Var det sista natten?

Gårdagen bjöd på rätt soligt men kyligt oktoberväder.

Vi kom fram till att sambon hade veckans enda lediga dag/kväll igår, så vi beslöt oss för

att åka ut till vår sommarvilla för att sova över. Kanske för sista gången detta år?

Vi har ju ingen extra värme där ute, utan vi eldar enbart med ved i Jötul-kaminen.

Så när det är så här kallt ute dröjer det rätt länge innan vi har värme inne i själva huset.

Vi åkte ut redan vid middagstid för att elda och

under tiden jobbade vi ute i det kalla solskensvädret.

 

Där ute var det fortsättningsvis lågvatten och stenarna låg vita i strandkanten....

...eller så såg bottengyttjan dagsljuset.

Jag började kratta löv, för femtioelfte gången denna höst (pust!).

Sambon jobbade med att röja sly.

Vackert när solen äntligen tittar fram! Jag stod länge nere vid vår

 lilla insjö Påttin och kisade emot solen.

Jag bestämde att nu var det dags att ta in sommarens utemöbler , så 

så fick det bli. Och så passade jag på att dekorera med tallris

bredvid ytterdörren.

Redan vid 6-tiden på kvällen började skymningen sänka sig.

Vi bestämde oss för att gå ut en sväng längs några skogsvägar.

Där ute i skogen var det knäpptyst, så tyst att det enda jag hörde när jag

stannade för att fota den torra furan var blodet som susade i mina öron.

Vi kände oss som härskare av hela världen! Här ute i naturen där ingen

annan rörde sig, ingen pep, kraxade eller ylade - där var vi ett med tystnaden.

Vi gick och viskade med varandra när vi vandrade hemåt,

för vi ville ju inte heller störa.

Det blev en skön kväll med bastubad, pyssel och kvällsgröt. 

Hela natten sov vi gott i vår varma stuga. När morgonljuset började visa sig 

kröp vi upp ur de varma sängarna och kokade varsin 

kopp te och mumsade på smörgåsar med ost och skinka.

Den här dagen har varit gråmulen, dimmig och rätt kall. På förmiddagen när jag

tittade ut igenom fönstret såg jag en havsörn som satt ute på en sten långt ute på fjärden.

Efter en stund kom ännu en örn och satte sig på den andra stenen (men då drev regndimma

in så bilderna blev alltför suddiga....).

 

Det finns inget härligare än att vara här ute vid min favoritplats på jorden!

Höstens färger är så vackra, även när det är disigt.

På eftermiddagen åkte vi hemåt för nu hade sambon inbokat 

åtaganden i sin kalender.