Glad Valborg!

Det är sista april och jag vill önska er alla som tittar in en 

Riktigt Glad Valborg! Glada Vappen, helt enkelt.

Nu är det ju så att snön vräker ner där ute. 

Det har snöat i tolv timmar nu.

Vi har fått massor av snö. 

Och det är sista april.

Den andra april skrev jag att nu skulle jag lägga upp det sista snöfotot för

denna säsong - och tänk så många gånger vi fått snö sedan dess!

(Ur led är tiden för det känns som "vårvindar ljumma" är så långt borta.)

Nu är jag den som håller vad jag lovat och det blir inga snöbilder,

för i morgon på 1:a maj utlovas sol och lite vårvärme. 

Så det så!

Det får bli några blomsterfoton från gårdagen istället.

I går firade vi två födelsedagsbarn, mor och son som fyller år samma dag.

Det blev kaffekalas med salt och sött & varmt och kallt tillsammans med släkten.

I går blommade krokusen så vackert, inte minsta snöflinga.

Dom här krokusen blommar på Solsidan, inte hemma hos oss.

Jag har mina krokusar i norrläge och dom som brukar blomma under körsbärsträdet

har inte börjat visa färg ännu.... (och lika bra är väl det en dag som denna).

För att riktigt fröjda er med blommor måste jag visa korgen med tulpaner 

som sambon tog med sig i dag. Han är nämligen och ställer till sångfest, som

kommer att gå av stapeln i morgon.... 

För i morgon skall solen skina och då skall vi sjunga in våren!

Blommig Valborg på Er!

På café med barndomsvännerna

I början av den här veckan hade vi tre barndomsvänner bestämt att

på torsdag då skulle vi vandra längs stadens strandpromenad. Vi skulle

njuta av vårsolen och solglittret från vattnet. Men se nej! Den här våren

ställde till det igen! Snö, kyla och den ständiga blåsten gjorde att den

promenaden måste vi hoppa över.
Men vi kunde ju gå på Café och njuta av inomhusvärmen!

Inte dåligt utbyte denna kyliga vår!

Mina två vänner valde gröna smoothien (sallad, persika och ingefära, om jag

inte minns fel) och svart kaffe med liten geisha (karamell).

Det såg hälsosamt ut det där om man tänker att vi gick till Fazer Café med

massor av goda tårtor och bakelser....

Jag däremot satsade på cappuccino med en bastant rågbrödssmörgås.

Allt medan vi smuttade på kaffe & drinkar och jag åt min smörgås så

avhandlade vi allt mellan himmel och jord. Precis som vi brukar.

Vi satt någon timme. Precis som vi brukar.

Vi kunde inte låta bli att konstatera att våra mammor garanterat hade

varit glada om de vetat om att vi ännu i denna dag har denna gemenskap.

Våra liv har delvis varit i otakt. A fick barn tidigt medan G och jag hade

småbarnsåldern senare i livet. Vi har alla gått igenom svåra sjukdomar och

olyckor. Vi har fått våra törnar och varit med om glädjeskutt. 

Men nu har vi kommit till den fas i livet

 när vi har möjlighet att umgås. Ja, precis umgås.

Så där otvunget som att sitta någon timme på café. 

Det är spännande att se livet igenom sina barndomsvänners ögon.

För egentligen behöver man inte förklara så mycket, vi vet

ju redan hurudana vi är. Och varför vi är som vi är.

Nästa gång vi träffas då blir det naturvandring,

 det har vi redan bestämt.

För visst måste väl både vår- och sommarvärme komma så småningom!

Räcker ordet "Tack"?

I går firade vi veterandagen här i Finland. 

Det är våra krigsveteraner som vi skall tacka för att vi i dag

är en fristående nation. När jag igår var in till staden stannade jag

bredvid Frihetsstatyn, som finns på torget. 

En hederskrans hade lagts ner invid statyn någon timme tidigare och 

jag blev lite rörd när jag läste "Vi tackar för friheten".

Jo, vi tackar för friheten, den som vi idag tar för given, men som gavs åt oss av

alla de män som offrade år av sina ungdomsliv i skyttegravarna för att 

vi skulle få sitta här idag. Månne ett "Tack!" räcker?

s

Frihetsstatyn på Vasa torg avtäcktes den 9 juli 1938.

Vid avtäckningsceremonin deltog bland annat republikens president Kyösti

Kallio, marskalk F G Mannerheim och självständighetssenatens medlemmar.  

Att frihetsstatyn skulle placeras just i Vasa var hela landet enig om. Vasa 

verkade ju några månader i början av år 1918, efter att landet utropat sig som

självständigt den 6 december året innan, som det vita Finlands huvudstad.

Professor Yrjö Liipolas förslag till skulptur "Pohjan poika rynnistää" vann

den skulpturtävling som ordnats. Hans skisser omarbetades något och den

färdiga skulpturen visar en allmogesoldat stående med geväret i handen 

och viftande med en mössa. Bakom honom sitter en skadad vapenbroder

som håller sig för bröstet.

Hur ofta har vi inte suttit på statyns trappor och hur ofta har vi 

inte passerat statyn utan att tänka på dess värde....

Och vad jag gjorde i staden igår, det berättar jag om i morgon.

 

Att odla vinrankor i norr

I mitten av april förra året gjorde jag ett reportage från en av

världens nordligaste privata vinodlingar. Och den vinodlingen finns faktiskt

nästgårds, nämligen i Sundom,Vasa!, Då för ett år sedan, var vädret

soligt och rätt behagligt. Med årets väder - när våren är minst en månad

försenad - ja, nu undrar jag hur det går för vingården här i norr....

Jag fick provsmaka deras viner och vinerna var mycket välsmakande!

Att odla vinrankor på våra breddgrader har sina utmaningar, men Nelimarkkas

i Sundom har sina egna knep för att lyckas. Herrn i huset har räknat ut att vi här

uppe i norr har i medeltal hela 30 dagar mer solljus mellan 21 mars till 21 september.

Ja, och då har han jämfört med Palermo i Italien. Det ni! Midnattssolen ger 

druvorna sötma och arom.

Fast den här våren.... Trögstart....

 

Kaarlo har provat att odla minst 40 olika druvsorter, men i dag är han nere i

 mindre än hälften av det antalet. Han har 1500-2000 plantor i sina

odlingar för närvarande. De flesta vinrankorna odlas utomhus på friland, några

odlas i krukor, några i en s.k. tunnelodling och några i växthus. Men som sagt de

flesta rankorna finns utomhus. Som här i backsluttningen i perfekt söderläge.

För att få ett perfekt microklimat odlar han i en stenbacke med mager jord

och med småsten som fångar och bevarar solvärmen. Rankornas rötter finns

långt nere i jorden för att klara vårt klimat. Till hösten klipps rankorna  och

täcks sedan med duk. För tidig vårvärme med nattfrost är den värsta fienden,

så nu undrar jag hur den här våren har ställt till det i vinodlingen....

Jag antar att det är fler än jag som vill har sol och värme just nu!

När vintern kommer tillbaka, då plockar jag fram solskensfoton!

Vintern har återvänt.

I dag är det vitt på marken, stora snöflingor virvlar i nordanvinden

och det är runt nollan.... Ja, vad skall man säga? 

(Och jag kommer minsann ihåg sista januari när jag tyckte att om inte

vintern kommit i januari, då behövde den inte komma alls.)

Men vips, nu plockar jag fram soliga foton från gårdagen

(jag vägrar visa snöbilder!)

På förmiddagen sken solen. I går alltså.
Jag promenerade bakvägen ut till vårt sommarparadis vid havsfjärden.

Solen lyste och det såg lite vårlikt ut längs skogsvägen.

När jag gick förbi den gamla villan där ingen bott de senaste 30-40 åren,

då låg ett tunt lager rimfrost på stigen. 

Men ljuset, ser ni ljuset?

 Vårljuset!

Inne i vår villa var det endast någon plusgrad. Ute på havsfjärden

låg isen och kylde. Kallt var det. Men solen tittade fram mellan molntapparna....

Sedan vandrade jag vidare några km och såg ut över det öppna havet.

Kvarken var isfri! Endast vid strandkanten fanns is som sakta men

säkert knaprades sönder i nordanvinden.

I dag virvlar som sagt snöflingorna i luften och det känns låååångt till sommaren.

(Inte ens ankorna ville gå ut i dag... och då är det kört).

Lite vårsol och myrorna är på G

I går hade vi en rätt fin vårdag, nordanvinden hade lagt sig en smula

och äntligen kändes det varmt och skönt i lä där solen värmde.

Och det var inte bara vi människor som tyckte det var en skön dag,

myrorna fick också plötsligt mycket bråttom.

Det är konstigt med myror, dom tydligen älskar att vara tillsammans!

Alle man på däck, liksom!

Jag lyckade också fånga en fjäril. En sorgmantel.

Den värmde sig i solen på en matta av fjolårslöv. Flög runt lite,

som för att pröva sina vingar. Piruett!

Tittade jag riktigt efter såg jag lite grönt på en buske.

Fast lite frostnupet var det allt!

Kollade den blå himlen och...

det blåa öppna vattnet. Men visst fanns det snö och is kvar....

Alen blommade nere vid vattnet och sjöfåglarna förde ett fasligt oväsen.

En ensam svan kom majestätiskt flytande alldeles nära bryggan.

Och så - äntligen - kaffepaus ute i solen!
Tänk vad lite aprilsol kan göra skillnad!
 
 

Och det kyliga vädret fortsätter....

Vi är inne i den sista aprilveckan och det kyliga vädret fortsätter.

I går kväll gick jag ut på en kvällspromenad. Mössan neddragen över

öronen, tjockaste vinterjackan och varma handskar på händerna.

Jag var laddad för den kalla nordanvinden ute på slätten.

Solen var i nedåtgående, där någonstans bakom molnen.

En gulsparv satt i björken vid den grå ladan. Den sjöng så vackert.

Ute på slätten flög några tofsvipor omkring. De bygger troligen bon på precis

samma ställe som tidigare år. Här bredvid ett dike har en av dom slagit sig ner,

väl dold i fjolårsgräset. (Ser du fågeln?)

Utan att ha sett slättens tranor skrämde jag dom på flykt.

Men vänta nu, de var ju tre stycken .....

Nere i bäcken hade två gräsänder slagit sig till ro i kvällningen.

Paret är väl kamouflerat i skymningsljuset.

När jag gick vidare kom en hare skuttande över åkern, den hade fått sin

bruna sommarfärg (tyvärr hann jag inte få fram kameran innan den rusat iväg).

Hemma i gårdsbjörken satt två småfåglar och underhöll.

Naturen vaknar, men någon värme har vi inte....

FORK!

Long time - no see!

Ja, åtminstone en hel vecka och det är ju en redig bloggpaus!

Nåväl, efter massor av arbete så är jag nu tillbaka.

I går tog vi paus i arbetet och åkte på Österbottens stormässa.

 Av en anledning.

Och den anledningen stavades FORK.

Men innan gruppen framträdde hann vi gå runt i utställningshallen i nästan en timme.

Jag hann bli riktigt snurrig och hann längta hem många gånger.... Det var massor av

besökare, och tack och lov en hel del bekanta. Vi gick runt och jag kunde

kolla kul saker som man kunde fota.

Vilken tur att sonen inte var med!

(Hann jag tänka när vi gick förbi dessa bilar....)

Många researrangörer var på plats, här en man från stenåldern eller något....

Jag brukar tycka om att vandra runt på trädgårdsavdelningen, 

men vårens kalla väder lockar ju ännu inte till trädgård... 

Fast drömma kan man ju alltid. Lite grann i alla fall.

Vi satte oss framför scenen minst en halv timme innan a cappella gruppen FORK

skulle uppträda. Så vi fick bra sittplatser, för det blev överfullsatt framför scenen.

A cappella-gruppen FORK består av fyra musikbegåvade sångare som tillsammans

med teknikens hjälp även gör alla instrumentljuden. De använder sig inte av play-back.

Gruppen framför riviga slagdängor i ett högt tempo. Detta har gjort att 

gruppen är internationellt kända och de turnerar runt i hela världen. 

Gå på deras konsert om du har möjlighet, en verklig upplevelse! 

Mia Hafrén

Anna Asunta

Jonte Ramsten

Kasper Ramström

Efter konserten skrev gruppen autografer. Vi ställde oss inte i den långa 

autografkön, utan jag nöjde mig med ett foto av gruppen. 

Vi åkte hem istället.

Min påskhelg

Årets påskhögtid har varit en kylslagen historia, en verklig

vintrig reträtt med snöbyar och massor av minusgrader.

På långfredagskvällen åkte vi ut till vårt sommarparadis. Ja, bara för att.

Där ute svepte en kall nordanvind över havsfjärden och vi konstaterade genast att

härifrån åker vi så snabbt som möjligt.... 

Det var mycket vintrigt och kallt där ute vid fjärden. Dessutom är isarna förrädiskt svaga

trots att de efter dagens snöbyar ser så inbjudande ut....

Med solen i ryggen såg det riktigt inbjudande ut, men ack vad bilden ljuger!

Det var svinkallt!

När vi åkte hemåt var solen i nedåtgående. Här skrek jag åt sambon "Stanna!"

och för en gångs skulle stannade han bilen där längs skogsvägen.

Vi klev ur bilen och jag kunde knäppa några solnedgångsfoton.
(Tänk så lite för att få mig nöjd....)

Hej då solen!

På påsklördagen dök några påskkärringar och en och annan påskhare upp.
Här en söt liten hare som bara blinkade bort snöflingorna som virvlade
runt i luften.

Traditionsenligt åkte vi hem till L på kvällen. Här hade hon pyntat med
de små kycklingarna som pojkarna gjort när de var små.

Till kvällen tändes byns påskbrasa.
I år nöjde vi oss med att titta på brasan inomhus. Vi kände oss
lite småfrusna och åtminstone jag hade besvärlig värk i lederna.

Det vankades lite gott till kaffet för oss.... och det är ju mums!

Alla påskdagarna har vi arbetat och slitit på vedbacken.
Den här vedhögen fotade jag i morse, med lite snö på och allt.
Vi har åstadkommit fem sådana här högar, inte illa om vi får säga det själva.
Men nu värker kroppen, det är ett tungt slit med stockar och råa vedklabbar.
Och i morgon sätter vi fart på jobbet igen. Påsken är ett riktigt arbetsläger!