Sedan några år tillbaka har det åter årligen ordnats Byafest här i byn.
Det har blivit en tradition att mitt i vintern anmäla sig till festen för att få skratta
bort en helkväll tillsammans med andra bybor och njuta av massor av
god mat och dryck (drickat får man ta med själva, så där får var och en välja inriktning).
Det här är en sluten tillställning - och alltid med bindande anmälan.
I två dagar hade sambon (och jag på ett litet hörn) turats om med några andra att
elda i den stora kaminen inne i festsalen för att göra hela hembygdsföreningens
utrymmen varma och festklara. Och så i lördags var det så äntligen dags!
Redan ute vid vägen spred facklor ljus och ett härligt sorl mötte oss
inne i en den varma lokalen när vi kom!
Efter välkomstskålen och lite prat av hf-ordföranden blev det så dags
för alla att hugg in på den goda maten!
för alla att hugg in på den goda maten!
Maten är via catering och i år bestod den av olika sallader, grisfilé med pepparsås,
potatisgratäng och varma grönsaker. Här ovan ser ni min välfyllda tallrik
och som ni ser - här var en hungrig festdeltagare! Mellan tuggorna sjöng vi
en hel del snapsvisor och sorlet var ganska högljutt i festsalen.
Mellan huvudrätt och efterrätt ordnas som brukligt P-r-o-g-r-a-m.
Varje år utges ny utgåva av byns eget årsinfo som kallas Facklan.
Att det heter just Facklan har sitt ursprung i tidigare
årgångar av byainfon, en gång i tiden trycktes t.o.m. häften upp till försäljning.
Facklan har som sagt långa traditioner här i byn, kanske rent av såg detta forum
dagens ljus på 1930-talet, vem minns?
Kvällens rubriker av Facklan ser ni ovan. Uppe på scenen stod konferenciern och
han visade bilder och - Årets Nyhet: F-i-l-m! - på en duk som spänts upp från väggen.
Det vill jag kalla utveckling! Först uppläsning, så tidning, databilder, nygjorda bya-filmer
och ja, vad blir det nästa år?..!
Byafestens höjdpunkt är alltid Facklan-informationen.
Alltid lika fenomenalt roligt!
I år fick vi verkligen skratta! Här fick vi bl.a. veta om hur flitiga
renoveringsjobbarna hade varit - och då visades bilder på byns jobbare som stod och
hängde med händerna i byxfickorna - ja, för att inte tala om deras idoga jobbande för
kaffe och bulla .... Och så fick vi ta del av hur välstädat och fejat det hade
varit i lokalen - allt medan man visade hur byggjobbarna var täckta av damm....
I våras var vi bybor på en busstur till Kyrön Distellery. Byns förening har fått Leader-pengar
(dvs EU-pengar) för renoveringen av lokalen och vi ville besöka andra som också
fått del av EU-kakan. Lämpligt hade distelleriet i Storkyro även fått bidrag så vi fick oss
ett trevligt studiebesök till ett av världens främsta tillverkare av gin (Napue gin
gjort på råg har fått flera internationella utmärkelser).
Nu hade dom visst fått inspiration av vårt besök och gjort ett nytt gin-märke också ...
Byns tv-reporter hade också intervjuat byns nya ishockeyproffs. Byn har ju
vintertid en isbana som byn själva underhåller. Här skrinnas det flitigt vintertid,
både barn och ungdomar och som sagt de nya proffsen... och vi märkte
att vissa är mera frispråkiga än andra....
En fin film inspelad en av de få vinterdagarna med sol här i byn, tjusigt!
Vår by är också känt för sina MC Angels (fast själva kallar dom sig för moppe-pojkarna
eftersom dom vurmar för gamla mopeder). Ni vet, sommartid knattrar dom ut på
rundtur alla på rad och sprider skräck - eller förtjusning - där dom drar fram.
Vintertid servar dom sina klenoder, som vilket mc-gäng som helst....
Dom här pojkarna, som alla räknar sig som pojkar fast dom av någon konstig
anledning vid det här laget passerat 50, har väckt intresse långt utanför byns
gränser -ja, ända till Petsmo!
Vi fick se en film där Elin drömde om dom snygga mopederna eller var det
pojkarna.... Efter filmen står hon plötsligt livs levande uppe på scenen...
och visst fick hon dom tuffa mc-knuttarna att resa på sig i festlokalen och
visst utverkade hon både kramar och telefon-numror.... Helt fenomenal
teaterprestation Elin eller U!
Vi fick oss också till livs översättning av olika dialektala ord/uttryck som används i byn.
Det är många som är inflyttade till byn, många har förstås andra dialekter och
det är många som har finska som modersmål och då kan ju den här byns
viktiga ordförråd vara omöjliga att begripa. Eller hur det nu var?
Slutligen kan jag avslöja att vissa av kvällens rubriker hade sin förklaring i
kommentarer på byns FB-konto. Det gällde liksom att följa med på nätet....
Så blev det dags för kaffe och efterrätt allt emedan sorlet i lokalen nådde nya höjder.
Efterrätten hade förenings driftiga kvinns gjort själva och den smakade utmärkt!
Så var det dags för några av byns ungdomar att bjuda in till lekar i sann studentikos anda.
Först behövdes fyra frivilliga personer. Vinnaren skulle få en stor kartong med
något drickbart....kartongen visades upp flera gånger....
Två damer och två herrar lovade ställa upp. Först var det en
Dobi-doo tävling (vi tjöt av skratt....) och sedan följde en dricka-med-sugrör-och-blåsa-ut-ljus-
tävling och efter mera skrattsalvor korades En Vinnare. Vinnaren fick den åtråvärda
stora kartongen som innehöll något drickbart - det visade sig vara den minsta
pyttelilla flaska man sett.... Men innehållet var drickbart!
Inför ungdomarnas nästa programpunkt utdelades en plastpåse som innehöll
diverse förunderliga saker. Med i påsen fanns en sångtext på "Fula Bettan" med
melodi Pippi Långstrump. Det visade sig att medan vi sjöng skulle vi först
ta på oss hatten på huvudet (plastpåsen), sedan de två papptallrikarna (som öron), de två
sockerbitarna (nya framtänder) och till sist de två snapsglasen (till nya ögon)
- och där såg jag inte längre sångtexten.... och dessutom skrattade jag så mycket
att jag inte kunde sjunga. Bara en titt på sambon räckte... Det blir inga foton av oss
som utklädda Fula Bettor, den glädjen förbehåller jag oss festdeltagare emellan...
Vid det här laget var jag riktigt sjuk i magen av allt flabbande.
Som en av de sista programpunkterna kunde så festdeltagarna
kasta slant mot en stor flaska god konjak. Det här är en programpunkt som alltid lockar
storpublik, men det är då jag brukar gå runt och prata lite för jag är varken intresserad
av tävling eller konjak. Kvällen avslutades med dansmusik och nattamat för den som ville.
När sambon och jag vandrade hemåt i natten kunde vi båda konstatera att det
hade åter igen blivit en lyckad byafest!
potatisgratäng och varma grönsaker. Här ovan ser ni min välfyllda tallrik
och som ni ser - här var en hungrig festdeltagare! Mellan tuggorna sjöng vi
en hel del snapsvisor och sorlet var ganska högljutt i festsalen.
Mellan huvudrätt och efterrätt ordnas som brukligt P-r-o-g-r-a-m.
Varje år utges ny utgåva av byns eget årsinfo som kallas Facklan.
Att det heter just Facklan har sitt ursprung i tidigare
årgångar av byainfon, en gång i tiden trycktes t.o.m. häften upp till försäljning.
Facklan har som sagt långa traditioner här i byn, kanske rent av såg detta forum
dagens ljus på 1930-talet, vem minns?
Kvällens rubriker av Facklan ser ni ovan. Uppe på scenen stod konferenciern och
han visade bilder och - Årets Nyhet: F-i-l-m! - på en duk som spänts upp från väggen.
Det vill jag kalla utveckling! Först uppläsning, så tidning, databilder, nygjorda bya-filmer
och ja, vad blir det nästa år?..!
Byafestens höjdpunkt är alltid Facklan-informationen.
Alltid lika fenomenalt roligt!
I år fick vi verkligen skratta! Här fick vi bl.a. veta om hur flitiga
renoveringsjobbarna hade varit - och då visades bilder på byns jobbare som stod och
hängde med händerna i byxfickorna - ja, för att inte tala om deras idoga jobbande för
kaffe och bulla .... Och så fick vi ta del av hur välstädat och fejat det hade
varit i lokalen - allt medan man visade hur byggjobbarna var täckta av damm....
I våras var vi bybor på en busstur till Kyrön Distellery. Byns förening har fått Leader-pengar
(dvs EU-pengar) för renoveringen av lokalen och vi ville besöka andra som också
fått del av EU-kakan. Lämpligt hade distelleriet i Storkyro även fått bidrag så vi fick oss
ett trevligt studiebesök till ett av världens främsta tillverkare av gin (Napue gin
gjort på råg har fått flera internationella utmärkelser).
Nu hade dom visst fått inspiration av vårt besök och gjort ett nytt gin-märke också ...
Byns tv-reporter hade också intervjuat byns nya ishockeyproffs. Byn har ju
vintertid en isbana som byn själva underhåller. Här skrinnas det flitigt vintertid,
både barn och ungdomar och som sagt de nya proffsen... och vi märkte
att vissa är mera frispråkiga än andra....
En fin film inspelad en av de få vinterdagarna med sol här i byn, tjusigt!
Vår by är också känt för sina MC Angels (fast själva kallar dom sig för moppe-pojkarna
eftersom dom vurmar för gamla mopeder). Ni vet, sommartid knattrar dom ut på
rundtur alla på rad och sprider skräck - eller förtjusning - där dom drar fram.
Vintertid servar dom sina klenoder, som vilket mc-gäng som helst....
Dom här pojkarna, som alla räknar sig som pojkar fast dom av någon konstig
anledning vid det här laget passerat 50, har väckt intresse långt utanför byns
gränser -ja, ända till Petsmo!
Vi fick se en film där Elin drömde om dom snygga mopederna eller var det
pojkarna.... Efter filmen står hon plötsligt livs levande uppe på scenen...
och visst fick hon dom tuffa mc-knuttarna att resa på sig i festlokalen och
visst utverkade hon både kramar och telefon-numror.... Helt fenomenal
teaterprestation Elin eller U!
Vi fick oss också till livs översättning av olika dialektala ord/uttryck som används i byn.
Det är många som är inflyttade till byn, många har förstås andra dialekter och
det är många som har finska som modersmål och då kan ju den här byns
viktiga ordförråd vara omöjliga att begripa. Eller hur det nu var?
Slutligen kan jag avslöja att vissa av kvällens rubriker hade sin förklaring i
kommentarer på byns FB-konto. Det gällde liksom att följa med på nätet....
Så blev det dags för kaffe och efterrätt allt emedan sorlet i lokalen nådde nya höjder.
Efterrätten hade förenings driftiga kvinns gjort själva och den smakade utmärkt!
Så var det dags för några av byns ungdomar att bjuda in till lekar i sann studentikos anda.
Först behövdes fyra frivilliga personer. Vinnaren skulle få en stor kartong med
något drickbart....kartongen visades upp flera gånger....
Två damer och två herrar lovade ställa upp. Först var det en
Dobi-doo tävling (vi tjöt av skratt....) och sedan följde en dricka-med-sugrör-och-blåsa-ut-ljus-
tävling och efter mera skrattsalvor korades En Vinnare. Vinnaren fick den åtråvärda
stora kartongen som innehöll något drickbart - det visade sig vara den minsta
pyttelilla flaska man sett.... Men innehållet var drickbart!
Inför ungdomarnas nästa programpunkt utdelades en plastpåse som innehöll
diverse förunderliga saker. Med i påsen fanns en sångtext på "Fula Bettan" med
melodi Pippi Långstrump. Det visade sig att medan vi sjöng skulle vi först
ta på oss hatten på huvudet (plastpåsen), sedan de två papptallrikarna (som öron), de två
sockerbitarna (nya framtänder) och till sist de två snapsglasen (till nya ögon)
- och där såg jag inte längre sångtexten.... och dessutom skrattade jag så mycket
att jag inte kunde sjunga. Bara en titt på sambon räckte... Det blir inga foton av oss
som utklädda Fula Bettor, den glädjen förbehåller jag oss festdeltagare emellan...
Vid det här laget var jag riktigt sjuk i magen av allt flabbande.
Som en av de sista programpunkterna kunde så festdeltagarna
kasta slant mot en stor flaska god konjak. Det här är en programpunkt som alltid lockar
storpublik, men det är då jag brukar gå runt och prata lite för jag är varken intresserad
av tävling eller konjak. Kvällen avslutades med dansmusik och nattamat för den som ville.
När sambon och jag vandrade hemåt i natten kunde vi båda konstatera att det
hade åter igen blivit en lyckad byafest!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar