På lördagsmorgonen vaknade vi till snö på marken! Jodå, redan på fredagen hade de första vita flingorna börjat dala ner ur molnen fram emot kvällskvisten. I mitt inlägg i fredags skrev jag att jag skulle ut och röra på mig mitt på dagen. Så jag vandrade ut över slätten och då var marken stelfrusen och rimfrosten klamrade sig fast i grässtråna - men ingen snö alltså....
Vattenpölarna på åkervägen var täckta av en tunn isskorpa och renfanan ovan hade vita snökristaller till blommor istället för dom gula....
På andra sidan skogen hade de vita videkissorna slagit ut! "Sov du lilla videung, än så är det vinter... Eller, vintern har ju faktiskt inte kommit ännu...." viskade jag när jag gick förbi den stora busken. "Klimatförändring" suckade jag sedan....
Det var grönt, svart och grått hos oss - då och där. Väl hemma igen upptäckte jag att sonen sänt ett snöigt foto från Tammerfors och jag svarade att här har vi ingen snö ännu! Men så, efter en halvtimme då vräkte vita flingor ner ur de gråa molnen här också - och till kvällen var marken vit!
Lördagen randades med klarblå himmel och någon plusgrad och med en kraftig, iskall nordvästlig vind som gjorde att det kändes mycket kyligt. (Stormvindar hade uppmätts på Åland och upp mot Raumo under kvällen/natten.) Redan från morgonen ville svärmor ut till gravgården för att tända ljus och lyktor på mannens och släktens gravar. Sambon och jag följde med och där gick vi runt och försökte få ljusen att lysa i den starka vinden. Väl hemma igen plockade jag fram fler lyktor och så rattade vi iväg till mina anhörigas gravar. När vi parkerade vid kyrkan var maken vit och utgjorde en kontrast mot de gula blommorna på ölandstoken...
På mina föräldrars grav var det svårt att få ljusen att brinna, där blåste det rakt in (förhoppningsvis brann dom ändå i lyktorna hela natten!). Så vandrade vi vidare och jag stannade till vid mina anhörigas gravar och jag tände ljus och jag mindes. Jag kommer ofta till mina föräldrar grav när jag besöker mitt barndomshem, där stannar upp och viskar några ord till dem, pyntar och tänder ljus...För alltid tacksam över vad de gett mig!
Vi åkte ännu en gång förbi sambons pappas grav för att se till att ljusen lyste i vinden. Till kvällen drev mera snömoln in, så vi förberedde oss för mera ishalka och bestämde oss för att stanna hemma, bredvid den varma kakelugnen med varsin kopp varmt te - och kanske något på tv:n....
Och så i morse är det åter snöblandat regn som faller ur de grå molnen.. Så nej, det blir inga 7000 steg ute på slätten idag! Inte ens ankorna ville stanna utomhus idag, de ville in där det är torrt och lite varmare om fötterna! Ja, jag förstår dom - jag ville ju inte heller vara ute i snöslasket - trots varma allvädersstövlar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar