Fest för den fina gång- och cykelbanan!

Äntligen är cykel- och gångbanan klar igenom byn!

Idag har vi firat händelsen med en fest. 

Det ordnades ett "skrammeltåg" längs hela den 

nyasfalterade cykel- och gångbanan. Många gick i tåget  till 

lokalen, där hembygdsföreningen bjöd på en trevlig fest.

Lämpligt till kl 14 slutade det dessutom regna. Gammal som ung, 

genuina bysbor som nyinflyttade, alla ställde upp. Arrangörerna räkande med 

runt 400 gäster. Till barnen utdelades ballonger, så många glada

barnaögon fanns det längs vägen och vid lokalen. 

Vid lokalen hade "mopopojkarna", med mopeder från förra seklet

ställt ut sina dyrgriper. Det var många kommentarer från det

äldre gardet, som "En sådan hade jag också!.....".

Högtidlig invigning av cykel- och gångbanan blev det, när bandet

klipptes av byns äldsta invånare Ingrid Storm, 102 år.

Därefter blev det program inne i lokalen: invigningstal av Leif och Nadja,

musik med Korsholmsgillet och dragning i lotteriet med massor av vinster.

Men först skulle alla köa in till lokalen....

...för att få kaffe eller saft och en bit av den smarriga tårtan....

Tack till arrangörerna för den jättefina och trevliga festen!

Tack till alla er som i åratal jobbat för att vi nu äntligen fått den fina och 

efterlängtade cykel- och gångbana igenom byn!

Fåglar på väg söderöver

Söndagmorgon. Regn.

Det har regnat hela natten. Jag tycker synd om min älgjägare

som skulle ut i den våta och slippriga skogen.

Hos oss är det bara ankorna som tycker om regn.

Och dom formligen älskar allt vad vatten och regn heter!

Men, igår morse var det ju helt annorlunda. Halvmulet, med en

gnutta sol som steg högre och högre. (Gårdagens foton togs 

före solen gick upp). När solens strålar träffade dimman på 

marken blev det nästan magiskt....

Igår morse for jag till Söderfjärden för att titta på tranorna som 

samlas där för sin sista matpaus före flytten till södern över vintern.

Det är inte bara tranor som samlas där, utan också svanar, gäss 

och andra småfåglar. Söderfjärden är den perfekta landningsplatsen

för fåglarna; den syns bra från ovan (en stor rund åkerplätt) och 

där finns mat på de tröskade åkrarna.

Jag parkerade bilen och gick längs vägarna på slätten. Föst gick jag

mot en åker med hundratalet svanar. Hela tiden kom fler svanar till

platsen, de kom i grupper om två eller tre, cirklade runt åkern

och gick sedan in för landning. Så blev det matpaus.

Ser ni tranorna på en åker där längre bakom?

En flock med gäss kom inflygande över slätten.

Jag åkte vidare, parkerade bilen längs en dikeskant för nu hade jag

sett en åker med flera hundra tranor. Och när jag säger hundratal, ja då

var det garanterat med än 200. ... Jag smög mig längs en bäck, där det 

växte träd och buskar, för att komma närmare tranorna. Tranor är

mycket vaksamma, de hade noga kolla på mig fastän jag var 

långt från deras åkerplätt. Tyvärr kom jag mig inte alltför nära, så 

det blev bara en massa suddiga foton. Fast mäktigt var det!

Ett trettiotal tranor kom flygande västeröver, de trumpetade

och man nästan hörde deras vingslag.

Hela tiden var några fåglar i luften. Det hände alltid något.

Jag stod där och önskade mig en bättre kamera. Fåglarna stod 

alldeles för långt borta... Jag önskade mig en kamera som kunde visa

det som jag verkligen såg. Hela den stora åkern full med tranor

(inte bara en liten inzoomad ruta). Men jag njöt av att se

de stolta fåglarna. Att höra deras trumpetande uppe i skyn.

Hej då tranorna! Flyg försiktigt och ha en bra resa till södern!

Hoppas ni får en skön vinter  - blir det kanske Egypten ? -
och välkomna åter till våren!

Lördagmorgon

Klockan är snäppet efter 8 på morgonen och det är pluss 3 grader.

Jag har druckit mitt morgonte och ätit min surdegssmörgås med ost.

Jag har läst morgontidningen och varit ute en sväng med kameran.

I dag börjar älgjakten här i våra trakter. Sambon deltar, men i år

är sonen inte med (han föredrar sovmorgnar). Klockan 7 

i morse hade älgjägarna samling och därefter gav

dom sig iväg till skogs.

Det är halvmulet, dimman ligger delvis ännu kvar. 

Det är en lite råkall lördagsmorgon i slutet av september.

Skönt i höstsolen!

Tänk vilken vacker fredag vi har haft idag! Just så där som

man vill att  en vacker höstdag skall vara: solig och med en 

hög, klar himmel. Sista fredagen i september blev en fin dag.

När jag var ute på lunchpausen passade jag på att gå en sväng 

i en av stadens esplanader. Här börjar lönnlöven ändra färg.

Nu är det mycket gult och rött som gäller, fast visst finns det

gröna löv kvar på träden också. Vi har egentligen inte haft en 

enda natt med frost, så den vackraste "ruskan" har inte inträffat ännu.

I parken bredvid mitt arbete växer en hel del vackra växter, 

bl.a. detta fina träd. Kan det vara en kastanj?

Nu önskar jag flera soldagar, de är så härliga!

Höstdagar med sol, please!!!

Nu vill jag handarbeta!

Det är likadant varje höst. När det blir höstregn och rusk 

och mörkret tar överhanden där ute, då vill jag kura in mig

och ha det skönt inomhus. Det är då min längtan efter att få sitta

och handarbeta sköljer över mig. Nu vill jag brodera! Jag vill virka! 

Nu vill jag ha ett handarbete att sitta med!

Det är likadant varje höst. Alla höstar har jag inte haft möjlighet att

starta upp något nytt projekt, men i år känner jag definitivt

att nu vill jag ta itu med något.

Jag har en ledig dag i dag. Regnet vräker ner där ute och det lär nog

inte bli riktigt ljust på hela dagen. I morse körde jag sonen till hans

praktikplats och så passade jag på att handla lite mjölk på hemvägen. 

Det var då jag fann tidningen "Cross Stitcher" och blev helt

betagen och kände att DEN måste jag köpa!

Tillsammans med tidningen fanns en extra liten tidning om Scandi style 

(härliga små mönster i rött på vit botten) och en  Snowflake Garland,

material för att brodera några små snöflingor.

Nu vet jag vad jag skall göra i lampans sken på kvällarna!

Jag älskar att brodera!

Testing, testing....

Onsdagskvällar är kurskvällar, fotokurskvällar...

I kväll hade vi vår kurs ute i naturen. Det var mulet

(på eftermiddagen har vi haft regnväder) och det var

vindstilla. Inga specialeffeter, som vackra solnedgångar eller så, 

utan bara en vanlig grå skymningsafton. Nu hade jag bestämt mig

att fråga läraren allt det där jag ville veta om att fotografera i 

kvällsskymning.... Vet ni jag lärde mig massor av nya finesser på min

kamera! Tänk så många knappar och tryckningar jag aldrig testat på tidigare!

Och som jag har testfotograferat denna kväll....

Jag tänkte inte det minsta på motivet, som läraren sa att jag skulle

göra. Jag bara knäppte, ändrade ISO, ändrade blendare, ändrade 

skärpan, ändrade slutare, ändrade....

Och så föll mörkret och jag hade inte tagit ett endast 

vettig fotografi...

Men oj så roligt jag har haft det!

Har ni också haft en härlig onsdagskväll?

Lyckan

Lyckan 

ser alltid liten ut när du håller den i dina händer,

men släpp den, och du inser genast

hur stor och dyrbar den är.

-Maksim Gorkij-

Syltade tomater

Igår konserverade jag mina gröna tomater. Det blev 

"Syltade tomater", som vi kan gotta oss åt under vinterhalvåret.

När jag öppnar en av burkarna, kanske någon råkall vinterlördag, hoppas jag att 

jag kan drömma mig bort till vårt sommarväxthus och minnas de stunder 

av lycka när jag gick in i det solvarma växthuset för att se till våra

små tomatplantor när de fick sina första blomklasar.....

Här kommer receptet:

Syltade tomater

1 kg gröna tomater

1 1/2 liter vatten

Lag:

2 dl ättiksprit +

3 dl vatten

3 dl socker

10 kryddnejlikor

1 bit kanel

Snoppa och skölj tomaterna. Pricka skalen, tex med en stoppnål. 

Koka upp vattnet, lägg i tomaterna och sjud dem 2-3 min. Häll

upp dem i en sil eller durkslag och låt dem rinna av.

Koka upp lagen. Lägg i tomaterna och låt dem koka sakta tills

de är mjuka, 5-10 min.

Lägg tomaterna i rena varma glasburkar.

Koka ihop lagen utan lock på kraftig värme, ca 5 min. Häll

den över tomaterna och sätt genast på locket.

Förvara svalt. Färdiga att äta efter 1-2 veckor.

Håller sig i ca 1 år.

Dags att dra upp båtarna på land

Efter en si-så-där sommar med få båtutfärder, bestämde vi oss för

att idag var det dags att dra upp båtarna på torra land.

Båtsäsongen får vara över för detta år.

Vi körde vår båt till svärmors brygga och drog in båten i

hennes båthus. Svärmors båt drog vi upp vid vår villa och

stjälpte båten upp och ner en bit upp på landbacken.

Det var ett slitgöra att dra upp båtarna med muskelkraft,

men det gick!

Idag blåste det rätt kraftig nord/nordostlig vind. Ute på

fjärden gick det vågor med vita toppar.

Det känns bra att båtarna är uppe på land.

Och bra känns det att själv också stå på landbacken denna blåsiga dag.

Jag är ingen havsmänniska, och skulle inte för allt guld i världen

vilja ut på havet när det blåser så hårt som idag. 

I alla fall inte i en liten båt....

(fast tänker man efter:

allt guld i världen och en stor båt, ja då kanske...)

Svart som i säcken

Så har vi haft ännu en av dessa grå och trista lördagar...

På eftermiddagen började det regna, ett stilla men ettrigt

regn som tränger in i allt och på alla. Surt värre!

Vi bestämde oss för att åka till villan framemot sena

eftermiddagen. När vi kom fram till vår villa tände vi först av allt 

en brasa i Jötulen för att få lite värme i huset.

Efter bara någon timme hade vi en skön värme inomhus.

Ute började skymningen lägga sig. Regnet hade upphört, men

det blåste en nordlig vind som drev upp en del vågor mot stranden.

Dags för den underbart härliga bastun! Tänk att det kan vara så

skönt att bada bastu ute vid villan! Bastun eldas upp med björkved och vi

tvättar oss i regnvatten. Jag brukar slänga vatten på bastustenarna för

då bildas det en så skön ånga; så skön att andas in och så härligt när alla

porer öppnar sig. När man sedan tvättar sig med en väldoftande bastutvål

känner man att man verkligen är ren på djupet.

Sedan gäller det att hitta från strandbastun upp till villan.

Nu är det mörkt, mörkt som i säcken.... 

Utebelysningen vid bastun sträcker sig bara några meter

 längs stigen upp mot villan. Stigen går i krokar mellan lingon- och

blåbärsris. Allt är helt svart. Och utebelysningen vid villan bländar i ögonen,

det är mera till förträt än hjälp i detta mörker. Skogen lurar 

svart bredvid villan. Några meter då det inte är minsta ljusglimt, 

ingen måne och ingen gatubelysning.

Kompakt mörker. 

Så kommer jag in i ljuset och in i stugvärmen. Härligt! 

Kan bara konstatera att nu är det helt svart där ute.

Höstmörkret är här.

Och vet ni, ikväll hittade vi också massor av trattkantareller!

Den våta hösten är perfekt för svamparna.

Ha det så gott i höstmörkret!

Fredagsmys

Nu är det slut på veckan, det är dags för 

fredagsmyyys! 

(Det är en reklamslogan som fastnar,

alla vet säkert vilken tv-reklam jag tänker på).

I kväll har jag varit ut på en kvällspromenad, jag

gick en längre sväng som tog bortåt två timmar.

Ikväll var det många som tröskade både vete, korn och havre.
För imorgon utlovas regn och rusk igen...

Veckans storm hade slitit loss alla löv på de här asparna.

Visst ser det nästan vintrigt ut?

Här är det svampar som växer på en gammal stubbe.
Det finns massor av olika svampar i skog och mark. Jag kom
hem med en påse full med kantareller!

Nu blir det fredagsmys för min del. Det är soffan som gäller.
Det är dags att koppla av och ha en skön stund.
Ha en  mysig fredagskväll ni också!

Idag bestämde jag mig

Se där, önskar man sig vackert väder, ja då kommer det som

"ett brev på posten". Ja, i alla fall hade vi fint väder idag.

Nästan hela dagen...

Idag bestämde jag mig för att nu är växthus-säsongen över.

Så ikväll plockade jag ner alla gröna tomater och slängde 

tomatplantorna i komposten. Till helgen får jag lov att göra 

tomatinläggning av de gröna tomaterna och de röda

får på något vis ingå i lördagens mat.

Tack och lov lämnade jag en grukplanta kvar i växthuset. Känns på 

något vis skönt att jag ändå kan kila in i växthuset och plocka in någon 

gurka, att det inte är helt finito med växthuslivet..... Men utan tvekan:

hösten har tagit ett jättekliv in i mitt liv idag....

I kväll bullade molnen upp sig. De vita vackra skira fick sväva i

bakgrunden för de bullriga grå molnen.  Vilka härliga moln!

För en gångs skull var det inga regnmoln.

.Innan jag kom in i kväll, gick jag förbi mina rosor, som

ännu blommar så vackert runt flaggstången. Nu sänker 

sig mörkret redan vid 20-tiden på kvällen.

Ännu ett tydligt hösttecken.