När liten blir stor....

Jag har länge beklagat mig över några stenar som finns i vår gräsmatta,

det är inte bra med stenar när man så småningom tar en runda med

gräsklipparen. På fredagskvällen förbarmade sig först sonen och sedan

sambon och började jobba med stenen. Nu skulle vi få ett problem

mindre i sommar! Stenen skulle bort!

En liten sten som stack upp precis ovanför markytan.

Min lilla sten visade sig vara en stor stenbumling.... Karlarna jobbade med

spadar och järnspett. Till sist fick traktorn komma i användning, stenen skulle

upp ur gropen och nu använde vi en kätting. Ojdå, den lilla sten hade blivit stor.....

Inte i världen vi hade orkat baxna bort den stenen, men tack och lov har

vi en stark trotjänare i hushållet.

Det visade sig att nere i gropen fanns ytterligare stenbumlingar.

Vi bor i en stenbacke. På något vis äter sig stenarna uppåt med åren, 

har vi också märkt?

Vi hade tre åskådare! Några som tyckte att det hände

något stort på deras hemmaplan.

Nygrävd jord brukar betyda maskar, det vet våra ankor.

Men vilken djup grop här mitt på gården, tyckte ankorna!

Och kikade ner i gropen där stenarna hade varit.

I går fyllde vi igen gropen med  jord och så sådde sonen

in med lite gräsfrön. Nåja, en sten mindre att kurva runt i sommar!

När vi nu en gång var i farten tog vi bort några andra stenar också, fast

dom var av betydligt mindre modell.

 

Till sist den ensamma tranan som flyger runt här i byn.

Den går alldeles ensam och söker föda.

Den skriker e-n-s-a-m lång väg!

 I går kväll flög den in nära vårt hus, den hade sett våra ankor 

och ville kanske ha sällskap. Men se det ville inte våra ankor!

Med förfärligt kackel sprang dom och gömde sig i ett uthus!

Dom vill inte bli fler (möjligtvis kan jag ingå i deras grupp....).

Stackars lilla trana!