Detta ögonblick

Vänta inte

på det perfekta ögonblicket.

Ta detta ögonblick

och gör det perfekt.

- Okänd-

Nattsvart

Efter sol kommer regn.

Ett välbehövligt regn dessutom. 

Fast om jag säger min åsikt kunde det räcka

med regn nattetid och inte flera dagar i sträck.....

Idag, precis som i går, faller ett fint ettrigt regn.

Inte så att det dånar mot plåttaket, men så där försmedligt

så att allt blir dyblött där ute. Mörkt är det också, nästan så 

man vill tända lyset här inne. Bara för att se bättre så här mitt på ljusa dagen....

Som i går kväll. 

Becksvart.

Vart har försommarens ljusa nätter försvunnit?

Inte kommer väl vintermörkret redan? 

När jag gick till sängs i går kväll var det alldeles nattsvart.

Första kvällen jag måste ha lyset tänt när jag gick uppför

vindstrappan. Det kändes allt lite höstlikt. Redan....

Solnedgång på Klobbskat

Söndagen blev varm. 

Egentligen borde jag skriva att den blev het.

Så där het så att man inte visste var man skulle vara och

vad man skulle göra. Skönast var det att sitta i skuggan med något 

läskande och absolut inte göra något annat än vippa på tårna.

Mot kvällen blev det lite svalare och det kändes som man vaknade

upp ur sommardvalan. Vi åkte en sväng och strandade vid Klobbskat,

just när solen var i vackert nedåtgående.

Långt där ute till havs låg dimman.

Nere vid stranden simmade en svanmamma med sina ungar. 

Här ute i yttersta skärgården är det sten vid sten.

"Vilken dag är det?" frågade Puh

"Det är idag" svarade Nasse

"Å, det är min favoritdag" sa Puh

- A A Milne-

En dag till Björkarnas stad

I går, lördag, var jag över till min studiestad Umeå. Jag har bott hela

åtta år i den staden (både studerat och jobbat för ack så många år sedan) och det var ett kärt 

återseende denna soliga julilördag. Vi, jag och en väninna och sonen tillsammans 

med två kompisar, entrade Vasaline på morgonen då havet låg alldeles spegelblankt. 

Vi damer satt uppe på soldäck och njöt av solen och den vackra skärgården.

Stärkta av havsluften och lunch ombord var vi redo för ett besök i Umeå.

Här hade hänt en del sedan senast; nya vägar, ny hotellkomplex, nya affärer....

Men jag kände igen mig i centrum. Min gamla arbetsplats låg kvar som den alltid

har gjort, fönstren till "min" lägenhet pryddes av andras blommor och gardiner,

 Åhléns och Nya Konditoriet fanns precis som jag mindes.....

På Rådhustorget och längs gågatan flanerade sommarglada människor

och torgkommersen var i full gång. Vi två damer idkade shopping i 

några timmar. Det fanns en hel del affärer som lockade....

Jag hade sett fram emot ett besök på Nya Konditoriet för att uppleva 

gamla minnen. Det var här jag och mina vänner samlades och trängdes alla

lördagseftermiddagar under studietiden. Det var här vi satsade på en lyxig bakelse med kaffe
eller choklad. Här brukade det vara trångt och gemytligt, här löste vi världsproblemen och

här brände vi delar av vårt studielån. Härifrån har jag så många trevliga minnen.

Och än i dag var interiören och möblerna de samma.

Vilken lycka det var i går att få sätta sig ner och satsa stort på en god bakelse!

Vi passade också på att gå en sväng i staden, gå ner till älven och njuta
av det varma vädret. Och inte för inte kallas Umeå för björkarnas stad...

Nere vid strandpromenaden satt ungdomar och barnfamiljer
och hade picknick i solen. Det var fridfullt samtidigt som det var full rulle....

Staden prunkade av vackra blommor och vacker grönska.

Mot kvällen tog vi bussen via mina studiekvarter ut till Holmsund.
Där förde färjan oss över Kvarken och så var vi hemma igen!

Sommar att minnas

Ännu en dag med klarblå himmel och sommarvärme.

Jag har inte ofta varit till vårt sommarhus denna sommar, 

men idag var jag ut till huset en stund. Bara för att.

Jag såg att jag hade mycket att göra kring husknutarna,

men det var för varmt för att ta tag i de projekten.

Så jag satte mig en stund med en god kopp te och 

njöt av värmen ute på bryggan istället....

...och så låg jag en stund på bryggan.

Så här såg det ut i horisontalläge.

Sommarvärme. Vattenspeglingar. 

En dag att minnas när vinterstormarna yr kring husknutarna.

Cykeltur runt Fjärden

Nu när solen och värmen äntligen har kommit tillbaka

kände vi tre damer oss redo för en cykeltur modell härlig.

Vi beslöt cykla årets upplaga av Fjärden runt. Fjolårets

cykeltur runt Fjärden kan ni läsa om här.

Precis som förra året blev första stoppet vid fisketrappan.

Här var det lugnt och fridfullt och vi stod en lång stund och bara njöt

av solen och värmen och kollade in de små fiskarna som plaskade i vattnet.

Vi passade också på att smaska i oss av de goda solvarma

hallonen som växte på buskar vid fisketrappan. 

Längs vägen finns flera hästgårdar. Vi stannade till vid

hagen med de vackra hästarna med sitt sovande föl.

Ser så rogivande vackert ut.

Vår cykeltur går igenom nybyggda bostadsområden, längs 

vajande sädesfält och förbi idylliska gamla bondgårdar. 

Så kommer vi in till storskogen och cyklar längs

en liten grusväg.

Här längs den lilla grusvägen finns sommarstugor.

De ligger i sluttningen ner mot Fjärden och baddar i sommarsol just nu.

Vi tycker det är så skönt att vandra lite i skuggan och ta det lite

lugnare i backarna. Just på det här fotot syns inga backar, men 

om ni bara visste.....

Här vid den gamla stenmuren skall man svänga in till

samfällighetens gamla brygga. I år fanns en stor grävmaskin på 

platsen för att göra en ny stenbrygga. Vi hade tänkt oss en välbehövlig

paus och grävmaskinsföraren sa att vi var välkomna, han skulle också

ta en kaffepaus. Vi satte oss i den brännande solen och drack te och åt av 

mina hembakta bullar. Och vi fick oss en trevlig pratstund med grävaren.

För att växterna och fiskarna i Fjärden skall må bättre finns

en kalkstation som förser fjärden med kalk.

Vi cyklar vidare och kommer ut till den stora riksvägen. Här

får vi cykla längs asfalterade cykelvägar. Vi svänger in för en 

glass vid en matvaruaffär. Så trampar vi vidare igenom ett stort

bostadsområde och här ser jag en liten ekorre som hoppar

mellan några stenar. Ser ut att vara en liten unge. Snabb är han,

hoppar och skuttar på stenarna. Leker i en 

yster dans.

Så är vi ute på landsbygden igen och cyklar längs en 

liten landsväg. Vi åker längs en åkerväg hem till

vår egen by och ny börjar det kännas i både

ben och bak att man cyklat i flera timmar.

Nästa år igen!

Fjärden runt!

Jag vill ha sommar över hela kroppen,

inte bara doppa tårna i den.

-Ernst Kirsteiger-

Nypotatis

Om det finns en sommarmat framom allt annat, så är det nypotatis.

Så härligt de där första gångerna som man tassar ut till det egna potatislandet

och söker efter en potatisplanta som blommar och som ser riktigt stor 

 och kraftig ut. Det är spännande. Finns det tillräckligt stora potatisar?

Man drar upp blasten och gräver i jorden. 

Och hittar massvis med små runda knölar.....

Man tvättar de små potatisarna och sätter dom i kokande vatten.

Saltar lite, lägger i några dillkvistar och väntar tills de är mjuka.

Och så ett fat med rykande nypotatisar! Mmm....

De minsta, små som en tumnagel, har nästan inget skal och är så

mjuka och smakar så underbart! Lite gräddfil med kryddgrönt och 

kanske en salt fiskbit eller något annat. Jag säger bara mmm...

Det är en lycka att ha egna potatisar. 

Vi har ätit egen nypotatis i flera veckor redan.

Underbara potatisen!

Äntligen sommarvärme!

Som vi har blängt på sommarvärmen som har funnits i 

södra Sverige och i Europa, när väderleksprognoserna har presenterats i tv:n. 

Här har vi huttrat i + 13 grader, ja om ens så mycket, de senaste blåsiga dagarna. 

Men idag har äntligen värmen kommit hit norröver också! 

Och den vill vi behålla i många dagar till!

I dag blir det ett kort inlägg, för nu går jag ut i solen!

Yes!

Lumpänglar

Sommarens kallaste och blåsigaste kväll spenderade vi på Kyroboas.

Vi såg "Lumpänglar", en nyskriven pjäs framförd av Oravais teater.

Vi i publiken var väl förberedda med varma kläder och lager av plädar

och filtar. Många hade vinterjackor, mössor och vantar och det

behövdes verkligen denna vindpinade, kalla sommarkväll.

Pjäsen är fiktiv, men baserade sig på sanna berättelser och livsöden

från 1920- och 30-talets Oravais Fabrik. Vi fick ta del av den glädje

och den sorg som arbetarna vid textilfabriken på masungsområdet upplevde.

Vi fick för några timmar uppleva hur dessa lumpänglar och masugnare

levde sina liv. De blev ihågkomna. De berörde oss.

Pjäsen började i nutid, när dagens människor kommer till kyrkogården

för att lägga syrenkvistar på några gravar. Men hur var deras livsöden?

De, vars namn finns på de vita korsen?

Jag skall inte avslöja innehållet i pjäsen. Men det berättades historier

som berörde. Vi lärde känna många livsöden. 

Många barn deltog i pjäsen. Och de gjorde så fina rollprestationer.

Barfota och i tunna sommarkläder. Precis som det säkert var förr i tiden....

Här borstar man tänderna på kvällen. Gurglar...

...och spottar ut. I tur och ordning.
Många kvinnor - i synnerhet unga kvinnor - ogifta, änkor och
s.k. amerika-änkor arbetade på fabriken. Man bodde i arbetarbostäderna
som fanns på fabriksområdet. Här växte många barn upp.

Vi satt uppe på vridläktaren insvepta i plädar, medan lumpänglarna

badade bastu och simmade i dammen....

Det var glädje och sorg....

Mest fängslades jag av de fina rollprestationerna. Amatörskådespelare kan!

Annika Åman som skrivet pjäsen och även regisserat, har gjort ett fantastiskt arbete.

En historia om ortens folk. 

En historia som var värt att berättas. 

Årets föreställningar är slutsålda sedan länge,

men jag hoppas pjäsen kommer igen nästa år och då föreslår jag

att du löser ut en biljett. Och då hoppas jag att det bjuds på bättre sommarväder!