Skottår 2020

"Ett skottår är ett år med fler dagar än normalt. 

I den julianska och gregorianska kalendern förlängs året med en skottdag,

 som läggs till i februari månad. I lunisolarkalendrar som judiska, 

babyloniska och den gamla romerska kalendern innebär

 skottår att året har en extra månad – skottmånad."

Så står det i Wikipedia, tänk så man lär sig!

Den västerländska tideräkningen (det är den gregorianska kalendern) styr vårt år.

Därför har vi idag en skottdag, det är ju den 29 februari. Och att vi har 29 dagar

i februari det har vi endast vart fjärde år. Fram till år 1996 var

den 24 februari skottdagen, men fr.o.m. år 2000 är det den 29:e 

som är skottdag både i Finland och Sverige.

Idag har det varit mulet och redan på förmiddagen började snöflingor falla ur molnen.

Tänk att vi får snö, vi som börjar vänta på den riktiga våren!

Fotot av gråsparven i björken knäppte jag igår, då när det var en helt 

vanlig fredag (28.2). Då sken solen, det var flera minusgrader - men solen den värmde!

Idag tar vi adjö av februari månad, en helt konstig februari månad med massor

av stormar och massor av värmegrader - och nästan ingen snö.

 I morgon hälsar vi "långa och kalla mars" välkommen...

Sol över Fjärdskär

Här följer fortsättningen av min fotoutfärd med Replot som slutmål.

Jag parkerade bilen vid Fjärdskärs fiskehamn

 och vandrade runt i det krispiga solskenet.

Vid Fjärdskär var jag ensam denna onsdag. Fiskebåtarna stod uppe på 

landbacken, fiskaffären var stängd, vinden blåste från det kalla havet och 

det enda som hördes förutom vinden och isens sång

var bilarna som körde över den stora bron.

En ensam fiskebåt låg ute i nyisen som bildats de senaste 

kalla nätterna. Där under bron flöt vattnet helt isfritt.

Några isflak låg ute på piren. Den senaste stormen hade fört

dessa upp på torra land. 

Jag gick under bron och kom ut på andra sidan. 

Där finns ett bord med stolar. Stenbordet var iskallt....

Jag vandrade runt på Fjärdskär. Kollade in isflaken.

Replotbron är ett av mina favoritmotiv när jag vill fota.

Fungerar alltid, oberoende av tidpunkt på dygnet eller året...

Där ute glittrade solen. Bländade solen. Värmde solen, trots allt.

Här finns en rastplats under taket med bord, stolar och en grill.

Och så finns ett utkikstorn.

Denna dag var allt städat och det såg snyggt och prydligt ut,

en plats som väntar på sommarens turister.

Men jag vandrade vidare, ut i solskenet.

Jag tog vägen runt och under det magnifika brofästet.

Under bron flöt vattnet fritt i den kraftiga strömmen.

Utetemperaturen visade på minus 2 grader.

På nordvästra sidan av vägbanken var vägen istäckt.

Jag blickade ut mot havet. Ut över Kvarken.

Här var det mycket öppet vatten. Ute mot havet i nordväst

låg dimman, diset. Men i ryggen mot sydost där lyste

 den livgivande solen!

Det var en så vacker vinterdag igår!

Den här veckan har vi haft ett högtryck som parkerat över vår

del av världen. Vi har haft solsken med kalla nätter och dagar då

solen börjar värma. Vi har ju ingen snö, men nu känns det ändå som vinter.

Igår tog jag kameran och körde ut mot skärgården. När jag efter någon

timme kom hem igen var kameran fylld med massor av foton.

Åh, så jag njöt av det vackra vädret. Jag njöt av att vandra omkring

och beundra vår vackra värld. Här följer några (okej, rätt många)

foton från Replot hamn. Småbåtshamnen låg öde, men många 

bilar var i farten för att kolla isläget - och solglittret i isen!

 

De röda sjöbodarna speglade sig i den tunna, spegelblanka nyisen.

Där jag stod i solen fick jag så långa ben....

 Havsvattnet har sjunkit till nästan normala nivåer. De senaste kalla

nätterna har bildat nyis där vattnet flödade fritt efter senaste stormen.

Jag tog bron över till Enabådan, 

där man nu röjt undan sly och byggt en grillstuga och en utegrill.

 

Nere i vassen såg jag ut över fjärden och de vackra mönster som bildats i isen.

Där längre ut ligger en hög med drivis emot en sten.

 

I bakgrunden Replotbron.

Mitt bland de röda sjöbodarna finns ett café som är öppet sommartid

(de ungefärliga öppettiderna kan ni läsa ovan). Förra sommaren hade några

ungdomar fixat eget sommarjobb här och det var säkert också de som

tillverkat skyltarna ovan. "Enabådan 40 meter, 300 meter simstrand,

Umeå 110 kilometer och kaffe 5 meter..." skyltar som pekar höger/vänster...

Jo, här hade jag gärna inhandlat en varm smörgås och en kopp kaffe - 

om det varit sommar och om det varit öppet...!

Nu låg småbåtshamnen öde. 

En och annan eka låg uppdragen på torra land.

Vid hamnen finns också två gråa båthus, det ena med vasstak.

Tänk så finurligt man kan bygga med pinnar och stenar...

precis som förr i tiden!

 

Solen flödade, vinden var nästan noll och jag vandrade mer än 5000 steg. 

En perfekt dag.

Fler foton är på kommande....

 

Glad fastlagstisdag!

Glad fastlagstisdag på er alla!

(Eller fettisdag som vi säger här hemma.)

Idag är det dagen när vi äter fastlagssoppa med klimp och förstås minst

en fastlagsbulle (eller semlan som det heter i Sverige). Fram 

emot kvällskvisten är vi inbjudna till svärmor som sätter en stor

kastrull med soppa på bordet och så kommer hela släkten på matkalas!

Jo, hon har minsann kokat i flera dagar och ser fram emot dagen...

(det gör vi inbjudna också...)

Dagens foto får bli ett foto som har över en månad på nacken,

det här var årets första bulle som åts redan i januari.

Idag bakar jag också, men det får bli en helt vanlig kaka som passar

till kaffet. Den är fylld med kalorier, precis som det skall vara så här innan fastan,

men den är ofantligt god, lättbakad och passar utmärkt till förmiddagskaffetåren.

Mandelkaka

3 ägg och 3 dl socker vispas vitt o pösigt.

Blanda sedan ner 2 dl vetemjöl med 1/2 tsk bakpulver samt

200 gr smält smör, ca 1 dl hackad mandel och en nypa vaniljpulver.

 Grädda i 175 grader, längst ner i ugnen i 45 min.

 Det här är en av mina favoritkakor som jag svänger ihop ibland.

Nu när kakan är färdiggräddad skall jag ut i vintersolen.

För trots att vi inte har någon snö så har vi strålande sol och

runt nollan.

Varning för ishalka!

Efter två dagar med regn blev det soligt och lite kyligare idag.

Och nu har regnet frusit till is som inte ens under dagtid smälte.

Med fara för eget liv, i alla fall med risk för benbrott, 

försökte jag försiktigt ta mig ut till vägen idag.

Vilken tur man har isdubbar under skosulorna!

Så här såg det under stora granen. Isigt och risk för livet där också!

Jag gick till bäcken för att kolla av vattenflödet.

Det är i slutet av februari, vi har ingen snö på marken

 och ingen is i bäcken. Vädret ser ut som april-väder

 och barnen kommer att ha sportlov denna vecka...

 

Att gå på hembygdsmuseum

Ni som länge har följt min blogg vet att jag är intresserad av historia.

Speciellt lokalhistoria intresserar mig.

Hur har min släkt haft det i tidigare generationer?

Hur var det för 100, 200 eller t.o.m. 300 år sedan?

Jag besöker gärna olika museer för att lära mig mera om hur det var förr.

I juli månad förra året besökte jag detta museum 

som jag tänkte berätta lite om idag.

Röda hus med vita knutar, så såg det ut på landsbygden förr i tiden

(för dom som hade råd att måla sina hus vill säga, fast det hade de flesta bönder.)

Man kom in till gårdstunet genom en port i en "uthuslänga". 

Storstugan rakt fram.

 Bondgårdarna var byggda i två våningar, familjerna var ofta stora.

Tidstypiskt var den lilla fönsterraden ovan ytterdörren.

Här en typisk loftbyggnad från min hemby.

Välkommen in i storstugan!

Visst känns det som om bonden just hade kommit hem och hängt

av sig ytterrocken.... Här har vi ett museum som har dokumenterat alla

sina föremål och för att inte göra bort mig nämner jag sakerna som 

finns här bara i allmänna ordalag.

I storstugan hade man ställt ut vackra hemgjorda täcken 

och framför står flera gamla kistor. I hörnet ett vackert hörnskåp.

Bredvid den öppna spisen fanns den äldsta kistan, från år 1664.

Och se så vackra dekorationer inne i kistan, visst kunde man förr i tiden!

Här är bondgårdens kök-matplats-vardagsrum-sovrum. Jo det var i det

här rummet bredvid den stora öppna spisen som allting skedde inne i huset.

Numera är museet belamrat med en hel del saker.

Här finns tusentals vackra gamla ting att beskåda. 

Beundra.

I museet finns bla de gamla budkavlarna från olika byar.

Det här var dåtidens telefoner, man gick från gård till gård med kavlen och

gav budet vidare. Dom knotiga käpparna ser mycket gamla ut..... medan

dom vackert utskurna kanske är av yngre datum (fast vad vet jag)....

I pigkammaren finns de vackraste täcken, sängkläder och finkläder utställda.

Allt härinne är gjort i socknen, från ull via trådar som färgades till 

fint vävda mattor och täcken, sjalar och kjolar....

Här finns också en mäktig samling av olika tyger,

en sann guldgruva i färger, mönster och kreativitet.

Vilka kvinnohandarbeten!

Bruksföremål, som säkert varit i flitig användning.

I ett av uthusen finns några fantastiska sjäsar (kan också stavas schäs),

färggrant målade hästdragna "kärror" som man använde när man

på söndagarna åkte till kyrkan.

Visst kunde man förr i tiden! Mycket vackrare än dagens bilar...

Så, vill ni se något intressant och vackert: 

Gå på museum!