Igår läste jag ett citat av Oscar Wilde som fastnade:
De äldre tror på allting, medelålders misstänker allting, de unga vet allting.
Och så tänkte jag att visst stämmer det ännu i denna dag. När man blir äldre har man lärt av livet och blir kanske lite avtrubbad. Som medelålders är man alert och är misstänksam, medan ungdomen som inte uppnått full kunskap tror sig veta allting. För så är det ju att varje dag lär man sig något nytt, oberoende av ålder. Och allting - nej det finns ingen som uppnår ordet allting - trots att vissa tror så...
Igår skulle sambon ut på lunch inne i staden tillsammans med sina fd arbetskollegor. Då bestämde jag mig för att följa med för att "göra staden". Jag promenerade in till stadens centrum och gick förbi stadshuset med de gamla träden ...
Förmiddagen hade bjudit på regndroppar, men de grå molnen åkte vidare och när jag gick över torget började solen kika fram allt emellanåt.
Egentligen orkade jag inte ögonshoppa - eller shoppa överhuvudtaget - så jag satte mig inne på ett café med en kopp cappuccino. Jag lutade mig tillbaka bland kuddarna i en soffa och studerade folk som vandrade förbi...
Apropå vandra, tänkte jag. Jag borde också röra på mig, så jag tog en sväng över Viadukten och kollade in tågstationen och Scandic hotell som blänkte i bakgrunden...
När jag vandrade iväg förbi platsen där gamla busstationen en gång stått upptäckte jag en skärva blå himmel. Alltid något - och så konstaterade jag att jag var medelålders för jag misstänkte att det kunde komma regn senare till kvällen eller så misstänkte jag att det blev en solig kväll....
När jag var inne på varuhuset Rusta ringde sambon, han var klar med sin lunch och vi kunde åka hemåt. Passade mig precis!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar