Tack och hejdå till januari 2022!

 Idag är det den 31 januari och det är dags att börja stuva undan årets första månad i minnesbanken. Månaden har varit si-så-där, lite oxveckor över det hela. Det har varit mycket omikron-virus i farten även i våra nejder och det har varit mycket Ryssland-Ukraina-Nato-EU-och-USA-skriverier i alla medier.... För mig har det blivit mycket sitta-hemma och oroa mig (inget virus har dock fastnat!). Vädret har bjudit på det mesta; mycket snö och en del regn, storm och vindstilla, solskensväder och vackraste rimfrosten...

Förra veckan jobbade vi i skogen några dagar när det var vackert solskensväder! Vi styrde bilen mot vårt sommarparadis och ute vid vägen hade vi vår trotjänare arbetsskotern som körde oss ner mot havet.

Trotjänaren och släden har många år på nacken. Den fungerar perfekt. Startar villigt och tar sig vigt fram mellan stenar och stubbar. 

I fredags hade det kommit lite snö och jag valde att promenera i skoterspåret ner till arbetsplatsen. Det var så vackert med vitt i träden! Fast sedan var det inte så roligt när vi fällde träden och de föll snö i nacken...

I början av veckan var det betydligt bättre när träden var snöfria då de föll mot isen. För mig blev det till att ta hand om miljontals kvistar (som vi sedan körde bort).

Redan i början av veckan hade vi fått till en liten hög med trädstammar. Och mera skulle det bli...

Våra utedagar började inte så tidigt och vi slutade alltid senast när solen gick ner (och så här i januari stannar solen inte upp alltför länge). Vi lyckas alltid ha två pauser, en kaffe med smörgås & bulle paus och efter en till två timmar en fruktpaus.

Det är så uppfriskande med korta arbetsdagar/friluftsdagar ute vid vår havsvik! När jag sedan kom hem kunde jag med gott samvete parkera mig framför tv:n med en kopp rykande varm soppa och efteråt en kopp varm saft!

Idag ser jag fram emot februari och hoppas det blir en lugn och fin månad!

Veckoslutets vinteroväder

  Igår hade vi några plusgrader och då kom nederbörden som lätt regn med lite snöblandat. Till natten blev det så minusgrader och det har blivit lite kallare allt efter. Nu fram emot söndagseftermiddagen har vi -3 grader, vinden har tilltagit och det har snöat mer eller mindre hela dagen. Ovädret kallas Valtteri (Malik i övriga Skandinavien) och vinterstormen har främst ställt till det i södra delarna av landet. 

I morse såg det ut så här när jag öppnade ytterdörren.  Min sparkstötting var insnöad, det hade kommit 5-10 snö under natten. 

I morse blåste det inte speciellt mycket, visst hade några snödrivor bildats men inte alls så farligt. Under dagen har så vinden tilltagit (ca 19 m/sek i de kraftigaste byarna) och snön har fortsatt falla (kanske ytterligare 5-10 cm under 5-6 timmar). Drivbildning och snörök ute på slätten. men trots allt har det varit beskedligare än julaftonsvädret 2021....

Vid 3-tiden nu på eftermiddagen var jag ut en sväng. Vår väg som plogades för 1,5 timmar sedan var åter snöfylld (drivbildning) och av bäckfåran syntes nästan ingenting. 

När jag vände tillbaka samma väg som jag gick för 3 minuter sedan var mina fotspår nästan igenkittade... Vilken tur att jag ser plogkäpparna!

Inne bland träden var det ju ändå inga problem att se vägen! Nu mot kvällen utlovas mindre snö och mindre vind, det kanske inte blev så farligt för vår del. Vi nordbor vet ju att vinteroväder kommer varje år och det är bara att gilla läget. Och visst, jag vet att många andra har haft det betydligt värre!

Jag har suttit inne i köket och njutit av amaryllisfägring i lampans sken. Numera har vi ju nedgrävda el-kablar, så vi behöver inte drabbas av el-avbrott som tidigare vintrar!

Hoppas vi ses igen, Helsingfors!

 Idag blir det mitt sista inlägg om Helsingfors för den här gången, del 5.

Staden Helsingfors grundades år 1550 vid den sista forsen av Helsingån (numera heter ån Vanda å) och staden fick då namnet Helsinge fors. Eftersom dåtidens innevånare kallade staden Helsinge eller Helsing, började staden heta Helsinki på finska, vilket senare har kommit att bli det internationella namnet på staden. Utanför staden kallas staden Hesa men också Stadin både på finlandssvenska och finska. Helsingfors blev landets huvudstad år 1812. Som kuriosa kan nämnas att man då hade på förslag att byta namn till Alexandria efter dåvarande tsaren Alexander I av Ryssland, men det namnet förkastades och staden heter alltså fortfarande Helsingfors - Helsinki.

 Idag bor omkring 660.000 invånare i Helsingfors och i hela den s.k. storstadsregionen dit även städerna Esbo och Vanda hör (städerna är i dag sammanvuxna) bor något över 1,1 miljoner. Idag bor nästan 6% finlandssvenskar i Helsingfors  (Finland har två nationalspråk: finska och svenska). Idag bor det omkring 10% med utländsk bakgrund i staden (2,7% ryska, 1,9% estniska, 1,4% somaliska, 0,9% engelska och 0,7% arabiska). Det här innebär att du för det mesta hör finska på gator och torg i staden.

