Redan mycket höst i luften tycker ankorna

Så var vi då inne på sommarens sista dag, den 31 augusti.

Redan nu känner man att hösten är här. Det doftar höst, det känns som höst.

I går kväll när jag gick ut på en kort promenadrunda kände jag

den höga höstluften och den goda doften av nyskördade sädesåkrar.

Doften av nyskördade åkrar känns tryggt på något vis tycker jag.

För visst, vi har börjat skörda säden nu. Det är ännu vått ute på åkrarna och

där marken inte bär de tunga maskinerna där vajar ännu de gula,

de nästan gråa, stråna....

Här kring vårt hus är kornet bärgat och våra ankor gör sina räder ute på fältet för

att picka i sig de sädeskorn som blev liggande på marken efter tröskans framfart.

Här är det Fru Anka som leder sällskapet, efter kommer Herr Anka närmast 

kameran och så Kalle Anka, han som var deras dunboll förra hösten. 

Kalle går där bakom med uppburet huvud och nyfikna ögon.

Ni ser väl vem som är Kalle på den här bilden också?

(Precis som om han hade längre hals än dom andra....)

Dessutom kan jag avslöja att det är Kalle som tjattrar mest.

Genast han ser mig börjar han prata, jag brukar alltid försöka

säga något vänligt tillbaka.

Nu får ankorna nya fjärdar och de gamla plockar de bort.

 De putsar sina fjäderskrudar varje dag och hela vår gräsmatta är fylld

av vita fjädrar.... Ett typiskt hösttecken det också.

 Under sommaren har pappan och sonen inte kunnat vara ute tillsammans.

Herr Anka har flugit på sonen och det har blivit slagsmål.

Nu har mamman slutat värpa ägg och pappan har lugnat ner sig.

Nu kan dom alla tre strosa runt tillsammans.

Undra på att Kalle tjattrar av ren och skär lycka att få ingå i gemenskapen!

Ankorna trivs med hösten dom också.

Nu hittar dom mycket gott där ute som dom kan smaska i sig.

Nu är det inte endast min sallad som är det bästa dom vet....

När vi tog upp en del av potatisen härom dagen var dom också med 

i potatislandet. Där gick dom troget efter oss för att se vad gott som kunde

finnas i jorden. Kanske feta daggmaskar och lite vattunarv (våtnarv). 

Dom är rätt roliga våra ankor!

Ny vecka, nya beslut

Måndag och ny vecka.

Jaha, så var det dags att samla ihop sommarens trådar och foga samman

till något som skall föreställa höstens arbete.... En sommar som

gick alldeles för fort (eller så kunde jag skriva att den slutade alldeles

för tidigt för jag är ju inte klar med allt jag hade tänkt göra denna sommar....).

Nu sitter jag här och jag har börjat grunna på höstens begivenheter.

För några veckor sedan hörde jag mig högt säga att nu kunde

jag tänka mig att verkligen ta på mig mycket mera jobb. 

Det skulle jag inte ha sagt, inte ens tänkt....

Bara några dagar efteråt gav min kroniska sjukdom sig till känna.

Den som jag inte blir frisk från och den som jag får leva med

så länge jag lever.... Samtalet med min läkare gav mig mycket att

tänka på. Och då lade jag det myckna jobbet på hyllan.

Men lite roligt skall jag väl ända få ha. Så nu denna måndag satte jag mig åter

ner framför datorn och tog tag i en del kontakter och vips har jag åter lite jobb

att se fram emot. Nu får det bara bli så-där-lite. Sånt som inspirerar och som lyfter

mig. Sånt som gör att det är roligt att leva livet.

Nu kör vi!

Inte gasen i botten som tänkt, utan mera lite så-där-lagomt.

Så att det passar mig.

 

Vår villaavslutning

I går firade vi villaavslutning (eller forneldarnas natt eller venetiansk afton

eller stugsista eller lysnatta eller något annat fint namn som denna sista lördagen

i augusti har i olika delar av Norden). 

Vi slog inte på något stort firande i år, vi tog det däremot mycket lugnt.

Men eftersom en sommarstorm hade dragit in under

dagen var vi lite uppmärksamma på hur vädret skulle utveckla sig. Hemma kollade jag

via nätet att inte elen hade gått ute vid villan (flera tusentals hushåll hade

drabbats av strömavbrott), men ingen fara där ute hos oss. Dessutom drev vinden in från

rätt håll, så vid vår villa skulle det inte bli några höga vågor. 

Vi åkte ut först vid fyratiden på eftermiddagen.

Där ute drev tunga moln över fjärden, men inget regn. Och visst rev vinden

i det bästa den kunde, men vi hade vinden i ryggen så inga vågor hos oss.

Fram emot kvällen avtog vinden mer och mer.....

Genast började vi elda i Jötulen inne i stugan och nästan genast hade vi varmt 

där inne. Jag satte på kaffe och precis när kaffet hade proppat klart kom vår gäst

in genom dörren och vi fick vår kaffepaus med kantarellpaj och den

smarriga morotskakan. Vi spelade lite kort allt medan vi lyssnade till radion

och när det började mörkna sökte sig vår gäst hemåt. Nu ville alla

tända lyktor vid den egna villan.

Skymningen började sänka sig vid pass 21.30 och lämpligt före det var det

varmt i vår bastu. Inte en kväll vid villan utan ett skönt bastubad!

Nu började sambon placera ut våra ljus nere på strandstenarna.

Jag satt ute på trappen som går ner till stranden och njöt av att vinden

äntligen började mojna och att det var rätt ljummet i luften.

Vi satte ut rätt många ljuspunkter, men inte så många som tidigare år.

Det är så vackert när det fladdrar av ljus i vattenbrynet, när ljusen speglar sig

i vattnet och gör att allt blir som dubbelt.

När mörkret började lägga sig mer och mer började man se villagrannarnas

ljus där på andra sidan stranden. Nu började det också vissla av raketer och 

smällare. Vi satt på första parkett och njöt säkert lika mycket som våra grannar...

Augustimörkret föll mer och mer 

och det vackra ljusskådespelet fortsatte.

Så sökte vi oss in i stugvärmen igen. Där inne tände jag massor av värmeljus.

Vi satt länge och läste, lyssnade på radion, njöt av lugnet medan 

himlen utanför ännu lös upp av både facklor och raketer.

Villaavslutningen är en speciell afton, en fin avslutning på sommaren.

Den nya veckan bjuder på ännu några augustidagar sedan får vi 

välkomna höstmånaden september.

Att ta farväl av sommaren

I dag skall vi ta farväl av sommaren genom att fira villa-avslutning.

Jo, så är det att sista veckoslutet i augusti då firar vi här på den

österbottniska kusten.Vi tar adjö. Genom att fira.... 

Idag känns det faktiskt riktigt höstlikt. Vinden viner där ute och det

utlovas någon regndroppe till eftermiddagen. Eftersom våra björkar har en svampsjukdom

har björkarnas blad färgats gulbruna för flera veckor sedan. Idag dansar

löven i vinden. En härlig karusell, hej och hå!

Det känns rätt skönt att sitta inomhus. I morse sken solen och jag började

baka lite till kvällen. Morotskaka och kantarellpaj, något som passar

perfekt en dag som denna. 

En stor vas med rönnbärsklasar får pryda bordet. De röda

bären riktigt lyste i solen i morse, nu när molnen har dragit in får

man nästan ha lampan tänd. Alltså mitt på ljusa dagen...

Till kvällen blir det att åka ut till vårt sommarparadis. Det är där vi firar

villa-avslutningen. Med ljus, facklor och raketer. Fast i den här vinden

blir det inga eldar utomhus, men det skulle visst mojna framåt natten

så kanske något litet oljeljus får lysa upp utan att slockna.

Med åren har jag börjat uppskatta att vara ute vid villan även under hösten.

Nästan så jag tycker det är skönare då. Luften är så härlig ute vid havet

under hösten. På kvällarna är det skönt att kura i mörkret med
värme och ljus inne i huset.
Jag välkomnar verkligen hösten!

Kantareller

Finns det något positivt med för mycket regn så är det svamparna trivs

i det blöta vädret. I år är det ett riktigt svampår här i trakten!

Jag har plockat massvis med svamp denna sensommar och ändå
vill jag bege sig ut i skogen igen.

Jag har flera kantarellställen som jag varje år brukar inspektera.
I år växer det ju kantareller överallt, så det är bara att tacka och ta emot.

Så jag fortsätter att plocka.
 Nästan varje dag finns det "kantarell" på matmenyn hemma hos oss just nu.
 Kantarellpaj, stuvade kantareller, stekta kantareller med lök....
(Jag kan avslöja att pyttelite timjan förhöjer vilken svamprätt som helst.)
Nu skall jag i alla fall försöka förvälla dagens kantareller och
frysa ner några påsar inför vintern.

Trattkantarellerna har även börjat visa sig, rätt tidigt för dom tycker jag.
Dom här skall jag torka och lägga i glasburk. Kanske vi vill ha
svampsås någon dag i februari...

Så här sitter jag nu och rensar svamp i solen (för ibland behagar den där
solen lysa också). För mig får det bli gula kantareller och trattisar, övrig
svamp lämnar jag helt sonika kvar i skogen.

Vattentäckta åkrar

De senaste veckorna har vi fått mera regn än normalt.

Mycket, mycket mera regn. Ibland har det kommit hagel och skyfall

och ibland har det regnat timmar, ja dagar, i sträck. Regn, regn, regn.

Med översvämningar som följd.....

Våra vackra sädesåkrar ligger under vatten. Alla diken och bäckar

är överfulla. Vattnet har tagit åkrarna i besittning.

Så har det sett ut i nästan en vecka nu.... Härom dagen sågs två svanar 

simma omkring på en grannes åker..... Alltså sädesåker!

I morse när solen äntligen visade sig efter veckor av regnväder

gick jag ut på slätten för att fotografera bedrövelsen.

Den gula havren står i vatten.

Här plaskar jag ut i sädesfältet...

Det mörka är vatten som går på halva stöveln.

Ja, vad säger man? Det är ju förskräckligt, jag blir nästan gråtfärdig! 

Vi som haft de vackraste sädesfält denna sommar.... och så på

några dagar är allt förstört. Troligen kan vi inte tröska säden, den

är förstörd även om det skulle förbli vackert väder nu och några 

veckor framöver. Åkrarna bär maskinerna först efter en lång tid.

Och om någon dag utlovas mera regn....

Här i vår del av landet har vi fått absolut det mesta regnet.

Minst två-tre-fyrdubbelt mera än en normal augusti. 

För oss och alla andra häromkring blir det enbart kostnader detta år.

Inte en cent i inkomst.... Livet är inte rättvist.

 

Borgå och Lovisa

Vi skulle ju till Borgå på lördagen så vi bestämde oss för att åka

redan på fredagsförmiddag för att hinna ströva runt lite i de båda städerna

Borgå och Lovisa. Till Borgå har jag varit ett flertal gånger, men grannstaden

Lovisa har faktiskt varit en vit fläck för mig. Tills nu då.

Och nu hade jag kommit på den fiffiga idéen att vi kunde

övernatta på hotell i Lovisa....

Borgå är Finlands näst äldsta stad, enbart Åbo är äldre.

Borgå beviljades stadsprivilegier omkring år 1380, men här på kullarna

har människor bott århundraden innan. Staden har bränts ner eller brunnit ner 

helt och hållet ett flertal gånger, bland annat av härjande danska sjörövare och av ryska trupper. 

Gamla stan i Borgå med de röda strandbodarna och med domkyrkan i bakgrunden

hör till en av de mest fotograferade platserna i Finland.

Och visst förstår man varför. Åtminstone när augustisolen bjuder till....

(Jag var inte ensam som var ute med kameran denna augustifredag kan jag avslöja.)

Gamla staden, med de smala gatorna och de många små affärerna

och caféerna, bjuder naturligtvis på fina strövtåg och trevliga upptäckter.

Jag hade gärna stannat flera dagar för att utforska alla roliga gränder....

men nu var tiden begränsad. Men i gamla staden finns ett måste.....

Nämligen domkyrkan. 

Kyrkan fick sin nuvarande utformning på 1400-talet och den är tillägnad

Jesu moder Maria. En vårnatt år 2006 utbröt åter en brand i kyrkan, denna gång 

var branden anlagd av några ungdomar. I dag är kyrkan åter vackert återställd.

Det var vackert inne i kyrkan

 (och jag tyckte den var förvånansvärt liten).

Vi strövade runt i gamla staden, nere vid åstranden och så gick vi 

en runda i de nyare delarna av staden. 

Finlands nationalskald Johan Ludvig Runeberg bodde många år i Borgå

(i flera olika hus). Hans och hans hustru Fredrikas hem på Alexandersgatan är i 

dag ett museum med föremål som hört tilll familjen Runeberg. Tyvärr hann vi inte

besöka museet denna gång, men jag hann vandra runt i den vackra trädgården. 

Klockan hade rusat iväg och vi kände att det var dags

 att styra färden de knappa 40 kilometrarna till Lovisa och vårt hotell. 

På kvällen hälsade vi på sambons kusin med familj som bor i ett vackert 

nybyggt hus i Lovisas utkant. Kusinen har själv färdigställt både hus och 

garage, ett strongt jobb. Nu trivs familjen ypperligt i Lovisa. 

De två äldsta barnen visade stolta upp sina många pokaler som de vunnit

i olika idrottstävlingar (skidor, Borgå Akilles). Och jag förälskade mig i

sovrummets vackra engelska tapet (som jag naturligtvis inte fotade....).

Tack för jättegod blåbärspaj med glass, det var så roligt att vi kunde ses!

Lördagsmorgonen var vikt för strövtåg i staden Lovisa, men oj så dimmigt det var!

Här står vi på torget, där morgonkommersen redan var i full gång. Här har jag fotat stadshuset.

Just här på torget svor sambon sin faned när han gått ut sin rekryttid (inte alls så

mäktigt som sonens edgång skulle bli senare på dagen). Lovisa fick sina

stadsrättigheter i mitten av 1700-talet och naturligtvis hade jag gärna strövat

omkring även i Lovisas gamla stadsdel, till bastionerna och kanske en båttur ut

till Svartholmens fästning (systerfästning till Sveaborg som finns utanför Helsingfors),

men se det får allt bli en annan gång.

Vi hade verkligen otur med morgonvädret, men får jag säga det så var det 

mycket vackert i dimmiga Lovisa. Här går vi igenom allén från kyrkan, över

torget och neråt mot bastionerna.

Och en staty med dansande tranor fanns i parken.... Vi gick runt en

sväng men dimman ville inte lätta, så vi tog adjö av Lovisa och åkte åter till Borgå 

där solen lyste (dimman hade tack och lov inte brett ut sig ända dit bort).

Borgå och Lovisa är två städer jag gärna skulle vilja utforska ytterligare....

Edgång i Borgå

I lördags skulle vår rekryt vid Nylands Brigad avlägga faneden i Borgå. 

Under denna edgång skulle de rekryter som gått grundutbildningen 

avge sina löften att försvara sitt land närhelst landet kallar. 

Det skulle bli ett lite pampigt arrangemang och man väntade flera

tusen anhöriga till staden Borgå. Vi sällade oss till den skaran som åkte
söderut för att med egna ögon och öron ta del av detta speciella tillfälle.

Vi åkte redan dagen innan, men mera om detta i ett senare inlägg.

Edgången i Borgå skedde på idrottsplanen i ett soligt och varmt augustiväder.

Vi var tidigt ute och bänkade oss på läktaren på den översta bänkraden.

Vi underhölls med allehanda information av denna herre i gammal
krigsmundering så länge vi väntade på att själva ceremonin skulle börja.
Först ut var de rekryter som valt att avlägga sin ed utan några religiösa förtecken.
In marscherade 34 rekryter. Bilden överst.

Därefter skulle den stora edgången inledas, ca 700 rekryter skulle marschera
in på planen. Här står de och väntar på att klockan skall ticka framåt
så att de kan börja sin inmarsch.

Marinens Musikkår marscherade in och stämde upp med käcka
marschmelodier.

In tågade så äntligen de olika trupperna. Det var faktiskt riktigt pampigt att se
så många rekryter och deras förmän komma intågande i hundratal.

Rekryterna formade ett U kring planen och vi hade absolut ingen aning
var vår son kunde befinna sig. Kommendören utdelade order (på finska,
eftersom det är militärspråket även på den svenska brigaden) och
alla rekryter greppade gevär, satte gevär på axel, stod "lepo" eller
tog av sig sina mössor när eden skulle sväras.
Allt fungerade i takt enligt order.

Vilken disciplin. Allt fungerade perfekt, vad jag kunde se.

Borgås stadsfullmäktiges ordförande riksdagsman Mikaela Nylander fungerade

som auditör och läste upp eden för rekryterna som upprepade orden.

Därefter höll biskop Björn Wikström en fältgudstjänst och det sjöngs

en psalm. Här ser ni fanorna som vajar i den varma vinden. Från vänster

Vasa Kustjägarbataljonens fana, i mitten Nylands Brigads fana och till

höger Ekenäs Kustbataljons fana. 

Sonen marscherade efter denna fana, han har 

nämligen varit inplacerad i pionjärsgruppen. Efter att en rekryt

har avlagt eden kallas han/hon jägare.

Själva ceremonen inne på idrottsplanen tog ca en timme och snart

var det dags för trupperna att marschera ut från planen. Nu skulle också alla

vi åskådare ut från området för att få en skymt av trupperna när

de skulle paradera (defilera heter det kanske) längs stadens gator.

Nu blev det trängsel längs de av stadens gator där trupperna skulle 

marschera förbi. Militärpolisen gjorde sitt bästa för att mota upp folk

på trottoarerna. Alla ville fotografera.... Alla ville se en skymt av 

sina soldater.....

Och så kom dom marscherande. Ett taktfast stöveltramp.

Först i raden kommer fanbärarna, här Nylands Brigads fana.

 

 

Så marscherade de omkring 750 jägarna förbi. Vi såg sonen och han

såg oss, men fick förståss inte ändra en min. Denna marsch 

genom staden var en höjdpunkt, både för oss tusentalet som stod

längs gatorna men även för ungdomarna som deltog i militärparaden.

 

 

Med precision lämnades gevären bort och här står något av förbanden

uppställda på skolgården när allt är över.

Lite mat delades ut och så var det helt "lepo". Veckoslutsvila.

 

 

Nere vid Borgå å hade brigaden materialförevisning, bland annat Finlands

snabbaste militära stridsbåt visades upp. Vi träffade sonen och köpte varsin kaffe

och sockermunk från Soldathemmets buss. Det smakade gott

med en kaffepaus i skuggan under några träd vid åstranden.

Så bilade vi de nästan 450 km hemåt, nu hade sonen satt sina första

gradbetäckningar på skjortan. Jag satt i baksätet, karlarna turades

om att köra bilen....

Siikajoki korset. 

Soldater vid Nylands infanteriregemente får bära korset

 efter genomförd rekryttid. 

En minnesvärd lördag var det, så roligt att vi ändå kunde vara 

åskådare till detta evenemang. Ett minne för livet.