Svalorna bygger bo

Så är det dags att ta farväl av maj månad.

En månad som inte varit så torr och inte heller så där

härligt varm som man kunde önska. Men likväl en maj-månad 

med grönska och fylld med blomsterprakt.

En av de sista majkvällarna är det full fart på svalorna nere vid den gamla hamnen.

Kvittrande pilar de hit och dit. 

 För nu är det bråttom, de bygger bon under taket 

på de gamla båthusen.

Här vid varje båthus bygger de nya bon för sommaren.

De hämtar lera och gräs och flätar ihop sina bon.

Precis som de gör varje sommar.....

Annars är det lugnt nere vid hamnen, den rätta villa-säsongen har 

kanske inte inletts ännu pga det kalla, blåsiga vädret.

Några båtar står ännu på landbacken, de är inte sjösatta.

Så bojarna guppar solo i vinden.

De färska björklöven lyser ljusgula i kvällssolen.

Vi går långsamt runt i hamnen och njuter av stillheten.

Allt medan svalorna pilar ut över vattnet.

Gammalt är också så vackert.

Sjöbodar nötta av stormar och solsken, snö och kyla.

Titta, nu blommar smultronen!

Och i morgon står sommaren för dörren.....

När det klarnar upp

Den här maj månad har ju varit mer regnig än normalt.

Men, efter regn kommer solsken till slut (fast man får

vänta tills man blir gråhårig...)

Nåväl, efter gårdagsnattens ihållande skyfall tittade solen

äntligen fram till kvällen.

Jag gick ut på verandan och knäppte en bild ut mot slätten.

Vårsådden börjar spira. Här närmast husen sådde vi sist, men där 

längre ut har det lyst grönt i flera dagar.

Den vackra solen har lyst från en klarblå himmel hela denna dag.

Så härligt!

Dessutom är det första dagen jag inte har feber, 

man kan faktiskt säga att det klarnar upp...

Idag har jag också orkat göra något. 

(Nåja, riktigt mycket har det väl inte blivit.

Huvudet är inne i en förkylningskokong ännu, t.o.m.

tankarna har svårt att snurra på och ögonen är svullna.

För att inte tala om näsan, den är mera åt det röda hållet...).

Nu har jag förstått att det kan bli regn i morgon,

så just nu passar jag på att njuta är solen

 som lyser över det gröna.

Vill du bli lyckligare?

Då skall du inte jämföra dig med andra

och

du skall inte tänka negativt om dig själv.

Ha en bra dag, alla som kikar in!

Rutigt i blomrabatten

Äntligen!

I flera veckor gick jag och väntade på att de svällande

knopparna skulle öppna sig.  Och så äntligen för en vecka sedan var det

dags för mina kungsängsliljor att förgylla sin plats i vår trädgården.

Rutiga klockor, ett schackmönster.
Nu bugar dom och bockar.
I rabatten som finns i norrläge.

Och jag vill ju att dom skall blomma riktigt, riktigt länge.
För har dom klarat frostnätter, dagar med hagel och regn
ja, då måste dom ju klara nästan vad som helst....

Mina gullungar...

Däckad i allt det vårgröna....

Trots att den där sommarvärmen inte har anlänt och trots att

regnet öser ner var och varannan dag, så grönskar det där ute.

Vädret har gjort att de flesta växter är sena i starten.

Men oj, så grönt och fräscht allting är!

Och mitt i allt detta ligger jag däckad.

Med feber och förkylning.

Jag nästan förflyttar mig fyra år tillbaka i tiden.

Då tillbringade jag maj månad i sängen, dessutom några

veckor på sjukhus. Nåja, nu är det bara en förkylning men

febern tar på krafterna. 

Så jag ligger här och dricker varmt och slänger in lite

febernedsättande och väntar på bättre tider.

Dagens foton tog jag för över en vecka sedan.

Det var en solig vacker kväll.

Också ett vårväder

I dag har vi också ett väder. Ett vårväder.....

Vi har regn och hårda vindar. 

Just nu har det regnat 14 timmar i sträck. För att inte

tala om vinden, den rev upp regnet redan för 24 timmar sedan.

Som ni förstår har vi inget roligt vårväder.

Tur att jag kan visa några foton från gårdagen när

solen sken in igenom fönstret, rakt på min pelargon som

ännu får blommar här inne eftersom vi saknar den rätta vårvärmen.

Och för att klaga ytterligare: min förkylning  har återvänt. 

Så det är snuva, hosta och värk i kroppen som gäller i dag igen.

Nu är hela familjen däckad. Vi sitter inomhus, 

dricker varmt, ser lite på tv, latar oss.

Vad skall vi göra????

Vi har verkligen haft ett tråkigt vårväder.

Ingen sommarvärme. Massor av regn.

För exakt ett år sedan hade vi runt 30 plusgrader...

men det var förra året det....

Öjbergets naturstig, del 2

Solen hade tittat fram och genast blev det 

trevligare färger uppe på berget. Vi fortsatt vår vandring.

På bergets högsta punkt finns denna info-tavla.

Så här såg det ut på järnåldern, ca år 1000. Öar och hav.

Idag är allt det blåa också land.

Här läste vi om de 400-åriga tallarna.

Runtom på berget finns även flera motionsspår, som

på vintern används som skidspår, men som nu när det är barmark

används för jogging.
Vi närmade oss bakre slalombacken. Då blev det brant uppför igen....

Uppe vid slalombacken finns ett utkikstorn, och

här slutar egentligen naturstigen. Vi måste ju naturligtvis

klättra upp i tornet för att få den bästa utsikten.

Här ser man milsvitt omkring. Skog, skog och åter skog och

långt där borta i dimman finns dagens hav.

Vasa stad och stadsfjärden. Vi känner igen akademin, universitetet,

 kyrkan, sjukhuset,.... 

På Söderfjärden byggs det för fullt. Här skall hållas ett stormöte

för landets laestadianer i sommar och man räknar med att omkring 

70.000-80.000 personer kommer att samlas.

Söderfjärden är en gammal kraterbotten, ett unikum för sig.

Här uppifrån ser Sundom-möllan stor och ståtlig ut.

Men tyvärr kunde vi inte se Replot-bron p.g.a havsdimman.

Ja, vi stod länge där uppe i den vackra kvällssolen och sökte

landmärken, men oj så mycket skog det finns....

Nu gällde det att ta sig nerför berget också, och det skulle ske via slalombacken.

Eller snarare den branta stigen bredvid skidliften. Tänka sig här har två

av Finlands bästa utförsåkare startat sina karriärer. Inte behövs det 

höga fjäll och alper om man bara har intresse och talang, tänkte jag!

Vi går nedåt med solen i ögonen. Och jag är tacksam för att gå nedåt,

för vi möter flera idrottare som springer uppåt i den branta backen.

De flesta flämtar, men inte alla.....

Där uppe vid slalombacken ser ni utkikstornet och här nere finns en

tavla med alla motionsspår och naturstigen utmärkta.

Jag rekommenderar dig som vill ha lite stenig terräng att

vandra Öjbergets naturstig, här är vackert.

Öjbergets naturstig, del 1

Nu har vi gått säsongens första vandringsled!

I går kväll avverkade vi en vandring längs Öjbergets naturstig.

Jag älskar att vandra i naturen, och om man dessutom får lära sig mera

om hur det såg ut här i trakten för tusentals år sedan

 ja, då kittlar verkligen min vetgirighet och jag vill bara veta mera.

Öjberget ligger 50 meter ovanför havsytan ( år 2015),

och det är ju rätt mycket i vårt platta landskap. 

Det är spännande att tänka sig att efter senaste istiden 

utgjorde Öjberget en liten ö, omfluten av hav. Efter det har

 landet stigit upp ur havet, sakta men säkert.....

Det var mulet när vi vid 18-tiden parkerade bilen ute vid Öjberget.

Sedan gick vi dit pilarna pekade.

Vår vandring började över en gammal sjöbotten.

Här var det våtmark och efter dagens regn var det rätt halt

och plaskigt, så vi var tacksamma att vi hade gummistövlarna på.

Längs leden finns massor av trevliga informationstavlor uppsatta.

På dem berättades det om områdets växter och djur, historia och nutid
på svenska, finska och engelska. Denna tavla berättade om 

myrens växter.

Efter en stund började stigen gå uppåt och vi kom till

torrare terräng. Vi gick i rask takt, jag lite efter med kameran...

Så började stigen gå brantare uppåt. Här fick vi

lära oss hur högt havsvattennivån svallat en gång i tiden. Tex den här

skylten visar var havsvattennivån befann sig för 2.100 år sedan

(20 meter högre upp än dagens nivå).

Stigen förde oss högre och högre upp i den steniga terrängen.

För 3000 år sedan fanns havsvattnet 30 meter högre än idag....

Och vi gick vidare uppåt, uppåt.... och hela tiden fanns det

skyltar som visade hur högt vattnet nådde för x tusen år sedan.

Det var fascinerande, iallafall vi fascinerades....

Uppe på berget växer tallar.

Tallar som har torrt och varmt under sommaren och 

kallt och vindpinat under vintern.

På vissa platser finns träd som är 400 år gamla
fick vi lära oss.

Tallarnas rötter klamrade sig fast vid berget.

Berget är av granit, den s.k. vasagraniten.
Sluttningen här låg på inlandsisens läsida, varför det bildats
ojämnheter och olika block. Berget blev likt terrasser när
isen en gång i tiden drog sig bort mot nordväst.

 Vandringsstigen var inte den bekvämaste att gå längs,
det gällde verkligen att kolla var man satte fötterna.

Vi gick också förbi en jättegryta som skapats under istiden.
Urholkningen i berget har gjorts av grus och stenar som snurrat runt
i en istidsälv. Jättegrytan är 2 meter hög, så visst förstår
man att snurrandet har pågått massvis med år för att en
sådan stor gryta skall bildas i det hårda berget.

Nu börjar vi snart vara uppe på högsta punkten, och här stannar vi vid en
stenåldersbostad! För här under det stora stenblocket har man kunnat
åldersbestämma brända ben som legat i grottan. Benen var
hela 3.800 år gamla! Man har också hittat brända stenar s.k. kokstenar
och avslag av kvarts och sandsten.

Uppe på berget finns en stenstrand, en s.k. djävulsåker.

Här var massor av små stenar som en gång i tiden slipats som

strandstenar. Lite ofattbart, en strand som idag ligger 50 meter ovan

den nuvarande havsytan....

Jag älskar dessa stenåkrar! 

De är så vackra!

Speciellt när kvällssolen äntligen visade sig.

Jag fotade massor på vår vandring, så fler bilder

blir det i morgon. Då får ni också se vackra

vyer från utsiktstornet uppe vid slalombacken...