lördag 30 september 2017

Stadens sprakande esplanader får avsluta september

Så har vi kommit till den 30:e september och det är dags att ta adjö
av årets första höstmånad. Det känns som om dessa septemberdagar bara har 
varit regniga eller gråmulna i dimman. Fast tittar jag på mina foton har det minsann
 lyst lite sol också! De senaste dagarna har däremot enbart bjudit på dimmigt väder.


Månadens sista foton är tagna i går eftermiddag i ett dimmigt Vasa.
Nu börjar esplanadernas lönnar lysa röda och gula. 
Det är så vackert!




Fler och fler vackra lönnlöv faller till marken....
Det är just nu det är så vackert att gå mitt i esplanden,
mitt i havet av vackra lönnlöv.....
I går såg jag att renhållningen redan börjat frakta
bort de första högarna av löv....



Esplanadernas trädplanteringar har en viktig funktion,
de förhindrar den "hungriga" branden att sprida sig. Hela Vasa stad brann ju ned helt och hållet
år 1852, det var efteråt man beslöt bygga upp en ny stad på dess nuvarande plats.
Det var också då man anlade breda esplanader med vackra trädplanteringar.
För på den tiden var många hus byggda i trä, men det kan ju brinna även i
stenhus (det har ju nyligen skett här i staden).
 
 
Hösten - precis som vårens lövsprickning - är en vacker tid längs stadens gator!
Nu ser jag fram emot en ny oktober månad och hoppas att vi kan
njuta av fint höstväder även längre fram. 

torsdag 28 september 2017

Rosa bandet - en skärva till bröstcancerforskningen

Rosa bandet är ett känt begrepp vid det här laget.
Varje år insjuknar över 5000 kvinnor i bröstcancer här i landet, det innebär
att var åttonde kvinna någon gång under sitt liv drabbas. Många i min släkt
och bland mina vänner är/har varit drabbade. Därför stöder jag alltid cancerstiftelsens Rosa
bandet-insamlingen. I år har självaste Duudsonit designat bandet och det
har de gjort med orden "Rohkeudelle"...


 "Kvinnorna har visat oss vad det betyder att vara sig själv och leva i nuet.
Men inget som vi gjort kan gå upp mot det som kampen mot bröstcancer innebär.
Det är kvinnorna som gett oss livet och nu är det dags att ge något tillbaka.
Låt oss fira kvinnorna och tillsammans skapa en framtid där
bröstcancern är besegrad. Detta för kvinnornas tapperhet."
Med stolthet kommer jag att bära årets rosa sidenband. Jag vet aldrig
om det blir min tur att drabbas och skulle så ske hoppas jag att forskningen då har
 kommit ett litet steg längre....
Idag sänder jag en styrkekram till alla er som nu är drabbade
eller som tidigare har drabbats!
 

onsdag 27 september 2017

Högtryck och höstdimma

Högtryck på hösten betyder inte alltid sol och vackert väder. Det har vi
verkligen fått lära oss de senaste dagarna. Dimman har lagt sig som ett täcke
inför kvällen och där har dimman legat och skymt solen. Morgon... till middag...
 till kväll....och till nästa morgon....till....


Fotot ovan knäppte jag snäppet efter 10 på tisdag förmiddag. Dimman har
inte lättat sedan dess. Okej, visst har den nästan försvunnit, men bara nästan.
Det har varit grått, vått och småkyligt (för tänk vilken värme vi kunde ha 
haft om vi hade haft septembersol....!).



Till och med inne i skogen har dimman brett ut sitt flor.


Dimman avslöjar alla spindelnäten....



likt silvertrådar - eller pärldroppar.


Tack och lov skingrades dimman i söndags och på måndagen, så nu har vi
hunnit bärga skörden. Två skördetröskar körde så det rykte...


allt medan solstrålarna gjorde sitt bästa för att förhöja stämningen.


Vissa foton är mer betydelsefulla än andra, om jag säger så.
Ett lass med mogen säd betyder en hel del för oss som odlare.
Tyvärr är det många som har massor av hektar otröskade åkrar, så nu måste
solen visa sig igen! Hör du det, du som bestämmer över dimma och sol!
Låt det vara mera högtryckssol och mindre högtrycksdimma!
Snälla!
 

tisdag 26 september 2017

Gospel är glädje!

På söndagskvällen var jag på gospelkonsert.
Projektet "Bothnia Gospel 100" gav sin första gospelkonsert i Korsholms kyrka
och redan så här i början vill jag säga att: har du möjlighet att gå på någon av de följande
konserterna som ges här i landskapet nu under hösten och våren gör det!
 I gospel finns det kraft! I gospel finns glädje!
Eller som konferencieren Kalervo Kantola sade när konserten började lida mot sitt slut:
"Tillsammans har gospeln gett oss insikten om livet, freden, friheten,
sammanhållningen, förlåtelsen och kärleken..."


Vi kom tidigt till kyrkan, både för att få bra bilparkering och bra sittplatser.
Till min stora glädje fick jag sätta mig längst fram, och det innebar ju perfekt ljud
och upplevelse. Söndagskvällen bjöd på strålande höstsol och allt medan
 publiken strömmade in i kyrkan hörde jag hur sorlet tilltog. Några
altarljus fladdrade där framme. Alla väntade på kvällens konsert.....


Så tågade kvällens musiker in under ledning av Richard Mitts och efter följde kvällens
tre körer. Nämligen de tre Korholms körerna Kvevlax Sångkör, Helsingbykören
och Singsby Sångkör. Dirigenter för konserten var Simon Granlund och Jenny Mendelin.
Konserten började melodiskt och i ett stillsamt tempo.


Men vad är då Bothnia Gospel 100? Varför just gospel och varför 100?
De tre körerna har de senaste åren haft samarbete och gemensamt framfört
olika konsertprojekt. Körerna har tidigare framfört en helt annan typ av musik och sång,
 men nu ville de utvecklas och hade gett sig in på en helt ny gengre. 
De hade valt att satsa på den melodiska gospeln.
 Gospel förknippar vi med rytmik, uttrycksfullhet och en speciell glädje. 
Åtminstone jag ser framför mig rytmisk körsång med afroamerikaner i en kyrka
i den Amerikanska södern - med böljande bomullsfält och.....
 Körerna ville göra gospel för den Österbottniska publiken, och vet ni - 
det hela kommer att utmynna i sångframträdande i Amerika nästa sommar.... 
 Österbottniska gospel i gospelns hemland! Wau!
Ja, och 100 det beror på att antalet körmedlemmar rör sig kring 100 och förstås för
att vi just nu firar Finlands självständigt 100 år. Dessutom kan man väl tillägga att
man enskilt och i grupp övat gospelsångerna i 100-tals timmar... minst.....



För att få till den "rätta" gospelkänslan hade körerna bjudit in två fina solister.
Lägg namnet Otto Palmborg på minnet, en Munsala-bo som redan är
känd från pop-soul bandet SVEN, men nu även kommer att bli kändis för att han blivit vald
att framföra den nya Wega-låten (Wega= finlandssvensk radiokanal). Här finns en
musikbegåvad man för både den internationella och asiatiska musikmarknaden. Men på söndagens
konsert gungade han in gospeln i Korsholms kyrka!


Den andra fina soloartisten var Barbara Xu, ursprungligen från Tjeckien men som nu
studerar vid Åbo universitet. Hon började med att spela på det kinesiska
stränginstrumentet  guzheng. Det lät så vackert, det gick kalla kårar längs min rygg....
Barbara knäppte så mjukt på strängarna och så kom orkestern in med lätta ljusa toner.
Sååå vackert!


Hon sjöng solo också, en sångare med de renaste toner som bara kommer ut
ur strupen utan att hon alls ansträngde sig. Underbart!




Konserten hade en mycket kompetent konferensier i Kalervo Kantola
som flyttade sig ledigt från svenska till finska och pratade så där alldeles - lagomt.


Här ett suddigt foto av Rickard Mitts som till vardags leder Helsingbykören (fast just nu
jobbar han på Vasa Teater med Ingvar-musikalen och är säsongsledig från kören). Han hade
gjort orkesterarrangemangen till kvällens konsert och han var den som spelade
 på piano med bravur. Resten av orkester stod bakom några pelare, de hördes men syntes inte....


När Jenny Mendelin övertog dirigentpinnen började det svänga om sångerna,
det var nu många amerikanska gospelsånger stod på agendan.
Helt underbart att lyssna till den stora kören och de fantastiska solisterna.
Stora körer är maffiga, de har styrka och de har stämmorna.
Det var glädje. Flöde. Samspel.
Gospel som glädjebudskap!


Här sjunger Nadja Sand från Kvevlax Sångkör solo.
"Kom och var hos mig".


 Magnus Lervik från Helsingbykören sjöng solo i "Älä pelkää",
en av konsertens finska gospelsånger.


Mörkret började falla och det vackra strålkastarljuset lyste upp bakom koristerna.
Sångarglädjen fortsatte. Jag satt och njöt och jag kunde inte låta bli
att med fingrarna och fötterna leva mig in i den rytmiska takten.... ""Holy Is The Lamb",
"Sing" och "Joyful, joyful"......  Vi klappade takten..... Vi i publiken levde med....



Musik ger själ till universum, den ger sinnet vingar, fantasin flykt,
allvaret charm. Den ger glädje och liv till allt.
Så citerar de tre körledarna Jenny, Richard och Simon den grekiska filosofen
Platons ord i konsertens programblad.


Konserten räckte ca 1 timme 15 minuter. Efteråt utdelades blommor .
Så nu gott folk, nu åker Bothnia Gospel 100 ut på turnè!
1.10 i Lappfjärds kyrka
8.10 i Munsala kyrka
15.10 i Pedersöre kyrka
22.10 Ylistaron kirkossa
2018
11.3 i Malax kyrka
8.4 i Kvevlax kyrka
10.5 i Trefaldighetskyrkan i Vasa
och slutligen, om allt går som planerat, i juli i San Antonio, Texax, USA

Tack för en fin konsert! Det gjorde ni bra!

 

lördag 23 september 2017

Trattkantareller i höstskogen


Idag har jag varit ute på trattkantarelljakt. Nåja, jakt och jakt, jag
kan mitt trattkantarellställe och det är bara att vandra iväg ut i skogen till
 "mina jaktmarker". Trattisarna kommer upp på samma ställe år efter år och
nu efter veckor av regn tänkte jag att dom borde ha växt till sig.


Och visst! En hel del trattisar som klamrade sig fast vid varandra.




Det gäller att gå med blicken nere i marken, dom är allt svåra att få syn på!
Ibland är det svårt att se skillnad på svamp och torkade löv.


Under en sten med massor av mossa och gamla kvistar växte denna lilla samling.
Jag hittade rätt mycket svamp, men inte lika mycket som förra hösten.


Det är härligt att vandra ute i skogen på hösten.
Idag var luften klar, trots att det var mulet. Inga mygg och inga 
älgflugor heller för den delen.


 Här gick jag längs vägen med det gamla älgtornet. Snart inleds älgjakten i
vårt landskap. Under älgjakten brukar jag inte vandra kring i skogen, en vill ju inte
bli förväxlad med en älg....


I skogen finns förutom trattkantareller och vanliga gula kantareller (som
jag också plockade idag) en hel del ståtliga svampar.


Vissa gömde sig under gammalt granris, men vackert röda det var dom!


En vattensamling i skogen och vattnet är alldeles svart.


Någon vacker våtväxt trivs i vattnet. Så vackra blad tycker jag!


Höstskogen håller på att ändra färg. Från grönt till gult och brunt.
"Hösten är vacker - det är en så skön stillhet över hösten",
tänkte jag när jag vandrade hemåt med en välfylld svampkorg.

torsdag 21 september 2017

Kvällssol efter gårdagens regn

Äntligen kvällssol och lite varmare väder.
Annat var det i går, då visade termometern på plus 5 grader och regn....
Här följer några solfoton och sedan ....foton från gårdagen.


När jag kisade mot kvällssolen nu i kväll
kunde jag nästan inbilla mig att det var sommar... fast bara nästan. 
Det känns att hösten är här. Det är tidiga kvällar och det känns råkallt trots solstrålarna.
Fast nyss läste jag att det väntas lite brittsommar om några dagar.
Och lite brittsommar, det tackar man inte nej till!





Som sagt hade vi det kallt och regnigt i går. Jag undrade om jag borde
gå i ide, kyla och regn är inte mina favoriter. 


Vattenpölar överallt. Jag gick en sväng där skogen vajade för någon månad
sedan, men där det nu är endast stubbar kvar. Och så några vattenpölar.





Det var förrädiskt att vandra över hala stubbar, trädrötter och halvvissna grenar.


Jag hoppade över ett och annat vattenfyllt dike.


Och så beundrade jag skönheten i det vissna. Höstregnet gjorde alla färger 
dova och lite melankoliska. 


Men tittade man efter fanns skönheten även där.
Trots kylan. Trots regnet.