För en vecka sedan vände vinden och vi fick ett härligt och varmt
sommarväder. Solen har funnits där varje dag och det har stundom varit hett (lite för
varmt för en normalfuntad nordbo när temperaturen närmar sig 30 plus i skuggan,
vi som är van vid lite lägre temperaturer).
Vi har levt långa dagar ute vid vårt sommarparadis ute vid havsfjärden.
Jag har idkat verandaliv med antingen ett korsord eller en god bok.
Vi har gjort längre och kortare båtfärder och vi har träffat släkt och vänner.
Eller så har jag sökt mig ut i skogen för att plocka bär.
Vid vår villa har vi den härligaste morgonsolen på trappan som leder från bastun
ner mot stranden och bryggan. Dagtid är det husets veranda som gäller.
Men till kvällen försvinner solen bakom några träd som finns på vår tomt,
då söker jag mig ut till Piren. Det är udden ut mot havet, och där inklämd
mellan några höga stenar och skyddande vass finns en plan yta. Men
några centimeter ovan havsytan har jag hittat min favoritplats i kvällssolen!
Här sitter jag skyddad från insyn och njuter av livet.
Finns det något härligare än att känna sig ett med naturen.
Utan några krusiduller, utan några minsta tecken till prålighet.
Bara jag, havet, vassen och så kvällssolen....
Där ute på Piren håller jag till varje kväll.
Inbäddad, men ändå så medveten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar