Alla helgons dag och en höstvisa

Vägen hem var mycket lång och ingen har jag mött,

nu blir kvällarna kyliga och sena.

Kom trösta mig en smula för nu är jag ganska trött

ock med ens så förfärligt allena.

Jag märkte aldrig förut att mörkret är så stort

går och tänker på allt det där man borde.

Det finns så mycket saker jag skulle sagt och gjort

och det är så väldigt lite jag gjorde.

Skynda älskade, skynda att älska,

dagarna mörkna minut för minut.

Tänd våra ljus, det är nära till natten

snart är den blommande sommaren slut.

-Tove Janssons Höstvisa-

Det är lite melankoliskt med hösten, när sommarn är förbi.

Men vi behöver lite tid för mörker och stilla tankar för att sedan kunna

se ljuset. Och vi behöver tid att minnas våra anhöriga, också då

med både mörker och ljus.

Redan i går tände vi ljus på mina anhörigas gravar. 

Vi tände ljus och dekorerade med vackert grönt granris, ljung och

en mosskrans, som jag band häromkvällen.

Att ta vara på minnen

I helgen när jag var till barndomshemmet, gick jag en

sväng uppe på vinden och där i en låda hittade jag den

lilla boken om "Mina vänner". I boken hade jag och mina

barndomsvänner skrivit svar på frågor som "skolans roligaste

ämne", "djur jag tycker om", " min högsta önskan" och

"vad jag vill bli" m.m. Så spännande det var att öppna den boken 

och läsa vad vi tyckte och tänkte då, när vi var runt tio år.

Det märks att vi sneglade på varandras svar. Eller så var det så

att vi alla skulle tänka nästan lika, för vi hade svarat rätt lika på

många frågor. Många av oss önskade bli 

sjuksköterskor eller lärarinnor eller frisörskor. Nu blev det mig 

veterligen inga sjuksköterskor eller hårfrisörskor av oss, men två

lärare, en speciallärare dessutom, det blev det!

På frågan vad vår högsta önskan var så svarade många av oss

att vi ville ha en häst eller en hund eller en bandspelare/skivspelare

 eller ett eget rum. Någon ville bo på en ranch och några ville resa jorden runt.

En ville också få en kavaljer och en av oss önskade bli lyckligt gift.

Ooo, så roligt det var att läsa igenom boken!

Åren har gått och jag ler när jag läser våra kommentarer...

För att spara mina minnen har jag i dagarna börjat skriva 

historien om mitt liv.Bara sådant som jag upplevt

och som jag vet att dagens unga "Inte har en aning om".
Bara den tekniska utvecklingen har ju gjort jättekliv sedan
jag var liten. Alla hade inte bil eller tv. Och datorer, ja
att sådana manicker fanns det visste vi inte ens....

Jag tänker som så, att det kanske kommer en dag

när sonen eller hans barn vill läsa om hur jag har haft det och

vad jag har tänkt, vad jag tyckt och vad jag har upplevt. 

Det är så många gånger jag själv har önskat 

att min pappa och mamma kunde ha berättat mera. Eller så var det 

kanske så att jag borde ha lyssnat bättre.... 

Min pappa började skriva om sådant som hände när han var ung.

Jätteintressanta episoder, jovisst, men ack så få sidor han skrev.

Det rutiga häftet blev halvfyllt...

Idag är det ju så enkelt att dokumentera via datorn.

Så mitt tips till er alla blir att kom ihåg att berätta för era 

barn och barnbarn hur era liv har sett ut.
En dag kanske det finns någon som 

vill veta mera....

Veckan börjar med solsken

Efter regn kommer solsken.

Redan i morse när jag vaknade såg jag att de regntunga

molnen hade dragit förbi under natten och solen gjorde

sig redo denna måndag. Förmiddagssolen lyser in

i köket här hos oss.

I köksfönstret har jag två orkideér som bara blommar

och blommar.... 

Det är nog flera än jag som gillar solen.

Klockan justeras till vintertid

Så fick man då sova en timme längre i morse, utan att någon klagade.

Fast jag vaknade den vanliga tiden. och det var ju lite synd

när det ändå är den enda morgonen på hela året som man faktiskt kan ligga

och dra sig i sängen. Dessutom visade det sig att vi hade en riktigt

gråtrist dag med regn och dis....en dag när lamporna med fördel

har fått lysa hela dagen....

Vintertiden har kommit, trots att vi de senaste nätterna haft

runt plus 10 grader. (Önskar att alla sommarnätterna kunde vara

så varma. Och midsommaraftonen...) Denna värme är allt lite ovanlig

den här årstiden. För ett år sedan hade vi årets första snö den 24:e.

Dagens höstgrå foton är från bron över Kyro älv vid Pullinkoski.

Det är lite spännande att fota i dåligt väder.

Det var mycket vatten i älven, trots att vi haft en torr höst tycker jag.

Det här fotot tog jag till vänster när jag gick upp på bron....

...och det här fotot till höger.

Duggregnet ökade i omfattning och jag skyndade mig

och knäppte snabbt några foton.

Vajrarna som håller upp bron visar hur allting dryper av väta.

Bron är öppen för trafik, en bil åt gången.

Sedan åkte vi vidare, och vädergudarna ville regn denna dag.

Mycket mera regn.

Mitt drömställe på jorden

Vår sommarvilla vid havet är min plats på jorden.

Här njuter jag. Här har jag inga måsten. Här får jag bara vara jag.

Här känner jag hur livet faller på plats.

Vår villa, med sommarhus och bastu, är min drömplats på jorden.

Tänk att jag har hittat mitt drömställe!

Nu skall ni veta att det varken är flott eller unikt på något sätt.

Det är en helt vanlig plats. Men det är just på den platsen

som jag kan koppla av på.

Som jag känner att mina fötter når marken.

Där hela jag är jag.

Här kan jag dra in den friska luften, sänka axlarna och

låta tankarna strömma i en lugnare takt.

Idag åkte vi ut på förmiddagen, solen lyste och det var runt nollan.

Allt efter klockan tickade framåt värmde solen upp vår 

del av världen och vi fick en varm och fin dag.

 Vi började elda i bastun och satte oss

ute på träbänken på bastuverandan och drack termoskaffe.

Medan bastun värmdes började jag kratta löv och 

höststäda kring husen. Och så äntligen njöt vi där på bastulaven.

Vedeldad bastu och äkta bastutvål....jag säger bara ååååh!

Det blev en verklig njutardag ute i naturen idag.

Både himlen och havet lyste blå och frågan är om inte jag

också lyste...men blå...ja, det lyste om mig i alla fall....

Ankungen

Den 14 september kom hen till världen och idag är

hen nästan lika stor som sin mamma och pappa.

Så förunderligt fort går det till i ankvärlden! 

Från en liten gul boll som rymts i ett ägg till en stor anka,

allt på lite över en månad. Fantastiskt!

Varje morgon när jag kommit med mera mat och nytt vatten

har den lilla ankungen växt till sig.

Jag tycker ankungen är ett litet underverk!

Vår lilla guldboll har blivit en så stor och ståtlig anka!

Igår fick hen komma ut i regnet tillsammans med föräldrarna.

Hen pickade också i marken efter föda, men det var

också skojigt att kika på mig när jag gick med kameran....

Lilla ungen, Fru Anka och Herr Anka. 

Tre våta ankor på rad.

För det blev endast en ankunge... 

Men den lilla guldbollen den har minsann klarat sig!

Hen är ett riktigt matvrak, skall ni veta. Hen bara väntar

på att jag skall komma med mosade morötter eller mosade ägg

eller krossade gryn. Nu äter den också ankfoder, samma

som mamman äter, vilket underlättar för mig.

Ankor gillar ljummet höstregn.

Igår gick de runt i stubbåkern, där de sökte sädeskorn.

Sedan sökte de sig till några vattenpölar, där lilla ankungen

inte kunde låta bli att plaska i vattnet.

Nu hoppas jag vår nya anka klarar vintern, det utlovas ju 

sträng kyla denna vinter...

(Visst låter jag som en riktig hönsmamma...ja, ankmamma...)

Regn och rusk

Igår kväll kom så Det Ettriga Regnet och trummade på taket. 

När jag släckte sänglampan låg jag en stund

och lyssnade till vinden och regnet som ibland smattrade 

mera och ibland mindre på taket. Ett riktigt typiskt höstregn.

 I morse hade regnovädret dragit förbi och dagen

har bjudit på molnigt men varmt väder. Nåja, nu väntar vi på nästa 

omgång med regn, som torde komma om några timmar....

I går planterade jag äntligen några tulpanlökar.

För när det är regn och rusk är det så skönt att få

tänka lite framåt till våren!

(Nu vet ni att det blir tvåfärgat i min rabatt under maj månad....)

Lyckan smiter ibland in genom en dörr

som du inte visste att du lämnat öppen.

Trädälskare

I söndags gick jag en liten sväng i skogsdungen bakom

våra uthus. Söndagen bjöd på ett så härligt väder.

Och vet ni, jag tycker om träd. 

I skogsdungen växer en hel del träd. Björk, rönn, 

gran, tall, en och några aspar. 

Björkarna har på bara några år växt till sig

och idag är de nästan evighetslånga träd. 

Jag kände vördnad. 

Mellan några granar surrade årets sista myggor.

Förhoppningsvis årets sista....

I gläntan tittade solen fram.

Där lyste några röda bär i solskenet.

I skogsdungen växer flera stora granar.

Den här granen har känt av blixtens framfart.

Inne bland träden är hallonens blad ännu gröna.

Visst ser ni hjärtat?

En vacker höstdag

Måndagen bjöd på ett vackert höstväder.

Vindstilla, soligt och varmt för årstiden, vad kan man mera begära?

Mot kvällen hann jag fara ut en sväng och njuta av den

vackra höstfärgen. Varsågoda, här några foton från gårdagen!

Träden glöder och i havsviken är det varmt och stilla.

Ute till havs ruvar dimman.

Det glittrar i viken i regnbågens färger.

Ett stilla vatten. 

Himlen, båtarna och båthusen speglar sig.

När hösten visar sig från sin vackraste sida.

Jag zoomar in de yttre grynnorna med dimman, molnen

som ohjälpligt är på väg in mot land.

Jo, idag ligger molnen täta över landbacken....

Det är kväll 

och solen gör sig redo att ta adjö av dagen.

Solen kastar sina sista gyllene strålar över båthamnen.

Och jag hoppar i bilen och styr hemåt.

Blommor i oktober

De senaste dagarna har min sjukdom gett sig till känna. Igen.

Jag har varit mycket trött och jag har väl inte gjort så där mycket.

Men mera medicin, en laddning vitaminer och frisk luft

har gjort att formen åter börjar återvända.

Dessutom har ett fång med blommor uppmuntrat mig. 

Ni vet, just så som bara blommor i oktober kan glädja en....

Att få en bukett med långlivade snittblommor är ju inte så illa.

Nu kan jag njuta av blomsterprakten länge, länge!

Dessutom har min gulliga kaktus börjat blomma så här på höstkanten.

I två veckor har jag väntat på att blommorna skall slå ut och så i går

vecklade den första kaktusblomman ut sina intensivröda kronblad.

I morse hade ytterligare två blommor slagit ut i full blom.

Nu njuter jag!

I kväll skall vi fira att historiken äntligen är klar för tryckpressen.

Det blir kaffe med tårta och bara lite nattsudd.

För i morgon tar jag mig an ett litet nytt frivilligt uppdrag,

nämligen handräckning i ett asylboende.