv fått den där vackra höstfärgen. Nej, ännu inte denna månad. Men ack så tacksam jag varit över det varma höstvädret! Fast.... lite mindre gråmulet och regn kunde ju månaden ha bjudit på.... Nej, aldrig blir man väl riktigt nöjd - men oktober kommer säker att bjuda på många sköna höstdagar också! 

Här talar den sanna optimisten!

Fredagsnöjen

 Denna fredag i slutet av september är gråmulen och lite smådisig. Ännu mycket varmt för årstiden - kanske en av de sista dagarna med denna sensommarvärme....

Jag är lite slö idag. Fast det får man väl vara när man inte längre är inne i ekorrhjulet. I och för sig har jag hjälpt till med lite vedklyvning, jag har matat ankorna och börjat städa i växthuset.... ja, och så har jag löst ett jättesvårt korsord.... Men så mycket mera har jag väl inte gjort idag....eller....

Jo men jag har ju bryggt kaffe två gånger redan denna dag! På morgonen och då åt jag en smörgås med kaffet. Och så nu vid middagstid (efter vedklyvningen) när jag smaskade i mig en chokladboll rom & kola som sonen hade hämtat hem från Sverige när han hade varit över till grannlandet för någon vecka sedan. Han är ju som sagt mycket rörlig av sig och jag får lära mig Nordens geografi på samma gång....(igår lärde jag mig Skänninge...)

 Häromdagen kom en av våra grannar in med höstblommor och en del egenodlade grönsaker, så idag blir det ugnsgrönsaker (om jag orkar skiva grönsakerna...) - och så får jag njuta av de vackra blommorna.... 

Dagens fredagsnöje går alltså på sparlåga. Än så länge. För man vet ju aldrig.... jag kan ju plötsligt göra ett ryck fram emot kvällen.... om solen skulle titta fram eller något....

Den varmaste septemberdagen var vi ute på vandring i Kvarkens vackra skärgård

 Förra fredagen var den varmaste septemberdagen! Det var +23 grader i skuggan! Det var en riktig sommardag!

Vi beslöt oss för att vandra längs vandringsleden som går från Svedjehamn i Björköby ut till Långgrund, en vandring på omkring 3,3 kilometer (om man inte gör lite avstickare hit och dit för då blir det ju betydligt längre). Vädret var strålande, den lätta vinden var ljummen. Höstens härligaste dag!

Vi parkerade bilen i Svedjehamn och jag spände ryggsäcken på ryggen och så tog vi sikte först på Saltkaret (tornet där i bakgrunden) och så vandrade vi vidare. Det var en hel del andra vandrare och turister i farten denna vackra fredag. (vi pratade både svenska, finska och engelska.)

Här längs vägen/leden kring utkikstornet, där de flesta turisterna rör sig, finns många olika info-skyltar och  en mängd fina "plåtdjur", som berättar om vår unika natur. (Ska sanningen fram har jag heller aldrig sett någon livs levande säl här i våra vatten, men så har jag väl mest rört mig inomskärs också).

Här i den vackra skärgården ser man att landet är byggt av sten. Det är sten på sten längs vandringsleden. Och här ute är luften så klar att andas. Denna dag var den sååå varm och ren....

Vi vandrar vidare och jag märker att björkarnas löv börjar ändra färg. Vi träffar en hel del andra vandrare längs stigen, några med hundar och några med metspö i handen för att ta sig längre ut där fiske är tillåtet....

När vi kliver på trappan över stängslet kom jag att tänka på alla får som vi såg här når vi förra gången vandrade denna vandringsled. Fåren glodde på oss och vi glodde tillbaka! Men nu såg vi inga djur...

Här möts vi av vallar av sten som formats redan under istiden. En såå unik och vacker natur!

Vi följer den väl upptrampade leden och de röda prickarna på träden....

Vi balanserar längs fina spångar med havsvikar på båda sidorna, tills vi så kommer ut till sandmark ....

... vi är framme vid Långgrund. Här finns en rastplats med vindskydd, grillplatser med ved, bord & bänkar och toaletter. När vi kommer stiger rök från en av grillplatserna, det är ett gäng som håller på att förse sig med nygjord mat och kanske kaffe....

Apropå kaffe....snabbt tar jag fram vår medhavda kaffetermos och plockar fram kardemummabullar och smörgåsar och vi sätter oss ned vid ett grånat stadigt bord. Och där sitter vi en god stund och jag känner att jag blivit rätt svettig om ryggen pga ryggsäcken, jodå värmen på påslagen. Men titta.... medan jag dricker kaffe upptäcker jag en drös med gula kantareller bland några stenar, vilken tur jag har en plastpåse i bakfickan....!

 Det är vackert här ute vid Långgrund. Stället har besökare alla årstider och just när vi var där kom det mera vandrare, både unga och gamla (dom flesta finskspråkiga faktiskt). Ute mellan öarna puttrade en och annan motorbåt. Alla såg ut att njuta av dagen!

Här ute såg vi också en del havtornsbär, som var nästan övermogna, men vi plockade en del och tog med oss hem. Därmed blev årets c-vitaminförråd påfylld även denna höst!

Vi satt där ute och njöt ännu en stund (jag drack ännu en mugg med kaffe) och så bestämde vi oss för att vandra tillbaka samma väg vi kommit. 

Jag måste säga att det här är en så vacker plats, så rofylld och så varm.....

Det var den 23 september och det märktes att vi går mot höst, trots att det här ute i havsbandet inte varit nattfrost ännu.

Det är konstigt - men tillbakavägen går alltid snabbare.... 

... för så var vi åter framme vid Saltkaret och då satte vi oss ned för nu var det sambons tur att dricka en mugg med kaffe....

Så är vi tillbaka i Svedjehamnen igen med all turistinformation. 

Men tänker jag, att vandra ute i den fria naturen det är ändå det bästa!

Varma septemberdagar (del 2 - tranorna på Söderfjärden)

 När jag kom hem efter att ha varit ute på promenaden hemmavid (se gårdagens inlägg) bestämde jag mig för att åka ut till Söderfjärden för att kolla tranorna som har höstsamling där ute. Sambon ställde upp som kompanjon och vi rattade iväg söderöver....

Jag har många gånger bloggat om Söderfjärden som ligger söder om Vasa och som formats av ett meteorit-nedslag för många miljontals år sedan. Numera ligger Söderfjärden ovan havsytan och utgör ett vackert rundat jordbruksområde som är väl synligt ovanifrån. På vårar och höstar mellanlandar mängder att flyttfåglar här för ett skrovmål före flytten vidare antingen norrut eller söderut (beroende av årstid). 

Mitt på Söderfjärden ligger Meteorian, (ett besökscenter), där parkerade vi bilen och jag gick ut för att kolla in tranorna som gick ute på fälten norröver. (Inga tranor hade valt fälten som låg nära någon av vägarna som korsar området.)

Det är otroligt vackert här ute. Två tranor flög förbi mig och på långt håll såg jag några svanar som var på inflygning...

Mot Sundom-hållet såg jag en mängd tranor ute på en åker...

Där på stubbåkern gick de lugnt och försåg med allt möjligt ätbart. Kvällssolen lyste och det var en varm och skön kväll.

Vi var många som stod beredda med kameror (eller kikare)....

En traktor var också ute på ett av fälten och tranorna kollade på den brummande tingesten....

 Så gick jag tillbaka till Meteorian-området och klättrade uppför trapporna till fågeltornet. Där uppe stod en hel del intresserade fågelskådare. Till att börja med  fastnade jag för det vackra skugg-mönstret ute åkern nedanför.

När jag tittade mot Solf-hållet såg jag tusentals tranor ute på några åkrar! De var långt borta, men här fanns ju tusentals med fåglar! Och nu började det visst bli lite oroligt i flocken. Några tranor lyfte och bestämde sig för att ge sig av mot havet och nattvilan...

Jag beslöt mig för att gå ut på vägarna igen.... nu när solen var i nedåtgående.... och nu när det stora skådespelet skulle börja....

Under ljudligt trumpetande drar så tusentals tranor iväg in mot solnedgången - ut mot havet och sitt nattkvarter! Det här är en så mäktig syn! Ett av naturens underverk!

Flock efter flock lyfter tranorna och flyger iväg. I år kom inga tranor flygande direkt över oss, utan flög ut mot Malax-hållet och ut mot havet.... Men vi såg dom på långt håll. . och ljudet av deras trumpetande ekade över hela Söderfjärden....

Solen sänkte sig och vi åkte hemåt igen. Ännu gick några tranor där ute och ännu flög flockar vidare ut mot väster....