Med älgjägaren i slakthuset (läs inte om du är känslig)

I natt har vi haft den första riktiga nattfrosten. Nu på morgonen

är gräs och blommor täckta av vita iskristaller. Minus 3 grader. 

Brrr, nu gör sig kölden påmind.

Sambons älgjakt började på lördagen och fortsatte i går.

Det är ett litet älgjaktlag här i byn, eftersom dom inte heller

har så stora skogar. Skogarna är utspridda på olika områden,

både här på landbacken och längs kusten. Tanken är att de detta år

skall skjuta endast en ko och några kalvar. I helgen fick 

de kon och en kalv.

I går kväll gick sambon och jag till slakthuset. Han skulle föra in kalven

i kylrummet. Nu vill jag varna för "starka bilder", som det brukar heta.

Är du känslig skall du inte fortsätta med dagens inlägg!

Inne i slakthuset är allt rent och sterilt. Vita väggar och

vitt betonggolv. Här inne tar de bort huden, huvud och klövar och kroppen

görs ren, sedan får den hänga några timmar tills den förs in i kylrummet.

Här inne i kylrummet får kropparna hänga i några dagar.

Så samlas alla älgjägarna och styckar upp köttet.

Inne i slakthuset ligger de två kulorna som tagits ur djuren.

På golvet inne i slakthuset finns lite blod från kalven.

Lysrören blänker i det släta vita golvet.

Sambon kollar att kylningen fungerar och så släcker vi.

Låser dörren ordentligt och står så i ett kompakt mörker.

Ute på gården finns ett skjul, där man i en tunna 

eldar för att få varmt vatten. Sambon kollar att 

allt är i ordning. Så går vi hem igen.

Årets tranbärsjakt

Förra veckan tog jag mig en ledig dag och åkte

iväg med bilen ut mot havet. Tanken var att jag skulle

kolla hur det ser ut med tranbären i år. Det har kommit ymnigt

av alla slags bär detta år och lite före tidtabell är dom mogna också.

Så kanske, kanske skulle det vara samma sak med tranbären.

Jag sökte mig till samma tjärn, där jag för några år sedan hittade

litervis med tranbär. Dagen bjöd på halvmulet väder, ibland tittade solen

fram men för det mesta var det mulet. Runt 7 grader varmt och inga älgflugor.

Det där med älgflugor har blivit viktigt att nämna när man söker sig ut i våra

skogar så här på sensommaren/hösten. Älgflugan, "den ryska faran", är ingen

höjdarinsekt. När den känner av ett varmt byte går den

genast till attack. Kryper in i håret och går runt för att hitta en 

lämplig matplats. Dom fäller sina vingar när dom landar, så dom

kan inte ta sig vidare. Ända sätter att få bort dom små otygen är att 

försöka fånga dom och knipa ihjäl dom. Egentligen är älg och hjortdjur deras

verkliga favoriter, men i brist på dom djuren får människan ställa upp.

Runt tjärnen går en stig på vissa ställen, för det mesta får man

söka sig fram mellan stenar, träd och buskar på egen hand.

Nere vid vattnet växter tranbären.

Om det finns några.

När jag gick på de våtare områdena såg jag att någon med stora stövlar

gått samma väg som jag gick. Hoppet om att finna några

tranbär sjönk. Men redan nu kan jag i alla fall berätta att

några bär hittade jag, men inte fanns det så mycket av dom.

Så jag fick njuta av den vackra höstnaturen i stället.

Och det är inte fy skam det heller. Jag hade ju kameran med mig

och det var skönt att stanna upp med jämna mellanrum och knäppa en bild,

för det var rätt kämpigt att gå där i skogen (om man har leder som

inte riktigt vill som hjärnan vill).

Det var inte bara trädens löv som ändrat färg, även marken

var dekorerad av röda blad.

Röda hönsbär såg så smaskiga ut. Men jag har läst att

dom har  "svagt sötaktig men fadd smak".

Asplöven får en så fantastisk färg på hösten. För det mesta klart gula,

eller som här en härlig röd färg.

Det var mycket lite vatten i tjärnen. Man ser på stenarna ute i vattnet

var vattennivån brukar gå. Men så har vi haft en ovanligt torr sommar och 

förhöst också. Nästan en halv meter lägre vattennivå.

Som ni förstår hade jag underbara timmar i den vackra skogen.

Man kan ju inte annat än vara lycklig när man går emot solen,

fast den var i moln för tillfället, och se trädens speglingar i vattnet!

Ni skall veta att det doftade så gott av höst i skogen också...

Några enstaka fåglar hörde jag i skogen. 

En hackspett hade hittat ett träd att hacka i och

några andra snabba småfåglar såg jag.

Några fantastiska timmar och några bär blev det.

En dag att lägga i mitt livshäfte som "en dag att minnas".

Ett av människans äldsta behov

Hej! 

Tittar in som hastigast för att ge ett litet livstecken.

I dag har sambon börjat höstens älgjakt och sonen var hemma 

för att ploga åkrarna. Jag har haft fullt upp att vara "pass-upp". 

Ett av människans äldsta behov

är att ha någon som undrar var man är

när man inte kommer hem på kvällen.

- Margret Meed-

Alla borde ha någon som finns och stöttar.

Som undrar på kvällen.

Jag är så tacksam att jag har dom som undrar.

Sköt om er! 

Godnatt!

Höstregn

Det har varit mulet i två dagar och det har

kommit mer eller mindre häftiga regnskurar mest varje dag.

Nu får det faktiskt bli lite bättre väder! Vem är förberedd

på så här mycket höstregn?

Tack och lov har det blivit bättre väder mot kvällen.

Nu lyser t.o.m. kvällssolen!

I mitt kök

Hösten är den tid på året, då det är full sysselsättning

i mitt kök. Det är sommarens överflöd av bär, grönsaker och

andra råvaror som skall tas omhand inför vintern.

När det blev risk för nattfrost plockade jag in tomater och gurkor från växthuset.

På fatet ryms också några torkade gula och röda lökar.

En skål med tranbär ligger framme för rensning.

En ny omgång med frön av krasse ligger på tork.

Jag har torkat trattkantareller och prydnadspumpor.

I bakgrunden syns en squasch som kommer att bli 

en del av dagens middag.

Här har jag tvättat de sista frilandsgurkorna. Dags för den

sista inläggningen av gurkor. Jättegoda till vinterns älgkött.

Dessutom har jag dill och fänkål på tork i vardagsrummet.

Kvar i mitt trädgårdsland finns ännu morötter och 

rödbetor. Snart blir det dags att ta upp dom också, men
inte förrän den riktiga frosten kommer.

Briggen Tre Kronor

I går anlände briggen Tre Kronor till inre hamnen i Vasa.

En brigg är ett fartyg som har två master med råsegel.   

Briggen Tre Kronor of Stockholm bygges på Skeppsholmen
i Stockholm mellan åren 1997-2007. Det är ett skolskepp som
också seglar för Östersjöns hälsa, bl.a. genom att ta vattenprover.
Under slutet av september seglar fartyget i Bottenhavet. 

I går kom fartyget till vår stad och det kommer att vara stationerat
här till på lördag, då det avseglar till Norrbyskär. 

I går åkte jag ner till hamnen för att se underverket. 

Det kändes onekligen som jag förflyttades tillbaka i tiden,

när jag kisade mot solen och framför mig låg

ett segelfartyg med master och rep.

Jag nästan upplevde kaptenens ilskna rop "Nu skall du upp i masten, hissa seglen!
Annars blir det plankan..." Jag hörde havet som piskade i den hårda vinden....

Aldrig i livet jag klättrar upp i masterna, tänkte jag! Skall jag ombord på den här båten
blir det nog som mus...Fast tack och lov ser jag ju ingen planka...

Men däremot en massa rep....

rep och åter rep....
Fast kapten tycker nog inte om möss ombord på fartyget.
Ni vet ju mössens förkärlek att gnaga på rep...

Tänk om jag kunde vara styrman ombord. Stå där bakpå fartyget och
styra ut till havs. Med pipa i mungipan och sydväst på huvudet...
Nej, det får bli landbacken för mig. Jag passar varken som mus eller sjöman!
Och dags att sluta drömma mig bort innan någon ser mitt flin....

Men ett vackert fartyg är hon, Tre Kronor,

eller borde jag säga brigg...

Höstkyla och höstlöv

Nu är hösten här.
Obarmhärtigt kall och blåsig.
Solen lyser som förr, men nu har vi endast +7 grader.

I natt hade vi -0,3 grader som kallast. Nattfrosten är här.

Man huttrar och drar upp axlarna ännu mera i nordanvinden.

Hur skall man vänja sig? Varför måste värmen försvinna som i ett trollslag?

Jag fotade höstlöven i vår vik på söndagen.
Då hade vi en så varm dag, säkert sommarens sista varma
omfamning. Nu har jag plockat fram långkalsonger, mössa och vinterjacka.
Det gäller att förbereda sig på det som komma skall...

Lebellska köpmansgården

I dag skall jag bjuda på en rundvandring i ett borgerligt

1700- och 1800-tals hus. Den s.k. Lebellska köpmansgården 

finns i Kristinestad och byggdes i början av 1700-talet och förstorades

till nuvarande form kring år 1761. Idag är gården ett museum och

när jag besökte gården fanns en utomordentlig ung man på plats  som

kunde berätta så inspirerande om hela huset. 

Släkten Lebell börjar med en spännande historia. Stamfadern hette

egentligen Casimir Subkowski och var polsk fänrik och adelsman. Han blev

svensk krigsfånge och flyttades i fångenskap till Karleby. Där träffade han en 

flicka från Kristinestad som hette Anna Enholm, blev kär i henne och hennes 

familj lyckades få honom befriad. De flyttade till Kristinestad och han 

bytte namn till Casper Lebell.

 Bevisligen bedrev man handel i denna gård år 1731.
Sedan kom hans nästäldsta son som också hetter Casper Lebell att bo i huset, där
han även bedrev kramhandel. Denne Casper var även ägare av och delägare
i flera fartyg, blev rådman och viceborgmästare och representerade sin stad i
riksdagen under några år. Sedan övergick gården till yngsta sonen Josef som
var handelsbokhållare och levde ogift. Gården såldes till brorsdotterns svåger och så
gick gården i arv eller förvärvades via köp av nära släktingar till år 1859, då de
flesta av gårdens ekonomiebyggnader brann ner. Efter denna vådeld miste gården
sin status som köpmannagård.
Nu är jag nyfiken och går in i huset!

Först kommer jag till köket. Här finns allsköns redskap och kärl som behövdes för
matlagning både till vardag och fest. Husmors lilla kaffepanna hänger på spiskroken,
man kan tänka sig hur gott det skulle smaka med en kopp kaffe.

I mitt stilla sinne undrade jag vilka maträtter eller degar som tillreddes i det
stora keramikfatet. Månne stora bröddegar fick jäsa här, eller var det enbart grötfat?

Bredvid köket, i den s.k. handkammaren åt familjen i vardagslag (tjänstefolket åt i köket).
Här kunde frun i huset sitta och vaka över pigornas förehavanden i köket,
medan hon vaktade det låsta skrinet där sockret förvarades.

Så kommer vi in i den gustavianska salen, där man dukade när det var fest i huset.
Här i soffan har både Gustav IV Adolf och Alexander I suttit när de besökt staden.
Porträtten ovanför soffan föreställer tredje generations Lebell,
nämligen Adolf Fredrik och Eva Albertina.
Här har man restaurerat de gamla fina rosenmålningarna på väggarna.

I detta rum finns även en Haupt-byrå med skiva av grön kolmårdenmarmor.
Enligt den trevliga guiden är detta ett rum som utmärkt visar 1780-talets
gustavianska stil. Porträttet på väggen föreställer en
betydelsefull borgmästare i Kristinestad under 1770-talet.

Nu går jag in i Josef Lebells arbetsrum. Här tog han emot kunder och
leverantörer, men också kolleger. Jag kan tänka mig hur han satt
vid den här klaffabyrån  med pipa i munnen och noterade med gåspennan
köpesummor i en bok. I skåpet finns en hel del glas från bl.a.
Grönvik glasbruk ( läs mera här).

Så kommer jag in i nästa rum, det Lebellska förmaket i rokokostil.
Jag tittar ut igenom fönstret och ser grönskan på innergården.

Den vackra tapeten har minutiöst målats utgående från originaltapeten, som i sin tur
en gång var en robust kopia av ett franskt sidentyg. Oh, så vackert!

Här en något mörk bild av en vacker förgylld rokokospegel.
Men varför är den delad mitt i tu? Jo, för att förr i tiden hade man spegelskatt!
Jo, det är sant. Spegeln fick inte vara för stor, för då blev det skatt!

Så går jag uppför den branta trappan och kommer till husets andra våning.
I norr ligger pigkammaren. Här fanns mycket kläder som var tidtypiska för
bondebefolkningen sedan 1770-talet. Och pigorna var säkert sysselsatta
med att spinna garn. Ja, både stora och små pigor!

Så går jag in i husets barocksal, som vetter mot Strandgatan. I detta rum är den
fasta inredningen i original från 1760-talet. Kakelugnen med grön holländska
kakel kan vara den äldsta kakelugnen i Finland! Den är otroligt vacker!
På väggarna finns tapeter. Det finns 16 olika tapetvåder på väggarna.
Dessa yllestofttapeter är unika i internationellt perspektiv. Troligen hade Lebell
sparat våder av alla olika  tapeter för att visa vilka tapeter han handlade med.
De vackra barockstolarna från 1680-talet stod i stadens första rådhus.
Och ser ni, här betalade man inte spegelskatt heller!

Det stora pampiga skåpet är från år 1695 och är ett
Stralsundsarbete. Här ser ni lite av takmålningen som kyrkomålare
Johan Grans målade redan på 1760-talet, när denna våning byggdes.

Nu kikar jag in igenom en lönndörr (som är öppen idag), in till
Holmströmska sängkammaren. Den gustavianska dragsoffan har sängomhängen i
200-årigt handtrycket kattun. Jag stod länge och beundrade
de vackra broderade sängkläderna som låg framme.

Nu har jag stigit in i det s.k. Holmströmska förmaket i empirestil.
Empiremöblemanget är från släkten Spof i Åbo, vägguret är ett Stockholmsväggur
och väggbården är också ett tidstypisk t exempel på empir-stilen, som
var modernt i början av 1800-talet.

Det sista rummet i huset som jag tittar in i är det blåa
biedermeierrummet. Det är en salong som användes under
vardagarna på 1840-talet.

Här satt far i huset och rökte långpipa medan....

husmor och döttrarna satt framme vid fönstret och broderade.
Jag tänkte att här gällde det att ha god syn, för det var handarbeten
med riktigt små stygn.

Framme vid kakelugnen står en vacker brasskärm.
Detta petit-pointbroderi var mycket typiskt under 1800-talet.

Så tackar jag för mig och går ut i solskenet igen.

Ute på gården finns gamla fina byggnader. Bland annat ett
saltmagasin, där man ser på väggarna
hur träet har sugit i sig saltet.

Förr i tiden pratade man inte om kilo eller liter. Man pratade om att köpa
en tunna salt till exempel. Hur mycket är då en tunna salt?
Jo, 125,616 liter! Och en kanna salt är 2,617 liter.
Måtten tunna, kanna osv var mått som man använde fram till år 1878.

Vill du se ett intressant museum, besök Lebellska köpmansgården!

PS
Jag vill också tacka den trevliga guiden som svarade på alla mina frågor!