Som ett frö för vinden

I går kväll när solen var i nedåtgående gick jag runt här kring hemknutarna.

Dom är så vackra våra sommarkvällar. Men ack så förgängliga....

Precis som maskrosens blommor är sommardagarna. De blommar, gula och vackra.

Riktiga solar och ibland så många att de blir till gula hav.

Sedan blir dom till frön som sprids med vinden. Ett och ett flyger de, virvlar runt

i luften, landar och så syns de inte längre (förrän de gror nästa gång).

Okej, man blir ju lite nostalgisk när det är juni månads sista dag.

Men - vi har ju massor av härliga sommardagar kvar, sommaren

är ju absolut inte slut ännu.... med spänning blickar jag framåt....

 

I går kväll stod jag där i de sista solstrålarna och spejar ut över åkrarna.

Det är alldeles vindstilla och inte minsta maskrosfrö i vinden. 

Tiden stannade en stund och jag fick njuta.

Jag lutade mig mot den solbelysta gamla ladugårdsväggen och försökte

kika mot solen. Ännu lyste den, ännu var det inte natt.

Nu tar jag farväl av juni månad och känner mig som ett frö för vinden.

Men sådan är jag att jag redan gläder mig åt juli som kommer i morgon!

På spaning uppe på Kikanberget

I Söderudden, Klobbskat finns även en kort naturstig upp till Kikanberget.

När man är ute och tittar på glashus (se gårdagens inlägg), då är det spännande att

också vandra runt i fiskehamnen och sedan upp till Kikanberget.

Runt Kikanberget finns idag rätt tät skog, men i början av 1900-talet var utsikten

från berget ypperlig med utsikt ut över Kvarken. Då, för över 100 år sedan höll ryssarna

utkik över Kvarken-området här uppifrån. Högst uppe på toppen av berget fanns en spira, 

vilken troligen tjänade som ett landmärke. Ännu i dag ser man järnbultarna i berget.

Sitt namn kanske berget har fått just av att kika, spana, titta ut över havet.

Vi vandrade upp till Kikanberget för att kika ut över nejden. En naturstig ledde

från en våt svacka upp i den vackra blåbärsskogen.

Vi klättrade uppför berget och där uppifrån såg vi ut över havet.

Men tyvärr är det numera rätt mycket träd i vägen för en underbar utsikt.

Upp på berget finns en träbänk där man kan slå sig ned och 

sitta och meditera en stund. Kanske räkna stenarna i havet utanför....

Vi räknade inte stenar, vi bara vandrade runt lite och sedan

tog vi oss nedåt igen. Och det är praktiskt med trappor, även nedåt, vill jag lova....

Här är vi tillbaka nere i viken vid båt- och fiskehamnen. Här i hamnen finns ännu

rester av ett fiskeläge från 1500-talet. Från byarna på fastlandet färdades man 

fordom hit ut med skötbåtar. Vid lämplig vind seglade man, annars rodde man.

Den tiden fiskade man fräst med not,  från 1700-talet började man fiska med sköt.

Mellan fisketurerna torkades näten på torkställningar, "krakavallan" kallad.

Fiskarna bodde här ute när de "låg i fiske".

Det blev en vacker försommarkväll ute i vår steniga skärgård.

Vi avslutade kvällen med varsin glass vid Café Kompass, och det är  ju 

inte helt fel det heller....

Glashusen på Klobbskat

För någon vecka sedan, en sen kväll med dåligt ljus, besökte vi 

Klobbskat ute på Söderudden. Vi ville kolla in de nya igloona, alltså

glashusen vid Kalles-Inn.

Du som har sett allt här i världen... du som har vandrat längs Kinesiska muren, beundrat

sfinxen i Egypten eller vinkat från Frihetsgudinnans strålar i New York,...

Du kanske söker ett helt annat turistmål. Något exklusivt. Något nytt.

Då kanske du kunde tänka dig att tillbringa några dagar ute i det karga landskapet som

har himmel och hav som närmaste granne?

Vid vägens ände, så långt ut i Kvarken som du kan nå, där ligger åtta glashus

och väntar på gäster. Hit ut vill man locka turister som söker lugn och ro i en

avskalad miljö och med god service. Här kan man ligga i en skön säng och titta på

 sommarens vackra solnedgångar, höstens stormar, vinterns norrsken och vårens första 

sjöfåglar. En övernattning i ett glashus kostar 500 euro per natt.

Nu försöker Kalles-Inn locka turister från Tyskland, Schweiz,  Ryssland, 

Kina, Japan och Korea, men även andra kan ju vara intresserade....

Igloo är alltid en igloo fast det är ett glashus.

Tyvärr var området stängt när vi hade sökt oss ut till Klobbskat, men vi fick 

oss en titt från fiskehamnen som ligger där nära. 

Där ute ligger Sverige som nästa utpost. Enligt uppgift ser man ljusen från

Holmsund en riktigt klar natt. Igloona är spartanskt inredda, två bekväma sängar

med fjärrkontroller och en stor kikare. I bakre delen finns badrum och liten hall.

