Trotjänaren

I går eftermiddag/kväll översvämmades min facebook och instagram 

av vackra bilder av den fabulösa solnedgången. Och vacker var den! Smickrande!

Efter månader av grådask förvandlades hela världen, solen

målade upp en färgskala som hette duga!

Naturligtvis var jag också ut med kameran...

Hela världen blev röd/rosa, och det har vi den vita snön att tacka för....

Vi har en gammal trotjänare, en arbetsskoter som vi kallar "vår arbetshäst".

När sambon köpte den för många, många år sedan var den redan begagnad.

Nu är den nästan antik, men en trofast tjänare är den än i dag.

Snörika vintrar är den en bra dragare i våra steniga skogar.

Sommartid får skotern åka på "sommarbete", nåja den förvaras i ett tomt uthus

som vi utnyttjar. I går hämtade vi hem skotern, för nu behöver vi dess tjänster.

Där har den stått i månader och efter att sambon dragit några få gånger i snöret

startar den snällt. Inga sura miner här inte! Nu är det bara att köra ut

skotern ....låta den få känna snö under mattan....

...och upp på bilsläpet åker den.

 Vi surrar fast skotern och styr hemåt.

Väl hemma skall skotern "besiktigas", sambon har några små anmärkningar

som snabbt åtgärdas. Vi fyller på med bensin och så åker sambon ut en sväng.

Trotjänaren står åter till vår tjänst!

När jag i solnedgången går ut ser jag de typiska skoterspåren, de här

spåren är mycket mer kompakta och smalare än spår gjorda av sportskotrar.

Snön är rosa, med drag mot det lila.

Så hör jag det kännspaka skoterljudet från skogen. Sambon är på hemväg.

Inte går det snabbt, men det går tryggt.

Mörkret börjar fall, men ännu lyser himlen röd.

Trotjänaren vet nästen vilken väg hen skall ta.

Den har ju varit med några år.