Denna fredagkväll sitter jag med en varm pläd kring axlarna
och njuter av värmen inne i vårt hus.
Ute lyser fullmånen och det är kallt där ute.
Februarikyla.
Kvällens bild tog jag för någon timme sedan, runt 5-tiden på eftermiddagen.
Jag stod inne i dunklet i storskogen, blad höga gamla granar och tallar.
Och så, mellan stammarna, fick jag syn på den nedåtgående solen!
Det var ett så magiskt ögonblick.
Ett ljus i skogens mörker....
Den kalla luften gjorde att jag andades ytligt och snabbt
och mina fingrar kändes styva och kalla.
Kvällen var i antågande.
Sådana magiska stunder får man gripa snabbt och bara njuta,
SvaraRaderadu gjorde helt rätt.
Idag har jag varit lycklig, första solen hela dagen på länge länge.
Må väl/ Eva