Älgar och nattdimma

För någon dag sedan åkte vi  hem från sommarvillan när klockan började

närma sig midnatt. Juli-mörkret började lägga sig och dimman som bredde ut

sig över skog och mark gjorde att det blev än mörkare. 

Men det var förunderligt varmt och behagligt.

Det var en  trollsk stämning att köra längs skogsvägen. Över den lilla myren

dansade stråk av grå dimma.

Dimman lade sig som ett lock över skogsvägen.

Så stod hon plötsligt där.

Älgen.

Den tittade lite nyfiket på oss. Lyssnade. Vädrade med fladdrande
näsborrar. Nej, vi ansågs tydligen inte alltför farliga.

Den svängde på sig några gånger. Höll koll på oss.

Men tydligen kände den sig ändå trygg där bakom björkstammarna.

När vi sakta kör framåt med bilen märker vi att de är två stycken.

Kanske samma älgar som vi mötte tidigare i maj månad?

Med jättekliv sökte de sig in bland granstammarna. 

Inte ett ljud hörde vi.

Lika tysta som de tittat på oss, lika tysta försvann de in i 

skogens mörker. Och vi fortsatte vår bilfärd i nattdimman....