En tidig morgon i staden

Idag tar vi adjö av årets september, en mycket varm och ovanligt dimmig höstmånad. Men nu till något helt annat, massor av foton från en morgon och förmiddag i Vasa. 

På måndag morgon åkte jag in till staden. Efter att ha parkerat bilen tog jag en härlig sväng längs strandpromenaden. Dimman höll på att lätta och solen kikade fram. Det skulle bli en fin dag!

En båt puttrade ut mot skärgården med stadsdelen Brändö i fonden. Båtarna låg ännu i prydliga rader ute vid Sandö. Bilarna hade kört över Vasklotbron i en strid ström, men när jag knäppte mitt foto av statyn av örnen var det alldeles biltomt!

Jag gick förbi hovrätten och fortsatte mot den s.k. fiskstranden, där det idag finns flera restauranger. Men först njöt jag av morgonsolen och förstås av de vackra höstfärgerna och speglingarna i vattnet..

Vattendropparna låg kvar på de nygjorda bänkarna ute på bryggorna. Och de flesta båtarna låg ännu kvar i småbåtshamnen. Det var så vackert och inte minsta vind som krusade vattnet.

Jag kände mig plötsligt otroligt kaffesugen och bestämde mig för en mugg (med påtår) nybryggt kaffe inne i ett av matställena i Fiskets hus. Klockan var prick 9 och jag var första kunden för dagen! I det nybyggda vågformade huset finns bla den populära restaurangen Hejm och delikatessaffären Fiskdisken (där jag drack mitt kaffe). Dimman hade tagit över fönsterutsikten och det var lika gott att blicka ut över kyldiskar fyllda med allsköns godsaker. 

Så var det dags att vandra in mot stadens centrum. Stadens gator och esplanader är kantade med många träd. I september lyser lönnarna röda och gula överallt!

Jag gick förbi en av stadens skolor och där fanns mopeder i prydliga rader, vattentornet i bakgrunden. Vid torget var det ingen morgonrusning, två biogasbussar hade just svängt in på bussparkeringen. Längs en av stadens gågator var det också nästan folktomt. Och där i bakgrunden ser ni jugendhuset (som jag bloggade om häromdagen) och dess vackra torn med utsirade balkonger.

Hartmanshuset invid torget är ett av stadens vackra hus. De utmejslade stenstatyerna har jag alltid beundrat.

Inne på Ekgårdens uteplats blåstes eklöven bort och utanför ett av hamburgerställena stod några elsparkcyklar uppradade. Jag gick förbi Blomgården, som idag ägs av en bank.

Ett av stadens nybyggda höghus har en annan utformning. Solsidan heter bostadsbolaget.

Jag gick förbi stadens svenska teater, som pga corona-pandemin har en annorlunda verklighet denna höst. Så kom jag till ett stadens färggrannaste hus och det hade minsann blivit ännu färgrikare med de röda löven! Så var jag nere vid strandpromenaden igen och stod bredvid sommarens nya omdebatterade namn-skulptur. 

 Klockan hade hunnit bli 11:30 när jag var hemma igen. Solen hade då hunnit bränna bort dimman och all drypande fukt. Och jag hade fått en "nästan-sommarmorgon" inne i staden.

Vi fick en sommardag i slutet av september!

 Men vilken härlig dag vi fick under gårdagen! Efter flera dimmiga och disiga dagar tittade solen fram  och värmen den var påslagen. Nästan 20 grader! Inte den minsta lilla vindby, utan alldeles alldeles vindstilla. På eftermiddagen åkte vi ut till vår havsvik och där låg fjärden som en spegel. Eller som ett dansgolv. Eller...bara så vackert!

Det är inte speciellt ofta vi har dylika vackra och varma höstdagar. I södra delarna av landet hade det slagits värmerekord, varmaste septemberdagen någonsin... 

Vi hade förstås skogsjobb på agendan. Sambon hanterade motorsågen och jag fixade bort grenar. Sedan eldade jag uppe i villan och kokade mat åt oss. En allt igenom härlig dag med frisk luft och lite kroppsarbete (tills vi tog hjälp av maskinerna för de absolut tyngsta jobben).

 Jag hade gärna stannat där ute över natten. Kanske beundrat norrskenet och levt med tända ljus och lite musik från radion.... Men sambon var upptagen på kvällen och hade även möte tidig morgon idag, så vi åkte hem till vårt.

 Och när kvällen kom och solen tagit adjö så drev dimman in över slätten. Jag gick därute och andades in det fuktdrypande diset och tyckte att vi fått världens vackraste höstdag...

 

Hösten

 Säg det som slår en vacker höstdag!

När trädens löv glöder och när luften känns hög och klar. Och när sedan kvällens mörker sänker sig och det blir så där kompakt mörkt där ute och man själv kan sitta inne i ett varmt och tryggt hus...

Hösten är mognadens tid. Skördens tid. Och de gula och röda färgernas tid. 

Hösten är en härlig tid helt enkelt! Låt oss njuta av hösten!

Lingonår

 Detta år har verkligen varit generöst när det gäller lingonskörd. Det har lyst rött i snart sagt alla skogsgläntor. Ett smörgåsbord med lingon kunde man säga!

Jag har varit ute i skogen flera gånger för att plocka lingon och senast igår plockade jag en hel del lingon för hand alldeles bredvid vårt sommarhus. Det kommer att bli till både lingonsylt, vispad lingongröt och lingonkaka. I år lägger jag inga lingon i frysen, jag upptäckte nämligen att det redan finns en påse med lingon från fjolåret... 

Fördelen med att ha en naturtomt runt sommarvillan är förstås att där finns lingon, blåbär och hallon bredvid huset. Dessutom är det en sluttningstomt, så det är perfekt att plocka i sluttningen. Ännu en fördel är ju att jag kan plocka mina bär och sedan sätta mig på verandan med en kopp kaffe med smörgås, här behövs inget släpande med ryggsäck med termos och smörgåspaket. Fast skall sanningen fram är det ju inte bärår varje år...inte som detta år! 

Lingonåret 2020! Men nu är det slutplockat för detta år, jag har försett mig med litervis med lingon!

Från dimma till en kväll med blixtar men inget dunder....

 Igår ville dimman och diset inte lätta. Det var grått, trist och absolut vindstilla. 

Fram emot kvällen åkte vi ut till vårt sommarparadis för att ta bort några träd som fallit över vår gårdsväg (så nu kan vi ta bilen ända fram till parkeringen!). När vi åkte hemifrån började molnen lätta, men ute vid havsfjärden låg ännu diset. Fjärden låg som ett golv, inte en krusning!

Det kändes lite trollskt där ute, som att vandra i en lite suddig värld. Trots att dimman var på väg att lätta och solen titta fram. Ute på fjärden hördes några svanar och ljudet fortplantade sig magiskt i dimman. Jag gick runt en bra stund nere vid stranden innan jag gick för att hjälpa sambon med att få bort alla omkullblåsta träd som låg över vägen.

Där ute märktes att hösten är här. Många av rönnarnas blad hade blivit vackert höströda. Gårdagen (och även idag) bjöds vi på sommarvärme, nästan 19 grader.

När vi kom hem till kvällen gick jag ut på en kvällspromenad i solnedgången. Nu hade äntligen dimman gett med sig och man kunde se himlen!

Solen sänkte sig så snabbt att man nästan kunde se det med blotta ögat...

 Så dök en molnbank upp i väster. och solen kröp ner bakom molnet.

 Riktigt vackert var det allt! En sista glimt av solskivan och så var den borta!

Jag vandrade hemåt i skymningen. Nu syntes endast några röda moln ovan skogstopparna där solen tagit adjö av den torsdagen.

 

När jag senare på kvällen satt framför tv:n såg jag hur himlen lystes upp av blixtar. Det konstiga var att det hördes inget buller. Antingen syntes ljuset från blixtarna på så långt håll att ljudet inte hördes, s.k. kornblixtar. Gårdagen bjöd på ett konstigt väder. Under natten till idag fick vi en häftig regnskur - men idag skiner solen från en klarblå himmel! Fast - idag bjuder blåsten upp till en fröjdelig lövdans (nu blir det till att kratta gula björklöv... ja, utifall andan skulle falla på vill säga....).