Nu mot kvällen blev det gråmulna till regn, men vid middagstid då hade vi ett riktigt skönt väder. Då hade vi endast gråmulet (inget regn alltså, trots tjock dimma från morgonen), det var bsolut vindstilla och rätt behagliga temperaturer för att vara i slutet av oktober. Därför kände jag att idag skulle det sitta fint med en lång promenad. Sagt och gjort!
Jag valde att gå längs en grusväg ut till den lilla viken med de gamla båthusen och bodarna. Längs den österbottniska kusten finns hundratalet dylika platser, dvs skyddade båthamnar som använts i århundraden. När jag såg det första älgtornet längs vägen kom jag att tänka på att här i byn kunde eventuellt älgjakten ännu pågå... Men tack och lov lyste jägare med sin frånvaro - inte ens en älg såg jag....
Jag promenerade ensam utan att se enda människa. Men naturen var vacker och vägen var torr, så jag njöt av varje steg som förde mig framåt.
Så var jag nere vid den skyddade lilla havsviken. Några sjöfåglar flög förskräckta upp ur vassen, men annars var det kav lugnt härute. Vattnet låg som en spegel och flertalet båtar låg ännu förtöjda vid bryggor och kajer.
Här i viken har sambons släkt också haft en sjöbod, men den är numera riven sedan årtionden tillbaka (revs av en tidigare generation).
Här finns ändå många gamla båthus och sjöbodar bevarade. Den gråa boden byggd uppe på en stenhög är en av mina favoriter. Den har stått där i storm och solsken, en så stolt byggnad!
Det är något visst med den här platsen. Det är som om tiden står stilla - fast den fortsätter in i framtiden.
För vad sägs om boden som har mossa på plåttaket och vars rödfärg delvis har sköljts bort av regn och blötsnö, men som ännu står där så ståtlig och fyller sin funktion. Naturen som tar tillbaka det som den en gång gett ifrån sig....
Jag bestämde mig för att vandra tillbaka, efter en stund vände jag in mot skogen för att vandra längs några skogsstigar.
Här är marken sandig, stenig och bergig. Och en hel drös med bruna höstlöv längs stigen. Här gällde det verkligen att hålla balansen på bergkammen...
Jag plockade på mig lite vitmossa och så vandrade jag till ett av mina svampställen...
Visst växte det ännu massor av trattkantareller här ute och så hade jag plötsligt en hel plastväska fylld med mossa och svamp!
En skön vandring ute i vår underbara natur blev det idag igen! Hoppas jag hinner ut fler gånger innan snö och kyla sätter stopp för trevliga svampturer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar