Vitmossens vandringsled i Vörå

Häromdagen var jag ut på en härlig vandring tillsammans med två av mina kusiner.

Vi var laddade med gummistövlar på fötterna (och det behövdes!), stavar (det

var också tryggt att ha!) och ryggsäckar med kaffe och smörgåsar (absolut nödvändigt!).

Vi styrde bilen ut i Vörå-skogen, vi hade bestämt att vi skulle till Vitmossen

med fornminnen och med vandringsled.

Här hade vi parkerat bilen och var på väg upp mot berget med den vackra vitmossan.

Här i Tuckor-skogen och uppe på höjder runt Vitmossen har man funnit över femtio forngravar

 samt lämningar av en förhistorisk boplats. Idag ligger denna omgivning omkring 40 meter

över havsnivån och det är långt ut till havet, men en gång i tiden var dessa

trakter havsnära och det var här ute man hade sina fångstplatser när man skulle

jaga säl och sjöfågel samt när man skulle fiska.

 Idag finns här uppe på berget en hel del spännande att se. 

Bland annat två vargar. Tack och lov är dessa inte levande utan gjorda i cement.

Här finns också andra djur, bla björn och tranor. Ja, jag tror dom också är gjorde 

av cement.... och så finns här två bostäder.....

Här har man rekonstruerat en stenåldersbostad (stenåldern: 8600 - 1300 före Kristus).

Efter att inlandsisen smält har människor vandrat här uppe i norr, och man antar

att de använde sig av trä och näver för att bygga skydd för väder och vind.

Vi kikade in i huset....

Här inne bland torrt gräs på golvet och torkade skinn på väggarna sitter två figurer. 

Hade jag inte vetat att de sitter här inne hade jag säkert blivit vettskrämd!

 Här uppe på berget finns också ett bronsåldershus (bronsåldern: 1300 - 500 före Kristus).

Detta hus har väggar av jord/lera med gräs/myrmossa och ett tak av vass.

Det här huset är större och vi gick in. På en takbjälke hängde några korsade älgben, 

något som för tankarna till shamaner och andra trosinriktningar. Kanske dessa ben

är tänkta att beskydda huset och dess innevånare?

Vi hade ju tänkt oss ut på vandring, så vi lämnade de rätt nybyggda fornhusen och 

begav oss ut på vandringsleden. Vädret var härligt och höstluften var klar.

Vi var glada för gummistövlar och stavarna, för våt vitmossa kan vara det

mest förrädiskt hala man kan tänka sig. Men inga problem för oss dock!

Det var vackert upp på berget. Här bredde vitmossen ut sig bredvid stigen.

Här går vandringsleden, Vitmossens bronsåldersled. Dags att gå in i skogen.

Visst är det, eller borde jag säga att det har varit, ett bra lingon-år denna höst.

Ännu finns mycket lingon oplockade ute i skogarna!

Här har vi kommit upp till kullen som kallas "boplatsen", det var här man hittat

 bostadsgrund och gravar. Detta är den äldsta hittade boplatsen i Finland och den tillhör

äldre bronsåldern. Man tror att hit har många generationer vandrat för att idka jakt.

Idag ligger stenar på hög, lite "huller om buller". Tyvärr hade vissa gravar plundrats för länge sedan,

långt innan man på 1980-talet började intressera sig för området.

Vi fortsatte vår vandring, här gick A nerför kullen där grunden för boplatsen finns.

dä

Så kom vi till "klyyvasteinin", ett stort stenblock som delats mitt i tu

och som bjuder på en hel del "grottor" .

Här växte en speciell mossa (eller vad det nu är för växt?).

Det här gjorde vi också i skogen.... ser ni? Nutidsmänniskan som fotar med mobilen....

på rad stod dom och fotade stenen.....och jag stod mitt i buskaget och fotade mina

vandringskamrater....

Det var utmärkt att ha en fotande K med sig i skogen. I sin röda jacka och

mössa blev hon ett vackert blickfång. Hon däremot, blev så glad åt solstrålarna

som tittade fram i granskogen....

Många fyndplatser längs vandringsleden.

Vi vandrade vidare i gammelskogen, i trollskogen. Eller borde jag

säga på den forna havsbottnen, för under bronsåldern var det här havsbotten...

(Här har vi landhöjning på 8,5 millimeter på år, allt sedan inlandsisen drog sig undan.

Så landet reser sig upp ur havet på vår breddgrad, lite mera för varje år).

Så var vi tillbaka vid fornhusen och det var dags för kaffepaus. Mums med

kaffe och smörgås! Här satt vi och svalkade av oss och njöt av kaffet vid det

långa långbordet bredvid fornhusen.

Nu lyste solen rakt på stenåldershuset med sin skinndörr. 

Det andades frid uppe på berget och på Vitmossen.

Vi bröt upp och gick ned mot bilen, då tyckte jag mig höra ett litet brummande....

Var det månne björnen som hälsade oss välkomna åter?

Tack tjejer för en jättetrevlig vandring på Vitmossen! 

Visst är vi alla redo för en ny vandringsled? Kanske redan i höst?