De rädda fåglarna....

 I går kväll vandrade jag ute på slätten för att kolla in flyttfåglarna som anlänt. 

Flera lärkor drillade uppe i skyn. Några svanar kom flygande över mig där jag vandrade... På håll såg jag också tofsvipan som cirklade emot skogen och var det inte en flock med gäss som flög norröver?

På långt håll såg jag också två svanar som satt ute på en åker. Den ena svanen hade också koll på mig, genast började den trumpetande varna och jag hann precis zooma in ett foto innan de snabb lyfte och flög vidare.

Längre fram emot skogen såg jag också att några fåglar spatserade på en åker. Var det månne fler svanar eller .... jag försökte smyga mig fram till buskarna i bäcken...

Jaha, det var några tranor. Jag gömde mig bakom buskarna och knäppte ett foto... men så lyfte två av fåglarna ....

En trana stannade dock på marken och gick av och an... det lät som om den försökte locka tillbaka de som lättat från marken och nu kretsade uppe i luften...... men så sökte de sig längre bort... Den ensamma tranan kollade in mig och såg riktigt rädd ut den också... efter en liten stund lättade den och flög efter de två andra.

Därmed hade jag skrämt undan alla de större fåglarna ute på åkrarna...

Men varför var alla fåglarna så rädda? Nåja, det var bara att vända hemåt. Snön kraschade under fötterna där jag gick längs åkervägen. Jag förde tydligen ovanligt mycket oljud där jag gick...

Väl hemma på gården satt en fågel i gårdsbjörken och drillade så vacker. Men vad var det för en fågel? Det var svårt att se uppåt och framifrån, kunde det vara en duva? När jag försökte kolla hur den såg ut från sidan, då tog också den till sjappen....

 Just så. 

Det fick bli ett sista foto av vårens slask. Inne från träden hörda jag vacker fågelsång....