Idag säger vi hejdå till årets april månad

 Idag är det sista dagen i april och vi firar Valborg med att önska varandra "Glada vappen!". Dagen är lite gråmulen och kylig, inte alls en dag med den vårvärmen som vi alltid hoppas på så här års. Ännu ligger snö i norrlägen och inne i skogarna. Nattetid har vi flera minusgrader och för någon timme sedan föll en drös vitt hagel från ett litet moln (i och för sig smalt det vita nästan genast - men ändå). Jag undrar när man kan slänga långkalsonger och ylletröjor....

Hemma hos mig blommar de vackra väna porslinshyasinterna i rabatter som ännu inte är vårstädade. 

I solboet under körsbärsträdet har krokusen nästan blommat ut.  Här låg snö ännu före påsken för två veckor sedan. Nu väntar jag på att snön skall smälta i min rabatt mot norr för där har jag ju mina påskliljor, pärlhyasinter och tulpaner, dom får gärna snart bekänna färg. 

Ha det bra alla som kikar in hos mig! I morgon kliver vi in i den verkliga vårmånaden maj!

En dagsresa med långtradare

 En morgon förra veckan hade jag ställt in alarmet på min telefon för väckning kl 4:40. Det var en okristligt tidig väckning! Iallafall numera, eftersom jag nu för tiden sover tills jag vaknar - och det är inte i rödaste rappet... Men många år av mitt liv har jag ofta haft tidig väckning pga av jobbresor som gjorts i arla morgonstund. Det har gällt att hinna till tidiga flyg, tåg, båt, buss eller bil. 

Nu skulle det bli resa med långtradare!

Jag klev upp ur den sköna sängen före solen steg upp - det såg ut att bli en härlig tidig vårdag. Så  bryggde jag kaffe för termosen, bredde ett lass med goda smörgåsar och lade hembakta muffins och frukt i en förvaringsask och stuvade ned allt i min ryggsäck. Jag klädde mig i praktiska reskläder och så rattade jag min bil till ett industiområde söder om staden. Där väntade jag några minuter innan sonen kom med sin långtradare för att hämta upp mig.

Först hivade jag in ryggsäcken och handväskan i förarhytten och sedan klättrade jag in (sonen sprang uppför trappstegen på förarsidan, medan det tog sin tid för mig att komma uppför de branta stegen på passagerarsidan...). Med 24 meter långt släp efter oss gasade vi upp mot Riksåttan för vidare färd söderöver. Klockan var 6 på morgonen och nu glittrade morgonsolens strålar i bakspegeln. Vi rullade iväg och där uppe i förarhytten hade jag bra utsikt över nejden. Så spännande tyckte jag, medan sonen inte hetsade upp sig det minsta. För honom var det en vanlig dag på jobbet.

 I början var det inte många bilar ute på vägarna. Ute på slätten hade all snö smällt, men morgonen hade bjudit på några minusgrader och nu började solen värma... Inne i förarhytten började vi dagen med kaffe och smörgåsar, mums!

Här längs den Österbottniska kusten finns många vindkraftverk. Vindkraften är en av framtidens energiformer som man här i landet satsar stort på. Flera vindkraftsparker är under planering både på landbacken och till havs längs vår västkust. Här längs havet blåser det oftast, men denna dag var vinden beskedlig.

När vi närmade oss Björneborg snäppet före kl 8:30 var det mera trafik längs vägarna. Vägdammet rykte. 

Sonen körde några specialvägar (pga sitt långa släp) och aldrig har jag väl känt mig tryggare än med honom bakom ratten, trots denna stora bil (eller på grund av)....

Vid 10-tiden var vi framme för lossning av lasten utanför Åbo. Här hade jag några timmar ledig tid innan vi så styrde färden vidare i en timme för nästa lastning (men mera om allt detta senare). I en av rondellerna fanns detta rondellplan och vi tänkte genast på det hemska dagsläget med krig i Europa...

Efter ny lastning var vi så åter på rullning norröver. Nu var det sen eftermiddag, klockan hade redan passerat 16-strecket. Dags för mera kaffe och mera smörgåsar, frukt och muffins (sonen hade inte hunnit äta något annat på hela dagen, jag kanske skulle ha hunnit äta, men jag hade annat program). Nu visade termometern i lastbilshytten på +19 grader! Vilken vårdag - vilken äventyrlig vårdag!

Medan sonen tryggt rattade vidare pratade han ibland i telefon med sina chaufförskompisar som rullade sina "rekkare" längs andra vägavsnitt .... Jag kollade in landskapet, men man måste ju tillstå att våren är mycket grå och brun....

... och dessutom är det mycket skog i detta landet!

Klockan närmade sig kväll och det blev mindre trafik längs vägarna. Ibland mötte vi blinkande lastbilar - det var sonens kompisar som hälsade stort och synligt! Jag trodde först det var utryckningsfordon som blinkade där långt borta - men det var antingen en kompis från militären eller en kompis från grannbyn eller.tidigare jobbarkompis eller...  alla kom de körande i mötande riktning!

 Vi körde förbi växthusen i Närpes (där nästan samtliga inhemska tomater och gurkor odlas här i landet) och så började vi närma oss "hemsoporna" igen. Nu hade vi druckit upp kaffet och  de smörgåsar och muffins som blivit över lade jag i bilens kylskåp för sonen att äta nästa dag. Klockan hade hunnit bli 19:30 innan sonen släppte av mig vid min bil. Nu hade han ännu lossningen av lasten kvar (han hade kommit hem vid 21-snåret). 

Tack sonen för en äventyrlig resa söderöver! Roligt att vi kunde åka tillsammans och roligt att jag fick se landskapet från en lite högre position uppe i förarhytten tillsammans med dig!

Den senaste veckan kom våren!

 Före påsken kändes våren på något vis så långt borta, men förra veckan då kom solen och värmen. Då kom Våren med stort V! Trots att vi ännu har en hel del snö i norrlägen i vår trädgård ryckte våren fram med jättekliv förra veckan. Den ryckte fram så pass mycket att jag inte hann göra inlägg på bloggen...

 

 

Blåsipporna  blommar bland fjolårsgräset.

Tibastbuskarna blommar.

Ute på slätten har gässen samlats. Det är så härligt att vandra där ute i kvällssolen, med lärkorna som drillar högt i skyn och vita svanar som förser sig med ätbart...

Två vitsvanshjortar ute på en stubbåker där åtminstone en av dom nyfiket kikade på mig (fotat igenom bilruta). 

Och vilken glädje att upptäcka de första hästhovarna (tussilagon i Sverige)! Där står dom och lyser i vårsolen!

 Vårsolen - den är ändå bra härlig! Nu kör vi de sista dagarna i april.

Det var den påsken!

 Årets påskhögtid har bjudit på det mesta, både sorg och glädje - både tystnad och glam. Och dessutom har vi äntligen fått vårdagar att njuta av, så härligt!

Det bästa med den här årstiden är ändå ljuset som har återvänt. Snön som börjar smälta och fåglarna som drillar i en vacker kör. Det är konsert från morgon till kväll!

Trastarna har kommit och det är tjatter runt husknuten mest hela tiden! I den högsta granen satt en fågel och bjöd på konsert härom kvällen. Himlen var förunderligt blå och vårsolen lyste - och det var absolut vindstilla.... En annan kan bara förundras...

En annan konsert, ja en vårfest bjöds vi på under påskdagen. Det var körsång och fint soloframträdande med bla Charles Plogman och vi i publiken som sjöng allsånger förflyttade oss ut till en vårlig och påskpyntad gemenskapsfest! Så roligt med vårfest igen!

Under påsklördag vandrade traditionsenligt godissugna påskhäxor runt i byn och då är det ju ett måste att ha godis hemma ... som man inte ätit upp i förväg...(Fågelboet med dom små påskäggen var min godisskål och dom chokladäggen är härmed alla uppätna - månne sambon tog dom sista, eller?)  I det vackra vårvädret jobbade jag i växthuset på lördagen, så på eftermiddagen fick häxorna förse sig med godis ur en skål som stod ute vid ytterdörren... det fanns några godis kvar när kvällen kom men inte så många....

På långfredagen blev det en sväng via graven och lite påskblommor till mina föräldrar. När vi åkte hemåt tog vi vägen längs Kyro älv för att se hur långt islossningen hade framskridit. 

På långfredagen hade isen brutits i bitar på vissa ställen, men långa älvsträckor låg vattnet ännu under ett tjockt istäcke. Det är ännu mycket snö i markerna, men efter de senaste dagarnas värme har säkert massor av smältvatten runnit till älvfåran och det är mycket troligt att det är översvämningar här och där just nu.

Ute på slätten här hemma har svanarna, tranorna och tofsviporna samlats till kvällsmåltid. Uppe i skyn har lärkorna drillat så förföriskt. "Nu är det vår!" har de sjungit. Och jag har bara njutit av vårens ljud!

Vi har haft kontakt med vänner & bekanta och vi har druckit kaffe ute i solen. En av oss har hunnit jobba några timmar i skogen medan den andra har bakat bullar. Och när så vårkvällarna har kommit - då har himlen färgats vackert orange och stillheten har sänkt sig.

Det var den påsken. Nu väntar vi på att all snö skall smälta...

Långfredag och bofinken Knut är tillbaka!

 Långfredagen randades solig och lite småkylig, nu framemot förmiddagen fortsätter solen stråla och värma upp en frusen jord. Nu drömmer jag om fortsatta soliga vårdagar!

Var välkommen både Påsken och Våren!

Ett verkligt vårtecken hörde jag igår kväll. Bofinken Knut har kommit tillbaka till björken, där han (det måste ju vara en han) stämmer upp med skönsång varje vår. Alltid samma träd, alltid nästan samma kvist på trädet. Vår Knut han sjunger vacker inte minsta falskt; bara så ni vet!

Välkommen påsken! Välkommen våren! (Visst är det just det som bofinken sjunger av hjärtans lust!)

Påskbastu och en fråga

 Igår blev det påskbastu ute vid vårt sommarparadis . Men där ute var det ack så vintrigt ännu!

Vi tog isvägen ut till våra sommarhus. Fjärden är ännu täckt med flera decimeter tjock is, dock är det flödvatten nära stränderna. Bjuds vi på soliga dagar framöver så kommer isen att smälta både uppifrån och nerifrån - och då kommer isen snart att ha gjort sitt för denna säsong...  Men det är långt dit och igår då var det både isföre och långt till blått havsvatten...

Här vandrade vi iväg längs pimpelfiskarnas spår ut mot vår udde. På morgonen låg bastun ännu i skugga, men vid villan värmde solen från en nästan klarblå himmel...

Vinterlandskap och vår brygga i mitten av april - de känns som om denna vinter aldrig vill släppa greppet.... Genast började vi elda i bastun och sedan satte jag mig i solgasset ute på verandan. 

Där satt jag och gjorde absolut ingenting en lång stund. Verandatermometern visade +13 i skuggan mot södern (medan den visade +5 på norrsidan). Jag kisade upp mot den blåa himlen och jag lyssnade till naturens alla ljud. Borta mot havet hördes måsars skrin och runt vårt hus kvittrade småfåglarna, troligen mest talgoxar. Några fåglar kollade in våra holkar, snart är det tydligen dags att panta vårens boplats. Insekterna hade vaknat och både flugor och fjärilar flög runt verandaräcket. Och där satt jag och njöt av solen. Av värmen. 

Medan jag matade mera ved i bastuugnen och däremellan satt och njöt av solen gick sambon runt och fixade till alla fågelholkar som finns kring våra hus. Här får holken ute i Påttin lite omvårdnad. Så blev det bastudags efter att vi mumsat på några medhavda smörgåsar. Så härligt med bastubad därute, jag blir som en ny människa!

Så blev det dags att vandra tillbaka över isen till bilen som vi parkerat vid stora vägen.

 Sambon stannade och tog upp en liten lurvig sak som kom vandrande på isen. Vad är det här för larv? Först trodde jag det var någon typ av agn som används av pilkfiskarna, men den var livs levande och vandrade nedför pinnen... 

När vi kom ut till stora vägen, vad tror vi ser om inte en nästan likadan lurvig sak som kommer krypande på asfalten. Vad kan detta vara för ett kryp?

Svar: Larven är troligen en gräsulv, en brun/gråbrun fjäril som finns i hela Europa.