Hejdå februari!

Idag har vi haft både mulet och strålande sol. Temperaturen steg upp mot

+5 grader, men den kraftiga vinden gjorde att det kändes lite småkyligt.

Årets februari har bjudit på ett ganska behagligt vinterväder, dom 

sista dagarna till och med massor av plussgrader. Och så har vi fått

utstå en hel drös med gråmulna dagar, inte många solskensdagar i februari...

Nu när mars är i antågande har dom utlovat kallare väder igen.

Vintern kommer tillbaka. Min mamma brukade alltid prata om 

"långa och kalla mars" och det är den månaden vi hälsar 

välkommen imorgon.

Idag har jag åter varit i jobb. 

En strimma av ljus

I dag kan jag meddela om en strimma av hopp.

För idag har jag äntligen varit feberfri. Jag har ändå 

tagit det lugnt hela dagen. Har känt mig som Northug när

han gick i mål efter 15 km fritt i dagens VM-lopp. Han var

helt utpumpad, det har jag också varit så fort jag rört på mig. 

Känner viss samhörighet med de stora idrottsprofilerna där....

(Skillnaden var väl endast att han varit igång 15 kilometer

och jag 5 meter...)

I dag har vi haft en vårdag, runt +5 grader och snön

har säckat ihop till en blöt massa. Solen lyste

från en blå himmel hela eftermiddagen.

Jag var ute på en sparkutfärd i 5 minuter, 

det var så mycket jag orkade idag.

Det var blött och slirigt ute på vår lilla väg. 

Sparkens medar sjönk ner, så det blev att leda

sparken istället för tvärtom.

Att sova bort en hel dag.....

Här går jag in på min sjätte dag - med feber.

Orken och energin är helt borta. Det lilla av energi

som finns kvar går till att hosta. Och åter hosta...

Man kan ju undra hur man kan sova nästa en hel dag,

men det har jag gjort idag. Nästan i alla fall.

Jag pallrade mig iväg till Företagshälsovården.

Men där fick jag ingen hjälp. Jag vill ju bli frisk,

men dom skrev bara ut mera sjukledighet...

Nu skall jag nog krypa upp i soffan och 

vila lite...

Solens kvällsstrålar

Några solstrålar fick vi i dag också, men inte var dom många.

Först till kvällen behagade molnen skingra sig, och då är det

ju så vackert. Nu har vi ljust ute ända till kl 18!

Kvällsstrålarna lyste ljusrött på snön som döljer stenhögen.

I bakgrunden ser ni växthuset. Om någon månad spirar grönskan

därinne. Det ser jag fram emot!

Tittar jag åt andra hållet, ser jag solen som ännu syns 

ovanför trädtopparna. 

Nu syns endast en gul-röd himmel. 

Kvällen blir kallare, vi har redan minusgrader.

En ton på pianot

Söndag. Vi fick vänta ända till sen eftermiddag innan de
första blå strimmor till himmel visade sig. Dagen har
alltså varit grå och mulen som tidigare dagar, men
några solstrålar såg vi innan solen gömde sig
bakom skogstopparna.
Dagen bjöd på vårvärme, hela + 3 grader!

Tyvärr håller febern och förkylningen sitt järngrepp
om mig, så energin är inte på topp.
Det har blivit en hel del skidåkning för mig idag - den
som försiggår i soffan framför tv:n.....

Eftersom jag inte vågat mig utanför dörren idag, visar jag foton
av mitt gamla leksakspiano. Så glad jag var när jag fick pianot!
Jag minns när jag gick på andra klassen och på klassens Roliga Timme
spelade "Gubben Noa" på pianot framme vid katedern inför hela klassen.
Jag kände mig som en riktig konsertpianist!

Tänk så många minnen det ligger gömda i
en gammal leksakslåda!

Hej Ruth!

Häromdagen fick jag en kommentar från Ruth i Virginia.

Tack för de värmande orden! Jag tycker det är så roligt att ha 

läsare från USA! Hoppas snart få höra av Dig igen!

Jag har också en kusin som heter Ruth. Hon bor i Ontairo,

Canada. Så jag vill också hälsa så mycket till min kusin Ruth

och till Susan, som jag tror tittar in hos mig ibland! 

När jag var 20 år var jag tillsammans med tre av mina kusiner 

till Canada och hälsade på min kusin Ruth, hennes familj och min farbror

Matt (döpt till Mathias). Matt var min äldsta farbror och han åkte över

till Canada i sin ungdom och stannade där resten av sitt liv. Han dog för

många år sedan. Canada-resan var min första utomlandsresa (om jag borttar

några Sverige-resor). Det var en härlig upplevelse, vi bodde hos min kusin

och hela familjen tog så väl hand om oss. Vi upplevde massor! 

Så mycket jag lärde mig under de två veckorna vi var där. 

Ännu minns jag cornflakes:en och brödet med jordnötssmöret, som

vi åt till morgonmål. Ibland kan jag längta till dessa smörgåsar med 

jordnötssmör, ofantligt gott tyckte jag då... En av de 

härligaste utflykterna vi gjorde var till Niagara Falls. Så mäktigt!

Min farbror hade jobbat som arbetsledare när man grävde ut tunnlarna

under fallen. Naturligtvis fick vi gå ner i gångarna och stå där rakt under

fallen i öppningen rakt ut mot vattenväggen som vräkte ner i ett

öronbedövande ljud. Ett av många minnen för livet!

All the best to my cousin Ruth and her children Margret, Susan

and David with their famelies!

En hemmadag

Idag har jag en hemmadag. Jag är snuvig och allmänt lite

"surrig", men inget värre. I morse hade jag ju förstås feber, men

nu under dagen har den gett med sig. Jag har vilat, t.o.m. sovit ett

par timmar. Kollat lite på tv och läst lite. Kokat mat och småstädat.

Med andra ord har jag haft en skön och vilsam hemmadag.

Dagens foto tog jag för en stund sedan av gårdsbjörken.

Det är lätt rimfrost, -0,4 grader och mulet.

Nu skall jag ha en skön och vilsam hemmakväll. 

Längtan ut

är inte lika stark

som längtan hem.

- Peter Egge-

Feber

Nu är jag där igen! Febern har kommit tillbaka.

I kväll har jag 38,8 grader och är allmänt hängig och förkyld.

Jag sände just ett meil till min chef där jag berättade att jag

 är hemma imorgon. Jag tyckte att ni också kan få veta hur läget ligger.

Nu slänger jag in ytterligare några värkmedicintabletter

 och så kryper jag 

till kojs...

Ha det gott!

Äntligen lite sol !!!!

Som vi har väntat.

Väntat på en solskensdag. 

Och idag kom dagen, äntligen!

Solen kom redan vid middagstid här hos oss. 

Jag kände mig så konstigt glad idag. Glad för ingenting.

Tänk vad en strimma sol och ljus betyder mycket!

Jag läste på nätet att den här vintern har varit den mörkaste,

molnigaste vintern på 25 år. Meteorologiska institutet har 

visst gjort mätningar, så det är inte bara mitt tyckande...

När vi kom hem var klockan 17:30 och det var ljust ute!

Solen hade visserligen krupit ner bakom skogstopparna, men

de sista gula och röda strålarna lyste upp himlen.

Det var -10 grader, så man ser kölddimman som breder ut sig.

Håll till godo med några (nästan) sol-foton:

Vet ni receptet på en fin dag?

Det är solsken i februari!

Det krävs mod

Det krävs mod 

att öppna en dörr

till det okända.

Det krävs ett

ännu större mod

att stänga en dörr

till det kända.

Dagens bild är tagen i söndags, när jag var ute på

min fotorunda. Här är klockan strax före 17:00.

Dagsljuset dröjer kvar

Nu märker man att dagsljuset dröjer sig kvar längre och längre för varje dag.

I går åkte jag ut på en liten fotorunda, men klockan hann bli

runt 15:30 innan jag startade hemifrån. Jag tänkte att det var väldans 

sent innan jag kom mig iväg och jag hoppades att dagsljuset skulle

vara tillräckligt för att kunna ta några foton.

Några nästan skymningsfoton ...

Jag åkte ut till Replot hamn. Sjöbodarna står som vanligt

tätt ihoptryckta. Igår såg det ut som om de sökte värme av 

varandra i den råkalla februarivinden. 

Snödrivor mellan husen.

Det är vitt av snö på landbacken och havet ligger under ett lager

av is och snö. Man ser inte var strandlinjen går, allt är ju vitt.

Blidvädret som vi haft de senast dagarna hade bildat vackra

istappar. I lä för vinden droppade enstaka vattendroppar.

Där i bakgrunden skymtar Replot bron, som går mellan

fastlandet till vänster och skärgården till höger.

Under bron strömmade vattnet fritt, men här vid

hamnen som är längre ut i havsbandet låg isen.

De senaste dagarnas blidväder har ändå inte varit

bra för isen. Det är nog på egen risk man  

går ut på isen nu.

Klockan hade hunnit bli 16:30. Och ännu är det 

lite dagsljus kvar.....

Härliga söndag!

Äntligen söndag! En helt ledig skön söndag!

Tro inte att solen sken idag heller, men molnen var mycket

höga och det kändes som solen fanns där, men inte syntes. 

I slutet av inkommande vecka, utlovas lite 

kallare och kanske solskensväder.

Det får vi hoppas på!

Kl 9:30 i morse åkte sambon och jag ut till skogs.

Vi körde ut ved och stockar med den gamla

trotjänaren till arbetsskoter. Det gick riktigt bra.

Fast det började inte så bra. Inte för mig i alla fall.

Innan vi gick in i skogen skulle vi bara kontrollera ett

dike. Och vad tror ni hände? Jo, min ena fot sjönk ner 

genom snö och is och jag kände hur vattensörja rann 

innanför stövelskaftet. Dagen började alltså med en våt fot.

Men det gällde att kämpa på, för något ombyte hade 

jag inte med mig. Och vi jobbade på, jag blev riktigt svettig.
Veden skulle lyftas upp på släden och sedan avlastas ute vid vägen.

Jag gick fram och åter mellan skogen och vägen (sambon 

körde skotern). Ett steg framåt, ett halvt bakåt, det var slipprigt

i skoterspåret. Ett riktigt jumppapass. Perfekt med

kroppsarbete en söndagsförmiddag!

Vi var klara redan vid 13-tiden. Vi hade jobbat på riktigt

bra, visst ser ni all ved som vi kört ut!

Vad vi gjort mera denna söndag får ni veta en annan dag.

När hade vi en solskensdag senast?

Nu skulle det sitta bra med en solskensdag!

Men se icke, det matas på med moln och lågtryck hela tiden.

Så dom där solskens-Dvitaminerna, dom får man inte gratis utan

dom måste ätas som små tabletter eller genom att äta speciell mat.

Nä, nu vill jag ha lite roligare väder! Dagen har varit sådär

gråmulen, gråsmutsig och gråtrist som det bara kan bli när 

temperaturen visar på enstaka plussgrader - med moln.

För att riktigt understryka hur tråkigt väder vi har haft idag

skall jag visa några riktigt tråkiga dagsfärska foton.

Snöblandat regn och saltade vägar, kan det vara värre?

Vägsaltet är sambons fasa. Jag, för min del, tycker att det

är positivt när vägarna inte är glashala. Men genast får 

man mothugg av sambon, som anser att både bilar och

naturen tar stryk av saltet. Det är ju sant, men det kan

rädda människoliv, brukar jag invända. Hmm....

Inne i staden var det smutsigt och grått och trist. Här en bild

från förmiddagen, när just inga människor ännu var i farten.

Måste få visa en tråkig bild från garaget, där jag har min bil parkerad.

Min bil är där längst bak, så den syns inte på bilden. Sällan det

är så få bilar i garaget, men en lördagsmorgon då är där lugnt.

På eftermiddagen var jag en sväng via skogen, sambon behövde lite

skjuts. Trots att det är grått och trist väder, visst är det lite roligare att visa

ett naturfoto? För ser ni Fantomen i stenen här framme? Eller 

är det någon annan stengubbe som gluttar på en?

Nu njuter vi av lite vitt vin och har en skön hemmakväll.

Hoppas ni också har det bäst!

Längtar

Ännu en vecka fylld med en hel del 12-timmars jobbdagar.

Och ännu är inte jobbveckan över...

Det känns lite påfrestande.

Jobba, jobba, jobba, go-go-go!

Hela veckan har varit mulen, och den här dagen

var inget undantag. Dessutom har det kommit

lite snöblandat regn. 

Därför tycker jag det passar bra med en härlig

sommarbild! Hippiii!

Solglitter i havsviken och soldis mot andra sidan viken.

Vågor som kluckar mot stranden.

Det enda som hörs är vinden som rasslar i vassen.

Kan det vara bättre än så?

Längtar!

Vändagen

14 februari firar vi Alla hjärtans dag 

eller Vändagen 

eller Valentindagen.

Kärt barn har många namn....

Under 400-talet började man fira ett helgon vid

namn Valentinus. Vem denne Valentius var är lite oklart, 

det finns några martyrer med detta namn. Kärlek och romantik

kom med i bilden under medeltiden, kanske för att man föreställde 

sig att fåglarna sökte sig en partner under mitten av februari.

Här i Norden började vi fira Alla hjärtans dag så sent som på

1960-talet. År 1987 noterades dagen i Finlands kalender.

Jag tycker ordet Vändagen är den finaste benämningen på dagen.

En dag när man sänder en varm hälsning till alla vänner.

Och den varmaste omtanken går till den egna familjen.

Till alla mina vänner: Ha en fin Vändag och en ännu finare

fortsättning på februari månad!

När vänner kom till

var tanken ganska klar.

För vänner har någonting,

som andra inte har.

De har en hand som hjälper,

de lyssnar och förstår.

De viker inte undan 

när andra bara går.

Mellandagen

I dag är det mellandagen. 

Ja, för i går firade vi fastlagstisdagen och

i morgon firar vi Alla hjärtans dag.

Idag kan vi väl fira att vi inte firar något...

eller något sådant.

Dagens foton är också så här lite mitt emellan.

Eller borde jag säga det är dacapo.

Samma tulpaner som visades för någon dag sedan.

Numera utslagna, men fortfarande jättehärliga.

Jag måste säga att de verkligen pryder sin

plats på köksbordet.
Det ser ut som om de spegalar

sig i fönstret, bara för att de är så ljuvliga!

I dag har vi haft 0-gradigt och molnigt.

Det är tråkigt väder, men vad kan man göra åt vädret?

Fastlagstisdag

Idag firar vi fastlagstisdag eller fettisdag som vi säger.

När jag var liten var fettisdagen en av årets höjdpunkter.

Då eldade vi en stor brasa i byn och alla barn och ungdomar

samlades runt brasan för olika upptåg. Vi lekte, grillade

korv och värmde oss så nära elden vi vågade. Flera veckor

i förväg hade man dragit ris och annat brännbart ut på en åker mitt i byn.

Brasan tändes när mörkret föll vid 6-tiden på kvällen. Jag och flera av 

mina barndomsvänner hade flera kilometer att gå in till byn. Jag minns att vi gick  

och försökte plugga in läxorna på vägen. Vår lärare var alltid så försmedlig 

att han gav oss några psalmverser eller något ur Katekesen att kunna utantill

till dagen efter fettisdagen. Där gick vi med våra väskor dinglande på

ryggen (för korven) och i takt med stegen försökte vi plugga in psalmverserna.

Frågan är om jag hörde till den sista generationen som fick vara med om

att elda en fettisdagsbrasa i vår by. Med åren har denna tradition försvunnit.

Men jag fick vara med om allt det roliga som en fettisdagsbrasa innebar!

Kommer ni ihåg, ni mina barndomsvänner? Kommer ni ihåg hur god knackkorven

smakade där ute på slätten vid brasan? Och kommer ni ihåg hur rädda 

vi var när pojkarna började hoppade över den falnande elden?

Och hur vi stank av rök när vi äntligen kom hem sent på kvällen?

Idag firar vi mera stillsamt med fastlagsbullar och fastlagssoppa.

Vi åt fastlagsbullar i jobbet och när vi kom hem bjöd svärmor oss på

en god fastlagssoppa med klimp. Mums!

Till efterrätt fick vi hemgjorda fastlagsbullar.

Fatet med en hel drös av hemgjorda bullar tog jag på vår

fest i lördags. Vi var en hel del gäster, och alla bullarna 

försvann konstigt snabbt från fatet.....

Ha en trevlig fettisdag!

Blommor i februari

Idag får det bli måndagsblommor på min blogg!

Den här tiden på året är det ju tulpaner som gäller.

Tulpaner i alla världens färger. En påminnelse om 

att våren snart vinkar runt hörnet (nåja först

efter långa, kalla mars....)

Tulpanerna jag köpte förra vecka är ännu fina.

Man blir ju så glad av den soliga färgen!

I går kväll kom sambon hem med en bukett av de

vackraste, fräschaste tulpaner från trädgårdsmästargrannen.

Nu i en annan gul färg, med inslag av grönt.

Nu har jag en ny favorit! Dubbla, frasiga, ljuvliga.

Svärmor berättade om sin julamaryllis som blommar för andra

gången efter julen. Nu har den 5 blommor, sa hon.

Klart jag ville gå över till henne och fota underverket.

Tänk vad vackra blommor det finns!

Blomsterfröjd i kallaste februari.

Lördagsmat och schlager

Nu önskar jag lite bättre väder, tack!

Mulet med snö igår, mulet och snö idag.

Igår kväll var vi bjudna på goda biffar med fräsch grönsallad och potatis.
Till efterrätt fick vi lingonparfait och till kaffet  hembakade fastlagsbullar.
Så gott allting var!
En liten fest mitt i vintern är inte helt fel.

Kvällen bjöd också på finalen i Finlands melodifestival.
"Marry me" med finlandssvenska Krista Siegfrids kommer att
representera Finland i Eurovisionsfestivalen, som denna
vår hålls i Malmö. Många fina artister i årets umk-final, det var
faktiskt många som kunde ha vunnit gårdagskvällens tävling.

Lycka till Krista!