För oss österbottningar är det bästa sättet att ta sig till/från Helsingfors att åka tåg (VR). Tåget är klimatsmart, under resan kan man koppla av med att läsa, handarbeta, jobba vid datorn eller bara sitta och prata. Ett skönt alternativ - och så är man endast efter någon timme framme i huvudstadens absoluta centrum. Så många gånger jag åkt tåg fram och åter! Ibland har jag tagit flyget, för tid är ju pengar. Två gånger har jag åkt bil fram och åter - när jag flyttade ner till Helsingfors och när jag kom upp med flyttbilen igen.

Vinterträdgården i Helsingfors är vacker även sommartid

 Idag flyttas vi åter till ett sommarfagert Helsingfors, del 4.

Ett av mina favoritturistmål i huvudstaden är utan tvekan den s.k. Vinterträdgården (stadsträdgården) som ligger mellan Olympiastadion och Borgbacken (nöjesparken). Här har jag vandrat omkring otaliga gånger både sommar som vinter - bara för att det är så vackert! 

En varm sommardag förra sommaren hade vi först picknick på en av de vita bänkarna i parken. Med doft av rosorna och med solen som värmde lät vi oss väl smaka på både lite sött, salt och lite fruktigt från min ryggsäck.

Så där satt vi och njöt av blomsterfröjden allt medan några sommarjobbare krattade grusgångarna och vattnade blommorna. Och medan andra besökare i sakta mak vandrade förbi oss och upp mot växthuset....( I Helsingfors finns även Kajsaniemi Botaniska Trädgård med sitt vackra glashus och rara växter.)

Växthuset är uppfört på 1800-talet och här är det öppet för allmänheten året om!

Prydligt och vackert. Nu går vi in!

Det är grönt och skönt här inne året om. Alltid lika spännande och speciellt spännande är det vintertid när snön yr ute och inne prunkar ekvatorns växter....

Gula citroner, nästan så man blir lycklig.

Utomhus prunkade blommorna och bredvid växthuset mellan blomsterrabatterna finns ett litet utecafé. 

Lite doft av sommar även inne i Helsingfors....

Olympiastadion, Sandudds begravningspats och roddstadion i Helsingfors

Idag blir det mera semestertips från Helsingfors, här kommer del 3

Till en av Helsingfors många berömda byggnader hör utan tvekan Olympiastadion. Denna byggnad är Finlands största idrottsarena. Den vackra, vita stadionbyggnaden ligger i stadsdelen Bortre Böle ca 2 km från stadens centrum. Stadion invigdes år 1938 och byggdes för att Finland skulle kunna stå värd för de olympiska spelen år 1940. Men, det var då det åter blev krigsskrammel mot vårt land och andra världskriget satte käppar i hjulen. Först år 1952 kunde Helsingfors arrangera sommar-OS. För Finland var detta idrottsarrangemang en mycket stor och betydelsefull händelse. 

Här på olympiastadion har ordnats många friidrottstävlingar (bl.a. VM i friidrott 2005 och EM i friidrott 2012) men också bl.a. fotbollsmatcher och konserter. Dessutom har våra finlandssvenska barn och ungdomar utkämpat Stafettkarnevalen på olympiastadion under många år. Mellan åren 2016-2019 gjordes en stor renovering av byggnaden (som delvis bekostades av staten).

Invid stadion ligger även idrottsmuséet för alla sportintresserade. 

Invid olympiastadion ligger flera ute-arenor och även Tölö fotbollsstadium. I somras hade Finlands fotbollslandslag deltagit i fotbolls-EM och det rådde fotbollsfeber i hela landet! Kapten för det finländska landslaget var Tim Sparv, hemma från Oravais i Österbotten. Efter många år som spelare utomlands i både Danmark och Grekland hade Tim Sparv nu värvats till Helsingforsföreningen HJK, så det var fortsatt fotbollsfeber i huvudstaden !

För den historieintresserade är ett besök ute vid Sandudds begravningsplats nästan ett måste. Inte långt från stadens centrum, ute på Sandudden ligger denna berömda begravningsplats där många av landets mest berömda personer har fått sin sista vila. Här har många av landets presidenter sina gravmonument.

Urho Kaleva Kekkonen (1900-1986).

Mauno Henrik Koivisto (2023-2017).

Risto Heikki Ryti (1998-1956).

Men egentligen är det här en ofantligt stor begravningsplan för den vanliga finländaren. Efter att jag intresserat mig för släktforskning har jag noterat att min farmors farbror torde var begraven här, så det skall bli intressant att nästa gång jag besöker platsen ta en närmare titt. Man kan vandra runtomkring här i skuggan av de lummiga träden och beundra alla blommor och vackra anläggningar långa stunder. En stilla stund bort från storstadens stoj och buller.

Sandudd ligger invid strandpromenaden och fortsätter man framåt kommer man till roddstadion och sedan Sibeliusmonumentet.

Fortsättning följer.