Gårdagen bjöd på strålande sol och ingen vind att tala om. Ännu en sommardag i september! Nåja, det var endast 15 grader där ute vid havet - men det passade perfekt för en vandring i Björköby!
Vi parkerade bilen på den stora parkeringen ute i Svedjehamn, betalade parkeringsavgiften och satte bilen på el-laddning. Det var nämligen så att också sonen och hans sambo hade vikt denna fina söndag för en promenad ute i naturen tillsamman med oss. Och vi var inte ensamma på parkeringen, det var mycket folk som tänkt precis samma sak som vi denna vackra septemberdag.
Jag var så tacksam att vi prickat in en så vacker dag för en vandring ute vid havet! Jag hade packat en ryggsäck med en del godsaker så att vi kunde ta en rast när vi sedan hade lust.
När vi gick förbi Saltkaret bestämde vi oss för att vandra upp i tornet på tillbakavägen. Utsikten en vacker dag som denna ville ingen av oss missa!
På en sten ute i vattnet stod en häger. Tyvärr darrade jag med kameran och fågeln blev visst lite suddig men helt klart ser man att den spanar efter småfisk...
Här ute finns fina vandringsleder, på många ställen med träflis-underlag eller finsand, men längs långa sträcker är det rätt stenigt. Det gäller att se var man sätter fötterna...
Jag vandrade förstås sist i ledet och knäppte en hel del foton. Och det här med stenar på vandringsstigen: "land byggdes av sten", det är därför vi kan gå torrskodda idag!.
Ibland hamnade jag helt på efterkälken när jag bara njöt av den härligt klara luften och den vackra naturen....
Så speedade jag på igen och var snart ifatt lilla gänget igen. Och nu var vi visst ute vid en fin rastplats... men det hade visst många andra också uppmärksammat...
Grillplatserna var upptagna, men ett stort bord var ledigt, så vi satte oss ned för termoskaffe, smörgåsar och äppelkaka. Korvgrillningen fick vi stå över denna gång. Så där satt vi en bra stund och pratade och smygkollade in de små barnen som klättrade omkring på stenar och upp i träd...
Här ute vid vägs ende vandrade vi så runt. Sambon och jag hittade lite havtornsbär att mumsa på. Nu var bären övermogna och dom gick nästan inte längre att bara plocka. Men var fanns sonen och hans sambo?
Dom hade gått ut på den långa flytbryggan och där låg dom i det vackra vädret och hade det skönt! Och jag fick dagens finaste foto! För har ni sett en sådan blå havsspel och en så blå himmel!
Så bestämde vi oss för att vandra tillbaka mot Svedjehamn och nu var det nästan kö på vandringsleden...
Sonen gasade på där framme och jag lade mig sist i kön som vanligt...
På tillbakavägen hängde jag bra med, nu hade jag ingen ryggsäck att släpa på och jag fotade inte heller lika ofta...
Så var vi tillbaka i vid Saltkaret och nu blev det till att klättra uppför flera våningar med trappor.
För vad gör man inte för denna vackra utsikt uppifrån! Den höstklara luften bjöd på fina vyer över de numera berömda de-geer-moränerna från istiden och ut mot havet där man i horisonter nästan anar Holmsund och Umeå.
När vi vandrade tillbaka till bilparkeringen kunde jag inte låta bli att knäppa några foton av de vackra båthusen i kvällssolen. Så hoppade vi i bilen och åkte hem för att sätta oss vid köksbordet. Tack och lov hade jag kokat en stor kastrull med älgköttsoppa - för nu till kvällen smakade det med riktig mat för alla oss fyra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar