På lördag hade jag och min vän A bestämt oss för lite caféhäng med uppdatering av allt som hänt sedan senast. Redan några dagar innan hade vi bestämt att åka ut till Klemetsgårdarnas café - klockan 3 på eftermiddagen hade vi bestämt. Men kvällen innan såg vi att det väntades åska med regn efter 15-tiden, så vi ändrade tiden till klockan 14. På lördag förmiddag beslutade vi oss slutligen att träffas kl 13 för att samköra dit ut. Det såg ut att komma fler åskbyar och fler regnskurar. Och det är ju inte kul att köra bil i hällregn.
Och som ni ser, det var en vacker sommarlördag när vi kom fram till Klemetsgårdarna! Solen sken och små lätta moln flöt fram på himlen. Just en sådan här dag när den unika gårdsgruppen i Kerklax, Maxmo (invid riksväg 8), verkligen gör sig som bäst i vårt sommargröna österbottniska landskap! Alla gårdarna är byggda under 1700-talet - men av en västerbottning. Så husen är byggda i Västerbottnisk stil, dvs de byggdes högre och smalare än man förr byggde här på den Österbottniska landsbygden.
Inne i det hemtrevliga och gammaldags caféet jobbade denna vecka A:s studieväninna. Så när vi äntligen bestämt vad vi ville smaska i oss till en kopp kaffe slog hon sig också ner en stund vid vårt fönsterbord (allt medan hon tog emot kunder och gräddade en ny äppelkaka i ugnen). Jag hade valt en bit av den salta skinkpajen och A hade satsat på en KAJ-bakelse, allt så gott! Så där satt vi länge och pratade. Förstås drack vi också en påtår. Jag kan verkligen rekommendera detta unika café om man söker något extra under ett café-besök! Bara en sådan sak som att varje café-bord hade en unik gammal broderad duk under bordets glasskiva! Och vill man endast ha en glass så finns det förstås också att inhandla på caféet!
På väggarna i caféet finns en klocka modell äldre, så typisk i äldre bondgårdar förr i tiden här på landsbygden!
På väggarna finns många olika broderade tavlor. Det är viktigt att dessa visdomsord som broderats och prytt väggarna i bondgårdarna för decennier sedan också sparas. Att de finns kvar för framtida generationer! Där jag satt och mumsade på den möra pajbiten kände jag hur jag flyttades tillbaka i tiden, till tiden när jag som ett litet barn och satt inne i den gamla lilla stugan där min mormors syster bodde. Så här kändes det... med kaffedoften i näsborrarna.... och värmen och gemenskapen tillsammans med mamma, mormor och hennes syster....
Efteråt gick vi runt i alla husen som numera fungerar som museer och utställningshallar. På vindsvåningen ovanför caféet finns ett fint rum med vackra täcken, mattor, hattar, kläder, vävstol.... Observera den höga tröskeln in i rummet - så tidstypiskt!
Och visst kunde de bygga fint förr i tiden! Som den vackra inramning av ytterdörren i vitt och blått med tre små fönster ovan dörren. I love it!
Vörå folkdräkt var utställd och aftonbönen var målad på den gamla vaggan.
När vi så vandrade vidare mellan husen så behagade den första regnskuren dra in över oss och vi skyndade vidare till utställningshallen med gamla motorcyklar och en tavelutställning. Och så vidare till ladugården där linet och en duk hamnade i min kamera. Vidare via ett loppis med massor av nya kläder och där inne kunde vi inte låta bli att tänka på nutidens överflöd kontra dåtidens slit och sparande med lappade kläder....
Slutligen hamnade vi på vinden i en av museistugorna och där måste jag fota de gamla telefonerna/den gamla tekniken. För telefonens och teknikens utveckling har varit så snabb och föränderlig de senaste decennierna (under min livstid). Såg jag inte mannens gamla telefon här bland de utställda telefonerna (nåja inte hans, men han hade en likadan som han gärna ville ha kvar så länge som möjligt....)....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar