Jag och skogen

Ju äldre jag bli dess mer tycker jag om att gå i skogen.

När jag tänker efter så strövade jag ofta i skogen även när jag var

barn, ofta följde jag med pappa när han gick ut på jakt. Vintertid hade jag

mina skidspår i skogen och på höstarna plockade mamma och jag först blåbär och

sedan lingon. När jag sedan växte upp blev det allt mindre med skog, då var det

stadens håll-i-gång som gällde (ja, arbete hör väl också till stadens lockelser).

Nu har jag återvänt till skogen. Det är som om den är mina lungor, min glädje,

mina stigar, mitt andningshål.

Att vandra kring i den egna gammelskogen är något alldeles extra.

Nu minns jag plötsligt varje stenhög, varje dike och varje vattenpöl.

Här i sankmarken växer våt mossa. 

Jag hoppar fram mellan trädens rötter, precis som jag gjorde som barn.

En stubbe med mossa. Nästan som ett troll i skogen.

En gammal stubbe, där någon liten luring har haft skoj.

Hen har säkert varit hungrig....

Nere på marken gror vårens växter, ekorrbär och harsyra på denna mossiga sten.

Solstrålarna hittar ner till marken mellan trädens stammar.

Här den gamla björken. Jag lutar mig mot stammen och känner mig hemma.

Hur många år har inte den här björken upplevt sköna vårar, regniga somrar,

hårda höststormar och snörika vintrar. Där står den rak och ståtlig,

en vis gammal björk mitt i granskogen.

Nere på marken vecklar ormbunken ut sina blad, precis som den

gjort i tusentals år.

Här inne i skogens skrymslen har älgen sitt nattkvarter, det ser jag på spillningen.

Här finns vatten och en bit bort finns en naturäng med friskt gräs.

De gamla granarna njuter i vårsolen. Det gör jag också.

I en glänta breder en matta av blommande vita harsyror ut sig.

De vänder sina blommor mot solen, precis som jag.

Precis som den här blomman känner jag mig i skogen.

Jag sträcker på mig, axlarna faller på plats.

 Jag njuter!

Vackra vårkvällar

Trots att vi inte har den allra varmaste våren har vi de mest

fantastiska vårkvällar. Kvällarna - och även nätterna - är så ljusa. Det blir
aldrig riktigt mörkt den här tiden på året här uppe i norr. Det är

något speciellt med ljuset på kvällarna, när solen står lågt och naturen lyser grön!

Häromkvällen gick jag runt byn och kisade mot solen. Vårsådden och

lövträdens små blad lyste så vackert gröna.

I ett dike blommade kabblekan, ett säkert vårtecken.

Små mjuka barrbuketter på lärkträden vid föreningshuset.

Gullvivorna blommade på hela gräsmattan hos en granne.

Visst är våren en härlig årstid!

Vandring runt Degerträsk

För några kvällar sedan bestämde vi oss för en vandring runt Degerträsk, en

insjö/ett träsk som ligger i skogen mellan Gerby och Grönvik. Klockan hann bli över 8 på

kvällen innan i steg ur bilen för att starta vår vandring. Två timmar senare stegade vi

ut ur skogen igen. Det blev en härlig kvällsvandring med många
stopp för fotografering!

Vandringen började i solsken och slutade i lite molnig solnedgång.

Men om vi tar det från början..... (och här varnar jag för massor av foton).

Parkeringsplatsen vid Alskatvägen var upptagen så vi parkerade en bit längre bort

och gick längs det lilla Mjöträsket för att komma fram till stigen som för fram till

Degerträsket. Solen lyste i ögonen.

Stigen ner till träsket är väl upptrampad och vi kan väl avslöja att jag

tycker det är så vackert med trädens rötter som växer ovan marken....

Träsket, eller insjön, lyste blå. Lika blå som kvällshimlen.

Här längs den sydöstra stranden är det fina stigar och vi gick ofta 

ner till vattnet för att beundra de små vågorna och den varma kvällssolen.

Tallarna vid strandkanten speglade sig i det blåaste blåa.

Kvällssolen lyste på en mossig stubbe.....

och den lyste upp detta kärrgräs som tydligen blommar tidig vår.

Som sagt var vandringsstigarna fina för det mesta, men det fanns vissa utmaningar.

Här går jag aldrig över, utbrast jag bestämt. Men så gick jag över....

Det var faktiskt rätt vått på vissa ställen, men vi klarade oss torrskodda runt hela

träsket, men det blev en del balanserande och hoppande.

Det gick som sagt rätt fina stigar runt träsket. En och annan trevlig

överraskning är ju alltid rolig.

 Solglitter.

 En mås hade byggt ett bo uppe på en sten. Där låg den och
kikade lite lojt på oss som vandrade förbi på landbacken.

Några gräsänder flög förskräckta över vattenytan, här en hane som snabbt
försökte gömma sig bland några gamla torkade trädgrenar som låg i vattnet.

En molnbank drev in från väster.
Här på andra sidan träsket var det rätt vått och vi hoppade mellan
grästuvorna för att inte bli våtskodda.

Ännu några våtmarksväxter som blommar om våren.
Ute på en myr hörde vi orrarna spela. Lite sent på året, tyckte sambon....

En härlig vårkväll.... och måsen gjorde sin kvällstoalett.

Vi kom in i en tallskog med lingon- och blåbärsris.

Med en bedövande god doft av getpors.

Vinden mojnade till en lätt kvällsbris som knappt märks.
Molnen speglade sig i vattnet.

Längs träskets stränder finns flera rastplatser.
Nu på våren är det eldningsförbud, men hit ut till träsket söker sig folk
alla årstiden.

Vi vandrade ut ur skogen och fram till bilen för hemfärd.
Att vandra runt Degerträsk var riktigt skönt! Här finns ingen
egentlig vandringsled med broar över diken och våtmarker, men här finns
vackert upptrampade naturstigar och en vacker natur.

Lite ett av varje denna regndag

Idag är det en regndag. 

När jag åkte till affären tyckte jag att allt såg mycket grönare

ut än i går. När jag sedan körde hemåt igen efter en halvtimme var

det ännu grönare. Alltså, på en halvtimme! Grönare!

Regnet gör susen!

Regndagar är inomhusdagar. Skönt ibland att bara skrota på här inne.

Idag står bl.a. bakning och lite städning på programmet.

Och så hinner jag kolla igenom foton jag knäppt de senaste veckorna.

Våren är en härlig årstid. Fotot ovan tog jag en sen kväll ute vid villan. 

När jag ser fotot kommer jag ihåg känslan, hur det kändes just där och då.

Jag fick kisa mot den nedåtgående varma solen. Vattnet i Påttin låg spegelblank.

Ibland plaskade några lekande gäddor och bildade ringar på vattenytan.

Småfåglarna sjöng i skogen.

Här en ståtlig sångsvan, Finlands nationalfågel.

Den fotade jag när vi var ut på vandring häromkvällen.

Vid Björnhällsfladan, med snöflingor i luften.

En annan vacker vårkväll fotade jag svanparet som byggt bo.

 Boet är stort och ståtligt, det är byggt av olika växtdelar som främst 

tagits från sjöbottnen. Honan lägger 4 till 7 ägg och ruvar i 3-- 36 dygn.

De senaste åren har det blivit mycket mera vanligt att se

sångsvanar i våra vatten, vi ser alltid flera häckande par varje sommar.

Lön för mödan

Under vintern och våren har vi kämpat i skogen och ute på vedbacken.

Som belöning för allt slit hade vi bestämt att vi efteråt skulle åka ut på en god matbit.

Som en liten eloge till alla värkande leder,

 svettiga ryggar och övermäktiga tunga lyft.....

För allt det där slitgöra som innebär att vi har ved till nästa vinter....

Nåja, idag blev den där belöningen av.

Vi stuvade in oss i bilen och åkte till Berny´s vid Replotbron för en lunch.

Jag valde dagens rödspätta med potatis och en god sallad.

Vi satt länge och njöt av maten och avrundade sedan belöningen med

en kaffe och några småkakor.

Dagen bjöd på strålande solsken, men tyvärr ingen riktig sommarvärme.

Nere vid brofästet där restaurangen ligger blåste det en nordlig vind.

 

 

När vi åkte över bron till fastlandssidan igen bestämde vi oss för att åka ut

via svärmors villa för att kolla om det kommit fisk i sumpen....

Jo visst, några abborrar fanns det allt. De små fiskarna fick åter simma i havet

medan de stora firrarna fick följa med  hem till svärmor. 

Kanske blir det fisksoppa i morgon, sa hon, eller stekta fiskfileér....

Även där ute vid havet lyser björkarna skirt gröna. 

Vårgröna.

Ibland är det nödvändigt att ge sig själv lite belöning.

Som en ledig dag med god lunch på restaurang.