Språkförbistring på fastlagstisdagen

I dag på fastlagstisdagen, och februari månads sista dag,

har jag avnjutit en maffig fastlagsbulle!

Fastlagsbulle med mandelmassa (inte sylt) skall det naturligtvis vara.

Nu sitter jag och klappar mig om magen och mår så gott!

På finlandssvenska heter denna bulle fastlagsbulle, medan den i Svea riket 

kallas semla (för oss finlandssvenskar är en semla en rikssvensk fralla....).

Ibland kan det bli lite språkförbistring även fast vi alla pratar svenska....

Som när jag som nyinflyttad till Umeå frågade i mataffären var dom hade soda,

för jag skulle baka en kaka. Expediten kollade på mig två gånger och sedan visade

hon var hyllan med tvättsoda fanns.... Nåja, sedan lärde jag mig att soda det

heter bikarbonat, och jag kunde baka min kaka.....

Rymdkontakt

I går kväll när jag gick ut på en långpromenad kände jag nästan att

jag hade kontakt med rymden. Det var bitande kallt ute på slätten, det blåste

från norr och jag gick just mot norr. Solen hade just krupit ned bakom skogstopparna

och himlen höll på att färgas gul.

En halv halo-ring bildades i det iskalla vädret.

Den nedåtgående solen, med sin solstege upp mot det rosa molnet,

och så en regnbåge mot  norr. 

Den sista solstrålen blev till en pelare, en stege, upp mot himlen.

Jag stod som fastfrusen i snön ute på slätten och beundrade skådespelet.

Så här såg solpelaren ut innan det röda molnet drog in.

Rymdkontakten dröjde några minuter, sedan var skådespelet över,

regnbågen tynade sakta bort och solpelaren försvann.

Jag fortsatt min vandring. Solen var borta och molnen skingrades.
Det skulle bli ännu en riktigt kall natt.

Dagen som bjöd på silver i Lahtis

Efter två dagars snöande vaknade jag i morse till strålande väder.

Redan på förmiddagen gick ut på en liten solskensrunda med kameran,

bara för att få njuta av ett väder i vitt och blått.

Jag gick för att hälsa på A och lilla fröken J som bor hemma hos hunden Lucas,

eftersom Lucas matte är i Florida en vecka. Visst tycker Lucas det är roligt med gäster,

men han sakar sin matte lite, lite grann..... 

 Lucas tycker om den nya vita snön. Nu hade lilla J:s mormorsmor bjudit in till

förmiddagssoppa och Lucas var nöjd att komma på promenad tillsammans med oss.

 Här får lilla J hålla i Lucas koppel. Det är allt liiite spännande....

men hunden lunkar glatt bredvid vagnen.

Gott med varm soppa och alla roliga leksaker hos mormorsmor, tycker lilla J.

Sedan får J leka i snön medan Lucas tar sig en middagslur.

Allt medan dagen fortsätter med spänning i skid-VM i Lahtis....

Och över allt lyser en vacker sol!

Tapas tillsammans med vänner

I går kväll strålade jag samman med några fd arbetskamrater för lite 

god mat och massor av trevlig samvaro. Redan för någon vecka sedan hade

vi bokat in datum och bestämt att vi skulle träffas vid restaurang Fondis.

Vi bänkade oss kring ett bord och beslöt att beställa in små rättar på planka.

Tapas fick det bli! På våra plankor hade vi bla kött, fisk, ost, grönsaker och en

hel kastrull med musslor. Medan vi väntade på maten avhandlade vi allt som

hänt sedan senast, nåja en del i alla fall. Sedan satt vi länge, länge

och åt av maten medan vi fortsatt prata och - gapskratta

 (hoppas vi inte var störande!).

Mmmm, för mitt bröd med laxröra... 

"Vad sa du nu, jag liksom njöt av maten här...."

Det är roligt att äta små maträtter medans man lyssnar. Ja, ibland

känner man för att flika in med någon kortare eller längre kommentar också.

Sedan mumsar man i sig mera mat - tills man är alldeles proppmätt!

Vi hade det verkligen mysigt. Där ute ven vinterstormen och där inne

satt vi och hade det varmt och trevligt.

Jag satsade också på efterrätt, fattas bara annat. Mums så gott!

Vips, 

bara så där försvann några timmar i glada vänners lag!

Vi bestämde att vi snart skulle ses igen. Roligheter vill man ju skall ske ofta.

Tack tjejer för den trevliga after work-kvällen!

 

 

Och så kom vintern....

Torsdag och vintern har kommit! 

I morse tog sambon ut traktorn och började schakta bort snön som kom i natt,

det var andra gången denna vintern som han behövt schakta.

Pass middagstid drev ytterligare ett snömoln in över oss och nu virvlar

stor maffiga snöflingor ner mot marken. Dom där flingorna lär spä på

snötäcket ytterligare. Precis som det brukar vara vintertid....

Jag tycker det är rätt skönt att kura inomhus just nu. 

Småfåglarna sitter också och trycker någonstans,

 dom är tydligen inte vrålhungriga för restaurangen vajar öde.

Jag dukar upp kaffe med god bulle dagen till ära. Dessutom passar jag på att 

läsa lite komisk hundraårshistoria. En lämplig torsdagssyssla

medan snön vräker ner där ute.

 (Snön vräker ner.... smaka på dom orden denna vinter....)

Nej, nu måste jag ta tag i lite arbete om här skall bli något gjort!

 

 

121 dagar kvar

I dag väntar vi på snöovädret som är på ingång. Denna vinter har det ju inte

snöat speciellt mycket, vi har nästan inte fått någon nederbörd alls. 

Nu när jag så smått börjar längta till våren - då är det tydligen dags.

 Dags för mera snö, lite i alla fall....

Jag kan inte låta bli att räkna dagarna till midsommar.

Och vet ni, det är inte så långt till sommarens höjdpunkt! Endast 121 dagar!

Bara för att känna på det som så småningom komma skall, så har jag plockat fram 

några midsommarfoton från de senaste åren. Jag liksom längtar lite....

I går var vi ut till vårt sommarparadis. Det var soligt med en kylig nordanvind.

Isen har täckt fjärdens vatten, men här nära stranden har vinden piskat upp

flödvatten. En räv hade tydligen kommit vandrande längs stranden på

jakt efter något ätbart.

 

 Jag gjorde upp eld i både villans och bastukammarens jötul:ar, efter någon

timme började det kännas aningen varmare där inne.

Då var det dags för oss att åka hemåt, karlarna hade lastat på ett

stort vedlass....

Nej, det är inte säsong för villaliv ännu.

Men snart!

Förunderlig

Ibland tycker jag att jag bor i den mest fantastisk av världar.

För ibland kommer det en sådan där dag när ljuset är så där alldeles

speciellt, när färgerna blir så där alldeles magiska. Precis som om jag skulle

befinna mig i någon drömvärld - och inte i vår egna skog.

I går var ljuset så där magiskt, lite molndimmigt men ändå så att solen fanns där.

Och så nypudrad vit snö (den som vi inte är bortskämd med denna vinter).

Det blev som att vandra kring i en sagoskog, trots att det bara var vår

skog.... den som jag vandrat kring i så många gånger.

Mörkt och vitt. Granarnas rötter har växt sig stora, feta. Över stenar, stora som små,

 har rötterna sökt sig för att nå marken.

Och så finns det en liten grön sten under en stam, 

kan det vara en skattgömma?

Ibland tittade solen fram och färgade granarnas barr gyllengula.

Soldis. Nysnö.

Och i gläntan uppe på en sten växer lingonris, som dagen till ära

fått sig hattar av den vita snön.

Ett överfyllt skogsdike lyser brunt..

+

Kölden har gjort att det bruna skogsvattnet har frusit till is.

Jag går djupare in i skogen. Jag följer stigen.

Här har en hare skuttat före mig och här har några hjortar vandrat,

deras fotspår blir avslöjade i nysnön. Det är så magiskt vackert i vår skog! 

 Visst är vår värld förunderligt skön!

Älgarnas och hjortarnas revir

Det blev lite skogsjobb i veckan som gick. Skönt att vistas ute i den friska luften!

Härom dagen när vi kom ut till skogen konstaterade sambon att

här hade några älgar gått över vägen. Väl inne i skogen

fanns det färska älg- och hjortspår överallt!

Jag hade naturligtvis kameran med mig, så jag gav mig ut på en liten 

runda medan karlarna startade motorsågarna.

Spår i snön.... här är det mindre fotspår.
Troligen vitsvanshjort.

Det fanns spår överallt och tecken på deras "härjningar".
Här hade de stått bredvid en tallplanta och ätit tallbarr. Kanske gårdagens kvällsmål?
 De avklippta kvistarna var ett tydligt tecken!

En enrisbuske hade fått stilla djurens hunger.

Nu var det endast några bruna stammar kvar av busken och på marken låg
 några barriga grenar. Här bakom busken såg jag tydliga djurspår som gick
djupare in i skogen. Så jag följde efter.....

Älgtoalett (eventuellt hjorttoalett).

Här bredvid stenen hade ett djur lagt sig ner för att vila.

Kanske nattens skönhetssömn?

Några meter bort under en stor gran fanns en annan bädd.
Runt omkring granen såg jag tydliga tecken på flera bäddplatser....

Efter att ha jobbat några timmar inne i skogen gick jag ut mot en åker.

Där ute på åkern fanns djurspår som gick kors och tvärs i snön.
Inte dagens fotspår, men kanske +från föregående natt?

Vi som hade jobbat med både motorsågar och traktorn hade naturligtvis

varken sett älgarna eller hjortarna under dagen, vi hade helt klart fört för mycket oväsen.

Men kanske, kanske efter ytterligare någon timme i kvällningen när lugnet väl hade lagt sig,

då kanske djuren återkom till ännu en natt i vår skog....

Vi åkte hemåt när månen började visa sig på himlen.
Vi överlämnade skogen till de vilda djuren.

Damer på vift, Helsingfors-reflektioner. Del 3

Vår tvådagars vistelse i Helsingfors var över och vi tre

damer på vift (läs här, del 1 och här, del 2 ) skumpade på tåget norröver igen....

 Under vår resa gjorde vi en del reflektioner, de flesta med glimten i ögat.

Den första reflexion blir helt klart den att det gör gott att röra på sig.
Att vidga vyerna - om än bara inom landet. Att återse gamla välkända miljöer
men också ha möjligheter att finna nya - som inspirerar.
En sak som vi alla tre damer la märke till på denna tripp var hur villiga folk var

att prata svenska med oss. Och det började ju så bra. Så bra att vi blev riktigt glada!
För både konduktören och serveringspersonalen på tåget söderöver pratade svenska
och t.o.m. önskade "Trevlig resa!" Smaka på den! 

Men sedan lade jag märke till att både engelska och ryska var mycket mera synliga
i Helsingfors - det andra inhemska (=svenska) kom faktiskt lite i skymundan...

Men trots allt gjorde vi oss förstådda. Ibland på svenska och ibland på finska.
Så egentligen fick dagarnas människomöten riktigt bra! Jag hade säkert klarat
av engelska också, men det var ingen som ville prata engelska med mig just där och då.

Om jag får rekommendera något till ungdomar av idag så är det:

Studera språk! Studera många språk!

 För språk är en nyckel människor emellan!

Allas vår värld krymper och att kunna kommunicera med andra människor
på ett annat språk än ens eget modersmål kommer att bli så mycket viktigare
 i framtiden. Nåja.... egentligen är framtiden redan här.

(Ständerhuset, används numera av statsrådet och den övriga

statsförvaltningen som mötes- och representationslokal.)
Ja, om vi nu är inne på studieprogram för ungdomar så borde de även
studera mera historia. Ja, då skulle man också veta historien kring huset ovan....

Jag har bott och arbetat i Helsingfors, så det är alltid roligt att kolla in "mitt"
fönster i byggnaden där jag jobbade mitt inne i centrum. Ja,  alla vi tre har/har haft
anknytningar till huvudstaden i våra arbeten. Arbeten, ärenden, kurser, möten.
 Numera är vi väl rätt fullärda, ja i alla fall om vi får säga det själva....
För med glimten i ögat kommenterade vi allt emellanåt, att här
"borde vi nog också var med och styra och ställa....".

När vi gick förbi något av landets ministerier kunde vi inte låta bli att
konstatera att "Här är vi! Vi kan hjälpa till att reda upp en och annan soppa
som dagens politiker såsar på med...." Vi suckade och konstaterade att det var en hel del
 vi borde reda upp....! Sedan pratade vi lite politik och suckade lite till....

Men vi tre damer tyckte det ändå var rätt trevligt att vandra upp och ner
längs stadens gator (så att åtminstone jag fick onda fötter...men det är sådana uppoffringar
som man gör bara för att få vandra runt i vår vackra huvudstad). Och det vill vi ändå ha sagt
(jag hoppas jag kan prata för oss alla tre) att vi tycker om vårt land, om vår huvudstad.

Tips:
Undrar du vart du skall åka i sommar, gör en vända till Helsingfors!
Garanterat trevligt! Vi hade riktigt trevligt i två dagar!
Så: Tackar min damer, vi gjorde vårt bästa för att få trevliga dagar!
Och trevligt hade vi!