Black friday bjuder på ljusglimtar

Denna fredag är Black. Ja, affärerna basunerar ju ut Black Friday.

Förresten vet jag hur man får jättestor rea på allt, upp till 100%!

Det är ju bara att stanna hemma. Lätt som en plätt!

Nåja, trots allt det svarta denna fredag bjöd dagen ändå på ljusglimtar.

Igår kväll hade vi fått vitt på marken och idag vid middagstid började

molnen lätta - det var nästan så att vi såg solen! 

Bright friday skulle jag vilja säga!

Mot väster började den klarblåa himmel ge plats åt ljuset. 

Det är flera veckor sedan vi sett annat än grått, grått. Verkligen på tiden.

Trots den där molnkanten, som ändå lovade vackrare väder, låg molnen

över oss. Men solen nästan speglade sig i bäcken....

Jag som de senaste veckorna har längtat så efter solen kände mig

riktigt upprymd för den lilla glimt vi kunde ana idag.

Den här tiden på året är ju solen inte högt uppe på himlen,

men när den bara visar sig lite, så känns det ändå som mycket.

Dagarna är så korta och redan vid 3-tiden på eftermiddagen 

tar solen adjö och nu hade faktiskt molnen skingrat sig och 

himlen färgades rosa. Och nu lyser julljusen upp i nattmörkret 

och välkomnar den hett efterlängtade advent....

A bright future!

 

Julstjärna - bara för att

Idag inhandlade jag en julstjärna till mig själv.

Jag tyckte att jag var värt en blomma.

Bara för att jag längtade efter lite adventsstämning här hemma.

Visst får man handla blommor "bara för att"?

Idag har vi haft ännu en gråmulen dag och det har inte blivit så

mycket gjort. Men snart skall julgardinerna upp och snart

får jag plocka fram adventsljusen. Snart är ju julen här!

Min "bara för att"-blomma är en bra början.

Minnen: min första hyreslägenhet

När jag fick mitt första fasta jobb som bankfröken fick jag även

hyra en liten lägenhet en våning ovanför banklokalen. Då var jag runt 20

 och hade varken mycket av pengar eller saker. Lägenheten var en etta med

härligt badrum och pytteliten kokvrå, passade mig perfekt. Det var ett

stort rum som jag använde till vardagsrum och med två nyinköpta fåtöljer

och ett soffbord blev det möblerat. Jag köpte också en Lunda-hylla som 

jag satt ut från långväggen och som blev en avskiljare till Heteka-sängen.

Sängen fick jag med mig hemifrån och den var så obekväm, dessutom

knarrade den varje gång man skulle svänga sig...

 

Badrummet  det var ändå det absolut Lyxigaste jag varit med om!

Alltså Lyxig med stort L. Det hade vitt helkakel och det lyxiga var det stora 

badkaret med dusch. Jag köpte mig ett gott badskum och jag minns att jag

badade ofta, ofta. En gång när mamma och jag skulle ha det avkopplande en kväll

tappade jag upp ett varmt bad och mamma låg så länge i badet att jag

trodde hon hade somnat. Men nej, hon bara njöt. "Undrar vad som händer

när jag legat ovanpå pengarna" utbrast hon när hon klädde på sig igen.

På den tiden förvarades stora mängder pengar i bankens bankvalv en trappa ner.

Och visst - dagen efter vann hon på Lotto! Inte storvinsten men en liten

slant så stor att hon kunde köpa sig en taklampa i kristall och två

fönsterlampor som var populära just då. Kristallampan hänger numera i vårt

vardagsrum och påminner mig varje dag om mammas Lyxbadande.

 

 Kokvrån var så liten att jag inte hade något köksbord. Jag hade målat upp 

ett smalt gammalt 1800-talsbord som jag hade mellan vardagsrummet

och köket (hade inga köksstolar). Jag har ännu det lilla bordet

ute vid vår sommarstuga, det kommer ännu till användning som 

avlastningsbord. Jag kommer inte ihåg att jag använde köket speciellt 

mycket. Men jag ägde en brun kaffepanna och några kaffekoppar som kom

väl till pass när släkt och kompisar kom för att hälsa på. Jag som alltid 

tyckt om att baka kommer ändå ihåg att jag bakade rätt ofta. Men jag åt nog

aldrig frukost (jag äter ännu idag endast en smörgås på morgone. 

Vissa saker förändras aldrig..... )

Vad gjorde jag på kvällarna i min lilla etta? Jag kommer ihåg att

jag var ut på promenad varje kväll, jag hälsade på släkt och vänner.

Jag brukade gå ut och gå med ett gäng kvinnor, riktigt trevligt var det.

Vintertid skidade jag i skidcentret, men jag tyckte inte om alla backar. 

Och det var den tiden jag och mina barndomsvänner var ute på dans så

ofta vi bara kunde (mest helger förstås). Jag var förstås en flitig gäst i 

biblioteket, för precis som nu läste jag massor. Jag handarbetade, 

 jag var flitig med att både sticka, virka och sy stramalj. 

Tröjan ovan stickade jag nog i den lilla ettan. Ja, och så gick

jag på kvällskurser. Bland annat porslinsmålning tyckte jag var kul.

Jag målade inga blommor på fat som skulle hängas på väggen, inte målade

jag kaffekoppar heller. Nej, bland annat den här katten målade jag. 

Den här kakelplattan hänger numera på min köksvägg.

Jag kommer också ihåg att det var i den lilla lägenheten som jag och B

planerade den första inter-rail tågresan igenom Europa.... (det blev fler resor).

Jag jobbade några år på banken och sedan sade jag upp mig för jag

kom på att jag ville studera vidare. Så jag flyttade ut från min lägenhet

och pappa hämtade upp mina få möbler med traktor med släp och så

drog jag vidare till några år med universitetsstudier (fast efter en månad i 

studiebubblan tyckte jag att jag kunde deltidsjobba också - så jag fick ett nytt

bankjobb i min nya hemstad. Men allt det är en annan historia....)

Nu laddar jag med lite snö och vintersol

Nu längtar jag efter lite vit snö och en gnutta solsken.

Jag antar att det är fler än jag som är less på grådasket!

Eftersom jag tänkte mota bort det grådaskiga idag, plockar jag

raskt fram några foton av solskensdagen efter att vi fått höstens första snö.

Fotona knäppte jag i medlet av oktober.

 

Jag lyckades locka med mig sambon ut på en söndagspromenad.

Vi gick ut i storskogen.

 

Det låg ett vitt puder på marken och jag kunde kisa

emot solen när den tittade fram emellan trädstammarna.

Det var så vackert då.

Idag gick jag samma runda, men idag var allt så grått att

jag inte hade lust att knäppa en endaste foto.

Visst är det så mycket vackrare när man anar solen

när man kommer ut ur storskogen.

Anar solen.

Smaka på den meningen!

November brukar vara kulturmånaden, men....

November är grå och tråkig varje år. Så även anno 2019.

Men samtidigt brukar jag just i november satsa på kultur. Men inte i år.

Nej, jag har faktiskt inte varit minsta kulturell detta år. Det har bara blivit så.

Tänker jag efter har jag bevistat endast en konsert inom november månad
fram till dags datum. Och faktiskt har jag inte något annat inplanerat heller.

Däremot i december har jag prickat in några datum....

och redan i oktober då var jag ju på teater!

Under kristallkronorna på nyrenoverade Salong Ernst och tillika nyrenoverade
Vasa teater blev det en helkväll i kulturens tecken. För redan i mitten

av oktober var jag tillsammans med fyra av mina barndomsvänner på teater.
Vi såg teaterns jubileumspjäs "Spelman på taket". Pjäsen var
verkligen en höjdarföreställning med fina skådespelarprestationer och så
rolig med dom härligaste av härliga dockor!

Nej, årets november får bli en lugn månad när jag kurerar min hälsa.
För vad är bättre än den egna hälsan! Det får bli hemmabak och långpromenader
i näromgivningen, det får bli en och annan skogsjobbardag och en och
annan lösa-korsordsdag i fåtöljen.
Nu gör vi slut på november så blir det snart advent!

Återbruk i gallerian Minimossen

Finlands första återbruksgalleria hittar man numera i Storviken i Vasa.

Gallerian öppnades för någon vecka sedan och först idag hade jag 

möjlighet att besöka gallerian. 

Stormossen är det aktiebolag som ägs av sex kommuner i Österbotten och som

sköter om ägarkommunernas avfallshantering. Nu har Stormossen startat upp Minimossen.

Idén föddes när Stormossen ville ta tillvara användbara saker som annars

skulle bli till brännbart avfall. Ur avfallsströmmen fångar man helt enkelt upp

användbara saker som är i gott skick och ger dem vidare till Minimossen där man 

antingen säljer rakt av eller där man fixar eller reparerar sakerna.

Här är alltså gallerian där vårt slängda överflöd får ett nytt liv.

Här i gallerian fanns idag bla trevliga uppiffade möbler och snygga lampor.

Här fanns förstås en hel del kläder, men också massor av blommor...

I gallerian fanns också boxar där man kunde lämna in sitt avfall....

Och dessutom fanns påsar som man kan använda för matavfall.

Och vad blev då våra fynd från Minimossen? Förutom ett knippe avfallspåsar 

tog jag en bok med mig hem. Jo, man kunde nämligen ta en bok gratis (och förstås

lämna tillbaka den lästa boken senare).

Dessutom fanns även en stor och trevlig cafeteria i gallerian. Där serverade kaffe med

olika tilltugg samt soppa som dagens lunch (dagens soppa kostade 7,50 

och det var ju överkomligt pris!).

Tänk så mycket fint som slängs - 

för tänk så mycket som går att återanvända!

Ett smart sätt att ta hand om jordens resurser!

Heja Minimossen!

 

Tråkiga november

Den här veckan kommer att vara grå. 

Den började grå och den fortsätter grå.

Grå. Ja, nästan osynlig är den.

Det är mulet och det blir aldrig riktigt ljust. 

Som om dag och natt flyter samman.

Ute håller den vita snön på att smälta och det är vått och tråkigt.

Det här är den tråkigaste årstiden på hela året.

Mina ängsvägar som sommartid är kantade av vackra blommor

och grönt vajande gräs är så här i november gyttjiga och

regntunga.... Dimman ligger över nejden och allt ser lite smutsigt ut....

Snön som föll under veckoslutet håller på att smälta bort.

Det är plus 5 grader och klockan är 12 mitt på dagen ------

Nej, det blir inte ljusare än så här!

Jag bestämde mig för en långpromenad idag. Längs de

eländiga ängsvägarna, upp till skogen och sedan 

vidare längs några grusvägar ner till byns asfalterade svarta vägar.

I skogen frodas mossorna på trädens stammar.

Tack och lov för gröna granar, en annan färg i allt det murriga.

Lite färg ger några numera gulbruna kantareller som klarat av

både massor av minusnätter och snötäcke. Nu är de både stelfrusna och

vattnigt oaptitliga där de ståndaktigt växer bredvid vägen.

De små grusvägarna, längs vilka endast några få bilar kör,

är glashala. Tur att jag har isdubbar under mina vandringskängor...

Så kommer jag ut till de asfalterade vägarna och bilar susar förbi,

barn cyklar hemåt från skolan och jag möter andra som är ute på promenad.

Alla tycker vi det är ett tråkigt novemberväder.

Kan det inte bli maj snart, nästan skriker jag högt! 

Så vandrar jag vidare hemåt. I det grådaskiga vädret.

Nej, den här veckan kommer att vara grå. 

Så är det bara.

 

Årstiden när skogsjobb står på agendan

Varje senhöst inleder vi jobb i skogen. Vi röjer sly och fixar

ved inför nästa vinter. Höstens skogsjobb inleddes i går. Vädret bjöd

på nollgradigt, okej lite på plussidan men bara lite. Det var gråmulet men inget regn.

(Dessutom kan jag avslöja att snön vräkte ned nu på morgonnatten, så idag

vaknade vi till 10 cm nysnö - och plusgrader.... idag blir det inget skogsjobb).

Igår var det perfekt väder för att röja i en skogskant. Här skulle 

massor av björkstammar fixas till, vissa togs bort och vissa fick mindre

kvistar. Och oj så mycket kvistar det blev att ta hand om och samla ihop!

 Efter någon timme hade vi lyckats fixa några högar med stammar som skall 

bli till ved så småningom. Vi var två damer som tog hand om riset 

medan sambon jobbade med motorsågen. Alla tre tycker vi det är rätt skönt

att få jobba ute några timmar, det gäller ju inte att förta sig men ändå

få massor gjort....

På andra sidan skogsdungen såg vi hur flera stammar hade stora skrapmärken.

 Jag trodde det var älgar eller hjortar som gnuggat hornen

medan sambon ansåg att de ätit barken. Hur det än är med den saken såg 

det rätt konstigt ut. Att de vilda djuren hålla till just där i skogskanten det vet vi,

nu syntes det massor av fotspår på marken men också gropar där djuren legat nattetid.

.

Efter flera timmar ute var det rätt skönt att komma hem till värmen.

Till kvällen träffade vi så äntligen de två nyfödda grabbarna som fötts in i

släkten, sedan var vi på en spännande konsert inne i staden.

Jamen, precis så är våra dagar. Lite av varje - varje dag.

Det jag är mest less på...

Jaha, så blev det plusgrader och regn.

Efter vita, vackra och framförallt kalla dagar.

Det var den vintern, suckar jag.

Den här dagen har bjudit på gråmulet och dimma - och halt väglag.

De större vägarna är vid det här laget fria från is och snö, men våra

små gårdsvägar de är isbelagda och hala. 

Det är just dessa dagar som jag är mest less på!

 

Jag tog mod till mig, hoppade i mina skor med dubbar och så

gav jag mig ut i snöslasket. Vägen har isig som en skridskobana.

Färgskalan går i grått, svart, brunt och lite vitt dessa dagar.

Dimman och småregnet kunde jag väl stå ut med - men halkan

den är ändå den värsta! "Å än slank hon hit och än slank hon dit och

än slank hon ner i diket!" sjöng vi när vi var barn. Visst stämmer det!

Jag sökte mig i diket när jag såg två färgklickar på vägen.

 Det var två flickor som var ut på en ridtur och hästarnas "reflexvästar" 

lyste upp i grådasket! (Hästarna hade bra dubbar på fötterna).

När jag kom tillbaka hem lät jag våra ankor komma ut en stund.

Det var ju ändå plus 4 grader och ankorna har längtat så att få komma ut.

Men riktigt nöjda med blötsnön var dom inte, men springa hit

och dit, det tyckte dom var riktigt skoj!