Tack och hejdå till november!

 Denna lördag firar vi finlandssvenskar lillajul (alltid lördagen före första advent). När jag var barn var denna dag en av årets roligaste dagar. I barndomshemmet ståtade en lillajul-gran på bordet och till kvällen slängde vi barn in egentillverkade julkort till varandra och till alla grannar. Men seder förändras och idag vet jag inte längre hur allmänt det är att fira lillajulen. Men jag har i alla fall tagit hem en liten julgran och så har jag pyntat litet inför advent....

I köket lyser el-ljusstaken idag och jag har plockat fram adventsljusen (med ännu de fyra ljusen från förra årets december). Där ute har en och annan snöflinga fallit, fast nu har nederbörden övergått i regn. En grå och trist lillajul-lördag med andra ord - precis som så många andra dagar denna november månad. Vi har ibland fått snö och sedan regn denna månad, men värmen och regnet har förstås smält allt det vita och vackra. Och i stora delar av landet har det varit höga vattenflöden och översvämningar (...alltså i november..).

Ute i världen har det varit oroligt som vanligt. I USA valdes Donald Trump till landets nästa president och hans uttalanden har skakat om världen. Varje kväll får vi fått höra/läsa/se-på-tv om oroligheter runtom i världen. Det känns allt lite otryggt när många länder nu väljer sida. Men igår kväll uttalade sig fd Nato-chefen Stoltenberg att vi inte behöver vara oroliga, det finns krafter som vill mindre krig. 

Här i landet har vädret varit ett novemberspöke. Från massor av plusgrader till minus och snö - och förstås besvärliga vägar (under ett dygn omkom 7 personer, varav 2 barn, i trafiken här i landet - snyft). Men andra nätter har bjudit på härligt norrsken (och jag har förstås stått där ute på slätten och beundrat skådespelet!) och en stor rund fullmåne som har lyst upp hela byn.

Här hemma har vi firat Allhelgona helg och Farsdag under november. En av de trevligaste kvällarna åt jag risgrynsgröt tillsammans med pratglada fd arbetskollegor. Och den bästa lördagen åkte jag långt med sonen och hans sambo för att julhandla till bla hjälpbehövande i vår egen kommun. För visst är det roligare att ge än att få!

Nu är årets tristaste månad *november* snart förbi för detta år (trist för att den har så få timmar med dagsljus och i år har vi dessutom förärats så många molngråa dagar). Men nu blickar vi fram emot en månad med julljus - och kanske en och annan pepparkaka och jultårta med varm glögg och....

Glad Lillajul till er alla!🎆

Lite rött denna gråa novemberdag....

 De senaste novemberdagarna har varit gråa. Gråa och rätt varma. Men i natt blev det åter minusgrader nattetid och stjärnorna blinkade uppe i skyn. I morse låg lite rimfrost på marken. Och så var det lite rött på himlen. Det var solen som trollade bort allt det gråa! Trollstaven lyckades lysa upp tillvaron några minuter, men så förvandlades världen åter lika grå och dyster igen. Molnen täckte himlen. (Och värmegraderna de gjorde också entré.)

Som ni ser har nästan all snö smält bort under veckan som just rusat förbi. Så nu är det mycket grått - igen. Men som sagt, i morse.... Då blev världen härligt rosa! För en stund (nästan så jag inte hann få på mig mössa, jacka och stövlar innan allt var över...).

I vårt äppelträd klamrade sig våta fastfrusna droppar, men redan började de göra sig redo för nedfärd. Dripp, dropp hörde jag från andra sidan trädet.

.Under gårdagen var det än mer gråmulet. Nästan disigt, småregnigt. Vi åkte ut till sommarens paradis igår morse. Lite smutsig snö klamrade sig fast på strandstenarna och ute på havsfjärden låg dimman. Nej, inte speciellt sommarfagert där ute heller.

Väl hemma fick jag för mig att nu skulle julgardinerna upp i köket! Jag tvättade fönster och vola lite rött och glatt här inne hos oss. Mannen i huset har redan fått en julhälsning och jättegod dadelkaka (som tack för bilskjuts till sångövningarna), så nu får det vara grått och trist utanför fönstret - här inne hos mig är det rött - med en strålande stjärna!  

Och i morgon är det lilla jul och då plockar jag fram adventsljusstakarna.... Med ljustrolleri kommer det gråa där ute att försvinna - jag lovar!

FN:s Orange Day uppmärksammades under gårdagen

 Igår stannade jag ute vid Replot-bron. Bron var upplyst i en orange färg i den mörka kvällen....

Igår uppmärksammades den internationella dagen "Våld mot kvinnor". En mängd byggnader runt om i världen vara upplysta i orange och kommer så att vara fram till den 10 december, då kampanjen avslutas på dagen för de mänskliga rättigheterna. Det är inte enbart Replot-bron som lyser dessa dagar, även bla  Empire State Building i New Yourk och pyramiderna i Egypten lyser dessa dagar. 

"Nästan var tredje kvinna i världen har utsatts för fysiskt eller sexuellt våld under sin livstid", kunde man läsa i nyhetsflödet under gårdagen. Och där ute i ett vindpinat havsband lyste en bro upp för att uppmärksamma FN:s kampanj ...

Det känns absurt att mänskligheten inte har kommit längre i strävan efter jämställdhet och tilltro. 

Där stod jag ute vid havet och kände mig glad att jag aldrig upplevt våld - men så hemskt att det finns så många som inte känner den tryggheten. Färgen orange symboliserar hopp om en framtid där alla har rätt att leva utan våld. Orange för hela världens kvinnor och flickor!

Från en vacker vinterdag till regn och rusk

 I morse visste jag inte om jag överhuvud taget ville stiga upp. Jag hörde hur regnet trummade på hustaket och med ett och annat brak åkte snön ner från taket. Det var grått och trist där ute, inte alls som den strålande morgon dagen innan....

Så här vackert och vitt såg det ut på söndagsförmiddag när jag var ut på en skön kort promenad. Sol och blå himmel med några grader på minussidan.

En härlig vintersöndag med blå skuggor i snötäcket och spår som avslöjde att harar, rävar och hjortar vandrat ute på åker och äng.

 Och en sol som lyste i ögonen på hemvägen. Men solen masar sig inte speciellt högt upp på himlavalvet den här årstiden. I Utsjoki orkade solen sig inte ovan horisonten från och med igår och solen går upp först i mitten av januari nästa gång där uppe - de gick in i polarnatten. Men här hos oss vill solen sprida ljus varje dag - om inte molnen förstör den glädjen vill säga.

Igår eftermiddag såg jag de första skira molnen på himlen. Och redan kvällstid hade temperaturen närmat sig 0 grader och molnen hade helt täckt himlen och gömde både månen och stjärnorna.

Så idag är det inte alls kul att plocka fram kameran för att fota. Det regnar och snön smälter, det är +6,3 gr. Det var rätt halkigt och skosulorna sjönk ner i snön när jag i morse skulle ut för att se till ankorna (som absolut inte ville komma ut för att beskåda eländet...). Jaja, så här börjar denna vecka. Inte mitt favoritväder kan jag avslöja....

Shopping i Ylivieska

 På fredagen ringde sonen och frågade om jag ville följa med honom och hans sambo på en shoppingtur till Ylivieska under lördagen (en tur på över 200 km enkel väg). För några år sedan jobbade sonen där en kort tid och jag har alltid undrat hur den staden ser ut, så visst ville jag följa med ungdomarna på en vintrig shoppingtur i ett fint väder med några minusgrader! 

Vi skulle besöka det stora varuhuset Kärkkäinen som ligger i staden - och sonen kunde ju vägen... Vi började med varsin kaffe i ett café som låg vid ingången till varuhuset. Där satt vi och spånade ut hur vi skulle ta oss an vår shoppingdag. Jag som inte hade något speciellt på min köplista beslöt vandra dit näsan pekade medan ungdomarna fick välja sina egna vägar. Vi kunde ju höras via telefon vid tillfälle, tyckte vi... Och jag började min rundvandring vid alla julpynten, en stor avdelning som krävde mycken tid och tack-och-lov blev rätt billig...

Det var också här jag drog fram kameran och knäppte några bilder. Det var många hyllrader med prylar som hör julen till. Lite för mycket tyckte jag... Sedan vandrade jag vidare och jag kunde konstatera att det var ett stort varuhus som liknade Keskinen i Tuuri (som i besökte under sommaren), men det här var inte ett så modernt varuhus, men här fanns mera grejor - i två våningar!

Här ett foto från andra våningen där jag kunde kika neråt, lika många varuhyllor åt andra hållet också... Jag stod väl ut nästan två timmar, sedan plingade jag till sonen att jag skulle gå via kassan och sedan sätta mig i cafeterian för ännu en kopp kaffe. Ungdomarna var inte riktigt klara ännu....

Så där satt jag och sörplade kaffe och kollade in folk som vandrade av & an och en hel del barn som åkte bil utanför mitt cafébord. Det gick absolut ingen nöd på mig och efter en timme eller så kom mina följeslagare och meddelade att nu var det dags för mat!

 Maten åt vi på en av de häftiga matställena i affärscentret. Tyvärr kom vi precis efter att ett stort gäng hade gjort sin beställning så vi fick vänta en god stund innan maten serverades, men vi hade väl inte brådis tyckte vi. 

På förmiddagen hade vi åkt norrut längs Riksväg 8 och så en rak väg igenom en vintrig skog och några vida vita slätter från Karleby/Kokkola för att slutligen komma fram till en stad med många nya höghus och massor av affärskomplex. Ylivieska är en stad i norra Österbotten och staden är Kalajokidalens kommersiella och administrativa centrum. Ylivieska blev stad år 1971 och är en viktig järnvägsknutpunkt och har ett flygfält för trafik på huvudstaden. Staden är finskspråkig till 98,2% (0,3% svenska och 1,5% övriga språk). Kyösti Kallio (1873-1940) är ortens mest kända person och han var Finlands president åren 1937-40. Här finns alltså också det kända varuhuset Kärkkäinen som vi besökte...

Det hade blivit mörkt när vi vandra ut till vår bil för hemfärd. Nu var det mycket trafik längs vägarna. Vi blev alla lite förvånade och undrade vart alla var på väg... Vi var i alla fall på hemväg och väl hemma kunde jag bara konstatera att det var länge sedan jag åkt bil såhär mycket&länge. Det var en riktigt trevlig dag i trevligt sällskap! Och visst följde en del prylar med mig hem också (många ljus och en och annan julklapp....)!

Busvädret Jari

 I morse vaknade vi till årets första riktiga snöoväder. Det snöade och vinden rev i ordentligt. Sikten var rätt begränsad. Och varje höst blir vi lika förvånade över det kaos som det första rätt vanliga vintervädret kan ställa till med....

På förmiddagen vid 10-tiden tog jag fotot ovan. Snön åkte karusell i vinden där ute och den mesta snön landade som vanligt på vår gård nära skogen där vinden inte låg på... 

Snön hade smockat fast på fönsterrutorna och det såg ut att bli en dag utan det där riktiga dagsljuset. Ovädret som vi varnats för i flera dagars tid redan har här i Finland fått namnet Jari, eftersom Jari hade namnsdag under gårdagen när ovädret drog in över södra Finland . Igår varnades det för mycket kraftiga vindbyar i Kvarken och båttrafiken Vasa-Umeå är idag inställd. En hel del träd har blåst över vägar och el-ledningar och en hel del hushåll är utan el här i kusttrakterna. (Här i vårt område är elkablarna nergrävda i marken, varför vi numera är besparade från el-avbrott.)

När jag var ut till ankorna (som absolut inte ville komma ut på gården...) var jag också ut en sväng längs vägen och märkte då att både vinden och snöandet börjar avta något här hos oss. Men lågtrycket ligger här över och kommer att ge nederbörd även i morgon. 

 Så jag konstaterade att visst blåste det där ute på slätten, men Jari har lugnat ner sig och det är väl som vilken annan vinterdag som helst när det snöar lite och blåser. Fast det är ju bara det att idag torsdag har vi -5 gr och till måndag utlovas +5 och regn... 

Idag får det bli en inomhusdag för mig.  

En kväll med julgröt

 Igår infann sig en riktig julstämning - minst en månad för tidigt! Men det var under gårdagen vi vaknade till en vacker vit, lite smådisig, vinterdag. Med snö som nöp fast i träden och något under nollstrecket (och helt vindstilla).

 

 

Redan på morgonen gick jag ut för att beundra det vackra ljuset och andas in den härliga doften av vinter.

 

 

Till sen eftermiddag skulle jag och mina fd arbetskollegor träffas för den traditionsenliga julgröts-träffen. I många år brukade vi koka gröt i kafferummet på jobbet några dagar före julen och det här är en tradition som vi numera har tagit ut från arbetsplatsen eftersom några är pensionärer, några jobbar i andra företag eller studerar och en del är ännu kvar på arbetsplatsen med nya kollegor. Igår skulle vi alltså åter träffas, alltid lika roligt!

 

Redan vid 3-tiden på eftermiddagen strålade några stycken samman med handelskassar, grötkastruller och glatt humör. Vi skulle äta årets julgröt här vid byns samlingslokal (som ligger på lämpligt avstånd för alla som anmält sig). N ställde sig vid spisen och fixade till risgrynsgröten, vi andra plockade fram alla tillbehör och väntade så tills alla samlades där pass klockan 17.

 

 

Vi började med varm glögg och massor av pladder, precis som i fornstora dagar! Det är inte i alla företag där fd arbetskollegor själva vill ordna dessa gemensamma träffar, men vi har trivs tillsammans och det är alltid kul att ses i ett glatt sammanhang! Och detta händer tack vare att det finns dragare som påminner om att nu närmar sig julen...!

 

Så blev det dags för julgröten (som man strör socker & kanel ovanpå) och smörgås med ost och julskinka. Allt sköljde vi sedan ner med julmust - årets första!

Vi lät oss väl smaka av den goda gröten gjord på mjölk direkt från en ladugård och vi pratade & skrattade precis som alltid. Det blev en utdelning av små prylar från Köttdisken där skinkan inhandlats och så berättade jag om lokalen och byns 100-åriga förening (det blev också husesyn).

 

Träffen avslutades med kaffe och pepparkakor. Ännu en mycket trevlig kväll med kära fd kollegor! Vilken tur att vi alla känner varandra så väl och att vi alla ännu vill förgylla en kväll med julgröten!

Tack till alla inblandade!

Den nya trafikparken i Metviken

 Under sensommaren 2024 öppnades en ny trafikpark i Metviken, Vasa. Här är det meningen att barn skall kunna köra med parkens trampbilar/cyklar eller gå till fots på en bana som är 640 meter lång. Här kan barnen utveckla sina färdigheter i trafiken - genom att leka och ha roligt är det lätt att lära sig! Parken stängde för säsongen i början av oktober och då var jag ute på en kort fotorunda och såg massor av föräldrar som var ute tillsammans med sina glada barn!

I parken är det tänkt att barn i åldern 6-12 skall kunna köra runt med trampbil medan barn i åldern 4-6 år får köra bil om en förälder går bredvid. Trampbilar/cyklar lånas ut för 15 minuters körtid. Jag kan mycket väl förstå att barn älskar att köra här i parken! Jag såg hur de bromsade före en korsning, visade med handen när de tänkte svänga och annars följde trafikljus och de andra bilisternas förehavanden....

Och alla vi äldre vi älskar parken för dessa miniatyrhus som finns där mellan alla trafikmärken och asfalterade gator. Ovan en perfekt kopia av stadshuset i Vasa.

Här ovan ses gamla Vasa-trähus och till höger syns universitet på Brändö bredvid den blåa glasskiosken som finns nere vid fiskstranden och i bakgrunden vattentornet.... 

Det röda huset är en kopia av Alkula gård i Gamla Vasa, en historisk byggnad som undkom stadens brand i mitten av 1800-talet... 

Utanför den inhägnade trafikparken finns också en skate-bana för hugade våghalsar.

Sedan tidigare finns också ett klätterskepp, olika gungor, en linbana  samt en kiosk/restaurang. Ett mycket fint initiativ av staden tillsammans med olika företag i staden att satsa på barnen!