Nu är det inte många dagar - eller timmar för den delen - kvar av detta år, dags för en kort summering av året som har gått. Jag måste väl tillstå att året har varit lite av ett krisår, för trots att de flesta dagar har varit helt härliga, så har det funnit mycket bedrövelse också under året.
Corona-pandemin den har fortsatt även hela år 2022. Numera är det väldigt många som drabbats av covid19-viruset , men med "snällare" varianter har de flesta klarat av viruset rätt bra (som vi då). Numera är även de flesta restriktioner upphävda i samhället/i världens länder/ trots att viruset ännu florerar (tillsammans med ett antal andra virusstammar som däckar folk runtomkring oss). Den stora krisen kom när Ryssland anföll Ukraina detta år och det blev krig i Europa, suck. Finland och Sverige snabbansökte om att få bli medlemmar i Nato-gemenskapen efter att Ryssland hotat med bla kärnvapen. Detta krig har förutom många civila dödsfall i Ukraina gett upphov till höga bränslepriser, höga el-priser, höga omkostnader med sällan skådad hög inflation i hela Europa, ja i nästan hela världen. Höga matpriser och höjda räntor.... Och så har vi klimatkrisen som gett världen torka eller översvämningar, hetta eller kylbomber. Ur led är tiden, kan jag konstatera. Lite luttrad blir man allt...
Året började med att bjuda på en riktig vinter detta år! Januari var kylig trots att mildare dagar tittade förbi ibland. Och vi bjöds på massor av snö med härlig rimfrost i januari.
Januari startade härligt lugnt och med så mycket snö att jag allt undrade när denna snö skulle smälta ....
Februari fortsatte med härlig frostdimma och mycket mera snö. Jag kunde inte låta bli att sucka över all snö - men dagarna blev ljusare och längre. Men så den 24 februari ändrades plötsligt allt....
Den 24 februari började jag mitt blogginlägg med:" Idag är det en mörk dag för världen". Och jag fortsatte skriva: "Putin har bestämt sig och har härmed skrivit in sig i historien som den som invaderade ett demokratiskt EU-land, Ukraina. Han hade bestämt sig långt tidigare - men i morse sattes planen i verket. Idag är det en sorgens dag. Jag lider med Ukrainas folk, jag lider med alla de ryssar som inte ville ha krig. Jag lider med alla anhöriga som härmed kommer att få bekräftat att deras anhöriga har dött i kriget. Jag lider med alla i hela världen som på ett eller sätt konkret drabbas av denna aggression."
I dagar, veckor, månader har jag sedan via tv, radio, nätet och tidningar följt med allt hemskt som hänt i detta krig. Detta som kommer att bli långvarigt och som faktiskt kan utveckla sig till vad som helst... för det är långt ifrån klart ännu. Kriget fortsätter. Det meningslösa dödandet och förstörandet fortsätter.
I mars träffade jag en av vinterkrigets (andra världskrigets) flyktingar på en av mina vandringar ute i naturen. Jag träffade en gammal dam och vi kom i samspråk. Damen som flytt från Karelen som 8-åring tillsammans med sin mor och en lillebror som endast var några månader gammal. De hade tvingats att hastigt lämna sitt hem för ryssen kom också den gången. Nu upplevde den gamla damen åter rädslan när hon såg de miljons ukrainare som måste fly ryssen... Denna dam kom att svetsa in sig i mitt minne och henne kommer jag alltid att minnas detta år!
Här hos oss bjöd också mars på vackra solskensdagar och ett tjockt istäcke. Nu kunde vi frakta över massor av stockar från öarna till fastlandssidan. Vår gamla arbetsskoter, den gamla trotjänaren, och släden byggd av farfar var våra bästa vänner dessa dagar med tungt jobb.
En av de sista dagarna i mars strålade vi barndomsvänner samman för att äta åländskt plåtbröd, dvs pizza, på restaurang Niska inne i staden. Men en av oss var inte med vid matborden, nu låg hon med cancer på sjukhuset och vi saknade hennes sällskap vid bordet...
När april klev in låg den mesta snön ännu kvar, men våra ankor hade börjat värpa ägg och jag började längta efter våren. Och den där s.k. "invasionen" i Ukraina som Rysslands Putin trodde skulle vara avklarad på några dagar det blev ett mycket mera långvarigt hemskt krig....
I mitten av april månad firade vi äntligen vårfest vid loken i byn, sången ljöd och snön började smälta. Flyttfåglarna började samlas ute på slätten trots att det ännu fanns rätt mycket snö på skuggiga ställen...
I slutet av april åkte jag lastbil med 24 meter långt släp från Vasa till Åbo för första gången i mitt liv! Jag satt ju högt uppe i lastbilshytten och såg hela omgivningen på ett nytt sätt och jag kände mig så trygg i bilen när jag visste att sonen höll i ratten! Det blev en spännande dag på första parkett. - - - Och så i slutet av april blommade äntligen blåsipporna och våren var här!
Så kom då äntligen den Sköna Maj och vi firade Morsdag. Kolla så vackra rosor jag fick, jag var alldeles överlycklig över de vackra blommorna! Annars ägnade vi mycket tid ute på vedbacken och ute vid villan där det också jobbades, precis som vanligt. Det blev så att under maj månad hann jag inte blogga så mycket... (Det var under dessa vår- och försommardagar när jag delvis tog hand om hela familjen med min cancersjuka kusin och barndomsvän... )
Min vana trogen tillbringade jag massor av tid ute i naturen och så blev det sommar.....
Sommaren knackade på. Den soliga varma sommaren... och jag gjorde fyra blogginlägg under juni månad. Men skall sanningen fram så fotade jag mycket, men bloggade inte -jag noterade att jag tagit semester, alla behöver lite semester tänker jag. Och så dog min barndomsvän och livet var sig inte likt. Jag är en sådan person som vill ta hand om mina nära och kära och jag är också sådan att jag tar hand om mig själv. Livet gick och går vidare - men det blev tyst här på bloggen några veckor....
Årets midsommarhelg blev den varmaste i mannaminne, värmen var verkligen påslagen. Midsommaraftonen firade vi ute på en villa på Österö och både midsommardagen - och annandagen strandade vi i våra solstolar vid vår egen villa vid havet. Vi hade gäster och svanparet hälsade visst också på!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar