måndag 31 oktober 2016

Det utlovas kallare väder

Det utlovas ju kallare väder den här veckan och vår båt borde ju tas upp 
för vinterförvaring.... och inte ligga och guppa ute vid bryggan.....
Ännu har vi lågvatten här vid kusten,
så ännu får vi inte in båten i båthuset..... men nu hade sambon bestämt att
nu måste vi ta hand om båten. För vad göra om vattnet kommer att frysa till is...?
 
 
Därför hade han bestämt att båten skulle köras närmare båthuset
för där strömmar vattnet och där bildas det inte så lätt is. 
Sagt och gjort! Dags för oss att ta hand om båten!
När vi kom ut till havsfjärden såg vi att vattennivån hade höjts och
nivån fortsatte att stiga under dagen.
Fast ännu är det ju en bit kvar till normal vattennivå.... det krävs
rätt mycket för att höja vattennivån till det normala....
 
 


Sambon lossade repen, hoppade i båten och drog igång motorn.
Efter några ryck brummade den igång.


Iklädd sonens gamla arbetsjacka och sin pappas gamla vintermössa styrde 
han båten ut från bryggan. Mot båthuset! Nu gällde det att hålla koll på stenar 
och grynnor i det låga vattnet!


Färden gick bra och här styr han in mot landbacken igen.


Inne i båthuset lade han sista handen med båtvinschen, men tyvärr
 kunde vi inte få båten under tak ännu pga det låga vattnet.


Medan sambon jobbade gick jag runt och fotograferade. Vädret var 
ömsom soligt och ömsom regnigt. Ett riktigt både-och väder.


Jag testade att fota lite motsol....



och lite till....


fast helt klart ser det trevligare ut när man står med solen i ryggen.
Nu har vi dragit upp båten en bit på landbacken och nu väntar
vi på att det blir högvatten så att vi kan ta in båten för vinterförvaring.
Sedan kan vintern komma med snö och is....!

söndag 30 oktober 2016

Stenarna som bygger land

Denna söndag är småkall (trots att termometern nära väggen visar på
över plus 5 grader). Vinden som sveper in är nordlig och idag rasslar löven
ner från vår stora gårds-syren. Gårdagen bjöd på solsken, men idag
är det grått väder som gäller. Men, men, det är ju så här det
brukar vara i slutet av oktober. Småkallt. Grått. Lite trist.


Idag bjuder jag inte på dagsfärska foton, utan de här bilderna är från
24.10. Troligen ser det likadant ut idag därute i yttersta skärgården.

Stenar bygger landet, ja ni ser ju själva! Sten på sten. På sten.
På sten som stiger upp ur havet i och med landhöjningen
(och lågvatten på det).
 

Ett litet frö flyger in med vinden och det slår rot. 
Upp spirar liv bland stenarna.
Det växer. 
Snart har stora träd tagit över och vi människor 
som bor här nära kusten har fått ännu en vacker omgivning.




Jag tycker att de grå stenarna kan symbolisera denna
gråa oktobersöndag. Ha det gott alla som kikar in till mig!

fredag 28 oktober 2016

Ett riktigt halloween-väder

Till alla dom som tänker fira halloween denna helg har dagens väder
åtminstone bjudit på den rätta inramningen.
Grått, dimmigt och småregnigt. Men ovanligt varmt dock.
Jag som inte firar halloween tycker att vädret är ett helt 
vanligt tråkigt höstväder.






Som ni märker, det har varit mest grått och trist idag.
Bilderna knäppte jag vid 12-tiden.


Den som har livlig fantasi kunde ju tro att plastbalarna är små
runda spöken som luffar på ute i dimman...


Huu, huu....
Nä, nu gäller det att muntra upp stämningen, jag skall på fest ikväll
utan minsta halloween-tema!
 

torsdag 27 oktober 2016

Cyberattack

De senaste åren har vi fått lära oss ett nytt skrämmande ord,
nämligen ordet cyberattack. Nästa vecka kommer myndigheter och kommuner
 nära mig att testa beredskapen för hur samhället skulle klara sig om vi 
skulle utsättas för en attack via cyberrymden.
Scenariot är att landet utsätts för omfattande nätattacker på grund av en 
fientlig politisk situation. Attacken sker mot mobilnätet, el-distribueringen och 
mot bl.a. sjukhussystemet samt attack mot medicinregister och medierapporteringen.
Kaos i samhället med andra ord.


Dessa cyberattacker kan tyvärr också sättas i verket av brottslingar som kräver
stora lösensummor för att återställa olika viktiga datorer och system.
Det är inte enbart myndigheter som drabbas utan även olika företag, som tex banker.
Jag hoppas innerligt att de goda datanissarna är införstådda med denna
problematik och kan skydda oss vanliga medborgare från otrevliga överraskningar.


Vi har ett sårbart samhälle, vi människor har blivit sårbarare och vi
lever närmare datorer och cybersystem idag än bara för några årtionden sedan.
För vid en cyberattack är det inte enbart den egna telefonen/datorn/tvn som slutar fungera.
Nej allt styrs med datorer idag.... och allt kan manipuleras....
I natt, när jag inte kunde sova, låg jag och tänkte på vilka saker som skulle
hända mig och min familj om landet drabbades bla av stopp i el och vatten,
drivmedel och värme, matdistribution och om olika samhällsservice
inte längre fanns tillgänglig. För oss skulle det bli svårt att äta varm mat och
varmt kaffe, även all mat i frysboxarna måste vi ta om hand på något sätt....
En av de största problemen såg jag om våra mediciner skulle ta slut och om
inte sjukvården skulle fungera. Och i dagens samhälle använder vi ju inte
papperspengar längre, så hur skulle vi klara av att betala....
 om det fanns något att köpa....
Och sonen han skulle sura för att han inte kunde köpa bensin till bilen....


Jag kom fram till att vår familj skulle klara av attacken på kort sikt
troligen också på lång sikt.  Vi är rådiga, vi bor ute på landet
och vi sitter inte med tummen mitt i handen. Men trevligt skulle det inte vara.
Nej fyy, varför måste man lära sig ett ord som cyberattack?

onsdag 26 oktober 2016

Var det sista natten?

Gårdagen bjöd på rätt soligt men kyligt oktoberväder.
Vi kom fram till att sambon hade veckans enda lediga dag/kväll igår, så vi beslöt oss för
att åka ut till vår sommarvilla för att sova över. Kanske för sista gången detta år?
Vi har ju ingen extra värme där ute, utan vi eldar enbart med ved i Jötul-kaminen.
Så när det är så här kallt ute dröjer det rätt länge innan vi har värme inne i själva huset.
Vi åkte ut redan vid middagstid för att elda och
under tiden jobbade vi ute i det kalla solskensvädret.
 


Där ute var det fortsättningsvis lågvatten och stenarna låg vita i strandkanten....


...eller så såg bottengyttjan dagsljuset.
Jag började kratta löv, för femtioelfte gången denna höst (pust!).


Sambon jobbade med att röja sly.


Vackert när solen äntligen tittar fram! Jag stod länge nere vid vår
 lilla insjö Påttin och kisade emot solen.



Jag bestämde att nu var det dags att ta in sommarens utemöbler , så 
så fick det bli. Och så passade jag på att dekorera med tallris
bredvid ytterdörren.


Redan vid 6-tiden på kvällen började skymningen sänka sig.
Vi bestämde oss för att gå ut en sväng längs några skogsvägar.


Där ute i skogen var det knäpptyst, så tyst att det enda jag hörde när jag
stannade för att fota den torra furan var blodet som susade i mina öron.
Vi kände oss som härskare av hela världen! Här ute i naturen där ingen
annan rörde sig, ingen pep, kraxade eller ylade - där var vi ett med tystnaden.
Vi gick och viskade med varandra när vi vandrade hemåt,
för vi ville ju inte heller störa.


Det blev en skön kväll med bastubad, pyssel och kvällsgröt. 
Hela natten sov vi gott i vår varma stuga. När morgonljuset började visa sig 
kröp vi upp ur de varma sängarna och kokade varsin 
kopp te och mumsade på smörgåsar med ost och skinka.


Den här dagen har varit gråmulen, dimmig och rätt kall. På förmiddagen när jag
tittade ut igenom fönstret såg jag en havsörn som satt ute på en sten långt ute på fjärden.
Efter en stund kom ännu en örn och satte sig på den andra stenen (men då drev regndimma
in så bilderna blev alltför suddiga....).

 
Det finns inget härligare än att vara här ute vid min favoritplats på jorden!
Höstens färger är så vackra, även när det är disigt.
På eftermiddagen åkte vi hemåt för nu hade sambon inbokat 
åtaganden i sin kalender.

tisdag 25 oktober 2016

Årets sista bärplockning

Igår kände jag för lite skogsluffande trots att både ben och rygg strejkade.
Men den här gumman är seg. Och envis. 
Så det blev till att åka ut till den lilla skogstjärnen där jag brukar plocka
tranbär varje höst. Det var mulet väder, inget regn och faktiskt rätt varmt.


Jag hittade en stor brun fjäder, månne det är från en havsörn?
Man vet aldrig vad man får uppleva i skogen!


Det var dom här små bären jag sökte, tranbären. Jag var sent ute, men just
tranbär skall plockas efter höstens första frost. Här i byn kallas bären för
tränjon, och det är ett gammalt namn på dessa bär.


Här där jag fotade var bären rätt små och de växte alldeles invid
vattenbrynet.  Tranbären växer på myrar och mossar och de är rika på c-vitamin.
Vi brukar äta tranbären till maten, ungefär som lingonsylt.


Halva nöjet med min bärplockning var att få vandra runt den lilla skogstjärnen. På vissa 
ställen var det torrt och det växer tallar och både lingon- och blåbärsris.


På andra ställen breder stora tuvor av frodig björnmossa ut sig.
Stiger du på björnmossan säger det bara sluurppp... och man känner hur 
foten dras ner i mossan. Snabbt som attan drar jag upp foten, en annan vill ju inte
sugas ner i tjärnens trolska djup....


För det mest är det en stenig och snårig terräng runt tjärnen, men här är så
vackert att jag struntar i att jag mest suckar när jag försöker ta mig fram 
över stock och sten....och den våta mossan.


De flesta lövträden har fällt sina blad, men ett och annat stretar emot.
I går hade vi mulet väder och idag försöker solen titta fram, så 
nu måste jag söka mig ut igen, nu när både ben och rygg känns bättre.

måndag 24 oktober 2016

När vattnet försvinner

Naturen är bra oförutsägbar. Alltid händer det något.
Just det här veckoslutet har vi lågvatten vid våra stränder, omkring en halv
meter lägre vattenstånd än normalt. Någon som dragit ur proppen!
 Lågvatten är inte så ovanligt, men det är
ovanligt att det är så här lågt som nu och att det händer på hösten.


I vår lilla vik ute vid villan var det torra land. En liten vattenpöl skvallrade om
att här brukar det vara vatten, nu syns endast lite dy och några stenar.
I lördags var det mulet och en kall nordöstlig vind, vi åkte ut för att frakta
hem en båt, men först ville vi titta till vår egen båt som låg förtöjd vid bryggan.


Än så länge flöt båten, men blir det lägre vatten blir det bottenkänning.
I augusti gick vattnet upp till bryggan. Nu kan jag garanterat inte ta mig varken
ner i båten eller upp igen... i alla fall inte från bryggan....
och inte får vi in vår båt i båthuset heller, för båthuset ligger långt upp på land just nu....


Här i viken, där vi ibland förtöjer vår båt, var det som sagt vattenfattigt.
Allt det här beror på det kraftiga och långvariga högtryck som varit parkerat
ovanför Norden. Dessutom har de nordliga och de östliga vindarna pressat ut
vattnet till Atlanten. Nu förväntar sig förstå-sig-på:are att när lågtrycken åter börjar
dra in från väster kommer vi att få in mera nytt salt- och syrehaltigt havsvatten
från Atlanten. Precis vad våra innanhav behöver, säger man.


Att det är höst och lågt vatten är inte så vanligt.
Vid vår steniga kust har vi förstås upptäckt mera stenar än vanligt.


Vi har också upplevt de första snöflingorna i luften, men ännu ingen snö
på marken. Men grått och trist har det varit i veckoslutet.


Så här såg det ut i lördags. Söndagen var lika grå och idag, måndag,
då är det också jämngrått. Några plusgrader och uppehållsväder.
Fast snart lär högtrycket försvinna/försvagas och vi får lov att vänja
oss vid ostadigare väder. Det där med bra och dåligt  höstvädret:
Det lär jämna ut sig.....