I morse låg jag länge och undrade om det överhuvudtaget skulle vara lönt att kliva upp ur sängen. Ute ven nordanvinden så att det knakade i huset och sjöng i skorstenen. Himlen var mer eller mindre grå, och när det var mera grått då virvlade ett moln av vita flingor kring i stormen. Jag misströstade lite där jag låg i den sköna varma sängen.... men opp klev jag, det hör ju liksom till...
Den kalla nordanvinden har inte mojnat under dagen, men de grå molnen har tack och lov rusat vidare och nu framemot eftermiddagen kikar iallafall solen fram mellan molntapparna. Men oj så kyligt där ute. En annan är ju inte van med denna kyla nu när det har känts som vår i flera dagar....
Under den stora granen vid postlådorna låg en drös med grankottar i lite vit nysnö. Mera snö lär komma de närmaste dagarna, så det gäller att vänja sig. Fast vinden kan gärna mojna.
Idag kom jag att tänka på trädet som föll över vägen eftersom det stormade. Förr i tiden gick man själv ut för att röja undan trädet som låg över vägen. Sedan kom en tid när man ringde nödnumret för att brandkåren skulle komma för att göra vägen framkomlig. Nuförtiden då klagar alla på varför ingen gör något.... Okej, nu kör jag i alla fall resten av lördagen inne i stugvärmen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar