Sommarens händelse

Trots att det är mycket kvar av denna sommar kan jag redan nu

utnämna fredagen den 22 juli till sommarens roligaste dag!
För min del blev det sommarens händelse.

Det var nämligen då vi hade skolträff. Det var ingen vanlig skolträff,
ni vet dom där man brukar ha sisådär vart tionde år med gänget som man
avlade sin yrkesexamen tillsammans med. Nej, detta var en skolträff från tiden då
vi gick i småskolan och folkskolan (så hette lågstadiet på min tid). Då när vi var barn.
Själv var jag åtta och fyllde nio på vårterminen och gick på tredje klass.
Nu skulle vi träffas igen alla vi som gått klasserna 1 till 6.
Jag var livrädd att jag inte skulle känna igen någon (förutom mina
barndomsvänner)..... det hade ju ändå gått nästan femtio år sedan senast .....

Vi skulle träffas uppe på Bjärji, i lokalen där vi höll våra julfester de första skolåren
och dit hela byn lockades för att se våra julfestprogram och se oss sjunga och
dansa ringlekar så att svetten lackade....
Nu tog jag mod till mig och gick fram till alla och presenterade mig och till min
stora lättnad kände jag nästan alla.... alltså nästan. Några av grabbarna hade visst
växt till sig och även ändrat hårfärg (tidigare var de mörkhåriga men nu gick
ju håret i grått, hur det nu kunde komma sig.....). 

Eftermiddagens program inleddes med kaffe och dopp. H och R, som sett till att
denna skolträff kommit till stånd, höll små anföranden (tack, tack! Ni vet ju att utan er så....)
Resten av dagen gällde det att prata i mun på varandra så mycket man bara kunde.
Vi var 48 elever i skolan det året som var grunden till vår skolträff. Vi tände ett ljus till alla
de 11 som inte längre finns kvar, och det blev en högtidlig minnesstund.
Till vår skolträff hade 25 samlats och dessutom en lärare!

Så tågade vi ner till skolan, som ännu i denna dag fungerar som lågstadieskola.
Här är vi inne i det klassrum där jag gick i femte och sjätte klass. På den tiden
satt vi alltid två klasser tillsammans. På min klass var vi tio elever,
av dom har två redan gått bort alltför tidigt. Alla vi övriga, åtta stycken, deltog i
träffen. Ingen av oss åtta bor kvar i vår födelseby. Vi är utspridda i
Finland och två stycken är bosatta i Sverige.

Här står vi, klass 3,  men nu nästan femtio år senare.
Helt förunderligt att tänka sig hur våra liv har gestaltat sig. Jag kunde inte
låta bli att tänka hur kamrater, lärare, skolmiljö och värderingar påverkat oss.
Det kändes så tydligt just där vi stod uppradade vid skolgården.
Vi hade en trygg och kamratlig skolgång, det har påverkat mig hela livet.
 Just den där tryggheten som man kände. Alla kände alla.
Och alla mindes vi hur roligt vi hade på rasterna.
Hur vi, både flickor och pojkar, spelade "förkelboll"....  och redan tidig höst
började vi dansa ringlekar.... Och alla mindes vi cembratallen med de goda kottarna,
och att det gällde att springa snabbast för att hinna plocka kottar varje morgon....

 Efter den intressanta rundvandringen i de gamla skolbyggnaderna (mycket hade förnyats
kunde vi konstatera, men den vackra platsen är ännu den samma),
gick vi upp till hembygdsföreningens lokal igen. Nu sällade
sig våra respektive till gänget och det blev mat och mera pladder.

Efter maten fortsatte vi att umgås ända in på småtimmarna.
Det var nu alla barndoms- och ungdomsminnen kom till ytan. Vi berättade och
mindes vilka olika händelser som skett i byn, hur vi åkte skoltaxin, hur
vi hade skidtävlingar, hur vi bytte glansbilder och hur byn såg ut med två
affärer, banker och midsommarvakor vid paviljongen och ....
Kvällen blev en djupdykning i minnen!
Tack alla ni som var med och gjorde dagen till ett fint minne!
Sommarens händelse som jag gömmer i mitt hjärta.

 

Inredning med nytt och gammalt

Det har hänt så mycket roligt de senaste veckorna och jag har

inte alls suttit framför datorn (men kameran har följt med mig hela tiden)

så jag har massor att dela med mig av. Var skall jag börja? Jo, jag tror allt

att jag börjar med gårdagen i alla fall. I går hade vi "tjej-träffis" med fd arbets-

kollegor igen och denna gång träffades vi för en heldag hemma hos A

som renoverat upp ett gammalt hus (med hjälp av sin pappa).

Numera huserar hon och hennes syster med familj på varsin våning 

i den stora röda f.d. bondgården. De är femte generationen som bor

på gården och det är en gård med historia. 

Så idag kommer jag att börja med att bjuda på en hel del inredning

(för det är ett så fantastiskt hus och med en helt underbar inredning av

både gammal och nytt. Så stilsäkert! Wow!)

Nytt och gammalt var det....

Jag låter bilderna tala för sig själv (fick lov att visa bilder som jag

snabbknäppte medan vi gick runt i huset).

Vi gick inte enbart huse-syn, vi satt ute i trädgården där vi åt och drack

gott också. Det var grillat och olika röror och sallader med grönsaker från

egna trädgården som stod på menyn. Mums!

För att inte bli helt försoffade spelade vi Mölkky efteråt. Och vissa av

oss har mera vinnarskallar än andra... men det var som sagt roligt

att röra på sig lite i solskenet.... Dagen avslutades med kaffe och nybakad

rabarberkaka med vispad grädde. Tack A för en helt fantastik dag!

Och tack resten av tjej-gänget, så roliga träffar vi har haft!

Ekorren

Ekor´n satt i granen 

skulle skala kottar....

I går kväll satt jag ute i det sköna sommarvädret.
Jag hade lagt beslag på den sköna solstolen. Och där satt jag med slutna ögon
och lät tankarna flyga och fara. Jag kopplade bort vardagen.

Plonkk, plonkk...
Det hördes ett konstigt svagt oljud från garaget.
Först ville jag inte låta oljudet gå in igenom öronen....
Plonkk, plonkk....från garaget.... (Irriterande!....)

Fast egentligen lät det som om det kom från taket....

Lät som om någon kastade småskräp på taket, faktiskt....

Vad var det?

Jag fick lov att öppna ögonen, slita mig ur stolen och gå fram för att kolla.

Jaha, en ekorre som hade kalas på kottarna i tallen bredvid garaget!

Allt den inte ville äta ratades och kastades följaktligen ner till marken
 Via takplåten... det var det som var oljudet.

Prata om att vara energisk.... prata om att vara hungrig....

När den hade ätit en kotte klar klättrade den ner efter nästa....

Det ihärdiga trummandet på garagetaket fortsatte,

allt medan den mycket koncentrerat smaskade i sig godsakerna.
Plonkk, plonkk.....

Dags för nästa kotte....
(Ser ni den stirrande energiska blicken...?)

Nere på marken låg alla resterna som den inte ville ha.

.....hoppa den på tallegren

stötte den sitt lilla ben 

.och den långa ludna svansen.

Älgar och nattdimma

För någon dag sedan åkte vi  hem från sommarvillan när klockan började

närma sig midnatt. Juli-mörkret började lägga sig och dimman som bredde ut

sig över skog och mark gjorde att det blev än mörkare. 

Men det var förunderligt varmt och behagligt.

Det var en  trollsk stämning att köra längs skogsvägen. Över den lilla myren

dansade stråk av grå dimma.

Dimman lade sig som ett lock över skogsvägen.

Så stod hon plötsligt där.

Älgen.

Den tittade lite nyfiket på oss. Lyssnade. Vädrade med fladdrande
näsborrar. Nej, vi ansågs tydligen inte alltför farliga.

Den svängde på sig några gånger. Höll koll på oss.

Men tydligen kände den sig ändå trygg där bakom björkstammarna.

När vi sakta kör framåt med bilen märker vi att de är två stycken.

Kanske samma älgar som vi mötte tidigare i maj månad?

Med jättekliv sökte de sig in bland granstammarna. 

Inte ett ljud hörde vi.

Lika tysta som de tittat på oss, lika tysta försvann de in i 

skogens mörker. Och vi fortsatte vår bilfärd i nattdimman....

En julikväll ute med båten

Vi har haft en hel rad med härliga sommardagar och (som ni kanske märkt) har 

det varit lugnt här på bloggen. För vem vill sitta framför datorn när

sommaren flödar över och är som allra bäst? 

Härom kvällen hoppade vi i alla fall i vår lilla plåtbåt och gjorde en liten

båtutfärd. Vi tittade på varandra och kommenterade "Vi åker dit näsan pekar!".

För det var en varm kväll, nästan ingen vind och vi hade all tid i världen.

Vi puttrade ut från bryggan, körde i en maklig takt. Ibland tryckte

sambon på gasen, men för det mesta var vi ute och" finkörde"....

Havet var så där blått som det bara är när himlen är alldeles klarblå.

Så där som det är en varm kväll i juli....

Här ser vi ännu några öar många kilometer bort, men längre ut var det bara

havet och himlen. Och så en horisont där vi bara anade Sverige....

Jo, där mot solen och mellan öarna, där skymtar visst vårt grannland.....

 Jag kisade med ögonen och försökte speja mot solen som var i nedåtgående....

Helst fotograferade jag ändå mot landbacken, så landkrabba jag är....

För vi styrde in mot land igen. Vi svepte förbi längs våra steniga stränder. 

Här är det sten på sten (och massor av fritidshus, men dom ville jag 

inte fotografera). Här ute - där nordan och havet är grannen. 

Så vackert i kvällssolen.

Så styrde vi in i vår fjärd igen och vi möttes av plattvatten.

Såhär lite motsols ser landbacken alldeles mörk ut.....

Med lite solsken i rätt läge ser omgivningen helt annorlunda ut.

Så vackert i kvällningen! Vid många villor simmade ännu barnen, 

rök steg från bastuskorstenar och badtunnor, det osade grillat....

Vi tog sikte på vår ända av fjärden. Över stora 

vattnet puttrade vi, vinkade till några båtar som vi mötte och jag nynnade

på en sommarplåga lite tyst för mig själv....

 Jag älskar att titta bakåt på vågorna som bildas efter vår båt.

Vågorna som rullar vidare in i andra vågor....

 I solen ute på havet var det varmt, men när vi närmade oss landbacken märkte vi

att det kändes kallare i skuggan. Jag började nästan frysa om mina bara fötter....

Så styrde vi in till vår brygga. Ute på fjärden simmade några svanar,

och vi såg hur vår båt hade gjort spår i vattnet....

Tillbaka vid vårt sommarparadis igen.

Medan vi satt inne och drack varmt te och slukade några smörgåsar,

sänkte sig solen över havsfjärden. Och förvandlade det blåa vattnet

till ett rosa golv.... Ljuvliga, ljuvliga juli-nätter!