Äntligen - på café med barndomsvännerna

En tisdag i mitten av september.

Vad passar då bättre än att ha en träff med barndomsvännerna.

Vi tre barndomsvänner som numera har tagit till vana att ha träffis med jämna 

mellanrum hade inte setts sedan klassträffen i juli, så nu var det verkligen på tiden att

vi fick sätta oss ner och prata om allt som hänt sedan senast. Nåja, det brukar

inte enbart bli det som hänt de senaste veckorna, månaderna. Nej, det blir

så att vi hoppar in på händelser från både barn- och ungdomstid också.

En så där salig blandning av stort och smått och allt mellan himmel och jord.

Vi åkte in till Vasa från var sitt håll. I dag hade vi stämt träff på Fazers café

mitt på gågatan alldeles invid torget. (Caféet glömde jag fota från utsidan.)

Vi beställde kaffe och lite tilltugg. Jag satsade på ett gott wienerbröd medan

de två andra valde lite saltare tilltugg. Fast det var ju förstås lite svårt att välja,

det fanns så mycket gott till försäljning....

Mmm, cappuccino! (Varför går jag inte oftare på café nu för tiden....?)

Så satte vi oss ner vid ett bord och där satt vi i nästan tre timmar....

Och nej, ingen ville slänga ut oss....fast servitriserna säkert undrade om vi

tänkte bosätta oss där...glatt ropade de "Hejdå!" när vi gick...

Det var så skönt att bara sitta, att låta eftermiddagens timmar rinna förbi. 

Välbehövligt att bara prata,lyssna, skratta och ha gemytligt.

Och sörpla på lite gott kaffe....

Tack för idag tjejer! Nu får vi bara inte låta det gå flera månader till

nästa gång vi träffas! ´Vandringsled nästa...ok?!