Tänk er att ligga där inne och kolla en snöstorm.... eller en klar vinternatt

med tusentals stjärnor över himlavalvet..... eller sommarregnet med åska....

Naturen är bäst.

Och drömma kan man ju alltid....

Det var den midsommaren....

Det var den midsommaren!
Nu är det åter vardag och livet lunkar på i sin jämna vardagslunk igen.

Tänk att det alltid är så roligt att vänta på den festliga midsommaren och

tänk att det är så skönt när den äntligen är förbi... (ja, om ni förstår hur jag menar).

Midsommardagen var gråmulen och fram emot kvällen började det regna

och regnet höll i sig fram till söndagen. Och regnväder det betyder 

också slöväder, även när man är midsommarledig!
(Min midsommarafton kan du läsa här )

+

Medan vi åt en sen frukost på midsommardagens morgon
ringde sambons syster och bjöd in oss till lunch vid svärmors
sommarstuga. Snabbt diskade jag undan efter gårdagskvällens matfrossa och så lastade vi
in lite matrester i bilen och åkte iväg. Midsommardagslunchen bestod av gott från grillen. Vi lät
oss väl smaka under glatt midsommadagspladder tillsammans med sambons mor och systrar
med resp. Till efterrätt drack vi kaffe och frossade i en mängd pajer med vispgrädde.

Efter maten kravlade vi oss ut på en kort promenad. Man riktigt känner att man
måste ut och röra på sig lite när man ätit mycket gott. Och det gäller att gå
ut innan man blir alltför dåsig och slö.....
På vår promenad kollade vi in att både hjortron och lingon blommar just nu.
Vi som är bärfantaster kunde konstatera att det kan bli en rolig
 sensommar/höst i bärskogen detta år....

 Väl tillbaka vid vår egen sommarstuga blev det en lugn kväll. Nu var vi slöa och lata.
Svanparet med sina ungar simmade inne i vår lilla vik även denna midsommar. I år kunde vi
räkna till fyra dunbollar som sökte tryggheten nära sina föräldrar.

Till midsommar-annandagen åkte vi hem igen. För det är tråkigt med regnväder,
även ute vid havet. Vilken tur att vi kunde pressa oss ner i tv-fåtöljerna och titta
på friidrottens lag-tävlingar från Karlsplan i Vasa. Då hade vi i alla fall
något spännande att titta på. Och Yes!, under tv-tittandet hade
molnen skingrats och jag kunde torrskodd bege mig ut på en
liten solig kvällsrunda.
Det är skönt med midsommar. Och det är skönt när det åter är vardag.
Jag har visst kommenterat det förut....
Men så sant som det är sagt!

Min midsommarafton

Redan dagar före midsommar hade ortens dagstidning basunerat ut att vi 

skulle ha yllesockar i beredskap under midsommarfirandet. Det skulle

bli en kylig och regnig midsommar.... Vi var förvarnade, jo med en liten suck var vi det.

Så jag packade ned yllesockorna, långkalsonger och mössa när vi styrde kosan ut till

vårt sommarparadis. Midsommaraftonens morgon var mulen, men

mitt på dagen drog molnen och solen började värma. Dagen bjöd på

en solig midsommarafton. Inte supervarm, men fullt behaglig ute på vår veranda.

Midsommar firar vi i norra Europa dagarna kring sommarsolståndet, dvs

den tid på året som är som ljusast. Sedan 300-talet friar den kristna kyrkan

Johannes Döparens födelse den 24 juni. På finska heter midsommar Juhannus,

på vissa håll i Svenskfinland kallar man helgen Juhanne. Men vi har

alltid pratat om Midsommar. En av sommarens höjdpunkter, helt klart.

Så flödade solen under midsommaraftonen, precis som man alltid önskar,

 och jag flyttade ut köksbestyren till verandan. Inte behöver man ha utekök, det räcker med att ha

ett bord, en vattentank nära och lite spring mellan kylskåp och spis inne i köket,

så blir middagen fixad! I år skulle vi bjuda våra gäster på fisk och grönsaker.

Midsommaraftonen firar vi alltid tillsammans med samma gäng (precis som vi gjort de senaste

trettio åren). Varför frångå vinnande koncept? På midsommarafton är det mat och vänskap

 som är huvudingredienserna, inga finheter utan kastrullen med nypotatis på bordet! 

Sedan mumsar vi i oss maten under glatt pladder. Kaffe med vitchokladkaka med rabarber och en

skål med vispgrädde fick bli den maffiga avslutningen på kvällens frossande.

Vi firar alltid så där lagomt anspråkslöst, lite slappt och vardagligt. Men med

en portion glatt humör och en droppe gamla minnen....

Kvällen var vacker, men lite kylig. Här styr våra båtfarare hemåt i den

vackra solnedgången (snäppet efter midnatt). Våra bilburna gäster tog bilen

och så blev det tyst kring våra husknutar.

Det var då jag tog mig en halvtimmes promenad mitt i den ljusa natten.

Det var så rogivande i skogen, en och annan fågel sjöng i träden, en

mårdhund lufsade över vägen. Men inga mygg, inga älgar och

inga andra människor. Det var endast jag i midsommarnatten.

Jag stannade och lyssnade till fågelkonserten.

Jag tittade på dimman som bildades över Påttin.

Efter all mat var det skönt med en bensträckare. Väl tillbaka till sommarhuset

kände jag hur rönnens doft låg som ett töcken över vår lilla vik.

Midsommaraftonens solnedgång, som snart blev till en soluppgång, 

var spektakulär och ack så vacker!

 Man vill ju inte sova när natten är så ljus och vacker.... men jag

gick in i stugvärmen och kröp ner i sängen. 

Och jag somnade bums!

Glad midsommar!

Jag vill önska er alla en glad midsommar!

Sommarsolståndet bjuder på årets längsta dag just idag

Just idag onsdagen den 21 juni infaller sommarsolståndet här på

norra halvklotet. Det är den dag på året när de dagsljusa timmarna 

är som mest och natten är som kortast.

Vår nordiska natt är vackert ljus just nu, det blir aldrig riktigt

nattsvart här hos oss. En härlig tid, tycker jag.

Egentligen är solen uppe så länge på kvällarna att jag tycker att det är synd

att sova, jag vill bara njuta av sommarljuset.

Det är just dessa kvällar och nätter jag längtar efter under vinterhalvåret.

Allt har sin charm - men sommarcharmen den är ända bäst!

Midsommartiden

Syrendoften ligger tung över trädgården.

Gräset har växt massor efter nattens regnskur. 

Nu skiner åter kvällssolen

och naturen skimrar i olika gröna färger.

Vi är inne i midsommarveckan

och jag kan inte låta bli att undra hur tiden bara tillåts rinna iväg så här...

Alltså: snart midsommar?

Men hör du Tiden.... varför måste det känns som om jag har ramlat av

tidslasset.... varför tillåts dagarna rusa iväg?

Jag vill ju bara att Tiden skall stanna här och nu!

Stanna en låååång stund så att jag hinner titta, njuta, dofta och bara vara.

Just nu i denna ljuva blomstertid.

Midsommartiden.

Maxmo

För någon vecka sedan åkte jag igenom vackra Maxmo och kunde inte låta bli

att stanna bilen vid kyrkan och ta mig en promenad i omgivningen.

Maxmo har varit en självständig kommun men numera ingår Maxmo  i Vörå kommun

(från 01.01.2007). Maxmo omfattar både fastlandsdel och en vidsträckt skärgård.

Ortsnamnet Maxmo nämns i gamla dokument för första gången år 1440, då 

var stavningen Maxima. Ortsnamnet har även skrivits med ks, alltså Maksmo.

En fast bosättning har funnits i Maxmo även före 1400-talet. Ute i skärgården har under

sommarhalvåret funnits en rörlig fiskarbefolkning. Precis som nu har folk flyttat ut till havet

från inlandet. I äldre tider var fisket livsnödvändigt, numera är det rekreation som gäller.

Man kan anta att fiskarkolonierna förr i tiden till stor del har varit finskspråkiga.

Ännu under medlet av 1700-talet idkade Vörå-, Korsholm- och Lillkyrobor

gemensamt fiske ute på Västerö och Mickelsöarna. 

I den 120-år gamla boken om de österbottniska kommunerna ( jag hänvisar till detta 

inlägg ) berättas att Maxmo-borna själva anser att en del av den fasta befolkningen

 härstammar från Sverige. "Själva påstå sig Maksmoborna vara dalkarlar. Den dialekt de tala

utmärker sig genom stor rikedom av diftonger. - Traditionen förmäler, att de första inbyggarna

i Kvimo och Teugmo byar voro tvenne kvinnor, Gertrun och Ingrun, som

kommo över Bottenhafvet och bosatte sig här." Trot den som vet, tänker jag..... så skrev man

i alla fall för över hundra år sedan. (enligt muntlig tradition).

Fattiggubben vid kyrkstapeln. 

En kyrka uppfördes i Maxmo år 1702. Det var ett predikohus, där ena kapellanen från Vörå

förrättade gudstjänsten. År 1706 stationerades den första kapellanen i Maxmo.

Han hette Anders Ruth och under Stora Ofreden greps han av ryssarna "för ett bref" 

och fördes till Åbo, där han sedan avled till följd av misshandel år 1717 (eller 1718).

Ovanför huvudingången till dagens kyrka står följande målat i sirliga bokstäver: 

"Kyrkan bygdes i kejsar Alexander den I, tid 1824".

År 1877 blev Maxmo  en egen församling. Numera hör kyrkan åter till Vörå församling.

Kyrkan i Maxmo ligger på fastlandet, men helt nära en havsvik.

Här är idylliskt och i försommarens grönska är det så vackert.

Här bjuder jag på några foton på vyer från kyrkbyn.

 

I kyrkbyn finns många vackra gamla hus bevarade, men de flesta husen

är ändå nybyggda. Fast ni känner väl till min förkärlek till gammalt....

Till sist vill jag också visa den mest charmiga hönsgård jag sett.

En gammal bil och massor av lyckliga höns!

Jag tror förresten alla är lyckliga i Maxmo när försommaren är som vackrast!