Den nyfödda älgkalven

Söndagen bjöd inte på något höjdarväder, så vi bestämde oss för att

åka iväg för att titta till några bäckar med fiskvandring. Men i snålblåsten, med

luften fylld av små snöflingor, var det lugnt på fiskfronten.

 Däremot blev en liten älgkalv dagens stora behållning!

När vi kom körande längs en liten skogsväg sprang plötsligt en älg över vägen.

Endast några meter framför bilen! Naturligtvis saktade vi in och stannade, för man vet

ju att det kan komma fler älgar. Och visst var det fler som hade tänkt ta sig över vägen....

En liten, liten älgkalv! Den hade tänkt rusa efter sin mamma, men den var

för liten för att kunna ta sig ut ur skogen, över ett dike, över vägen....

Älgkalven blev tvungen att lägga sig ner i diket. 

Efter en stund reste den sig igen och vi kunde knäppa en bild genom bilrutan.

Kalven stod stilla och väntade tålmodigt på sin mamma. Efter en stund dök

hon upp, men konstaterade att den förskräckliga bilen ännu stod kvar på vägen, så

hon vände om och rusade tillbaka in bland träden. 

Och där stod kalven nere i diket. Den väntade tålmodigt på sin mamma....

Älgkalvarna föds i maj och början av juni, så denna kalv var säkert nyfödd.

Någon timmen gammal eller max någon dag.

Fortfarande kikar den efter mamman som försvann....

Vi steg ur bilen och gick närmare. Nu kikade den på oss.

Se så stora öron! Den lyssnar och vi smyger oss framåt.

Den står alldeles stilla. Rör sig inte ur fläcken.

Den står i diket. På sina rangliga långa ben.

Vi smyger oss tillbaka till bilen och kör sakta därifrån.

Mamman hade säkert väntat på att vi skulle försvinna så att hon skulle kunna

ta hand om sin unge. Jag säger då det, vilken upplevelse av naturens under!

Visst är kalven världens sötaste underverk!