En ny bok om Österbottnisk historia

 För någon vecka sedan inhandlade jag en bok när jag var in till staden. Jag köpte boken "Kult- och offerplatser i Österbotten" av Mikael Herrgård och Bertel Nygård. Ni som känner mig vet att jag är intresserad av historia. Den här boken handlar om det som skedde långt tillbaka i tiden, hundratalet ja ibland nästan tvåtusen år tillbaka i tiden! De båda författarna har sökt sig till platser och till spännande lämningar som gör att vi idag vet att även här längs den Österbottniska kusten genom tiderna har funnits människor. Inte många, men de har lämnat spår efter sig - om man letar.... Boken är en dokumentation om stenkult, trädkult, heliga källor, offerplatser samt boplatser och gravar från långt tillbaka i tiden. 

Här i våra nejder fanns ju ingen sådan kultur som runt Medelhavet omkring vår tideräknings början. Men här fanns enstaka människor som sedan blev fler och fler. Jägar- och fiskarsamhällen utvecklades, handelsplatser skapades. "Inom Österbottens järnålder framträder tre centralbygder som tydliga maktcentrum: Vörå, Kyrolandet (Storkyro, Lillkyro och Laihela) samt Malax. Vid Edsbacken i Närpes fanns också en boplats. I Esse är Högbacka och Furulandet kända." så skrives i boken.

Nu har jag nästan läst hela boken och jag kommer garanterat att plocka fram den vid många tillfällen. Här finns många kult- och offerplatser jag känner till, men många många är nya för mig. Såå intressant! Till sommaren har jag redan inplanerat några besöksplatser - av ren nyfikenhet.....

Solskensdagar på hösten

 Finns det något härligare än en solskensdag under hösten? Speciellt under november? 

Fast... tänker jag efter har vi haft en hel del av solstrålar denna höst. Ibland har himlen dock varit täckt av massor av moln & dis - men så har solen tittat fram däremellan. Härligt ofta! Härliga solen!

Efter någon dag med regn och dimma - så kikar solen in igenom fönstret en morgon och säger HEJ! Visst blir man glad av den där solglimten! Det är en kär vän som kikar in!

Eller som idag - en helt vindstilla solskensdag i medlet av november när vi kunde åka ut till vårt sommarparadis för att jobba en stund. Och solen den nådde ovan skogstopparna och lyste på bastutrappan som går ner till stranden...

Det var så vackert ute vid fjärden denna dag - solen lyste och vattnet och himlen lyste också - men i blått! Nere i Påttin låg en tunn isskorpa och då kunde solen bilda en solgata och glittra i isen...Härligt!

Och dessa vackra kvällar sedan! När solen går ner - ibland i moln som kommer in från havet och färgar himlen i ett gyllene sken...

Eller andra kvällar när solnedgången färgar hela himlen röd - en sprakande färgkaskad!

Eller som här en stilla eftermiddag när himlen blir orange trots att det är nästan mitt på dagen....För dagarna är ju så korta den här tiden på året. Redan efter kl 15  på eftermiddagen börjar solen göra sig redo att ta farväl (idag gick solen upp kl 8:43 och den sänker sig kl 15:49). Resten av denna vecka har vi utlovats rätt mycket sol och det är klart att det blir att söka sig ut i solen dessa dagar...

Visst älskar vi alla här uppe i norr den strålande solen! Som sagt speciellt i november!

Igår firade vi Farsdag

 Igår morse vaknade vi till en mjölkvit dag. Natten hade bjudit på ner mot minus 5 grader (= höstens kallaste natt). Det var frost och dimman låg tjock över nejden. Först mot kvällen blev det varmare och över nollstrecket - och då blev det Farsdagsfirande här hos oss!

Jag hade bakat en ost- och skinkpaj (som jag värmde upp till kvällen så att den blev lite mörk i kanterna), en tiramisutårta och årets första saffranskaka. Bordet var dukat och kaffet påsatt när billyktorna svepte in på gården. Sonen och hans sambo var lite sena för hemma hos M:s föräldrar hade storebroderns 2-åring hållit show... Men så kom de då äntligen fullastade med paket - och så blev det full rulle här också! Ny varm arbetsjacka och världens största chokladask bla! Svärmor hade också kommit över så där satt vi sedan länge vid köksbordet... 

Redan dagen innan hade jag firat min egen far med att tända ljus. Alltid ljus till Farsdag, pappa!

Men så var det ju också "Den mjölkvita dagen", dagen när dimman aldrig riktigt ville lätta. (Diset finns delvis ännu kvar denna måndag.) Jag tyckte sambon kunde vara ledig på en söndag som dessutom är Farsdag, så mitt på dagen fick jag med honom ut på en vandring upp till skogen... 

 

 

Ute på slätten var marken hård och rimfrosten  klamrade sig fast i allt växande - även i spindelnäten... Det var så vackert! Och det var så vitt - fast ingen snö!

 

Inne i skogen brusade bäcken med sitt bruna vatten från myrarna. Hit in bland träden hade inte frosten infunnit sig.

 

 Här hängde regndroppar i granens barr. Dimman var inte heller så framträdande i skogen.

Men dimman hade smugit sig in på ett kalhygge och där hade frosten nupit sig fast i allt på marken.

 Vi vandrade längs djurens stigar i skogen och kom så ut till ängarna. Dags att börja vandra hemåt. En härlig dag för vandring, jag tycker om att vandra ute i naturen oberoende av väder och årstid. Och vet ni klockan var ca 1 mitt på dagen och ljuset ville inte bli mer än så här!

Väl hemma tände vi eld i kakelugnen och satte oss för att invänta sonen & co. När så kvällslugnet infann sig lyste ännu ljusen på kakelugnshyllan och spred den hemtrevlig värmen.

En utfärdsdag i juli (del 2, Tuuri)

 Efter vårt besök hos djuren i Ähtäri djurpark bestämde vi oss för att på hemvägen stanna till i Tuuri för att både äta och shoppa! I Tuuri finns nämligen Finlands största varuhus, Keskisen Kyläkauppa (kyläkauppa = bybutik)! Och det här är ingen vanlig liten bybutik utan ett jättestort varuhus som säljer allting (nästan). Förstås har också massor av andra affärer och nöjesanläggningar poppat upp runtomkring denna jätteaffär.

Den gyllene hästen och hästskon är kännspak och hit vallfärdar folk från alla väderstreck och här är det kommers som gäller året runt! Parkeringsplatserna är nästan alltid fyllda, men när vi kom hittade vi genast en plats för vår bil och då var det äntligen dags för lite mat även denna dag...

Mannen och jag beställde hamburgare medan sonen och hans sambo valde pizza Det smakade riktigt gott, inte ofta vi äter snabbmat kunde vi konstatera....

Sedan blev det shopping! Ungdomarna försvann åt sitt håll och vi åt vårt... Jag behövde inhandla några vackra ljus till vår villaavslutning och så lite godis förstås! Men det gick rätt snabbt.....

 Efter att jag betalt för mina inköp försökte jag få kontakt med sonen och jo, de var snaaaart klara - om en stund typ... Och "snart" tar ju sin lilla tid när man är i en stor affär med mycket att kolla på....

Så mannen och jag gick runt en god stund, bla kollade vi in affärsägarens stora hem nära affärskomplexet. 

Äntligen var ungdomarna klara och vi gick in till matvaruaffären på andra sidan av varuhuset. (Andra våningen är hotell och sommartid rätt fullbelagt, sägs det.)

Nu satsade vi på en gemensam kaffepaus med lite smarrigt gott till innan vi handlade lite frukt och grönt i matvaruaffären. Och så var det dags att åka hem!

Det blev en av sommarens roligaste dagar!

En utfärdsdag i juli (del 1, Ähtäri Zoo)

 Idag förflyttar jag mig tillbaka till den härliga julidagen 2024 när vi åkte ut på en trevlig utflykt tillsammans med sonen och hans sambo. Vi hade siktet inställt på Äthäri Zoo,  för vi ville alla hälsa på pandorna Lumi och Pyry ( se mitt inlägg 25.9) och för att se djurparkens övrig vilda djur.

Vi har besökt djurparken tidigare, men det var ack så länge sedan. Nu skulle vi få se pandorna för första och sista gången, eftersom de skulle återges till Kina under hösten. Här i djurparken finns också många andra nordiska djurarter som är väl värda att stifta bekantskap med. Vi är alla djurvänner och vi visste att detta skulle bli en avkopplande och fin dag - vilket det också blev! Efter regnvädret hemmavid blev det bättre väder ju längre österut vi kom och till slut tittade solen fram - i Ähtäri!

När pandorna anlände till djurparken byggdes ett "pandahus" med fina utrymmen så att pandorna kunde vara både inne och utomhus. När vi betalt inträde till djurparken kom vi först in till de trevliga  pandorna. Pyry vandrade omkring och smaskade i sig massor av bambu i sin inhägnad, medan Lumi låg och sov i sin avdelning...

Idag är de båda pandorna satta i karantän för att i slutet av november (alt. början av december) fraktas tillbaka till Kina. Tyvärr blev kostnaden för dessa pandor alltför dyra för djurparken (bla på grund av minskade intäkter när covid-pandemin stängde ner samhället) och idag vet vi också att djurparken har sökt om företagssanering. Men oj så glada vi alla var att vi denna julidag kunde stifta bekantskap med dessa söta pandor!

I djurparken finns också många av de vilda djuren som strövar omkring här i vår eget land. Här en vitsvanshjort som vilade i gräset i sin inhägnad.

Så kom vi till de bruna björnarnas "hem". De vandrade kring i sitt hägn och jag tänkte att det var så trevligt att titta på dessa björnar på rätt nära håll, men att möta en björn i skogen - öga mot öga - hade nog skrämt upp mig rejält!

Och titta! Mittemot björnarnas inhägnad finns en "trädkoja" där man mot hotellavgift kan övernatta för att riktigt komma djurlivet nära!

Men vi vandrade vidare... här en vitläppad hjort.

Och så fastnade en fjälluggla i kameran. Den såg ut att ha jakt-blicken inställd på något...(men inte på mig!).

Så vandrade vi vidare och vid älgarnas hägn fanns en rastplats där man kunde grilla och smaska på egen matsäck. Här sprang många barn omkring, men det tycktes märkbart inte störa älgarna...

Framme vid fåglarnas inhägnader och burar fanns även många färggranna fåglar. Där inne stannade vi länge och tittade, här var också många barnfamiljer och att just barnen får se djuren tycker jag är viktigt.

Överallt fanns info-tavlor med text (här endast på finska och engelska) som berättade om djuren och dess utbredning över världen.

Visenterna var också de fascinerande djur - de var ju så stora! Men lite slöa såg de ut att vara denna sommardag.

Längs vägarna fanns många intressanta info-tavlor, bla denna som lär ut hur högt ett träd är...  Den här info-tavlan var på tre olika språk.

Vi vandrade förbi skogsrenarnas stora inhägnad och kom så till....

... en eftermiddagstrött snöleopard. Den gäspade stort när vi gick förbi!

Takin såg också lite slöa ut....

... men inte järven! Den sprang av och an, den grävde och den lekte och var så snabb att det var riktigt svårt att fånga den på bild.

I den sista inhägnaden låg dovhjortar i solskenet - för nu hade molnen skingrats och solen sken från en nästan helt klarblå himmel!

Här i parken fanns också ett farm-område med gamla hus och husdjur som kor, hästar, höns, får, getter och en och annan katt. Här prövade barnen att gå på styltor, precis som barn lekte förr i tiden...

Nu hade vi gått igenom hela djurparken och det tog någon timme. Det var intressant, trots att det har sina sidor att ha djur i bur (här var dock inhägnaderna stora). Vi vandrade ner till bilparkeringen och fortsatte vår bilutflykt. I nästa inlägg kan du läsa vad vi gjorde efteråt...