Skogsjobb med kaffepaus

Vinterlördagar brukar ju betyda skogsjobb för oss. Så också idag.

Efter flera kyliga veckoslut bjöd denna lördag på någon plusgrad och

lite blöt snö, så vi bestämde oss för att ta motorsågen och extra bränsle 

och söka oss till skogs. Dags att fortsätta där vi slutade förra vintern!

Nåja, det blåste en del idag så vi valde att börja jobba där

vinden inte rev i träden. Vi valde ett varmt ställe.....

Efter någon timmes slit tog vi paus med kaffe och smörgås.

Jag hade termosen nedstucken i en gammal stickad socka, för att

drycken skulle behålla värmen bättre.

Kaffe och smörgås smakar supergott ute i det fria!

Bara så att ni vet.

Vi fortsatte ta ner sly och björkar i skogskanten. 

Vi kämpade på några timmar, utan att egentligen förta oss.

Det känns skönt att jobba med kroppen, det känns skönt

att andas in den friska luften. Det känns ganska skönt med skogsjobb.

Bara så att ni vet.....

Om vädret tillåter åker vi ut till skogen i morgon igen.

Fortsättning följer....kanske....

Småfåglar

Häromdagen frågade sambon om jag sett några småfåglar

i vinter. Han suckade och undrade var alla fåglarna höll hus... 

" Men titta här är de ju!" utbrast han i morse. Minst tjugo

talgoxar och blåmesar hade kommit på besök och de

lät sig väl smaka av de godsaker vi satt ut åt dem.

De flög i skytteltrafik mellan de olika delikatesserna. 

Fågelborden, sädeskärven, talgbollarna....

Och så en vilopaus inne i äppelträdet.

Det var fågellivat i ca en timme, sedan försvann fåglarna igen.

Kanske till grannarnas matbord, vem vet. 

Jag knäppte mina foton genom fönstret, därför 

blir det suddiga bilder idag.

Vörå-mönster

Härom veckan fick jag ett par vantar stickade i ett Vörå-mönster.

Jag har inte tidigare hört talas om att det finns ett speciellt 

stickmönster från Vörå, så det var en trevlig överraskning.

Och vilket vackert mönster sedan!

Här har jag fotat vantarna på ett gammalt Vörå-täcke,.

Täcket har min mamma gjort. När hon var ung hade hon färgat garnet och vävt täcket.

Det här täcket var ofta framme i mitt barndomshem, ibland på en soffa eller på min säng.

Min mamma brukade säga att färgerna inte är de rätta, eftersom det fanns dåligt med

färg under krigsåren när hon färgade garnet. Men jag tycker om de

diskreta färgerna, de passar utmärkt till dagens möbler.

Vantar och täcke i Vörå-mönster.

Som ett litet tips kan jag hänvisa till Vantboken av Solveig Larsson.

Här hittar ni mönster även från Malax, Korsnäs, Pensala, Kimo,

olika delar av Sverige osv (icke sponsrat).

Promenadväder

På förmiddagen kände jag mig ännu däst efter helgens matöverflöd.

Efter lite hemmajobb beslöt jag mig därför att satsa på en välbehövlig

 promenad i det vackra vintervädret. Jag hade tänkt mig en långpromenad.

Efter en mulen morgon tittade solen fram och sista måndagen i 

januari bjöd på ett härligt promenadväder.

Min vana trogen sökte jag mig först ut mot slätten och åkervägarna.

Här ute på slätten var det folktomt och stilla.

Det var januarisolen, de blå skuggorna i snön och inget mer....

Men jag visst att jag inte var ensam, 

för där under snön lever de små djuren. Vem kunde det här 

ha varit som tittat fram under snön, gjort en runda och sedan krupit

in i sitt hål igen? Någon liten sork eller kanske en mus? 

Jag såg rävspår som gick från skogen och ut på slätten.

Men mest var det spår av ridhästar och

en och annan hundägare, med hund, som gått längs ängsvägarna.

Här närmade jag mig skogen och en upplogad väg. Uppe till vänster hörde jag

någon som jobbade med motorsågen i skogen. Från slyet hördes 

fågelkvitter, kanske det var en talgoxe på sitt bästa solskenshumör.

Plötsligt kändes det som vårvinter.

Jag väljer helst att gå längs småvägar och inte inne i själva samhället.

Längs de små vägarna är det nästan ingen trafik och

 jag kan promenera mitt på vägen.

Det är ljus och skugga, skarpa kontraster. Lite rimfrost i träden vid

det gamla huset. Några minusgrader.Åh, vad jag njuter!

När jag fortsatte vägen fram mötte jag räddningsverkets utryckningsfordon.

Det var en katt som klättrat upp i en hög gran och inte vågat ta sig ner.

Kattägarna förklarade att katten hade suttit uppe i den höga granen i tre dagar.

På nätterna har den jamat högt och ihållande, nu måste de få ner katten....

Jag fortsatte min vandring. För nej, jag vill inte klättra upp till katten,

 men jag hörde hur räddningsmanskapet gjorde sig beredda.

Så träffade jag några grannar som också var ute på vinterpromenad. 

Vi slog följe och eftersom mannen just har blivit opererad fortsatte

promenaden i ett lugnt tempo igenom byn. Och så fick jag ju en

trevlig pratstund på köpet.

När jag väl var hemma upptäckte jag att molnen hade drivit in.

Det utlovas regn-blandad-snö till kvällen....

Proppmätt!

Det är söndagskväll och här sitter jag och är alldeles proppmätt!

Vilken helg! Viken mathelg! Massor av mat!

Och så otroligt rolig helg dessutom! Jag säger bara det: Sådant här

borde man ju göra oftare! (möjligen lite mindre mat....)

Nåväl, det hela började med en liten "kaffesits" i går kväll hemma hos oss.

Vi hade bjudit in vänner på stark ostpaj och på det kaffe med 

 och en gräddig cheesecake, nästan så jag inte kunde sova på natten....

Och så fortsatte vi idag med ytterligare en släktträff där svärmor 

och sambons syster bjöd på mat som inte gick av för hackor....

Ett litet, men naggande gott, bord fyllt med delikatesser. Där kunde man hitta

olika köttsorter (under morötterna), köttfärslimpa med bacon och fikon, 

lax, olika pajer, broccoligratäng, kålrotslåda, sallader, potatis och gräddsås.....

Till efterrätt en äkta chokladtårta från Maxmo hembageri, med

hemmagjord tjinuskisås, vispad grädde och tranbär.

Så otroligt gott!

Förstår ni nu varför jag är proppmätt?

Visst är det väl sådana här dagar som förlänger livet?

(Ja, om det inte blir så här mycket god mat varje dag.....

men den trevliga gemenskapen och de glada skratten vill man

ju inte gå miste om....)

Från kyla till januarivärme

I dag dansar jag samba för att den stränga kölden äntligen

har släppt sitt grepp om oss (....så snart kommer jag att

börja klaga på regn och halka igen...

....vänta bara.....)

I dag tänkte jag bjuda på foton från "häromkvällen". Då, när kylan

ännu knäppte i husknutarna. Och månen, som var nästan full och som

lyste ovanför snöklädda grantoppar.

Kan ni månne höra vintertystnaden?

Känna kylan som biter sig fast i kinderna?

Höra knarret av mina skor när jag går längs vägen?

I morse var det som sagt varmare, 

betydligt varmare än tidigare i veckan.

Sambon lastade arbetsskotern på bilsläpet för att styra ut till

skogs. Medan jag hjälpte honom med lastningen tittade

solen fram bakom molnen och glittrade i körsbärsträdets rimfrost.

Nu lyser solen där bakom granarna. En lätt sydvästlig vind 

fäller snön som legat på trädens grenar.

Jag kisar mot solen. 

Vi kommer att få en fin dag även om molnen driver in från väster.

Ha en fin dag alla ni som kikar in hos mig!

Jag fortsätter med min samba....

Spanienspecialare

Det här blir mitt sista inlägg med foton från Spaniens solkust. 

Nu har vi varit hemma en vecka och semesterminnena börjar

blekna bort. Idag bjuder jag på både blommor & djur

och lite ett som annat...

Åsnan uppe i Mijas såg inte ut att trivas.

Livet är inte bara roligt när man skall betjäna turisterna, såg den

ut att tänka. Den såg inte ut att vilja vara utklädd i färggrant tingel-tangel

med "lås" kring munnen. Den ville nog ut på grönbete....

Den här åsnan var fri och sprang runt mellan klipporna.

Fast den hörde säkert till de ofrivilliga turistbetjänterna den också....

Fiskarna inne i hamnen i Benalmadena hade det däremot lyxigt.

Folk stannade till för att mata dom och firrarna var verkligen på hugget...

Stora och feta var dom.

Gröna papegojor bodde i palmerna utanför hotellet där vi bodde.

Varje morgon var det tjatter-konsert, "Dags att ni stiger upp nu!" tjattrade dom.

Oftast satt de två och två. De var ytterst svåra att få in i synfältet, de smälte in i de 

gröna palmbladen. Men när vi satt och åt nere på stranden i Malaga, fick vi 

syn på några. Här papegojan som kollar in mitt kameraöga.

Tänk, mitt i vintern blommar det överallt i Spanien!

Ja, för sydeuropéerna är det ju inget märkvärdigt, men vi som kom från 

snö och massor av minusgrader, vi älskade ju alla blommande träd och buskar.

Jag kunde ju inte låta bli att fota en hel del blommor i solgasset

där nere. Här en nästan utblommad hibiskus utanför den stora vackra

katedralen i Malaga. 

Blommor, både levande och gjorda i plast, fanns det på denna kyrkogård

i Torremolinos. För att spara utrymme var gravarna staplade på höjden.

Det var vackert och stilla att vandra längs de trånga 

gångarna på denna kyrkogård.

Jag hann besöka en hel del kyrkor och kapell också. 

Av någon outgrundlig anledning tycker jag om att besöka kyrkor.

Det kanske är det att det finns så mycket historia kring kyrkorna, 

man anar den glädje och den sorg som sitter i väggarna...

 De spanska kyrkorummen är vackert utsmyckade, ibland med flera altare

och med massor av färska blommor och tända ljus.

Det finns ju små altare lite varstans i de katolska länderna.

Här ett undanskymt altare i den gamla slottsmuren vid Mijas.

Längre upp längs gatan finns tjurfäktningsarenan från 1900 kallt....

Det var härligt att vandra omkring längs smala gator. Nästan

hela Solkusten är bebyggd. Det är hotell, restauranger, barer, mera hotell 

och restauranger och så ett och annat vanligt bostadshus.... eller golfbana....

Vackert dekorerade hus och förstås vackra blommor överallt...

Här en ögonblicksbild från Marbellas gamla stadskärna.

Det var också i Marbella som jag fotade änglatrumpeterna, ett 

stort ståtligt träd som växte inne mellan de gamla husen.

Det blev kväll även i Spanien.  Här vid Puerto Banus marina guppade

många lyxbåtar, men också helt vanliga utombordare. Långt där framme

kan man eventuellt ana Gibraltars klippor som en hägring.

Vår bil hade vi parkerat vid gatan som hette Julio Inglesias,

för säkerhets skull mellan två lyxiga vrålåk....

Smällkallt

Kylan den bara fortsätter....

I morse hade vi minus 25. Kylan bet i kinderna och 

tårna blev stelfrusna när jag var ute på min förmiddagenslänk. Huualigen!

Dagen bjuder annars på januarisol (men den värmer inte ett dugg...).

När jag kom ut i morse såg jag en liten solstråle som träffade snön inne i skogen.

Det såg ut som om skogsmössen eldade för fullt under snötäcket....

Sol var det som sagt.

Och det känns ju så skönt efter några dagar med lätt snöfall.

Nu ligger vit orörd snö ute på slätten.

Den gamla ladan, som jag brukar gå förbi, såg ändå lite ledsen ut idag.

Jag tyckte bestämt att den lutade mer än vanligt....

Däremot stod ladan uppe vid skogsbrynet i stram givakt.

Den såg också lite spänd ut i kylan, huttrade jag.

Det här med nysnö har ju sina sidor. 

Jag menar, alla spår syns ju så tydligt. Avslöjad liksom...

Jag njöt av den kalla rundan ute på slätten och inne i skogen.

Så härligt med vintersol och de blå skuggorna i den vita snön!

Det bästa av allt med en smällkall vinterpromenad är ändå

 att komma in i kakelugnsvärmen igen!

I love my parth of the world!

Lyckliga funderingar

Min lycka

skulle vara bra liten, 

om jag med ord kunde uttrycka,

hur stor den är.

-William Shakespeare-

I dag inleder jag inlägget med små kloka ord om lycka.

För det är ju precis det jag är. Jag är lycklig.

Jag kikar inte bakåt, jag kikar inte framåt (nåja, lite kanske...).

Jag lever mest i nuet och just nu har jag det så ofantligt bra.

Ute faller lätta snöflingor och här inne har jag det varmt&gott..

Jag har inget arbete som direkt flåsar mig i nacken, men jag

har ändå projekt på kommande.

Att planera kommande program är rätt trevligt.

 Komponera. Strukturera. Fundera. 

Men inte behöva stressa.

I dag är det en "Må bra"-dag. En sådan dag borde alla få ha ibland.

Alla dagar är ju inte bra dagar, livet består ju av både glädje och sorg.

Men att kunna njuta glädje, det är en ynnest.

I går kväll hade vi kusinträff från min mammas sida hemma hos oss.

I vinterkylan bjöd jag på rykande varm soppa och kaffe med tilltugg.

Vi är tre kusiner, men ack så sällan vi alla tre strålar samman.

Tack för de vackraste rosorna som jag fick!

Vinter med ett lätt snöfall

Redan i går bestämde jag mig för att i dag skulle jag gå ut för att

fotografera lite snö. Jag hade inbillat mig att det skulle bli en sådan

 där solig och strålande vit dag. Men icke!

Mulet och lätt snöfall....

Fast surt den som ger sig, ut gick jag och kameran

fick följa med mig!

Jag är så tacksam över vår vinter. Speciellt idag när kylan

inte är så hård. De senaste dagarnas minus 20 till 30 har varit i kyligaste

laget, men i dag har vi endast minus 13. Känns som en alldeles

perfekt vintertemperatur (det är ändå max, mellan 5-10 är optimalt).

Snön ligger vit och fluffig i skogen.

Den har lagt sig så prydligt på trädens grenar.

 Där vinden har kommit åt har den lätta snön virvlat bort.

Trots att det är mulet idag känner man att ljuset börjar återvända.

Dagarna blir längre och längre.....

Jag gick via postlådan för att hämta in dagens post.

Svängde in via svärmor och pratade bort någon minut innan 

jag kände på mig att det var dags att fylla på mera ved i vedpannan hemma....