Igår kväll åkte vi ut till Söderfjärden, den stora slätten söder om Vasa, för
att om möjligt få en skymt av höstens tranor, svanar och gäss som samlas där ute
på slätten inför deras flytt söderöver. Det är ett skådespel utom det vanliga att
se tusentals tranor kvällstid komma flygande ut över slätten. De flyger ut mot havet, där de
kommer att övernatta (för att sedan återkomma till slätten nästa dag för att plocka i sig
mat från åkrarna). Igår kväll var det mulet och en och annan regnskur.
Vi anlände till slätten ca kl 19 och stannade där ute på slätten ca tre kvart.
Slätten är stor och mäktig. Här i skymningen såg vi att många åkrar ännu var otröskade.
På en av de tröskade åkrarna gick ett femtiotal vita svanar kring och åt sitt kvällsmål.
På håll (ja, från något håll) hörde jag tranors trumpetande. Dom måste ju
finnas där någonstans, men jag såg dom inte!
Vi hade parkerat ute vid Metorian, mitt på slätten. Och vi var inte
ensamma denna kväll, det stod många bilar där ute på parkeringen. Många
var försedda med kikare och kameror modell större. (Det är sådana här gånger jag önskar
mig en systemkamera jag också, men jag sliter ännu på min gamla digitalkamera...).
Inga tranplogar i sikte, vi åker hemåt tyckte vi!
Vi körde sakta längs en av slättens utfarts/infartsvägar och då såg vi den
första plogen av tranor. Vi höder trumpetandet! Och vi såg fler och fler tranplogar
som kommer flygande ut mot väster, ut mot havet!
Det är mäktigt att se dessa stora tranor komma flygande i stora flockar.
De kommer i tusental!
Fler och fler kom dom flygande.
Med en ledartrana framme i fören och så 20-tal, 30-tal, 40-tal, 50-tal.....
andra tranor som följde efter. För det mesta bildas en plog men ibland blir det
lite hur som helst...
Som balettdansöser kommer de flygande, med benen prydligt på släp och
med kraftiga vingslag. Med höga trumpetstötar kommer de flygande från slätten
och ut över skogen och mot havet en kilometer bort (ungefär).
Där står jag och knäpper massor av foton.... och ibland står jag och bara
njuter av skådespelet framför mina ögon.
Jag fotade åt höger och åt vänster (därför ser det ut som om tranorna flyger åt olika håll...)
och när jag slutligen tänkte att det här var nog den sista skocken...
Ja, då kom det ytterligare en hop med tranor!
Det är en så mäktig syn dessa tranplogar, ett av naturens under varje höst.
Mörkret sänter sig och regnet var riktigt nära nu. Tranorna hade sökt sig ut till
sitt nattkvarter och det gjorde vi också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar