Oktober månad inledde jag med vandring längs Petsmo vandringsled.
Hela leden är över 12 kilometer, men vi (jag och sonens sambo som är utbildad PT) gick endast den s.k. Norra Rundan som är runt 7 kilometer lång. Längs denna led finns tre mycket fina rastplatser, men vi hade inga planer på raster utan vandrade i rätt maklig takt (pga mina leder och mitt fotande) och vi åt varsin banan först när vi kom tillbaka till startplatsen!
Nu varnar jag för många foton och säger välkommen med på vår vandring!
En stor bilparkering för den Norra Rundan finns längs Vikminnevägen och ingen missar parkeringsplatsen pga björnen som står och hälsar välkommen. Dags att bege sig in i skogen längs leden!
Redan efter några lättvandrade 300 meter kom vi till den första rastplatsen vid Särkiträsk. Här fanns några fina träsnidade fåglar att beskåda. Vi njöt av solen och vandrade vidare...
Vandringsleden var väl upptrampad och den gick igenom skog med både barrträd och lövträd. Och en del svampar....
Efter ca 2 kilometers vandring kom vi fram till avstickaren upp till Björnberget, och här hittade vi en grävling....
Så var vi framme vid Rudträsk och vad är väl vackrare än en solig dag när höstens färger speglar sig i de djupa träskens vatten!
Numera finns en stilig bro över vattnet som är en genväg till nästa träsk. Men vi beslöt oss ändå för att gå längs myren till den norra delen av Rudträsket där det också finns en rastplats.
Här gick vi över myren och så här på hösten var det ju lite vått längs leden, men vi hoppade (hihi, det var väl att ta i att jag hoppade, men jag klev i alla fall inte ner i det våta ...) över till torra partier... Här växte getpors och små tallar i mossan.
Rastplatsen vid Rudträsk på håll. Det här är en rastplats som har allt det som en vandrare behöver - och här rastade redan en del vandrare som vi kom i samspråk med.
Här i den härliga höstsolen fanns en roddbåt som man kunde använda, flera grillplatser (den ute på bryggan var ännu varm), en toalett, flera sittplatser, en raststuga och så en gästbok förstås...
Vi tog hejdå till den rädda haren och vandrade vidare...
När vi närmade oss Kvarnträsket och dess rastplats måste vi hålla tungan rätt i munnen....
...
Vid Kvarnträsk rastplats var det många som satt och grillade eller drack sitt medhavda kaffe, vi endast kollade in räven och vandrade vidare...
På de stenigare partierna tittade jag endast nedåt och försökte se till att jag höll mig på leden... och så kom vi äntligen till några spångar och dom var jag så tacksamma för (iallafall mina vrister & knän)...
Det är vackert att vandra på hösten, då ser man de vackraste speglingarna i träskens vatten! Här gick vi ned till vattnet för att riktigt njuta av naturen - och fota lite...
Så vandrade vi förbi Kovelträsk och här på mossen var det aningens vått denna höstdag, men vi vandrade ju ute på en våt myrmark så det är givet...
Vi avverkade ett kalhyggen med snubbelrötter och stubbhål...
... och gick förbi ännu en lite våtare mosse med de vackraste röda odonblad.
Så kom vi fram till Källmossens skogsbilväg och där var det jämnt och fint att promenera och här kunde till och med jag öka farten lite...
Så vandrade vi åter längs skogsstigar och fina spångar några kilometer för att så komma tillbaka till den första rastplatsen vid Särkiträsk. Vi var så tacksamma för det vackra höstvädret och att kunna vara ute i naturen en fin höstdag!
Så var vi då åter ute vid bilparkeringen - och vi fick mumsa på varsin banan. (Sedan åkte vi hem för att sätta i oss pannkakor med jordgubbssylt och vispgrädde, men det är väl en annan historia...). Att vandra på hösten har sina fördelar, det är inte för varmt och det finns inga mygg. Nu vandrade jag i trevligt sällskap och det gör ju också att det blir en otrolig trevlig vandring.
Slutligen en kartbild över vandringsleden. Vi vandrade alltså den Norra Rundan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar