Januari månads händelser

Idag tar vi adjö av årets första månad. Som vanligt känns det som om

ännu en månad har svischat förbi. I år har januari dock bjudit

på verkligt vinterväder med både kyla och snö, åtminstone här
på våra breddgrader. Det tackar vi för!

De ljusa timmarna är få i januari och det känns som om vi har haft

 mulet väder nästan varje dag. Några solskensdagar har vi ändå förärats med.
 Solsken är ju så vackert när vi har vit vinter!
Det mest spektakulära hände i medlet av månaden när en röd blodmåne syntes
på himlavalvet, men denna ovanliga händelse hann jag inte med (för skön säng...).
Blodmåne uppstår när jorden, månen och solen ligger i rak linje och skuggar varandra.

Som vanligt har det hänt en hel del annat också under denna månad. I våra trakter började

ju året stormigt med massor av omkullvräkta träd i skogen.

Stora granar hade blåst omkull i stormen Aapeli. Med rötterna i vädret, som spöken,
låg träden där på marken och en hel del el-ledningar var knäckta - och
vi här längs den österbottniska kusten blev värst utsatta (även på Åland). Vi fick uppleva
tusenlappar som stormade bort och nu har vi massor av arbete framför oss....

Om jag skall förklara månadens händelser så där i ett större perspektiv så blir det
med orden: A). klimatfrågan som ödesfråga och B). människors olika värde.
Låt mig förklara. Klimatfrågan har förstås också debatterats denna januari.
Världens höjdare har träffats i Davos och diskuterat bla hur man skall ta tag i
jordklotets ödesfråga. Den 16-åriga Greta Thunberg har rört upp känslor
både bland Davos-deltagarna och bland vanliga nordbor. Heja Greta!
Och så har vi fått lära oss att vi endast borde äta en köttbulle per dag i framtiden
om vi skall klara klimatmålen. På något vis har nötköttet blivit den
stora miljöboven.... bara höjdarna kan åka till Davos i sina privata jetplan...
Så mycket knasigt och så mycket klokt det sägs i miljödebatten,
men det får jag återkomma till någon annan gång.
Jag har i alla fall läst boken "Ett jordklot räcker" och jag har funderat mycket
 kring det här med klimatfrågan.

På nationell nivå har det diskuterats frågor som berör människors olika värden.
Som det här med utlänningar som våldtar finländska barn (jo, finländare våldtar
tyvärr också, men det har liksom tonas ned av vissa i debatten). I tidningarnas
debattsidor har vissa präster fördömt homosexuella och så de senaste
dagarnas  hetaste - och viktigaste - debattämnet som har varit hur äldrevården
fungerar i dagens Finland. I vårt land ägs ca hälften av alla äldreboenden av privata
företag eller organisationer. Många företag har sina ägare i skatteparadis och
att privata företag skall leverera vinst, det är en given sak... Min fråga är faktiskt när
vi slutade värdesätta äldre. Ja, när vi slutade bry oss och när vi slutade tro
att vi alla inte blir äldre och sjuka en dag....

Som ni ser, det har hänt många tråkiga saker. Men det är också en hel del som har
glatt oss denna januari månad. Finland har utsetts till väldens mest innovativa land, vi är
ett av de länder i världen som har minst klimatpåverkan och vi är också i topp vad
gäller minimal korruption. Och redan förra året utsågs vi ju till världens
lyckligaste land, så visst vi har det ändå rätt bra!
Jag har gått mina långpromenader och jag njuter fortsättningsvis av mitt liv.
Nu ser jag fram emot februari och önskar er alla som kikar in
en god fortsättning på detta nådens år 2019!
 

Snöfluff

Igår snöade det nästan hela dagen.

Snöflingorna var inte speciellt stora och dom föll inte speciellt tätt, 

men dom föll och kylan gjorde att när flingorna väl nådde marken då rågade

dom upp sig ofantligt. På grund av den kalla snön fick vi flera decimeter snö

under gårdagen. Ett riktigt snöfluff!

Igår bestämde vi oss för att inte ploga undan snön innan snöfallet

hade upphört. Snön rågade upp sig på gårdsplanen och framför ytterdörrarna.

Det blev rätt snömoddigt runt vår gård.... men sent på kvällen kom 

sonen hem och han skyfflade bort snön med traktorn. Så idag behövde vi

 endast  ta fram snöskyffeln och finputsa lite.

Idag är det mera snö ute på slätten än vanligt. Det är fortsatt gråmulet och runt 5 minus.

Nu skulle det sitta fint med lite varmare väder så snöfluffet sätter sig och

inte yr omkring i vintervinden.

Jag bestämde mig för att ta en promenad igenom byn idag och det var

traktorer och snöröjning överallt.

Gårdagens snö håller just nu på att falla från träd och grenar och vi

har faktiskt haft flera strömavbrott under dagen när snötyngder har fallit

 över  el-ledningarna. Tack och lov har avbrotten inte

varat allt för länge, men lite irriterande är det allt. Ni vet, för just när

el:en är borta då vill man ju ladda telefonen eller baka en kaka eller..... 

alltså just då..... för sedan när el:en väl kommer tillbaka då sitter 

man i en skön fåtölj och läser en spännande deckare

 och är inte alls sugen på att baka...

Vintersol före snöfall

På söndagen hade vi en Riktig Vinterdag. Minus 20 och sol.

I går måndag hade gradtalen minskats, men med den kyliga vinden

blev det mycket kallare än på söndagen. Solen lysten bakom en lätt

molnslöja och jag bestämde mig för att besöka mitt barndomshem

för att kolla att allt var ok även där.

Inne i bilen hade vi det varmt och skönt men ute på slätten var

det bitande vinterkyla.

På ett av husets fönsterrutor hade ett vackert istäcke bildats,

men annars var allt som det skulle.

Vi vandrade in i skogen, men där hade inga träd blåst ned

i nyårsstormen. Det var så vackert med snö i de stora granarna.

Det var rätt mycket snö i träden.

Idag fylls det på med ytterligare snö. 

Det har snöat hela dagen, ibland lätt och ibland ymnigt.

Det är vackert med allt det vita denna tid på året.

En Riktig Vinter denna januari månad.

 

Fastlagsbullar

När jul- och nyårsfirandet är över brukar fastlagsbullarna dyka upp

i bageriernas sortiment. Och när dom dyker upp då dyker jag in hos

bagerierna! För dessa bullar är ju sååå goda!

Fastlagsbullar, eller semlor som dom kallas i Sverige, är vetebullar

som är fyllda med mandelmassa och vispgrädde. 

Inte helt kalorifria, men ack så goda!

Häromdagen inhandlade jag fyra stycken bullar, tre med mandelmassa och

en fylld med sylt (för den som inte tycker om mandelmassa).

Goda bullar som jag helst avnjuter till kaffet.

Denna bulle är vanlig i Finland, Sverige, Norge, Danmark och Baltikum.

Den förknippas med fastlagen före påsken. Och just på fastlagstisdagen

 ( fettisdagen) äter man alltid denna gräddbulle. Och fastlagstisdagen infaller

varje år 47 dagar före påsken. I år firar vi fastlagstisdag den 5 mars, så 

jag kan konstatera att jag ännu hinner njuta flera veckor av dessa bullar!

Det lär bli ett och annat bageribesök även framöver....

Orkeslös i januari

I januari, när dagsljuset är i kortaste laget och kölden är rätt bitande,

då är det skönt att inte förta sig. Min ork pejlar under nollstrecket och

att få till dom där 10.000 stegen på mina utomhusvistelser det är nästan

stört omöjligt. Igår bjöd våra grannar oss på mat på en lunchrestaurang  

och att sedan orka masa sig ut på lite motion, det satte mättnaden totalstopp för...

Idag däremot tog jag nytt mod till mig för att om möjligt orka ut på en längre

sväng. Orken var nere i tårna idag också, men min envis-skalle 

fick mig ut på en långlänk (dock inte ända upp till 10.000). 

Nu sitter jag här helt slut och undrar 

hur jag skall bära mig åt för att orka koka dagens måltid....

 Dagens foton knäppte jag för någon dag sedan.

Här ser man solen med haloring. Tyvärr vandrade jag i skogen

och solen var i nedåtgående, men de två lysande "regnbågarna" ser man.

 Det var vackert längs skogsbilvägen med mycket snö i träden.

Lite djurspår i djupsnön.

Den nedåtgående solen färgade en av de stora granarna

lätt rosa. Kvällen närmade sig och så var solljuset över för 

den dagen. Det är januari och dagarna rullar vidare.....

Winter wonderland!

Igår flödade vintersolen och det var riktigt kallt där ute.

Det var absolut vindstilla ute på slätten och snön knarrade så där

ljudligt som snön bara gör när det är riktigt kallt. Solen lyste och

min näsa och mina kinder färgades röda av kylan.

En så härligt vinterdag!

Kölddimman dansade över slätten och nattens rimfrost klamrade sig 

fast på träd och buskar. Solen gav ett vackert skuggmönster i den vita snön.

En av våra grannar hade före julen hämtat hem tre nya hästar.

Ett sto och två föl, som alla trivdes ute i vinterhagen.

Vi hälsade på hos hästarna och de två fölen, som är runt ett halvt år gamla,

snusade lite på mig innan de sprang tillbaka till hästmamman och höbalen.

 

Alla trivdes med en kall vinterdag. Både hästarna och vi.

Men så började jag (och grannen) frysa om våra fötter och jag 

bestämde mig för att gå hemåt.... Hästarna däremot mumsade vidare

på sitt hö och lät sig inte bekommas av kölden.

Efter en vacker vintermorgon

Så äntligen! I morse var himlen molnfri och solen gjorde sig

redo att kliva ovanför skogstopparna. När himlen färgades röd masade

jag mig ur den sköna sängen. Där ute knäppte kylen, nästan minus 20.

Jag drack mitt morgonte innan jag hastigt drog på mig vinterjackan och

gick ut med kameran.

I den blå gryningen lyste solen upp skogen till en röd kuliss.

Åh, så länge sedan vi haft en morgon utan moln och endast en klarblå

himmel! Men redan från morgonen märkte jag att ett lätt morgondis drog 

in över himlen. Kylan hade under natten dekorerat träd och buskar med vit rimfrost.

Det var rejält kyligt på morgonen och snön knarrade under skorna där jag 

gick en kort morgonpromenad för att bara njuta.....

Förmiddagen blev härligt vintervacker.

Åh, vad jag saknat den ljusblåa vinterhimlen!

Vid 12-tiden märkte jag att det drev in moln och jag fick bråttom

ut igen med kameran. Jag ville ju hinna njuta lite mera av vintersolen!

Visst är det vackert när björkarna är klädda i vitaste rimfrost och

solen lyser! Och så den vita snön med de blå skuggorna.

Efter att ha knäppt dessa två sista bilder försvann solen och det vackra

vinterljuset försvann. Efter ytterligare någon timme började det snöa.

Nu till kvällen har några centimeter nysnö lagt sig över landskapet, men

kylan den håller ännu i sig och det känns som Riktig Vinter!

Vinterfärger

Idag har vi ett så vackert ljus där ute.

Det är solen som tittar fram denna vinterdisiga dag.

Det vanliga gråa förvandlas till mjukare färger och konturer.

Men det ger också delvis klarare färger. Det gula och blå får dominera där ute

på slätten. Inte bara det gråa. Vi har minus 10 och nästan soligt, det känns

faktiskt som en vinstlott! Vintern kan vara vacker om den vill!

Klockan är 12 mitt på dagen och solen är inte högt uppe, men

den finns där och jag är tacksam!

Ute på slätten är det kyligt, en kylig vind finns där trots allt.

Rimfrost klamrar sig fast på björkens grenar.

Nu är det riktig vinter.

Man riktigt känner kylan där ute på slätten.

Mina kinder färgas röda och jag kryper längre in i vinterjackan.

Det känns som om det svaga solljuset färgar världen.

Livet känns lite lättare och rött blir rött igen.

Bara för att solen nästan får möjligheten.

 

Uppfriskade med stora snöflingor

Redan för några dagar sedan varnade man i väderleksrapporten

för torsdagens snöoväder, men tack och lov gick ovädret längre söderöver

och här längre mot norr har vi inte haft något oväder att tala om.

I och för sig har vi haft flera minusgrader och ett lätt snöfall. Men inget oväder.
De snöflingor som dalat ned har varit så stora och fallit så långsamt

att jag nästan kunde fånga snöflingorna med kameran....

Det var krispigt skönt ute på slätten. 

De snöflingor som föll de var så få 

och så mjuka att de inte rågade upp nämnvärt.

Ja, inte blev det sol idag heller, men det var riktigt uppfriskande med

stora och rätt få snöflingor. Skulle jag benämna dagen med ett ord

tror jag att jag väljer ordet "rofyllt". Eller kanske "uppfriskande"...

Skor med isdubbar, sparkstötting och urtvättad reflexväst

"Long time, no see" som det stod att läsa i en boken,

nu är det jag som får lov att använda uttrycket....

Men... här knallar livet vidare. 

Ibland med en rasande fart och ibland alldeles 

perfekt långsamt. De senaste dagarna har livet gått i ett makligt tempo.

Det är kanske det som kalla vardagen, förresten.

Jag har städat ut julen, jag har besökt tandläkaren, jag har varit uppslukad 

av Elena Ferrante:s böcker och jag har blivit ett år äldre.

 För att få till en solskensbild måste jag kolla några dagar tillbaks, för det

är ju så mycket gråtrist väder just nu. Och jag som vill vara positiv och visa

solskensfoton.... Men där runt julens mellandagar då hade vi sol...

(Ok, idag hade vi ett skönt halvmulet väder, minus 5 och ingen vind. 

Så egentligen, varför klaga?)

I början av veckan fick vi lite snö.

 I går morse måste jag in till staden för att jag hade en tandläkartid. 

Det blev till att köra längs stadens gator för att hitta en parkeringsplats

som inte var helt igensnöad. Av princip tycker jag dessutom att man inte skall betala 

dyrt för att ställa bilen - ja, helst helt gratis förstås - så jag hamnar alltid en bit utanför

 själva innerstaden. Så där fick jag vandra, nej snarare stylta mig fram, längs trottoarerna

för att komma fram till huset med tandläkarmottagningen. Det var lös snö på

isiga trottoarer där ett och annat sandkorn försökte ge trygghet.  Och jag hade inte

mina isdubbade skor på fötterna (en annan ville ju vara fin inne hos tandläkaren....). 

Vilket elände! Jag gick och bannade stadens gator och trottoarer hela vägen!

Tänk, jag som bott och jobbat halva mitt yrkesverksamma liv i olika städer, 

jag avskyr numera att behöva åka in till staden!

Nej, tacka vet jag att få bo på landet!

Skor med isdubbar, sparkstötting och urtvättad reflexväst skall det vara!

Gärna går jag mitt på vägen också. För det kommer ju så sällan bilar längs 

de små vägar jag rör mig på och ytterst sällan är det andra fotgängare 

som man faktiskt måste ta hänsyn till!

Det är så perfekt att bo på landet.

 Och perfekt att bli äldre också, knappt så att jag själv ens märker 

att jag blivit äldre. Dagarna är ju lika - men det är så

spännande att gå in i en ny era!