Idag skriver vi 31 mars, ännu en månad har gått till historien.
Idag flödar solen, men det är inte samma vårvärme som vi haft de
senaste dagarna. Idag skall vi på ännu ett kalas, vårmånaderna
är verkligen festernas månad.
Precis som gulsparven blir det till att stämma upp med sång idag.
Vårlig drill, för nu håller vintern på att ta adjö (ok, det brukar
bli några bakslag i april, men det tar vi då).
För idag skiner solen från en klarblå himmel och snön börjar smälta.
Redan nu är mina åkervägar ute på slätten helt snöfria.
Gårdagskvällen bjöd på matkalas med asiatisk kyckling och blåbärspaj på
äkta finländskt vis med vispgrädde och kaffe.
Den sena kvällen firade vi i ljusets sken, det är viktigt att uppmärksamma
Earth Hour tycker jag (mysigt är det också). Men klimatfrågan har
även denna mars månad varit på tapeten, vi skall ju ha riksdagsval
i april och EU-val i maj. Många politiker flaggar och firar för klimatet
men tyvärr är många innerst inne inte alls beredda på förändring...
Mars månad har tyvärr varit en riktigt deprimerande månad om ni frågar mig.
Kanske inte för egen del, men för allt det som framkommit i offentligheten.
Det har varit kommunfusionsval med så mycket smutskastning och så mycket
ohederlighet av både "stora och små" så jag vet inte hur ett förtroende och hur ett
samarbete skall kunna upprättas efter detta. Dessutom har det uppdagats en
förskräcklig pedofilring med förgreningar även till vårt land och med så
vidriga övergrepp på barn att man bara vill stänga av. För att inte tala om
storbankernas penningtvättshärvor och bästa-broder-mentalitet så att jag ryser.
Sverige har drabbats av kvinnovåldsdiskussioner och ute i världen får vi ta del
av Brexit-soppa och frågor vad IS-barnen har för rättigheter....
Här i landet har vi även fått ta del av hur finlandssvenskheten förringas och
hur detta påverkar oss och hur våra duktiga ungdomar väljer att se på saken.
Nej, mars månad har inte bjudit på minsta förhoppning att människosläktet
har lärt sig något av vare sig omtanke eller respekt för medmänniskor.
Ändå vill jag nämna att det finns glädjeämnen som framkommit även denna
mars månad. Bara det att finländarna är världens lyckligast folk.
Visst, vi har det bra med både klimat, demokrati och familjegemenskap.
Men allt detta måste vårdas, inget kan tas för givet.
Precis som vi barndomsvänner som träffas och vårdar vår vänskap, precis
som vi släktingar som träffas och vårdar vår vänskap....
Det finns så mycket att vårda, så mycket att ta hand om,
så mycket som inte får gå fel.
Ibland måste man glömma och förlåta för att kunna gå vidare,
ibland räcker det med att ta lärdom och ta nya tag.
Nu blickar vi fram emot april och hoppas på trevliga nyheter!